Det mesta tar längre tid

startbild

Bobo minns …

Detta är ett vykort. Under flera år hade jag samma motiv på en affisch som var upptejpad på insidan av min hyreslägenhetsdörr. Små barn är ofta mer ”vuxna” och oförstörda och ser inga hinder.

Vilket är ”bäst”? Att det syns att man har en funktionsnedsättning, eller att man har en obotlig, kronisk sjukdom som inte syns vid första ögonkastet? Det beror naturligtvis på vad det handlar om. Behöver en person omedelbar hjälp är det en fördel om människorna som finns nära vet hur de ska agera. Ska man söka ett jobb där man anser att man blir missbedömd kan det vara läge att inte nämna det om man inte måste vid en intervju, och det inte kommer att påverka arbetsprestationen i normala fall. Jag minns ironiskt bibliotekschefen, som varit så trevlig och hade bubblat på länge att hon tyckte det var extra välkommet med en manlig utbildad bibliotekarie. Plötsligt fick hon bråttom iväg under vårt telefonsamtal när jag berättade att jag precis kommit hem från sjukhuset efter diagnosen diabetes ett. Det var som att vända en hand. Hennes röst bytte tonläge och luren kändes iskall.

Under några intensiva friska år brann jag för att umgås med handikappade (term som användes då) barn och ungdomar. Jag läste högskolepoäng, tentade och slukade allt i skriftlig väg, på de stora biblioteken. En favoritsyssla var att vara medhjälpare på handikappläger.
Om man är ansvarsfull, inte är rädd för att gripa in, positivt lagd, full av energi och bus passar man förträffligt in i sådana sammanhang. Dygn då ungdomarna ska få en möjlighet att ha extra kul och göra tillfredställande aktiviteter som avviker från vardagens lunk.
Vi fick en mycket försiktig information om den ungdom som vi skulle hjälpa och umgås med. Sekretess var orsaken.
I vanliga fall hade alla ungdomar en personlig medhjälpare. Jag som varit med tidigare fick en speciellt arbetskrävande uppgift denna gång, som det krävdes två medhjälpare för. Extra kul för mig var att det var en kompis som jag trivdes väldigt bra med. Tillsammans behövde vi inte ha några hemligheter för varandra och kunde lösa problemen när de dök upp.
Grabben som vi kan kalla för Jonathan hade en muskelsjukdom som bara drabbar pojkar. Diagnosen är dyster. Få pojkar överlever sin tjugoårsdag. Sedan förra gången som vi träffat Jonathan hade han gått upp mycket i vikt och hade bytt ut sin rullstol mot en permobil.
Vi fick börja med att sätta dit en ”hiss” över sängen i stugan. Tur min kompis visste sedan tidigare hur man monterar en sådan, där vi stod mitt i natten i stugan och inte hade någon att rådfråga.
Ofta väcktes vi under veckans nätter av en svordom och en befallande gäll röst. Allt skulle göras på stubinen. Inget tack. Bara svordomar och elaka kommentarer. Inte konstigt att min kompis med glimten i stämbanden, kunde ropa tillbaka med göteborgshumor från vårt intilliggande rum, innan vi kom till undsättning.
”Slå en knut på den. ”
Det var inte många gånger som jag lyckades få Jonathan att skratta eller ens le. Han var bortskämd, bitter och ofta elak i sina kommentarer mot de andra fjorton ungdomarna som var riktiga pärlor. Han var annars väldigt utvecklad verbalt och hade inga ”skador” i talcentret. Jag tror att om du fick en chans att träffa honom hade du sorgligt nog direkt haft svårt att tycka om honom trots hans utsatta position.
Om reglerna skulle följts borde han inte fått åka på vinterläger flera år i sträck. Många andra i vårt land var värda att få hans plats. Helst de som aldrig fick chansen.
Enligt ryktet var det Jonathans mamma som drog i alla trådar. Både där och i skolan och säkert överallt. (Bra och nödvändigt i många lägen.) Det var också hon som antagligen ”skämt bort” honom på ”fel” sätt genom åren. Jag kan inte i denna text ge alla detaljer och rykten och kommer inte att svara på frågor i eventuella kommentarer. Det jag vill berätta handlar om något annat.
En gång fick jag och min kompis reda på något som säkert var sant, som hade hänt på ett läger några år tidigare. Innan vår tid. Det var ruskigt att höra, men samtidigt kunde en sida av mig förstå varför spärren släppte. Jag skulle själv blivit riktigt arg och besviken på Jonathan. Däremot hade jag aldrig gått över gränsen. Troligtvis hade jag använt humorn som vapen.

Redan som yngre lägerdeltagare var Jonathan jobbig att ha att göra med. Han var slipad och duktig som jag nämnde tidigare verbalt. Hans medhjälpare detta speciella år, som vi kan kalla Sven, måste tyckt att det var supertrist att umgås med denna svärande negativa pojke som satt i en vanlig rullstol och som skulle bli uppassad som en prins. Inte om en minut. NUUU! Medan andra ungdomar som var mer rörelsehindrade kämpade på själva först, med det de kunde klara av.

Ibland behövdes fyra medhjälpares händer för att lyfta. Då fick någon annan vänta en stund. Till saken hör att jag träffade flera ungdomar genom åren som överträffade sig själva. Inte att de var skojiga och med på noterna. Utan att de klarade av moment och sysslor som jag blev djupt imponerad av. Därför var det lite av ett lotteri innan jag fick träffa den ungdom som jag parats ihop med. En gång minns jag en kompis till mig som kunde glida omkring i sju dygn vid ett läger. Hans grabb ville inte ha hjälp. Han var urstark i armar och händer och kunde ex. ta sig upp i bussen för egen maskin. Klädde sig själv. Åt själv. Tömde sin kateter själv.

Sven hade säkert att göra denna vecka med svordomsmaskinen. Jag hade träffat Sven något år tidigare. Han var äldre än mig. Jag minns inte att vi pratade med varandra speciellt mycket. Annars fick jag många nya kompisar under åren. Både medhjälpare och deltagare som blev brevvänner och som jag hälsade på privat eller kom hem till mig.
Överallt fick Sven rycka in och hjälpa till med både små och stora saker. Då var inte Jonathan så stor och tung så Sven klarade säkert lätt av att bära honom från säng till rullstol osv. Det måste ha varit ensamt och trist att aldrig få ett tack eller snälla ord tillbaka. Kanske uppvägdes det av att Sven och Jonathan troligen bodde i en stuga med två andra personer. Det var inte svårt att räkna ut att Sven på fredagskvällen längtade efter lördagsmorgonen när de skulle ta bussen till Stockholm vid lägerslutet.
Jag vet inte exakt hur det gick till i denna scen.
En vanlig kvällsaktivitet var att bada och busa i poolen. En sak som jag inte nämnt var att alla blev som en storfamilj under dessa lägerveckor och hjälpte varandra. Bytte ibland uppgifter. Hade massor av spännande och roliga aktiviteter. Utomhus i snön och i backarna. Inomhus. Fester, diskotek, maskerader, föreläsningar, lekar, tävlingar, skoterturer, snöbollskrig mitt i nätterna etc. På sommarens läger i Skåne var det givetvis mest vattenaktiviteter.

Jonathan var i denna stund i poolen med många andra. Vi hade nästan alltid poolen för oss själva. Den var inte jättestor. Kanske hade Sven tagit en dricka innan han och några andra ledare gick in i bastun och blev sittande där en stund. Antagligen en alltför lång stund. För Jonathan hade någon ledig uppgift till Sven som ingen annan vuxen i bassängen dög till. Därför glömde Jonatan bort att han var på semester (som han försvarade sig efteråt med).
Plötsligt öppnades dörren till bastun. Gissa om Sven blev förvånad när han såg Jonathan kliva in på sina egna ben. Utan att ta stöd mot väggar. Ingen rullstol med sig. De som hade sett föreställningen berättade att han gick för egen maskin och det såg nästan ut som han sprang som en pigg frisk tioåring på det halkiga underlaget mot duscharna, omklädningsrummen och bastun som låg en bra bit därifrån.
Så de förvånade och säkert småleende vuxna i poolen som såg Jonathan gå upp för trappan, byttes ut mot en först förvånad sedan skogstokig Sven som la sitt tuffa veckopussel blixtsnabbt och kom fram till att han blivit både lurad och utnyttjad tjugofyra timmar om dygnet. Sven tog upp den gående grabben och sprang tillbaka och slängde i honom i poolen. Sedan slängde han även i rullstolen i vattnet och jag gissar på att han tog upp jakten om vem som svor flest svordomar detta läger.
En skröna där sanningen ändå var glasklar. Det var ett sceneri som jag kunde tänka mig var väldigt mycket sant. Även det året när jag var Jonathans armar och ben fanns det lägen då jag var ganska säker på att han kunde hjälpt till – om han velat. Det kändes ofta som han istället njöt när vi misslyckades och att han gjorde sig så svår och tung som möjligt. Slängde ur sig en ironisk kommentar och fnös till. Log elakt. Kallade oss för klantskallar och mycket värre ord.
Jag kom inte just nu ihåg alla detaljer. Eller vill jag inte minnas? Eller vill jag inte berätta allt? Däremot minns jag många roliga episoder. Jag har läst om vissa ungdomar i tidningar, genom alla dessa år som runnit iväg. Sett ett par på TV. Någon hade både gift sig och skaffat barn. Under några år skrev jag brev och fick tillbaka handskrivna brev med riktigt personliga bokstäver som kunde spreta åt olika håll. Tusen tack för de orden som berikade mitt liv. ❤ Om Jonathan är i himlen nu tror jag han fortsatt att köra med alla. Och jag såg på Facebook att grabben som ville göra precis allt själv blivit något stort.

Detta var ett långt intro till vad som komma skall. Nu övergår jag istället till att bli en aktiv blogg … och avstår från att bjuda på fler detaljer från ett av alla minnen som jag dammade av för en stund. Nu försvann det iväg till låsta rummet.

