Har aldrig hänt mig förut i denna situation

Igår var det dags för årsproverna på sjukhuset. Du som läst mina två kåseriböcker vet vad jag går för – varit med om. 😉 Ändå är mina tidigare skrivna ord inom ämnet några droppar i havet. Då valde jag bara ut få axplock inom samma gebit. Precis som episoder om när jag borde dött i olika sammanhang.
Under Ystadåren och än så länge här på öjn har jag bara positiva minnen av årskontrollerna. Men alltid finns obehaget de sista dagarna i skuggpartierna och innan jag åker iväg med bilen på morgonen. Tänk om ”stickerskan” egentligen är inlånad från ett svetsverk? Personen inte kan hålla reda på rören och rör ihop allt möjligt? Säger ramsor med fler svordomar än vanliga gemytliga ord? Min fantasi och erfarenhet kämpar som vanligt om ”tankmakten”.
Igår hände det. När jag vaknade mådde jag otroligt bra. Vilken härlig känsla jag hade i kroppen. Fast jag visste vad som väntade om mindre än två timmar. Kunde naturligtvis inte undgå ämnet med lapp på hallgolvet och på toalettlocket. OBS! URINPROV.
När jag fixade till vår frukost kändes det ovant att inte ta min tablett Levaxin trettio minuter innan intag av mat. Den blå medicinlådan och en flaska med vatten fanns istället i ryggsäcken, som stod placerad på hallmattan.
Som vanligt satsade jag på att vara på sjukhuset i god tid. Vet att det brukar vara öppet till mottagningen, minst en halvtimme innan de börjar sina pass 07:30. Jag noterade att människorna som satt där gick att räkna på en hand. Jag fick nummer fem. Strax efteråt droppade det in en skara andra personer. Inte ens den stora lappen om att de idag var underbemannade och att vi fick räkna med längre väntetider rubbande min balans.
På den stora TV-skärmen matades det ut sorgliga nyheter om kriget. Till och med det hade jag för stunden filter mot. Konstigt nog tog jag inte ens ett ”säkerhetskiss” under väntan.
Det var den långa trevliga mannen som ropade nummer fem. Jag sa mina två krav, höger arm och var snäll och tryck ner stolen en bit bakåt. Vi hade ett trevligt samtal medan jag halvlåg och tittade ut genom fönstret mot solens ”smörgåsbord”. Det såg ut att bli ännu en mysig dag. Jag bestämde mig spontant för att promenera på Galgberget efter lunch.
När jag kom hem berättade jag för Solveig, som ännu inte cyklat iväg till jobbet, om min härliga upplevelse.
”Det är nästan så jag vill jag göra om det imorgon”, sa jag halvt på skoj och tog upp min Libra och förde den mot min vita knapp på överarmen.
Min sol gick i moln.
”Nu förstår jag ingenting” fick jag ur mig. ”Titta! Jag har nästan 22 i blodsocker.”
”Då var du kanske inte så lugn trots allt under ytan. Bäst du genast tar några enheter och kollar flera gånger under dagen.”
Solveig tog sin tunga lastning och gick ner till cykeln.
Jag tog upp ”Rauken” (min insulinpump) från min skjortficka. Tryckte in 2 enheter och såg antagligen ut som ett frågetecken. När de två enheterna var levererade tänkte jag vidare. Studerade historiken och insåg vad som hänt, eller INTE HÄNT innan frukosten. Cirklarna som pågått i över 32 år var rubbade. Annars sker det mesta med automatik. Jag kan prata om annat samtidigt som jag gör vad jag ska göra på Rauken. Till frukost tar jag exempelvis 6 enheter insulin.
Jag hade inte tagit något insulin. Inte en enda droppe. Mina ögon kände sig inte säkra. Läsglasögonen letades upp. Säkert tittade jag efter tre gånger. Nä. Sista dosen var till kvällsmiddagen. Snabbt tryckte jag in 4 enheter i den stackars kroppen, som jag hade upplevt må extra bra. Tänk vad fel jag hade.
Jag ska berätta för dig som inte känner till ämnet. Mina grunddoser går in under hela dygnet. Jag kör med nio olika Basal, tidsperioder med olika doser. Det är när jag intar föda som jag trycker in det som heter Bolus. Ju fler kolhydrater, ju större dos.
Vad lärde jag mig av detta? Nästa årskontroll i mars 2023 måste föregås av fler lappar. I alla fall en rejäl lapp på min frukoststol. GLÖM INTE TA INSULIN BOSSE! Vad kan då gå fel? Tänk om jag dagen till äran väljer en annan stol i köket? Det gäller som alltid att variera sina fel. Det är undertecknad bra på. Nu ska jag cykla ut en sväng i dimman. Jag och Rauken.

