I Kovik känner jag ett speciellt lugn

Marie Jungstedt gav mig tipset i en veckotidning, som jag läste innan vi åkte på semester till Gotland. Eftersom vi hyrde en stuga i Tofta hade vi inte långt till Kovik. Vid ett tillfälle lämnade jag den täta biltrafiken på väg 140 och körde sakta ner på grusvägen till parkeringen. Då blev det för mig kärlek vid första ögonkastet. ❤

Igår åkte vi iväg på en utflykt med en packad fikakorg. Första målet var att hitta en speciell växt nära Västergarn kyrka. Om vi fått välja själva borde vi varit där någon vecka tidigare. Tror ändå att Solveig lyckades få till några skapliga macrofoton, som duger till ett blogginlägg på gotlanduppochner. Skönt att det inte var en sippa vi letade efter. 😉

Från vår sittplats igår, när vi fikade, växeltittade jag på kapellet, fiskeläget, fåglar i luften och konstaterade att det aldrig varit så lite vatten på denna plats vid våra tidigare besök.

Vi gick tillbaka till bilen med fikakorgen och promenerade sedan vidare ut på udden. Det hör till ”traditionen” att jag vill besöka Koviks enkla och fina kapell någon gång om året. ❤

Skiftande tankar svepte genom mitt huvud. Jag kände mig både ”liten”, ödmjuk och mycket mer. En inre ro och tacksamhet över min lilla stund på jorden gjorde sig påmind. De tankarna fanns redan inom mig som barn. Då höll jag alltid tyst om dem. Placerade dem varsamt i ett av mina hemliga inre rum.

Vi fortsatte till fiskeläget och njöt av livet. När vi ändå var i krokarna fanns det möjlighet att undersöka kommande möjligheter. Hemvägen gick naturligtvis inte samma väg tillbaka. Några mindre etapper var helt nya och målades på kartan på hemmaplan. Annars är det så att vi känner igen oss mer och mer. Underlättar i olika sammanhang. Just den kombination av nytt och hemvant älskar jag.

14 tankar på “I Kovik känner jag ett speciellt lugn

  1. Det är så härligt att man kan lämna en rörig, vältrafikerad väg och hitta lugnet bara en liten bit ifrån. Önskar att flera gjorde så, men det är klart, då skulle ju alla vara där istället för på väg 140! Då vore det inte så lugnt längre.

    • Nu ser jag det framför mig. All ”tung” trafik som en fylld myrstack och jag som sitter ensam vid en dikeskant vid väg 140 och doftar på dikesfloran som är rejält mycket vackrare än på fastlandet. Orsaken: Ingen saltning under vintern.
      Utan skämt. Nytt var att de lagt ut rejäla stenar för att inte ”turisterna” ska härja helt fritt i naturen. Själva parkeringsplatsen rymmer tyvärr inte många bilar. Det är ett sorgligt kapitel att inte viktiga lagar och regler följs. Kom att tänka på att det i i fredags var ett vägarbete på 140 där vi fick gå ner till 50 km under en lång sträcka. Framför mig hade jag en övningskörningsbil. Plötsligt dök det upp en idiot som drog om i 130-140? Eftersom det var en lång raksträcka kunde jag se att bilen innan nästa kurva körde in på en mindre väg. Min elaka sida önskade att det fanns en polisbil bakom mig och att killen blev av med ”lappen” några år. Gärna för alltid om jag fått bestämma.
      Minns att det hände samma sak ibland, när vi körde på den vackra slingrande vägen på Österlen mot Kåseberga. Ofta någon med nedfällt tak. Odödlig. Det som stör mig mest är att det alltför ofta är helt oskyldiga som råkar ut värst.

      • Jag önskar också att polisen tar den jä—n! Det är inte längesen vi hade en övningskörare i huset, det är inte sjyst mot dom eller nån annan för den delen.

        En gång åkte sonen och jag på en mycket smal och trafikerad väg, en bil med två bakåtlutade ynglingar med bakoframkeps låg bakom och stressade oss när vi skulle köra vänstersväng. Vi kom inte över. De stressade på och jag såg att de satt och flinade. När vi tagit oss över vänstersvängen så var en raksträcka 80 km/ tim. Ynglingarna körde om ganska snävt, låg framför, saktade in och vinglade så vi inte kunde åka om. Sen drog de iväg i långt över 80, mycket nöjda med sig själva. De försvann i fjärran. Ungefär 4-5 kilometer längre stod samma bil vid vägkanten invinkade av polisen. Nu var de inte lika morska längre! Hahaaa! Gudomlig rättvisa! Sonen och jag satt och skrattade hela vägen hem

    • Vad kul att du också älskar öjn som vi snart bott på i fyra år. Jag har inte full koll. Kanske följer du redan vår blogg gotlanduppochner. Där har vi i denna stund hunnit lägga in 959 inlägg i 57 olika kategorier. Kanske hittar du nya pärlor där. Jag hoppas själv hitta många fler till under de kommande månaderna. En fantastisk ö med mängder av möjligheter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s