Dags för TJUGOSJUNDE UPPGIFTEN:
(Stängs klockan 20.00 söndagen den 25 september)

OBS! Jag vill med denna lekuppgift blanda in ett allvar och uppmärksamma dem som inte har samma förutsättningar. Precis alla människor kan bli drabbade av sjukdom och skada. Både synliga och osynliga. Ibland bara för en viss tid. I andra fall livet ut. Livet är inte rättvist. Det gäller att de som drabbas får den hjälp som de har sin fulla rätt till för att få ett ”anständigt liv”. Jag är rädd för att just det inte funkar fullt ut i vårt samhälle på många orter. Ta gärna korten ”bakifrån” eller en bit ifrån när det gäller personfoton.

Givna regler vid det här laget:
Du ska ta korten under dessa dagar som uppgiften är öppen. Inga nätbilder. Inga lånade foton från arkivet eller vänner. Vem vet. Du kan kanske göra en insats och vara någons händer eller fötter. Kombinera uppgiften med nytta. I bästa fall få en ny vän som berikar ditt liv.

Checklista och poängberäkning:
1. En person med en hederlig gammal käpp. (Ovanligt 2016?) 3 p.
2. En röd rullator. 2 p
3. En annan färg på en rullator. 3 p.
4. En vanlig rullstol som rullas manuellt. 2 p.
5. En elrullstol. 2 p.
http://www.blimo.se/Elrullstol
6. En permobil/scooter. (Finns lite olika tuffa modeller) 2 p.
7. En person som går med EN krycka. 2 p.
8. En person som tar sig fram med hjälp av en vit käpp. 3 p.
9. En synskadad eller en diabetiker med ”okontrollerade” känningar, med en utbildad ”Västhund.” De hundarna ska inte klappas och/eller distraheras, när de är på viktiga uppdrag. 3 p.
10. Tre foton (”bevis”) som din kommun gör för att underlätta för de som har svårt att ta sig fram, in och ut. 2-6 p.
11. En sak som du saknar/vet saknas i din närmiljö inom ämnesområdet. Nämn med text och foto där du vill ha det ”gjort”. 3 p.
Lycka till!

Maxpoäng:
31 poäng. Kanske finns det några hemliga bonuspoäng som jag inte nämner för att uppgiften inte ska ”slarvas” igenom för snabbt.
Poängjakten kommer att leva ända in i kaklet. Om sista momentet sköts enligt reglerna kommer det troligtvis att bli avgörande. Både för toppstriden och de tio högsta placerade i sluttabellen. Detta är sista gången som du kanske behöver vara utomhus. Allt för att jag ska vara rättvis på väderfronten i slutskedet. Kompensa för min kyliga start för de som bor högre upp i ”världen”.
Glöm aldrig bort att detta bara är en gemenskapslek.

Mina förslagsbilder inom några av bitarna:
Jag får inga poäng och behöver inte ha med ”allt” på checklistan. Detta blogginlägg är redan långt som en roman. 😀

1

2

3

4

5

6

7
Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Jag kommer att lägga in 30 lekuppgifter. Finaluppgiften dyker upp i slutet av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (Jag lottar.) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten. ❤

Lek-Tabell: (Efter 26 uppgifter)
1. Eva Rohlén, 316 p. ❤
2. Ditte Akker, 315 p.
3. Znogge, 313 p.
4. Wiolettan, 296 p.  ❤
5. Gunilla Wahlberg, 285 p.
6. Villa Herberts/Lena, 267 p. ❤
7. Anki Arvidson, 259 p.
8. Primrose, 238 p.
9. Ethel Hedström, 236 p.
10. Comsi Comsa, 223 p. ❤
11. Maria Bromander, 204 p. ❤
12. Lma/Lisbeth, 183 p ❤
13. Mia J, 172 p.
14. Kicki Olsson, 157 p. . ❤
15. Gun Britt Söderström, 148 p.

16. Sanna, 82 p.
17. Kersti, 77 p.
18. Gunnel Moberg, 73 p.
19. Tant Glad, 64 p.
20. Anne, 50 p.
21. Sussie, 48 p.
22. Gun Toresson, 38 p.
23. Gerd Lindblom, 37 p.
24. Susjos 20 p.
25. Ninni, 19 p.
26. Ezter 17 p.
27. Annika Sohlin, 12 p.
28. Susan Johansson, 11 p.
29. Mickan, 10 p.
30. Susie på Stjärnarve, 9 p.

31. Minton, Katarina, 7 p. 33. Åsa H, 6 p. 34. Kerstin, 5 p. 35. Anna Andersson, Skåningen, Jennifer, Gunilla J, RosMarie, 4 p. 40. Pia Boman, 3 p.
41. Övriga 0 poäng.

Här hittar du bloggarna med trevliga inlägg i ämnet:
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/09/22/11367274-bosses-senaste-uppgift/
http://akker.blogg.se/2016/september/tillganglighet-2.html#comment
https://egopyret.blogspot.se/2016/09/bosses-27-uppdrag.html?showComment=1474704773822#c8473721987735286726
https://tittelina.blogspot.se/2016/09/bosses-tavling-om-hjalpmedel.html?showComment=1474730299977#c3730288980507979366
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/09/bosses-uppgift-sjugosju.html#comment-form
http://kicki-olsson-58.bloggo.nu/Bosses-lekuppgift-nr27/#comments
https://ankistankar.blogspot.se/2016/09/bosses-tavling-uppgift-nr-27.html?showComment=1474809483979#c8531479304590568460
http://gunwah.bloggo.nu/Funktionsnedsattning/#comments
https://villaherbert.wordpress.com/2016/09/25/bosselek-27/comment-page-1/#comment-1100
https://lma7.wordpress.com/2016/09/25/bosseuppgift-27/comment-page-1/#comment-13287
http://dammsamlare.blogg.se/2016/september/lordag-2.html
http://eva49.bloggo.nu/Tjugosjunde-uppgiften/#comments
https://znogge.wordpress.com/2016/09/25/det-mesta-tar-langre-tid/#comment-201706

 

 

En röd Datsun

datsun-sport

Bobo minns …

Jag bestämde mig för att byta inriktning på mitt liv och äntligen börja plugga på allvar. På tok för länge hade jag skjutit upp tanken. Första steget var att köpa en tolvväxlad cykel och därefter sälja min bil som jag haft så många äventyr med.
Jag hade en ful ovana att i alltför många lägen tänka att saker ordnar upp sig. Inte stressa i onödan. Dumt att göra allt på en gång. Därför hade jag inte förberett mig när jag väl satt in en annons i Hallandsposten om en Datsun 120 A, sportmodell, till salu.

bobobil

För hur längtansvärt är det för köparen att få en bil där det står BOBO med spektrumbokstäver på förardörren som ändrar färg efter solljuset? Efter tre röda sekunder hade personen säkert tröttnat och kanske till och med ilsknat till om spekulanten åkt långt.
Det kom ett telefonsamtal tidigt på morgonen (det enda samtalet). Mannen berättade att han precis mönstrat av från en båt och behövde en bil på land. Han kunde komma redan samma dag.
Jag stod ute i det trånga kallgaraget och försökte hålla huvudet kallt. Det gick inte att peta bort bokstäverna med en fällkniv. Det skulle bli repor i lacken om jag tog till våld. Tiden stod inte still. Jag flyttade tankarna från insidan till utsidan. Var hamnar man då? Vad gör man med en våt kalufs när man ska ut i kylan? Man tar givetvis fram hårtorken. Jag gick in i lägenheten och hämtade den. Förvånansvärt fort hjälpte värmen till med att få bort de fyra bokstäverna utan att lämna några speciellt synliga märken. Endast mattare lackering. Jag vaxade till bilen och den blev som ny.
Snacka om snabba affärer. Mannen tog en provrunda. Vi gick in i lägenheten och gjorde upp affären. Skakade hand. Sedan försvann han iväg med bilen. Undra hur mycket av sin lön han fick ta?
Detta var första gången i mitt liv som jag sett en tiotusenkronorssedel. Först trodde jag att den var falsk. Detta gick för lätt tänkte jag och synade vattenstämpeln. Antagligen har jag blivit blåst på kalufsen (nytt talesätt)…

Jag såg aldrig bilen rulla omkring i staden. Kanske fick den åka båt till en exotisk ö. Däremot dansade jag en fredagskväll foxtrott på Galejan med ett energiknippe till tjej, som några veckor tidigare börjat på mitt jobb. Hon kom in på isbitssamtalsämnet, att hon hade gått ut med sin pappa till nöjesstället. Hon pekade med en hand mot pappan som till hundra procent liknande ”Mannen med en före detta tiotusenkronorssedel.” Jag har vagt för mig att jag fick bråttom iväg efter dansens slut. Man ska inte blanda ihop brudar med gamla bilar. Eller är det tvärtom? Man ska inte blanda ihop gamla ”hårgångar” med hårfönar. För då är det lätt att bli blåst på sista dansen. 😀

Dags för TJUGOSJÄTTE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 20.00 söndagen den 18 september)

Mycket viktiga regler:
Det är DU som ska hitta skyltarna ute i verkligheten under dessa dagar som uppgiften pågår. Inga ”gamla” arkivbilder eller nätfiskande tillåts.
50 minuspoäng för varje upptäckt nätbild!
För att göra det lite mer rättvist över lag vill jag ha enbart utomhusbilder (garagebilar ger inga poäng) och korten ska vara tagna så jag även ser bilen. Det är inte förbjudet att ta kort på registeringskyltar och lägga upp dem på bloggen. Så länge du inte skriver något nedvärderande om bilen/ägaren. Det handlar om offentligt rullande reklampelare.