22 tankar på “Har aldrig hänt mig förut i denna situation

    • Här bröts vardagslunken. Då är det lätt att något blir glömt. Men i egentligen borde det varit som vanligt när jag var på plats i stolen. För mig är det betydligt värre att glömma Levaxin. Det tar längre tid att upptäcka och då blir det akut jobbigt.
      Minns hur jag till slut glömde att ta ”nattdosen” en kväll på den tiden som jag tog vanliga sprutor. Efter den hemska natten kom jag på hur jag skulle göra för att förhindra misstaget fler gånger. Alltid la jag sju kanyler i en burk på nattygsbordet på måndagsmorgonen. Det finns så många stories när jag börjar gräva i minnets skafferi. 🙂
      Kram.
      Ps. Det samma till dig.

  1. Du är inte ensam, Bosse. Har hänt mig flera gånger också. Brukar inträffa vid ändringar av smärre rutiner.

  2. Det där lät riktigt otäckt! Jag själv avskyr olika undersökningar o sånt, så jag kan tänka mig att du var nervös även om du den här gången kände dig lugnare.
    Så det var ju en kul kommentar att du nästan ville göra om det ,-) Förstår din förvånad och chock när det fungerat i 32 år!
    Så kan det bli, speciellt när du kan prata om annat, troligtvis därför hände det. Bra namn på insulinpumpen ,-))
    Mycket obehaglig överraskning för dig, när du tyckte du mådde så bra! Jag blir rörd och sorgsen för din skull! Måste varit väldigt obehagligt. Gillar din humor trots allt, sätt lappen på alla stolar, bara du då inte tar för mycket!
    Skönt att du och Rauken kom ut på en cykeltur trots allt!
    Ha det jättefint . VARM KRAM till dig!
    Primrose ,-)

    • Vi verkar vara lika – du och jag. Tyvärr har jag ingen chans att skippa alla undersökningar och kontroller. Lättast när man kan skratta åt sig själv. Brukar funka. 🙂 Både roliga och mindre roliga ting får gärna ha namn. Blir mer personligt. Mina pumpar har hetat Bianca, Melissa och nu Rauken. 😀
      Vilken dimma vi har just nu. Jag ser inte husen mitt emot. Eller… kan det vara så att jag inte satte på ögonen i morse. Så slarvig kan jag inte vara. Eller hur? 😉
      Kram

      • Gillar din humor ,-)))) Att skratta åt sig själv är så BRA ,-))) Om nåt piggar upp en är det just det! och det funkar! ,-))
        Döper själv vissa saker! ,-))
        Nej tyvärr du måste göra dina kontroller, jag har mina som är frivilliga, men skapar en ångest, och jag får tvinga mig dit!
        Ha det jättefint! KRAM från mig Primrose ,-)

  3. Glömma insulinet är inte bra alls! Sonen, din namne, har fått diabetes typ 2 och tycker att det är lite pyssligt. Han har ju alltid varit frisk och stark. Än så länge räcker det med tabletter, men det gäller ju att sköta sig och det är han väl inte världsbäst på.
    Du fick till ett trevligt kåseri p g a ditt misstag i alla fall.
    Tack för det!
    Kram, Ingrid

    • Tur det inte hänt många gånger. Värre när jag glömt ta levaxin.
      Det är pyssligt i början innan man vet vad som gäller i olika situationer. Steget från frisk och stark till en ”defekt” av något slag är en personlig resa. Hoppas han kan balansera rätt och låter det nyttiga få ta överhanden i vardagen, så kan förhoppningsvis tablettåren bli flera. Att vara världsbäst 24 timmar om dygnet är inte möjligt. En bra grund är att veta vad som är onyttigt och olämpligt. Då kan det gå bra med ”julafton” då och då. Bättre att ”synda” mer rejält sällan – än att göra det lite kontinuerligt. Det sista rådet är ofta avgörande.
      Mina årsprover var de bästa som jag haft under mina Gotlandsår. Däremot är jag själv inte nöjd med mina gåtfulla fötter, som två läkare i denna månad upplevt som väldigt bra för min ålder och mina 32 år som extra söt. Nästa ”instans” kanske kan hjälpa mig praktiskt. Fötterna är viktiga för våra bloggbesök. Min önskelista på ”bilstopp” är längre än den till jultomten. 😉 Då ingår inte ordet hälsoproblem eller dåligt väder. 🙂
      Kram, Bosse

  4. Spännande läsning! Har förstått att sjukdomen med stort D inte är någon dans på rosor.
    Är glad år att bara ha drabbats av det vanligaste åldersproblrnet… blodtrycket. Avhjälpt med två tabletter till frukost…
    Låter mysigt med en cykeltur på ön.
    Ha det gott!

