Hamnade i en tät guidad klunga

Igår bestämde jag mig för att ta med fika på min cykeltur. Slutmålet var en speciell plats som jag tidigare sett vara möjlig att nå, utan att behöva riskera livet. Endast lite klättring. Sedan förhoppningsvis en läcker utsikt åt olika håll. Vad kunde gå fel?
Innan hade jag förberett mig med att fota med mobilen aktuella bilder i kategorin FYRA ÅRSTIDER på gotlanduppochner. Förhoppningsvis var det vårfagert och jag skulle försöka ställa mig på ungefär samma ställen som tidigare gånger/årstider. Jämföra på plats med mobilbilden. En vikt lapp i bakfickan skulle lotsa mig till nio stopp + annat spännande som dök upp längs cykelsträckan. För det finns alltid plats för improvisation i min värld.

Det är numera betydligt fler bilar i Visby mitt på dagen. En snäll äldre kvinna stannade för mig. Men det gällde att se till att chauffören i andra riktlinjen på Kung Magnus väg var med på noterna. Det gick bra. Nu kom jag in på grusvägen mot Dalmansporten. Dags att njuta av vädret, nerförsbacken och min vackra hemstad. Bor jag verkligen i Visby? Som det kan bli.

Hm. Sista gången som jag cyklade här för ett par veckor sedan var jag helt solo. Mötte bara en kvinna som var ute med sin söta hund. Jag började nu höra en engelsktalande guide.

Ingen idé att plinga på engelska. Undra om guiden tog med att konstaffärsägaren en tidig morgon hittades hängd i Dalmansporten? (Knutasbok). En äldre kvinna började be om ursäkt till mig. För mig gjorde stoppet inget. Jag skulle inte med tåget och hade ingen mötestid att passa. Men självklart hoppades jag att de inte skulle svänga vänster in på smala Norra Murgatan. Nu gällde det att vända sig om och ta ett foto på baggen och… dumma skugga som… jag hoppade upp på cykeln och trampade genom den nu tomma porten och svängde höger…

Tvärstopp. Jag hoppade av cykeln och lyssnade på fakta om Visbys äldsta hus. Tror jag lyssnade bättre än några i skaran, som nästan kröp in i fönsterrutorna för att få till bra bilder. Härligt att vara på semester. Cykelsemester. Utan trampning för min del. 😉
Plötsligt vände sig gruppen om och gick mot mig – innan de vek in på Lancaster gränd mot Kyrkberget. Där är det mer plats att bre ut sig. Ingen bil som vill fram.
Jag stannade och tog några kort lite överallt. Njöt verkligen av senvåren och denna idylliska medeltidsstad.

Mina nya kompisar började hålla egna tempo. Eller? Kanske skulle de avsluta med gömme. Dunkgömme mot en bestämd plats. Sist hittad vann en gratis kvällsmiddag på hotellet?
Jag parkerade cykeln vid Rackarbacken och fick annat att tänka. Här skulle jag ta årstidsbilder på tre olika ställen. Det var när jag skulle ta andra bilden som jag noterade… zoomade in och såg…

… två tjejer sitta på MIN PLATS! 🙂
Jag gick en runda och tog fler bilder. Satte mig därefter på en bänk. En riktig fin plats. Men första parkett lockade fortfarande. Jag hörde att de pratade finska med varandra. Kom att tänka på min bästa tjejkompis när jag gick på BHS i Borås. Hon var finska. Synd hon inte lärde mig mer av språket. Kanske sa de att de måste dra snart? Taktiskt tog jag upp min lilla leksak och förde den mot min höger arm. Fortfarande ett lagom blodsocker. En stund till kunde jag vänta ut dem. Detsamma gjorde en kaja som satt två meter från mig. Eller. Den väntade ut om jag var en gästvänlig tvåbent varelse.

Värmen gjorde att jag blev törstig. Då kunde jag likaväl fortsätta gräva i kylväskan efter något ätbart. Kajan fick zero bitar av mig. Plötsligt hördes den sjungande finskan bättre. Precis som om den kom bakom min rygg.

Nu bestämde jag mig för att spela cool. Tänkte att de slagit vad om hur många sekunder det skulle ta innan jag klättrade dit upp. Kanske hade de satsat money? Jag satt kvar med blicken mot havet. Ögonvrån mot vilken väg de skulle ta. De gick ner en bit på den branta Rackabacken och kunde fortfarande se mig. Sedan vek de av in på Nygatan och jag vände mig om för att…

Var kom snubben från? Jag skrattade tyst för mig själv en stund. Sedan var det bara att fortsätta cyklingen i andra gränder. Längtar tills Solveig har sommarlov och vi kan sticka iväg tidigt någonstans. Jag överdriver inte om jag avslutar med att jag i åtta blå pärmar och flera böcker har flera hundra ställen som jag skulle vilja se & besöka innan vi nått mitten av oktober. Det svåra är att kombinera så vi når platser i rätt tid. Tänker på exempelvis orkidéer. Öppettider. Stabilt väder. Bilträngsel. I-problem när de är som värst och störst. 😉 Sedan finns även en önskan om att besöka fastlandet innan det blir höstkallt. Kanske kan Solveig ta ledigt en vecka i september? Juni, juli och augusti vet jag att döttrarna ska hit i olika grupperingar.