Checklista och poängberäkning:
1. Ett pojknamn: 2p.
Ex. Ken, Tom, Alf, Ulf, Dan, Dag, Jan, Noa, Set.
2. Ett flicknamn: 2 p.
Ex. Eva, Moa, Ann, Era, Gun, Rut.
3. Något som går att äta: 2 p.
Ex. Mat, lax, ost.
4. Början på en månad på en skylt: 3 p.
Jan, feb, mar, apr, maj, jun, jul, aug, sep, okt, nov eller dec.
5. En ö: 5 p.
Ex. Kos, Ven, Fyn, Als.
6. Känd förkortning på en skylt: 2 p.
Ex. NHL, OBS, SEB, TEX, OSA, BLA, SMS, MMS, DNS.
7. Tre olika vokaler på en skylt: 5 p.
Finns bara dessa att välja på. A O U E Y.
8. Tre olika konsonanter på en skylt: 1 p.
B C D F G H J K L M N P R S T W X Z.
9. Egen skylt: 3 p.
Tant Glad lär ha en. Den får inga poäng om bilen står i garaget på fotot.  🙂

Maxpoäng:
Som mest 25 poäng. Som minst 450 minuspoäng. 😉

Mina förslagsbilder inom de olika bitarna:
Jag får inga poäng och behöver inte ha med hela skylten och bilen. Dessutom kan mina foton omöjligt vara tagna under lektiden. 🙂

kaj
Jag har fotat flera pojknamn.

flicknamn
Där tänkte jag lite på Meg Ryan.
gar-att-ata

augusti

Jag såg en Augustibil.

en-o

En av Danmarks många fina öar.

forkotning

Det dröjer ett tag tills de drar igång den stora hockeyligan där borta. Först ska det bli en spännande landslagsturnering.

tre-vokaler

Den fick jag jobba länge på. Plötsligt dök den upp på en mysig gata i min lilla stad.

tre-konsonanter

Den lättaste av de nio uppgifterna. Kan inte ta många sekunder.

egen-skylt

Jag hade några till att välja på. Men tyckte att ett tjejnamn var trevligast.

Jag önskar dig som vill vara med och leka god tur. Här finns möjlighet under veckan att motionera, sitta still vid rätt ställe, umgås med en kompis. Ta sig en runda till en parkering vid en större affär. Håller det fina septembervädret i sig kan det bli en trevlig aktivitet som går att kombinera med annat.

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Jag kommer att lägga in 30 lekuppgifter. Finaluppgiften dyker upp i slutet av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (Jag lottar.) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten. ❤

Lek-Tabell: (Efter 25 uppgifter)
1. Ditte Akker, 303 p. 🙂
2. Eva Rohlén, 290 p. 🙂
3. Znogge, 286 p. 🙂
4. Wiolettan, 271 p. 🙂
5. Gunilla Wahlberg, 268 p. 🙂
6. Villa Herberts/Lena, 242 p. 🙂
7. Anki Arvidson, 242 p. 🙂
8. Ethel Hedström, 219 p. 🙂
9. Primrose, 210 p. 🙂
10. Comsi Comsa, 197 p. 🙂

11. Maria Bromander, 185 p. 🙂
12. Lma/Lisbeth, 178 p. 🙂
13. Gun Britt Söderström, 148 p.
14. Mia J, 152 p. 🙂
15. Kicki Olsson, 141 p. 🙂
16. Sanna, 82 p.
17. Kersti, 77 p.
18. Gunnel Moberg, 73 p.
19. Tant Glad, 54 p. 🙂
20. Anne, 50 p.
21. Sussie, 48 p.
22. Gun Toresson, 38 p.
23. Gerd Lindblom, 37 p.
24. Susjos 20 p.
25. Ninni, 19 p.

26. Ezter 17 p. 27. Annika Sohlin, 12 p. 28. Susan Johansson, 11 p. 29. Mickan, 10 p. 30. Susie på Stjärnarve, 9 p.

31. Minton, Katarina, 7 p. 33. Åsa H, 6 p. 34. Kerstin, 5 p. 35. Anna Andersson, Skåningen, Jennifer, Gunilla J, RosMarie, 4 p. 40. Pia Boman, 3 p. 41. Övriga 0 poäng.

Missa inte att gå in på mina lekkompisars blogginlägg:
– Det är alltid de som står för underhållningen.
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/09/bosses-lek-uppgift-nummer-26.html#comment-form
https://znogge.wordpress.com/2016/09/15/da-var-det-dags-2/#comment-201101
http://dammsamlare.blogg.se/2016/september/bosses-sjugosjatte-lekuppgift.html
https://villaherbert.wordpress.com/2016/09/17/bosselek-nr-26/comment-page-1/#comment-1084
https://egopyret.blogspot.se/2016/09/bosse-26-uppgiften.html?showComment=1474104963223#c8755073921877223748
http://tantglad.bloggo.nu/inte-lekande-latt-men/#comments
http://akker.blogg.se/2016/september/manga-men-inte-de-ratta.html#comment
http://kicki-olsson-58.bloggo.nu/Uppgift-26/#comments
http://eva49.bloggo.nu/Tjugosjatte-uppgiften/
http://minsoltrappa.se/2016/09/18/bokstavslek/#comment-369
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/09/18/11365790-biljakt-med-kameran/
https://ankistankar.blogspot.se/2016/09/bosse-igen.html
https://lma7.wordpress.com/2016/09/18/biljakt/comment-page-1/#comment-13247
http://gunwah.bloggo.nu/Bosses-lek-nr-tjugiosex/#comments

 

Att inte bli trodd

Bosse minns …

Det krävdes en hel del tjat från min sida innan mamma gick med på min önskan. Inte konstigt alls. Jag borde ha dött när jag lekte Läderlappen några år tidigare.

https://bosseliden.wordpress.com/2012/11/27/jag-hann-inte-alltid/

Men när jag var i 10-11 årsåldern gav hon tillåtelse till att jag cyklade på min gröna minicykel hela vägen ner till Östra Stranden. Det var tre större vägar som skulle passeras mellan de olika cykelstråken innan jag nådde havskusten.
Det som hägrade var att få komma till Japans minigolfbana. Under denna tid fanns det fem minigolfanläggningar till i närheten, men ingen som slog ut denna populära pärla. Låga tallar gav skugga varma sommareftermiddagar. De färgade lamporna skapade stämning under augustikvällarna. Spännande spel lockade efter minigolfen.
När jag passerade järnvägen brukade jag ofta titta på den blå stugan som låg närmast spåren. Tidigare hade mina föräldrar ägt just den stugan. Jag hade visst själv bott där mina två första somrar.
I samband med att lägenhet skulle bytas ut mot ett nybyggt hus såldes stugan. Synd tyckte jag egoistiskt, som inte alls var intresserad av nödvändiga ekonomiska affärer, utan mer såg möjligheten jag missade. Att få bo tre minuters gångväg från havet och allt annat spännande som hände där under sommarhalvåret.
Tack vare mitt fotominne kunde jag när jag kom hem igen tänka igenom alla arton hålen som Japan bestod av och se möjligheterna och svårigheterna. Sporten passade mig förträffligt. Bollsinne, jämnt humör, envis, taktiker och aldrig en dålig förlorare.
En svårighet var en tjock trädstam som stod för nära på bana två och bana fjorton där det krävdes en spik (få bollen i hål på ett slag) för att undvika att behöva 3-4 slag eftersom jag inte vågade kliva upp bland blommorna. Orsaken var mitt ”handikapp” som jag delade jag med alla vänsterhänta. Trots att jag är högerhänt använder jag klubbor i minigolf, vanlig golf, landhockey och ishockey som en vänsterhänt, d.v.s. slår från ”avigt håll”.
Utanför den lilla boden där betalning och klubbor, boll och block hämtades fanns en tavla. En liten variant av en skoltavla. Där noterades dagens bästa resultat för herrar och damer.
Varje gång läste vi det skrivna innan vi började spela. Givetvis var vi en bra bit ifrån ”Dagens bästa” de första åren. Mitt sällskap varierade genom åren.
Det jag skulle komma till nu var vid ett speciellt tillfälle. Jag minns inte hur gammal jag var. Tolv år gissar jag på. Mannen som hade hand om anläggningen från maj till slutet av augusti och sedan drog iväg till Spanien hade skojat och pratat med mig flera gånger. Jag var ingen okänd turist.
En kväll ett par timmar innan stängningsdags började jag och en kompis att spela. Den dagen var inte rekordet för herrar extremt bra. Mitt personliga rekord var två slag bättre. Troligtvis visste inte kompisen om mitt personbästa. Han blev därför impad av mitt spel. Givetvis var jag stolt över mig själv att jag under press kunde både slå dags-rekordet och tangera mitt personbästa.
Inte berättade jag det för Leif. Jag hade inte hunnit. Min kompis sprang fram till Leif och berättade glatt nyheten. Än idag kom jag ihåg leendet. Jag vet inte exakt vad han svarade. Bilden hur han stod lutad utanför boden finns som en inre film i mitt huvud.
”Kul. Grattis!”
”Ska du inte skriva upp hans namn och resultat på tavlan?” upprepade min kompis med en otålig stämma.
Samma leende. Ingen fras åt varken ena eller andra hållet. Ingen gest åt tavlan eller den vita kritan. Efter att jag tagit loss papperet lämnade jag snabbt in klubba och boll.

Det var inte så att jag blev sur och började spela på de andra banorna. Jag älskade Japan. Det var oerhört populärt att spela minigolf där under många år. Efterhand kombinerade jag aktiviteten med bad, glassätande, solnedgångar och mycket annat hemligt. 😀
Jag blev tonåring och vuxen. Det var trevligt att prata några fraser med Leif. Han var alltid pratglad och verkade aldrig åldras.
Även när jag blev äldre och vuxen hände det. Jag fick till det och var dagens bästa spelare av kanske flera hundra spelare. Mina närmaste vänner visste om anekdoten. Andra undrade varför jag inte sa till att jag var bäst och fick solglans på svarta tavlan. Någon gång fick jag mota någon som var ivrig att berätta.
Jag hade aldrig något behov av att vara bäst av den anledningen. Att se mitt namn stå där med ”krittext” rörde mig inte i ryggen. Det var dött, förstört och iskallt. Min inre stolthet var betydligt större.
”Säg inget. Jag ska berätta sedan.”
Men tolvårige Bosse Petersson hade varit en stolt grabb när han cyklat hem den kvällen om han fått se sitt namn på tavlan. Inte så att han berättat det för andra. Troligtvis inte ens för sina föräldrar. Det var något annat. En inre stolthet. Jag har behållit så många hemligheter för mig själv genom åren. Detta skulle bara vara en av många.