    • Jag ska än så länge vara tacksam för mina 32 år. Men en sida av mig vill fortfarande att allt ska vara som det en gång var. Diabetes 1 tycker jag ofta är ”en baggis” jämfört med annat som strulat genom åren.
      Det ska du vara tacksam för. Hoppas det håller i sig många år framåt. Hoppas också att du är ute i naturen och traskar som jag minns du ofta gjorde enligt blogginlägg. Sådant kan hålla bort både sjukdomar och ”troll”. 🙂
      Tack ska du ha

  5. Ojoj, jag har inte en aning om vad du varit med om genom åren men det lät som att du avverkat några liv! Hoppas du har fler än kattens nio. Min sambo har avverkat tre, två av gångerna är nästan fåniga men när det skedde var det riktigt obehagligt! Inflammation i bukspottkörteln (riktigt nära att han strök med), attackerad av arg älgko och, slutligen och märkligaste, körde över sin egen arm/bröstkorg med en monstertruck. Det är dagens sanning och mycket svårt att förklara hur det gick till!

    Var rädd om dig!

    • Jag menar verkligen mina ord när jag säger/skriver att jag tror på skyddsänglar. Samtidigt är jag medveten om att de inte hela tiden kan ha koll på just lilla mig. Då har jag och din sambo gemensamma upplevelser. Vilka varierande episoder du nämner. Den ena värre än den andra. Det sägs att drunkna ska vara rogivande. Vissa saker går inte att förklara. Men jag tycker allt din sambo borde skriva ett kåseri om varje episod. Helst den sista. Den kan du rita en bild/skiss till.
      Det ska jag vara.

      • Han är dyslektiker så jag får väl spökskriva. Skissa får han göra för jag är värdelös på att rita.

        Älgen blev skjuten då hon visade tydliga tecken på vansinne så vi åt faktiskt upp henne på julafton.

        Jag har också hört att det är rogivande att drunkna men hur vet man det? Man kan ju inte tala om det efteråt!

  6. Har läst detta med en viss spänning och oro och det var skönt att komma till slutet och se att allt gick bra … för jag hoppas du mår bra nu? Och mitt i allt kändes det bra att du ändå kände dig positiv till årskontrollen.
    Hoppas att gårdagens cykeltur i dimman blev bra. Och så hoppas jag att du får en lugn och skön torsdag kväll!

    Kram Anita

    • Redan någon timme senare mådde jag bra igen. Kroppen är van vid det mesta. Men helst ska det inte uppstå några luckor i insulintillförseln. Sedan finns det undantag. Rauken följer aldrig med i havet eller ens i duschen/badkaret. Då får den roa sig hos matte. 🙂
      Det har varit fina soliga dagar efter kalla nätter.
      Kram, Bosse

  7. Det är när man frångår sina rutiner som man lätt glömmer ett och annat.
    Jag är mycket tacksam för vår ”diabetestelefon” som skickar ett meddelande och piper till när någon av våra adepter avviker upp eller ner i värde. Sedan måste jag säga att adepterna själva är väldigt duktiga och hanterar det på ett fenomenalt vis.
    Skönt i alla fall att du var nöjd och glad under provtagningen!

    Kram och trevlig lördag!

    • Jag hoppas det dröjer något år till nästa miss.
      Diabetestelefon låter tryggt. Barn och ungdomar brukar vara duktiga på att lära sig de tekniska stegen.
      Provsvaren fick jag reda på igår. De bästa jag haft sedan flytten hit. Ändå är jag inte nöjd. Mina fötter som får så mycket beröm av olika skäl, uppför sig inte lika trevligt när jag är ensam med dem. Det är ett moln som stör mig. Tredje steget är ett besök om några veckor på ett nytt ställe. Tror ordet på prylen heter ”plott”. Jag har inte tid med sådant här strul vid den här tidpunkten på året. Tusentalstusentals steg väntar runt vårhörnet. Nu har precis ”min/vår” tid börjat som kan hålla på till mitten av oktober. Då vill jag inte ha problem, varken på nära håll eller runt hörnet i världen.
      Kram

      • När vi går mot ljusare tider då ska alla problem hålla sig borta tycker jag. Ja, annars med för den den ska jag kanske tillägga. Minns själv hur dyster förra sommaren blev när jag fick hålet på näthinnan 😦 En sådan repris önskas icke.

        Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s