Eloge till Sofia

Förra våren blev min moster och Gudmor änka. Då var hon givetvis ledsen, trött och kände sig ensam. Hon hade ont och svårt att röra på sig. Trappan inomhus var en stor utmaning. Artrosen tog alltmer över makten.
Av någon händelse fick hon tipset om Sofias sällskap på TV och började träna regelbundet. Hon blev alltmer bekväm med rörelserna och tempot. En dag i höstas skulle jag ringa henne. Jag tänkte på gympan, läste tiden i tidningen. Aha! Jag ska minsann kolla in vad Majsan sysslar med just nu. Sedan ska jag ringa moster och berätta om mina personliga upplevelser. Bör tilläggas. Egentligen känns hon inte som en gammal moster. Betydligt mer som en storasyster och kompis. Vi ventilerar om det mesta. Ofta med inslag av humor. ❤

Jag trodde aldrig att tjugo minuter kunde gå så långsamt. Bodde det en snigel i klockan? Strutsgången som du ser ovan var det enda som jag kände mig bekväm med. Sofia var duktig, driftig och pedagogisk. Förklarade på ett enkelt sätt. Gjorde övningarna personlighetsanpassade. Ändå. Jag orkade inte. Gjorde fel. Trasslade nästan in mig i min motsträviga kropp. Till slut sträckte det till någonstans och jag fick så ont att jag tvärt fick avbryta aktiviteten.
Majsan hade pratat om en vattenpaus i halvtid. Jag minns att jag fuskade och drack tidigt.

När jag satt utmattad och hade ont lite överallt tog Sofia äntligen fram flaskan och sa att vi var värda pausen och slurken. Tror inte hon menade mig och mina tre droppar som fanns kvar i glaset. Jag har för mig att hon vände sig till mig och viskade: ”Snälla Bosse. Sitt bara still tio minuter till. Så det inte händer mer dumt.” 😉

Jag fick vänta en stund innan jag ringde till Huskvarna. Inte för att jag tog någon hänsyn till henne. Utan enbart för att jag själv skulle kunna föra ett vanligt samtal och inte flåsa högt. Jag berättade sanningen och vi skrattade gemensamt. Hon berättade att det var likadant för henne i början.
Om några dagar fyller hon 88 år. Hon har kontinuerligt fortsatt att hemmagympa med Sofia.

För drygt två månader sedan gjorde jag comeback. Sedan har det blivit en härlig vana, tre-fyra vardagar i veckan, köra ett pass på SVT, direkt efter frukost. Numera har jag spetsat in mig på programmen från säsongen 2020, som tyvärr går ut till hösten. 😦

Från början behövde jag en stol för att hitta balansen. Det problemet är borta. Jag tar nästan aldrig några egna vattenpauser. Men Sofia busar med mig ibland och nämner inget om någon vattenpaus i vissa program. Jag förlåter henne så gärna. Vilken härlig kvinna som passar till alla åldrar. Hennes positivitet går rakt genom skärmen. Hon måste vara guld värd för många tusentals medmänniskor.
Jag har blivit starkare i muskler, senor och självförtroende. Jag har mindre värk. Mitt tempo har höjts. Jag behöver mindre insulin. Känslan efteråt, som håller i sig länge, är njutbar att känna. Den tar jag med mig under resten av dagen.
Hatten av för dig Sofia. ❤

15 tankar på “Eloge till Sofia

  1. Oj. Jag har förvisso hört många som rekommenderar hennes träning, men inte trott det passade mig. Får kanske ge det en chans då. Kan du så kan jag😉

  2. Jag gillar Sofia och hennes träningsprogram. Hon är en bra pedagog, med glimten och lättsamheten i ögonvrån men ändå med lite krut under ytan. Grattis till dig och din moster, som har kommit igång med hjälp av henne. Perfekt! säger jag som inte kör hennes träningsprogram ännu men som nog ska;). Jag ror däremot varje morgon…på Kettlern.

    • Hon har precis som du skriver alla de rätta förmågorna för att göra skillnad. Hon går rakt in i rutan. Tack ska du ha. Jag är övertygad om att du håller igång varje dag. Bara att gå ut en sväng på din nya ö är ett träningspass av rang. 🙂

  3. Men så bra!! ,-)) Härligt att din moster mår så mycket bättre, svårt att mista någon närstående . Sen ha ont, vilken kvinna din moster är! ,-) Åldern finns inte idag…..vilket är kul.
    Sofia har jag hört talas om, hon hjälper många att komma igång, bra att du mår bättre, ja viktigt att röra på sig. Så jag lyfter hatten för Sofia jag också. Har aldrig sett programmet, men allt som hjälper från smärta och ensamhet är värt att hyllas, själv har jag börjat med styrketräning, ja i mindre skala förstås ,-)) så musklerna håller sig på plats. ,-) Ha det jättefint. KRAM Primrose ,-)

  4. Min faster har haft sällskap av Sofia under pandemin. Vid ett tillfälle skulle det vevas runt med ett långt skaft av nåt slag, då var faster helt slut innan hon ens börjat. Hon var tvungen att möblera om så hon inte skulle slå ner nåt med skaftet.

    Jag tror Sofia varit viktig för många under pandemin.

    • Nu fick jag min motion. Skrattar så magen får sitt extra pass. Eller en av magarna. Heter man Bo Ko har man fyra stycken. 😉
      Det gäller att inte ha för nära till sköra, farliga, värdefulla prylar. Så egentligen behöver hon inte Sofia längre. Hon gör alla förberedelser som ett motionspass. 🙂
      Det är jag också övertygad om. Hoppas att många fortsätter med henne nu också. Helst dagar där personerna inte kommer utanför dörren av olika orsaker. Jag kör bara rörelseprogrammen. Det andra får jag naturligt när jag går, cyklar, klättrar under bloggresorna.

  5. Vilken solskenshistoria! Och Sofia vet jag förgyllt tillvaron och livskvalitén för så många. Tack för att du berättade.
    kram

  6. Vilken kvinna din moster är! Hemmagympa har jag aldrig prövat. Vi har en jättestor trädgård. Det får duga 🙂. Som vanligt finns det mycket att göra efter semesterresan. Kram Anne

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s