Efter flera år var jag expert i tanken. Jag visste exakt vilken fart jag skulle ge bollen och var på sargerna jag skulle träffa. Den dagen jag hade maxtur i kombination med skicklighet och tålamod, skulle jag kunna gå under trettio slag. Då behövdes 1-2 flaxspikar på oväntade banor. Bana 1, 2, 5, 8,10, 11, 13, 14 och 18 räknades inte dit. Den stora nyckeln att lyckas över huvud taget var att klara av banorna 3 och 17på två slag var. Vid bana 3 kunde det bli långa köer på sommarkvällarna. För att inte förstöra spänningen i gänget brukade jag ofta komma med förslaget att droppa den banan till ett senare läge.

Den ultimata dagen fick jag uppleva. Den kom till slut. Flera år senare. Precis som det kåseri som jag lagt in på bloggen om den gången i Umeå när jag fixade tvåhundrapoängsgränsen i bowling. Efter det hade jag inget mer att bevisa för mig själv. Sällskapet jag hade med mig under den här minigolfeftermiddagen glömmer förhoppningsvis aldrig stunden. Synd jag inte gick och köpte en lott efteråt. Turen och flytet kunde hållit i sig några timmar. 😀

DSC_09970117Det ska tilläggas att jag inte är speciellt märkvärdig när jag spelat mot kompisar på andra banor och ställen genom åren. Ibland har jag vunnit. Andra gånger kommit femma. Men jag har varit lika glad för det. Däremot ger jag aldrig upp. Går det dåligt kämpar jag för att undvika en tia och en fyrkant runt talet 10 på papperet. Annars kan jag alltid försöka få flest ringar runt ettorna, (spikarna) och vinna ”spikfighten”.

DSCN4473
Vår familj har en årlig kamp om en vandringspokal. En lek som vi haft sedan 2005. Brunt möter grönt heter den. Den brunögda pappan och Lizette möter de grönögda i familjen. Vi retades ibland under året de första säsongerna. Men det finns ingen dålig förlorare i gänget. Hoppas det blir en fight även 2016.  ❤

elva

 Dags för TJUGONDE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 20.00 onsdagen den 1 juni)
OBS den extra långa tiden som du har på dig!!!   😀

Nu får du som vill chansen att dela mitt minne. Då vill jag att du är som Bosse Petersson tolv år. Tycker det är kul att spela, håller humöret uppe och aldrig skulle komma på tanken att fuska. Jag är likadan nu som alltid i det fallet.

Kanske brukar du spela minigolf/bangolf någon gång varje sommar. Annars hoppas jag några känner nostalgi och vill pröva. Du kan göra det ensam, med en vän, barn, barnbarn, granne. Ni bloggare som bor relativt nära varandra. Varför inte kombinera med en bloggträff och spela ihop? Du har ju ett bra skäl till att föreslå detta för någon. Här Ystad såg jag att de öppnade Jaktpaviljongens bana redan i slutet av april. (Jag och Jennifer premiärspelade förra fredagen) I Halmstad minns jag det som att första maj var startskottet varje år.

Regler:
En runda på en minigolfbana eller bangolf som de flesta ägare kallar det 2016. Är du smart väljer du en som har arton hål.
2 poäng för varje spik. (Bollen i hålet på första slaget) Jag vill att du tar ett kort på de banor som du lyckas med bedriften. (Om du gör det). Du får gärna vara med på bilden, men mest vill jag se hur just den banan är konstruerad.
2 poäng om du inte får en enda tia på hela rundan – alla arton hålen. Vilket innebär att du kan ”kämpa” extra, även om det inte går bra.
Förhoppningsvis står det spelregler på papperet som du får när du betalar. En del har det på väggen/glasrutan. Maxslag på varje bana är tio slag, men kommer du inte förbi första hindret på slag nummer sju får du automatiskt en tia och har spelat färdigt på den banan och får gå till nästa bana.
Slår man utanför banan blir det ett pliktslag.
Det finns alltid ordningsregler på plats som kan skilja sig beroende på underlaget. På vissa ställen får man inte stå i banan. På andra måste man för att kunna slå.

Rikligt med bonuspoäng:
Bara att du spelar en runda är värt 5 poäng. Du får ta en selfie som bevis, eller bara en bild på ditt protokoll och klubba om du hellre vill det.

OBS! En tydlig läsbar protokollbild vill jag ha av alla deltagare, så att domaren kan granska ”bokföringen”.

Här räknar jag med att INTE dela ut speciellt många poäng. Istället önskar jag någon ska tycka det var så roligt att personen vill göra om detta fler gånger. I så fall har jag lyckats med ett viktigt delmål med lekarna. Sprida glädje och gemenskap. Locka fram barnet inom er som bjuder ert vuxna jag på positiv energi. Samtidigt kan det vara så att någon/några av er verkligen är ”proffs” på denna aktivitet. Då finns en möjlighet att samla poäng. Annars kan det räcka långt med att ha flax några gånger.

Den teoretiska maxpoängen är 43 p. Det jag hoppas på är att några hänger på leken och får sina garanterade 5 poäng. Sedan längtar jag efter att få se foton på banor där några har jublat över den härliga känslan när bollen går direkt genom alla hinder och ner i hålet på bara ett enda slag. En äkta spik som det heter på ”fackspråket”. En oäkta är när man ex. missar första slaget, men från startpositionen får ner bollen på andra försöket. Den gälls inte i min poängräkning. Om man är envis och aldrig ger upp kan det gå att undvika en tia även på de svåra banorna och därmed fixa ihop två poäng, som man ska vara stolt över.

Sammanfattning:
A. Spela en runda. Följ de regler som står på papperet eller i anslutning till där du betalar.
B. Lägg in foton i din blogg.
C. Lämna en kommentar till mig i detta inlägg.
D. Jag delar ut poäng och redovisar en ny tabell i nästa lekmoment, när denna lekuppgift är avslutad. Maxpoäng ska tas med en stor nypa salt.  😉
E. Domaren har några hemliga bonuspoäng att dela ut som givetvis inte ska ”namnförses” i detta skede i leken.  😉
F. Nu är leken avslutad och jag kan berätta vidare om bonuspoängen. Om jag såg någon som skrev att den personen ALDRIG hade spelat minigolf förr skulle jag bli extra glad för att jag lyckades bli den första som fick personen att debutera.  😀   2 poäng.
En hemlig poäng hade jag planerat att ge till den som slog flest slag av alla. 1 poäng.
Naturligtvis hade jag planerat att kompensera om några deltagare bara hittat/spelat tolvhålsbanor. När dessa anläggningar kom förr fick man ändå ett papper med arton hål och hänvisningen att man skulle spela om hål 1-5 en gång till efter hål elva och sedan avsluta med hål arton som tog hand om bollen.
Jag minns att jag glömde detta en gång och slog en spik på hål tolv som jag jublade över tills min kompis skrattade snett och undrade hur jag skulle göra nu när jag inte hade någon boll att lägga upp på hål ett. 😉 Jag lånade hans boll fem gånger så var det problemet löst. 🙂
Jag behövde inte vara Einstein för att se den rättvisa linjen i två av tre fall. Eftersom det är en lek 🙂 och inte en av mina otaliga bloggtävlingar och jag aldrig delar ut halva poäng valde jag att höja en halv poäng i det tredje ”fallet”.

Stänkare:
Nästa gång kommer jag att berätta om din sommarläxa.

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Jag siktar på att lägga in 30 lekuppgifter och ha en längre paus under högsommaren. Finaluppgiften lär dyka upp i slutet av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (Jag lottar.) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten. ❤

Lek-Tabell: (Efter 19 uppgifter)
1. Ditte Akker, 195 p.
2. Eva Rohlén, 191 p.
3. Wiolettan, 186 p.
4. Znogge, 180 p.
5. Gunilla Wahlberg, 173 p.
6. Villa Herberts, 160 p.
7. Anki, 158 p.
8. Ethel Hedström, 149 p.
9. Comsi Comsa, 135 p.
10. Primrose, 126 p.

11. Mia,119 p.
12. Maria Bromander, 111 p.
13. Lma, 108 p.
14. GunBritt, 95 p.
15. Sanna, 82 p.
16. Kersti, 77 p.
17. Kicki Olsson, 74 p.
18. Gunnel Moberg, 49 p.
19. Sussie, 48 p.
20. Gerd Lindblom, 37 p.

21. Tant Glad, 32 p.
22. Gun Toresson, 25 p.
23. Ninni, 19 p.
24. Anne, 17 p.
25. Susan Johansson, 11 p.
26. Ezter, Mickan, 10 p.
28. Anna Andersson, Skåningen, 4 p.
30. Pia Boman, Annika Sohlin, 3 p.
32. Susie på Stjärnarve, 2 p.

33. Övriga 0 poäng.

rg i namnet = Har redovisat uppgiften.

Missa inte att gå in på mina lekkompisars blogginlägg:
– Det är alltid de som står för underhållningen. 😀
https://lillafridhem.blogspot.se/2016/05/spela-minigolf.html?showComment=1464066829231#c1560655917369960419
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/05/bosses-utmaning-klar-bangolf.html
http://akker.blogg.se/2016/may/rekord.html#comment
https://znogge.wordpress.com/2016/05/28/takterna-satt-i/#comment-194999
http://gunwah.bloggo.nu/Minigolf/
http://eva49.bloggo.nu/Bangolfutmaningen/#comments

 

Norges stora dag

Bobo minns

0020008

Det var en kväll i början av augusti. Jag och en kompis hade sett en biofilm. Vi gick och snackade om filmen när vi promenerade längs med Nissan mot bilen. Då blev vi avbrutna av två tjejer som pratade norska. De ville veta var ett speciellt motell låg. Av en slump råkade det ligga precis mot parkeringen där jag hade min lägenhet, tre-fyra kilometer från centrum.
Först trodde de inte mig när jag berättade sanningen och föreslog att de kunde följa efter oss med sin bil. Det lät antagligen för bra för att vara sant, eller så var de säkra på att det låg inne i city. Tur att det var en ljus sommarkväll.
Lotsningen gick bra och jag och Kim körde in på motellets parkering med den norskregistrerade bilen i släptåg.
Mitt sjätte sinne berättade för mig att jag skulle avvakta en stund. Under tiden som tjejerna gick in på Motellet stod jag och Kim och småpratade. När de kom ut en stund senare frågade jag om det gått bra.
”Fanns det något ledigt rum?”
Jag fick något svåruttalbart svar innan de började prata med varandra. Till slut kunde jag inte låta bli. Jag frågade djärvt om det var för dyrt. De berättade att de hade tänkt köra hela vägen hem till Oslo, men var för trötta och att tältet var genomblött.
”Ska ni sova i bilen?”
Jag tittade på den fullastade inredningen.
”Jag har ett bättre och billigare förslag. Ni kan sova i min stora hörnsoffa. Det ingår frukost och kvällsfika, helt gratis. Jag bor i husen där borta.”
Jag pekade mot husen på andra sidan motellets parkering, som jag upplevde som ganska ofarliga. I alla fall på håll och med mina bruna ögon.
Stackars väluppfostrade tjejer som säkert fått sina visdomsord innan resan från sina mammor och väninnor.
”Hva dere enn gjör jenter så stol aldri på en svensk gutt!”
Jag fick lägga på all charm som jag kunde gräva fram. Avgörande tror jag var, att jag skickade iväg min kompis som gärna stannat kvar och hade börjat vädra damäventyr. Jag berättade att jag sommarjobbade som brevbärare och skulle upp klockan halv fem. Trude pluggade till socionom och Signe var lokalvårdare.

Vi hade mysigt där vi satt i mörkret på balkongen och åt scones och drack kvällste. De var mycket trevliga båda två. Jag älskar att lyssna på norska och har alltid varit svag för språket. Ungefär som med franska. Synd bara att det är så mycket lättare att förstå bokmål än nynorsk. Jag förstod det mesta som Signe sa, men hon fick ofta vara tolk mellan mig och Trude. Ibland tog vi till det neutrala engelska språket.

Vilken fördel, att jag på sommaren kunde klara mig med ett par timmars sömn. När jag kom tillbaks efter rundan nästa morgon, där jag sprungit i trapporna, sov de fortfarande. Jag överraskade med en hotellfrukost och var glad för att jag storhandlat någon dag tidigare. Tur var också att jag inte börjat ”riva” lägenheten. Redan veckan efteråt flyttade jag nämligen från min barndomsstad. För att börja ett nytt liv som student, i en annan stad. En stad utan hav.
Jag tror varken jag eller Trude & Signe glömmer vårt ovanliga möte. Efter det blev vi brevvänner. Det var spännande när jag fick brev i Borås och Umeå från Norge. Vi pratade om att träffas igen.
Trude
Världen har varit liten förr. Jag har fått oväntade hälsningar på mina blogginlägg via mail och brev från olika håll under dessa snart fyra år. Ofta har det varit personer som läst min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Människor som jag inte träffat på flera år. Så man vet aldrig.
Hoppas jenterna haft ett bra liv och firar 17 maj rejält. Hoppas även att de har överseende med att jag lämnar ut deras personliga rader från en av mina gästböcker.

0030007

Fotnot:
Tack till min bloggvän Tove Olberg för hjälpen med den norska repliken. ❤

Dags för NITTONDE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 20.00, onsdagen den 18 maj)

Moment ett:
Ett YouTube klipp på en låt med en norsk artist. 2 p.
(Artisten får sjunga på vilket språk som helst)

Moment två:
Ett foto som du tagit på en Norsk författares bok under dessa dagar som leken pågår. Boken får tas från egen bokhylla, på bibblan, i bokhandel, hos kompisen. Men absolut inte via sociala medier. Har du läst och gillat boken är det trevligast. För då blir det som ett boktips till oss andra. 2 p.

Moment tre:
Fem foton som du förknippar med vårt härliga grannland Norge som på tisdag firar sin nationaldag. Dina bilder behöver inte handla om nationaldagen. Du har helt fria ”rödblå” händer för att låta din fantasi få utrymme. Min tanke är INTE att driva med landet utan hylla det. (Spar dina Norgehistorier)  😀
Du får gräva i ditt bildarkiv/fotoalbum och ex. låta oss få ta del av gamla semesterminnen. Kanske finns det mer norsk historia i din hemtrakt än du har en aning om. Perfekt tillfälle för att vara detektiv och lära känna nya och nygamla medmänniskor. 5 x 2 poäng. OBS! Nätbilder ger inga poäng.

Sammanfattning:
A. Lägg in foton och YouTube klipp i din blogg.
B. Lämna en kommentar till mig att du är klar på din blogg i detta inlägg.
C. Jag delar ut poäng och redovisar en ny tabell i nästa lekmoment, när denna lekuppgift är avslutad.
Maxpoäng 14 poäng.

Stänkare:
Nästa gång kommer jag att berätta om när jag inte blev trodd.

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Jag siktar på att lägga in 30 lekuppgifter och ha en längre paus under högsommaren. Finaluppgiften lär dyka upp i slutet av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (Jag lottar.) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten. ❤

Lek-Tabell: (Efter 18 uppgifter)
1. Ditte Akker, 181 p.
2. Eva Rohlén, 177 p.
3. Wiolettan, 172 p.
4. Znogge, 166 p.
5. Gunilla Wahlberg, 159 p.
6. Villa Herberts, 146 p.
7. Anki, 144 p.
8. Ethel Hedström, 135 p.
9. Comsi Comsa, 121 p.
10. Primrose, 110 p.

11. Mia, 105 p.
12. Maria Bromander, 97 p.
13. Lma, 94 p.
14. Sanna, 82 p.
15. GunBritt, 81 p.
16. Kersti, 77 p.
17. Kicki Olsson, 62 p.
18. Gunnel Moberg, 49 p.
19. Sussie, 48 p.
20. Gerd Lindblom, 37 p.

21. Tant Glad, 32 p.
22. Gun Toresson, 25 p.
23. Ninni, 19 p.
24. Susan Johansson, 11 p.
25. Ezter, Mickan, 10 p.
27. Anne, 5 p.
28. Anna Andersson, Skåningen, 4 p.
30. Pia Boman, Annika Sohlin, 3 p.
32. Susie på Stjärnarve, 2 p.

33. Övriga 0 poäng.  😀

Färg i namnet = Har redovisat uppgiften.

Missa inte att gå in på mina lekkompisars blogginlägg:
– Det är alltid de som står för underhållningen. 
https://egopyret.blogspot.se/2016/05/bosse-lidens-nittonde-uppgift.html?showComment=1463063678009#c6221133480506987776
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/05/12/11312654-landet-i-vaster/
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/05/norge-bosses-deltavling-19.html#comment-form
http://akker.blogg.se/2016/may/norge-i-mitt-hjarta.html#comment
https://lillafridhem.blogspot.se/2016/05/norge-tema-hos-bosse.html?showComment=1463160675245#c2840590273771393720
https://lillafridhem.blogspot.se/2016/05/norge-tema-hos-bosse.html?showComment=1463160675245#c2840590273771393720
https://znogge.wordpress.com/2016/05/14/jag-maste-erkanna-att-jag-skams/#comment-194119
https://ystadtillabisko.wordpress.com/2016/05/12/norge/
https://tittelina.blogspot.se/2016/05/bosses-bloggtavling-om-norge.html?showComment=1463414493713#c1693376798938961793
http://dammsamlare.blogg.se/2016/may/bosses-lek-4.html
http://eva49.bloggo.nu/Grattis-Norge/#comments
http://gunwah.bloggo.nu/17-maj/#comments
https://ankistankar.blogspot.se/2016/05/oss-grannar-emellan.html?showComment=1463503383932#c2786255866443386974
https://lma7.wordpress.com/2016/05/17/syttende-mai/comment-page-1/#comment-12967
http://minsoltrappa.se/2016/05/18/ett-norskt-svenskt-belgiskt-aventyr/#comment-235
https://villaherbert.wordpress.com/2016/05/18/norge-lek-nr-19/comment-page-1/#comment-950

De tog mig för en annan

Bobo minns …

I ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” tog jag med ett kåseri med namnet. ”Lika som tvillingar”. Då handlade det om att två kvinnor trodde att jag var utländsk.

Det har även hänt vid tre tillfällen att människor tyckt att jag var otroligt lik en känd svensk skådespelare och aktör. Här kommer ett snabbt hopkok om detta:
Jag tog det inte på allvar första gången som en yngre träningskompis kläckte ur sig frasen.
”Bobo! Vet du om att du liknar x jättemycket”?
Då tyckte jag han var galen och slängde snabbt ur mig en motreplik.
”Och jag tycker du är lik Uffe Sterner. Är ni släkt?”
Till saken hör att ishockeyspelaren Sterner varit Sveriges kändaste spelare några år tidigare. Min klubbkompis hade samma för och efternamn. Med andra ord säkert ett utslitet skämt från min sida under ett svettigt träningspass.

En regnig eftermiddag visade de en svensk gammal svartvit filmklassiker på TV. ”Otroligt”, sa jag högt till mig själv. ”Det är ju jag.”
Både de pigga spelande ögonen, ansiktet, kroppsspråket, kroppsbyggnaden och sättet att förflytta sig var tvillinglikt.

Under flera år trivdes jag med att ha långt hår. Inte med möjlighet för en hästsvans, men häftigt lagom långt hårsvall.
Men på högsommaren bytte jag taktik och gick och fick håret rejält kapat. Skönt när jag svettades eller badade i salta hav. Annars gick det utmärkt att likt Björn Borg ha ett tufft svettband i pannan och på handlederna.
Det var endast med denna korta frisyr under några sommarveckor, som jag insåg likheten.

Inför en utlandssemester fick jag ett spontant ryck. Planen som dök upp var att jag skulle få håret lite lagom trimmat. Spontant gick jag in på ett klippotek mitt i centrum. Jag lekte med tanken att den söta yngre Lena som sprungit efter mig för många år sedan skulle hålla i saxen. Jag hade inte sett henne på flera år, men kände ändå till hennes yrkesval och arbetsplats.
Lena såg jag aldrig till. Istället bad en kvinnlig frisör i min egen ålder mig att sätta mig i stolen. Jag berättade att jag bara ville att hon skulle ta lite i topparna.
Från början förde vi en trevlig dialog. Jag råkade nämna att jag skulle åka till Kos nästa dag. Detta ämne gick hon igång på. Direkt började hon lovhylla Medelhavsön som var hennes favoritö. Snart var dialogen ersatt av en kvinnlig monolog. Mina tankar förflyttade sig från att lyssna, till spegelbilden där jag besviket insåg att chansen att träffa på en intressant dam på resan hade minskat till fryskallt. Det hjälpte inte att jag tystnade. Snart var det bara en godisklubba som skiljde mig från deckaren Kojak.
I vissa lägen var jag mycket blyg och väluppfostrad. Eller vad säger man när ”Saxkvinnan” äntligen, antagligen fick hon kramp i saxen eller i tungan, några timmar senare (det kändes som jag missat flyget), slutade klippa och satte upp en spegel bakom min nacke.
”Är du nöjd? Blev det bra?”
”Nä. Det blev för kort. Kan du plocka upp det från golvet, tvätta till det och sätta fast det igen?”
Istället drog jag till med ett falskt.
”Visst. Tack.” och försökte tänka positivt. Bra. Ingen chans bland brudarna på resan eller i sommar. Jag behöver inte klippa mig de närmaste två åren och kommer därför att tjäna big money.

När jag klev på bussen visade det sig att den blå stadsbussen var knökfull. Ändå hade jag tur och fick den trånga platsen bakom chauffören.
Vi hann knappt rulla iväg förrän jag hörde en grabb längre ner i bussen börja tjata med sin mamma.
”Mamma. Såg du?”
”Vaddå?”
”Det var Nils Poppe som gick på bussen.”
”Inte så högt Patrik.”
Killen började tjata ännu HÖGRE.
Min nyfikna sida av mig började titta mig runt. Till slut vände jag mig om och möttes av ett fult pekande finger rakt mot MIG.
”MAMMA SER DU ATT DET Är NIILLLS POPPPE!”
”Inte peka! Inte prata så högt. Den riktige Nils Poppe är en gammal gubbe.”
Jag var rädd att busschauffören skulle vända sig om och be om en autograf och att det skulle vålla en krock.
Det blev en pinsam svettig resa som jag förkortade genom att hoppa av en lång bit hemifrån.

På semesterresan hade vi mer än kul. Det ena upptåget och galenskapen ersattes av ett nytt. Men efter fem dagar hände det som inte fick hända. Jag fick racerbajs och mådde skit. När de andra åkte iväg med sina vespor letade jag mig till ortens doktor. Väntrummet var fullt av patienter. Jag fick en ask med pyttesmå tabletter. Just då ville jag bara en sak. Åka hem till Sverige och tryggheten.
Vilken effekt. Knockoutpiller. Det var som att stoppa in en kork i rumpan. Tabletterna som blev kvar använde jag mig av på hemmaplan de närmaste åren. En tabbe en eftermiddag i Sverige var att jag tog ett glas Coca cola upptill. Jag blev knäpp. Kunde inte bedöma avstånd och gick in i väggarna. Koffeinet gick tydligen inte att kombinera med dessa supereffektiva knarkpiller.
Tillbaks till Kos. (Tur detta inte är ett kåseri) 😉
Under tiden som de andra roade sig kungligt blev jag kompis med en rödhårig tjej med blek hy som för första och sista gången åkt på solsemester. Det skulle hon aldrig göra om. Hon klarade inte av den intensiva värmen och den starka solen. Istället för att hänga på våra kompisar fördrev hon och jag några trevliga hotelltimmar under två dagar med att spela spel. Stackars henne när hon blev av med sin spelkompis.

I hotellrestaurangen fick jag ”only rice” till dinner. Mina polare hade blivit bekanta med fem norrländska tjejer under tiden som jag lämnat scenen. De hade varit iväg på utflykter med vesporna och besökt paradisstränder. (Jag tog revansch veckan efteråt.) Denna afton hade de bestämt att ses på ett av innediskoteken som låg i anslutning till vårt hotell. Jag hade vagt sagt att jag kanske dök upp senare på kvällen. Eftersom jag var relativt pigg och uttråkad bestämde jag mig för att lämna rummet.
Till saken hörde att diskoteket hade flera vita pelare i lokalen. Därför kunde jag lite diskret göra mig osynlig och spana in vilka tjejer som mina kompisar träffat.

Troligtvis hade jag samlat på mig för mycket energi under min ensamhet och under alla yatzy-partier. Därför gjorde jag en spontan livlig entré runt sista pelaren som skiljde mig från bordet. Jag minns inte just nu om det var någon av mina glada polare som ropade. ”Tjäna Sebbe” eller om hon från Umeå var etta med repliken.
”Vad sjutton gör Nils Poppe här?”
Hon kunde lika väl stoppat in en isbit innanför min tröja.
But the show must go on. Jag tyckte det var lika bra att hoppa in i Sten Stensson Stéen kostymen resten av den natten. För det var inte Nils Poppe på scenen i Fredriksdal som pigg 75-åring, som de tre personerna förknippade mig med. Så illa var det inte.

Jag borde ta det som en eloge, men tyckte det var pinsammast på bussen i kombination med det långa frisörbesöket.

Tyvärr kan jag inte bjuda på en bild. Jag letade efter den skiss som en konstnär gjorde av mig på just den resan, men om jag minns rätt var jag inte lik Poppe alls på den. På den tiden körde jag enbart med diabilder. Men när jag ser närbilder på Fabian Bom och Sten Stensson Stéen från Eslöv ser jag den slående likheten.

Dags för SJUTTONDE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 20.00 onsdagen den 4 maj)

Min första tanke var att ni skulle ägna er åt mänskliga tvillingar, trillingar. Istället tänkte jag om och tog på lekglasögonen. Det här lekuppdraget går att göra både enkelt, konstnärligt och roligt. Snabbt eller genomtänkt. Borde passa de flesta.

Väljer du att gå efter ett TEMA får du tre bonuspoäng. Tema kan vara allt från hundar, personer, vårblommor, bilar, hus, färger, kläder till allt möjligt. Du berättar i din kommentar till mig om du valt ett tema.

Små grundexempel:
Om man ser någon komma med samma jacka som man själv har på sig kan man skojigt säga att där går en tvilling.
Står det tre röda bilar parkerade bredvid varandra skulle man i en lekvärld kunna säga att de är ”trillingar”.
Fyra sommardäck som ligger på garageinfarten och snart ska byta plats med vinterdäcken är ”fyrlingar”.
Någon kan gå omkring med fyra hundar i koppel, av samma ras.
Fem skator sitter i samma träd.
Fem svettiga personer på var sin ”cykel” på gymmet. ”Femlingar”.
Sex personer i samma träningsställfärger joggar på en stig i skogen. ”Sexlingar” såklart.

Här är regler, mall och poängantal:
Inga nätbilder, arkivbilder eller lånade bilder är okej i denna lek. Du ska lämna ditt hem och ta bilderna själv. Tidpunkten ska vara dessa dagar som poängjakten pågår.

Del ett:
De två nya vattentornen i min stad – 2 poäng för ”tvillingar”.
bild 1

Överkurs. Detta skulle kunna vara tvåäggstvillingar.
Bild två

Tre gula bajamajor i Sandskogen – 3 poäng för ”trillingar”.
Bild tre

Fyra gula maskrosor som är vackrast i andras trädgårdar eller på stora ängar – 3 poäng för ”fyrlingar”.
Bild fyra

Fem frestande Dumle som jag numera bara vågar suga på – 3 poäng för ”femlingar”.
Bild fem

Sex lockande blå m & m. De är mina lördagsmellisar – 3 poäng för ”sexlingar”.
Bild sex
Som jag skrev ovan. Du får 3 bonuspoäng om du väljer ett tema för uppgift ”Del ett”.


Del två:
Vem vet. Du är kanske själv tvilling. Eller har du någon okänd eller känd tvilling som andra tycker du liknar?
Det kan även vara tvärtom. Har DU tagit fel på en person och gjort bort dig som jag gjorde rejält här i blomsteraffären?
https://bosseliden.wordpress.com/2013/03/18/en-fru-for-mycket/

3 poäng till dig som berättar kortfattat, ”mellanfattat” eller ”långfattat” om en liknande sann episod där personer förväxlat dig med någon annan (Det behöver inte vara en känd person).
Alternativ. Där du tagit fel på någon person som du trodde du kände.

Har du några frågor så ställ dem i en kommentar?

Maxpoängen landar på 20.

Sammafattning:
A. Ut och ha kul. Se på din omgivning med lekglasögon och upptäckarglädje.

B. Du lägger in bilder och text i din blogg.

C. Du skriver en kommentar till mig i DETTA blogginlägg. Har du använt dig av ett TEMA berättar du vilket. I mitt fall skulle det kunna vara Sötsaker & Skitsaker.

D. Se till att du har en färdig länk eller blått i ditt namn så jag smidigt kan nå din blogg. Helst om du är ny deltagare.

E. Jag fortsätter med domartaktiken, att låta stängningstiden gå ut innan jag delar ut poäng i svarskommentaren och i tabellen.

F. Nu måste vårvärmen komma snart. Nyss fick jag skruva upp elementen igen.

Reklam:
De kommande lekinläggen innan sommarlovet kommer att handla om en mördare, ett gratishotell, att inte bli trodd och en slottsläxa.

Poäng delas ut EFTER det att leken är stängd. Stort LYCKA TILL! 

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag. ❤

Jag siktar på att lägga in 30 lekuppgifter och ha en längre paus under högsommaren. Finaluppgiften lär dyka upp i slutet av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (jag lottar) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten.

Lek-Tabell: (Efter 17 uppgifter)
1. Ditte Akker, 165 p.
2. Eva Rohlén, 161 p.
3. Wiolettan, 157 p.
4. Znogge, 151 p.
5. Gunilla Wahlberg, 145 p.
6. Villa HerbertsEthel Hedström, 133 p.
8. Anki, 131 p.
9. Comsi Comsa, 108 p.
10. Primrose, 95 p.

11. MiaMaria Bromander, 92 p.
13. Lma, 88 p.
14. Sanna, 82 p.
15. Kersti, 77 p.
16. GunBritt, 74 p.
17. Sussie, Gunnel Moberg, 48 p.
19. Kicki Olsson, 47 p.
20. Gerd Lindblom, 37 p.

21. Tant Glad, 32 p.
22. GunToresson, 25 p.
23. Ninni, 19 p.
24. Susan Johansson, 11 p.
25. Ezter, Mickan, 10 p.
27. Anne, 5 p.
28. Anna Andersson, Skåningen, 4 p.
30. Pia Boman, Annika Sohlin, 3 p.
32. Susie på Stjärnarve, 2 p.

33. Övriga 0 poäng.

Färg i namnet = Har redovisat uppgiften.

Missa inte att gå in på mina lekkompisars blogginlägg: 😀
– Det är alltid de som står för underhållningen.

http://tittelina.blogspot.se/2016/04/bosses-bloggtavling-om-tvillingar.html?showComment=1461849466054#c3526842832236394126
https://znogge.wordpress.com/2016/04/29/dags-for-sjuttonde-uppgiften/#comment-193271
http://kicki-olsson-58.bloggo.nu/Bosses-lekomgang-17/#comments
https://villaherbert.wordpress.com/2016/04/29/lekuppgift-nr-17/comment-page-1/#comment-905
http://egopyret.blogspot.se/2016/04/bosses-sjuttonde-uppgift-jag-har-valt.html?showComment=1462006736104#c1892265722839359982
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/04/30/11306426-simfotade-vanner/
http://akker.blogg.se/2016/april/lika-2.html#comment
https://lma7.wordpress.com/2016/05/01/uppgift-17/comment-page-1/#comment-12912
http://ankistankar.blogspot.se/2016/05/sa-ar-det-dags.html?showComment=1462210645308#c2674247896981490143
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/05/bosses-17de-uppgift.html
http://lillafridhem.blogspot.se/2016/05/bosses-uppgift-lika-som-bar.html?showComment=1462217113548#c3051698651686326142
http://gunwah.bloggo.nu/Heminredning/#comments
http://dammsamlare.blogg.se/2016/may/bosses-lek-2.html
http://minsoltrappa.se/2016/05/04/tvillingar-trillingar-och-manglingar/#comment-209
http://eva49.bloggo.nu/Mitt-Balltorp/#comments

Hobbyer och intressen genom åren

Bobo minns …
Undra hur många olika hobbyer och intressen som jag haft genom åren. Åtskilliga, är en kort sammanfattning.

Ett

Den här fick vi till Lidéns Samlingsmuseum. I köket fanns det 222 st grytlappar till beskådande.

Enligt mamma började jag tidigt med att leka med grytlappar och grytlock. Gissa vilket som mina föräldrar föredrog på nätterna?  🙂

Bilar

Det blev mycket lekar med bilar, målarböcker, modellbyggande och lego i alla former.
Vi hade tur att vårt nybyggda hus låg på gatan som var en av de allra första i det stora bostadsområdet, som skulle växa sig stort i vår stad. Därför var det rena landsbygden under några år med möjligheter till friluftsliv och kojbygge.
Grannens tvillingbror kom med häst och vagn på den gropiga grusvägen nästan varje lördag. Samma dag kom mjölkbilen och den snälla mannen (Erik Winberg) brukade fråga mig om jag skulle se Familjen Flinta på TV.
Många år senare blev jag hans brevbärare. Då var det ombytta roller. Nej! Jag frågade aldrig om han skulle se Familjen Flinta.  😀
Om jag hade tur kunde jag se älgar genom mitt fönster. En gång när jag gick till köket höll mamma på att jaga och döda en råtta. Tyvärr var det ingen dammråtta. Jag blev både skraj och impad av kvinnan som var så djärv i de rätta lägena. (Sofia var uppvuxen på landet.)

DSC_42050019

Jag samlade på filmstjärnor, hockey- och fotbollsbilder.
Sedan blev det många aktiva sporter utanför hemmet. Både med bollar i olika storlekar och bollfria aktiviteter. Ibland var jag lite väl intresserad av tjejer i olika åldrar. Det kunde påverka mina fritidsintressen åt skilda håll. Tränare kunde få gråa hår i förtid för att jag inte var tillräckligt seriös. Jag kunde dyka upp i helt nya lokaler och stall och segla i det blå.

DSC_42100015
Musik var ett mycket stort intresse. Jag började gå på konserter. Både i litet format och i stora arenor i Sverige och Danmark.

DSC_42120014

Att se filmer på stor duk lockade. (Jag var kär i Sandy) På den tiden var det stort och kul att se på reklam. Det var det flera år sedan jag växte ifrån.  😦
Mitt intresse för att resa iväg och upptäcka platser delade jag snabbt med kompisar i klassen, som också hade möjlighet att åka gratis i hela Norden med tåg och även färjor till grannländerna. Våra pappor jobbade på SJ. Vilken lyx. Jag skulle kunna skriva en roman om bara de galna resorna. Det finns en djup skatt att ösa ur. Nog om mig.

Dags för FJORTONDE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 20.00 onsdagen den 13 april)

A: Uppgift ETT:
Berätta i din blogg med bilder och lite text om fem hobbyer som du har eller har haft genom åren? Här är det givetvis okej med ”gamla” bilder. (5 x 2 poäng.)

UPPGIFT TVÅ:
OBS! Här är jag enbart intresserad av nytagna bilder av dig som fotograf, under de dagar som leken är öppen. (Inte från nätet, tv:n, fotoarkivet, böcker, ritade bilder, lånade bilder från kompisar, bilder från förra veckan m.m.) Det var det som var grundtanken och charmen med min lek. Jag ville att du skulle ge dig ut och öppna ögonen. Se detaljer, små som stora. Ha det mysigt och trevligt. Kanske lära dig något nytt. Återuppleva något gammalt. Umgås med dig själv eller med en vän. Efteråt får du en möjlighet att gå in på andras bloggar och se vad de lagt in. (Missa det helst inte denna gång). För det har aldrig varit ”bäst” hos mig. Jag har bara försökt locka med en lek och försökt tända en liten gnista. En del av era inlägg har varit helt fantastiska. Tusen tack! Inget som jag hade räknat med. Inget jag kräver heller. Däremot tar jag för givet att mina direktiv här under görs på rätt sätt. Nu till saken.

Den som först hittar TRE av dessa sjutton alternativ skulle kunna få 9 poäng om personen är först på alla tre. Alla ni som hittar alternativet som tvåa eller senare får 1 poäng. Jag färglägger med blått när någon hittat något. Läs vad andra skrivit före er. Inte säkert att jag är hemma, läst före er och uppdaterat mitt blogginlägg.

Råd i all välmening:
Hittar du bara ett eller två snabbt. Lägg in det på din blogg. Strunta i jakten på ett tredje. Det ska vara lustbetonat och en lek. Inget jobb. Det kan i bästa fall ge dig tre-sex ärliga poäng om du var först. Några tycker kanske det är betydligt roligare med min första uppgift och struntar i denna ”uteuppgift”. Det är också helt okej. Även de som inte är med och leker kan ha stor glädje att hitta till ditt inlägg och lära känna dig lite mer. ❤

Sjutton alternativ:
Var snäll och lägg bara in tre foton på uppgift två. (Tjat, tjat)
(inget ”skyddsnät”. Dyker det upp fler bilder deltar de tre första/översta bilderna)
1. En person som rider på en häst.
2. En person som går med stavar.
3. En hund som deltar i agility.
4. Någon som håller på med orientering.
5. En hobbyaktivitet på havet.
6. En hobbyaktivitet i luften.
7. En hobbyaktivitet i skogen. (Inga yrkesuppgifter)
8. Någon person som spelar schack på bibliotek eller fik.
9. Någon person som har fått ner alla tio käglorna i bowling. (ska synas på det personligt tagna kortet)
10. En fotbollsmålvakt som slänger sig ner för att rädda.
11. En golfspelare med en klubba höjd över huvudet – på väg att slå till.
12. Ett barn som hoppar hopprep. (Lätt uppgift förr i tiden)
13. Barn som spelar King Out.
14. Ett barn som gungar på en barngunga. (Inget däck/bräda)
15. Barn som leker i en sandlåda.
16. Ett barn som lär sig cykla med stödhjul och har en hjälm på huvudet.
17. En kvinna som fiskar.

Domaren tillåter ex. inte ett flygplan i luften eller en båt på havet långt bort. Det ska synas tydligt att det är en hobby i ex. alternativ 5 resp. 6. En segelbåt går såklart bra. 🙂

B: Viktigt:
Skriv i din kommentar till mig om du hittat ETT-TRE av dessa sjutton alternativ. Nämn vilket/vilka så andra kan se lättare och får en ärlig chans. Är du först får du tre poäng. Annars ett poäng. Hittar du inget i verkligheten under dessa dagar – lägger du naturligtvis inte in något/några foton i din blogg på uppgift två. Lätt som en plätt.
Du får givetvis bara lämna in lekuppgifter vid ett tillfälle. Då gäller det att ha med uppgift ETT och TVÅ och eventuellt svar på mina extrafrågor här under. 😀

Bonuspoäng:
Följande två bild frågor från mitt fotbollsalbum ger 1 poäng/st för den/de som hinner först med rätt namn. (OBS! Du ska ha lagt in uppgift ett och två i din egen blogg först)
A. Vad heter den svenska fotbollsspelaren i vit dräkt på den stora bilden? Svar: Roger Magnusson/Ditte var först.
B. Vad heter spelaren som befinner sig i luften, i röd dräkt och vita byxor, på bilden längst ner till höger. Svar: George Best lirade i mitt favoritlag Manchester United/Ethel var först.
Båda spelarna var två av mina största idoler vid den tiden. Riktiga lirare. Men i ett team behövs det olika typer av spelare/egenskaper. ❤

Maxpoäng på denna lekuppgift är 21 poäng. Genomsnittspoängen kommer att landa betydligt lägre.

Slutord:
Jag längtar efter att få se någon gammal kär personlig leksak på en bild och bli överraskad av en hobby som du har haft eller har just nu i livet. Jag hoppas att tio av de sjutton uppgifterna blir blåa av rätt skäl. Det hade varit häftigt. Hade jag haft med hobbyn spel på datorn skulle det snabbt blivit blått. Nu fiskar jag inte efter busenkla lätta saker. Mest hoppas jag att du som deltar gör det för att du har tid, tycker det är roligt och lite spännande. Inte tycker det är stressande eller att det handlar om en poängjakt på ”blodigt allvar”. Det handlar om lekpoäng. Inte meritpoäng i livet. Jag önskar dig trevliga stunder med dina minnen och eventuella utflykter ut i den friska vårluften.  ❤

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Jag siktar på att lägga in 30 lekuppgifter och ha en längre paus under högsommaren. Finaluppgiften lär dyka upp i slutet av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (jag lottar) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten.

Lek-Tabell:
1. Eva Rohlén, 122 p.
2. Wiolettan, 119 p.
3. Ditte Akker, 116 p.
4. Znogge, 111 p.
5. Gunilla Wahlberg, 104 p.
6. Ethel Hedström, 99 p.
7. Villa Herberts, 98 p.
8. Anki, 94 p.
9. Comsi Comsa, Mia, 72 p.

11. Sanna, 64 p.
12. Kersti, 62 p.

13. Primrose, 60 p.
14. Maria Bromander, 59 p.
15. Lma, 52 p.
16. Sussie, Gunnel Moberg, 48 p.
18. GunBritt, 45 p.
19. Gerd Lindblom, 30 p.
20. Tant Glad, 21 p.
21. Gun Toresson, 20 p.
22. Susan Johansson,  Ninnie, 11 p.
24. Ezter, Mickan, Kicki Olsson, 10 p.
27. Anna Andersson, 4 p.
28. Pia Boman, Anne, 3 p.
30. Susie på Stjärnarve, 2 p.
31. Övriga 0 poäng.

Blått namn = Har redovisat uppgiften

Här har du mina lekkompisars bidrag:
http://tittelina.blogspot.se/2016/04/bosses-tavling-om-tre-hobbies.html?showComment=1460117027646#c3108988211747766026
https://villaherbert.wordpress.com/2016/04/08/hobby/comment-page-1/#comment-885
https://znogge.wordpress.com/2016/04/08/hobbyer-och-intressen-genom-aren/#comment-191972
http://akker.blogg.se/2016/april/hobbyer-och-intressen-genom-aren-2.html
http://eva49.bloggo.nu/Hobbyer-genom-aren/#comments
http://egopyret.blogspot.se/2016/04/bosse-lidens-fem-hobbyn.html?showComment=1460205274655#c8679362034530330565
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/04/hobbyer-genom-aren.html#comment-form
http://tantglad.bloggo.nu/Hit-a-Dit/#comments
http://ankistankar.blogspot.se/2016/04/uppgift-14.html?showComment=1460292135785#c5007860444532339136
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/04/10/11295362-nostalgi-och-tavling/
http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2016/04/hobbydags.html?showComment=1460348278738#c4513845460181051649
http://gerd-geddfish.blogspot.se/2016/04/mina-hobbyn-och-intressen-under-aren.html?showComment=1460389011041#c5046334787128478678
http://anthilias.bloggplatsen.se/2016/04/11/11296772-bosses-lilla-lek/
https://lma7.wordpress.com/2016/04/11/nagra-hobbyer/comment-page-1/#comment-12858
http://dammsamlare.blogg.se/2016/april/lekdags-med-bosse-2.html
http://gunwah.bloggo.nu/Mina-hobbyer-genom-aren/#comments
http://minsoltrappa.se/2016/04/13/intressen-over-tid/#comment-181
http://kicki-olsson-58.bloggo.nu/Intressen/#comments

Hobbyer

Jag blev mångalen

Bobo minns …

Med ett annat slut skulle jag kunnat hamna i fängelse. Ännu en gång slapp jag skaka galler.

Denna mörka blåsiga och regniga fredagskväll i november var det skönt att äntligen ha kommit hem. Jag hade varit och spelat singel- och dubbelmatch i serien i badminton med klubben som jag grundat, Bolf IF. Min flickvän hade suttit och applåderat i publiken. Sådant gav mig alltid extra tändvätska. Bäst tyckte jag om att möta någon som egentligen var mycket bättre än jag som spelare. Mina snabba ben svek mig sällan. I kombination med bollsinne, list och rätt taktik gick det att sätta sista poängen mot en överman.

Sedan drygt ett år tillbaka bodde jag i min första egna lägenhet, en stor etta på 47 kvm på bottenplan. Tyvärr ingen balkong eller altan och bara fönster mot ett håll. Utanför fönstret i köket och de tre fönstren i stora rummet fanns det allmänt gräs. Därefter en cykel och gångbana. Utanför det en större väg. Bortom det ett stort bostadsområde som hette Gustafsfält och som varit ”mitt” område som jag växt upp i.

Vilken erfarenhetsresa som jag gjort på dessa månader. Jag var långt ifrån killen som ett år tidigare ringt hem till sin pappa för att han var skraj. Egentligen inte så konstigt den gången. Utanför dörren stod två okända kraftiga typer och höll inne ringknappen i långa intervaller. De höll för mitt titthåll med ett paraply när de såg skuggan av mitt öga och verkade inte ta hänsyn till att det stod Petersson på brevinkastet. Om de ville ha sex eller knark vågade jag inte öppna dörren och fråga dem om. Det där får bli i ett annat ”kåseri”. Jag ville bara berätta för dig om min livsresa. Jag har berättat i ett annat kåseri om de två civilpoliserna som gick in i min lägenhet så mitt förtroende för poliskåren låg under fryspunkten. Här är upplevelsen: https://bosseliden.wordpress.com/2013/03/15/polis-eller-kriminell/

Antingen hade vi ätit friterade räkor eller bläckfisk och druckit något gott till det. Minns i alla fall att vi hade haft det trevligt. Kanske sett någon film på burken. Vi skulle iväg på något på lördagen så vi la oss tidigt.
Det var den där känslan som bara fanns där. Mitt sjätte sinne brukar jag kalla det. Jag hade även känt av det någon vecka tidigare. Minns att jag diskuterat det med en kompis som bodde i samma bostadsområde i en lägenhet på tredje våningen. Han hade hört ett rykte, men kände sig trygg och var inte rädd för giraffer med nerdragna gylfar.

Du fick väderupplysningen i inledningen. Ett skitväder som endast tvingar ut hundägare och de som absolut vill vädra sina snoppar. Till saken hör att mina persienner inte höll tätt. Det fanns springor både där nere och även snällt mitt på för de typer som hade ont i knän och ryggen.  😦
Jag hade anat en skugga, trots att sängen fanns på andra sidan i det relativt stora rummet. Utan att säga något rusade jag upp, hoppade upp i soffan och drog snabbt upp persiennen.
Bingo.
Han måste hållit på med något annat och var inte fullt fokuserad, för resan måste ha tagit minst tre-fyra sekunder trots mina snabba ben och snabba reflexer. Jag hann inte uppskatta åldern. Jag såg förvåning och skräck. Minns en luva till någon slags anorakjacka som var uppdragen och delvis skylde en del av ansiktet. Min dödande blick fick direkt fart på äcklet, som även tycktes ha två fötter.
Jag hoppade i ett par jeans och fick ner fötterna i ett par skor i hallen. Från det att jag öppnade ytterdörren tills jag nådde ”brottsplatsen”, kan jag ha gjort mitt snabbaste lopp i karriären. Då har jag ändå sprungit hundra meter under elva sekunder i för snabb vind i en tävling. Fulltankad med adrenalin kutade jag som en galning med mord i blicken ut ur huset. Sträckan med de två svängarna runt hyreshuset var runt femtio meter. Det fanns avtryck av skor från kräket i det fuktiga höstgräset. Det var allt. En Wallander och framför allt en Nyberg kunde eventuellt hittat fler vätskespår.

Efteråt, och även när jag analyserar i skrivande stund, inser jag att fönstertittaren måste ha bott i närheten. Vädret var riktigt uselt och inte ens en snusksnubbe gör långa kvällsutflykter och om hans snopp fått bestämma tror jag att den trivts bäst inomhus och även önskat en annan ägare varje kväll.
Troligen fanns svaret bland lägenheterna i mitt område. Möjligtvis bland de gula husen i nästa område, eller var det en kostymnisse från villorna mitt emot? Han skulle haft svårt att smyga med sin kvällshobby.
Under denna tid höll jag även på med en kampsport som inte gick ut på att slå ner mina medmänniskor. Tvärtom. Frågan kommer aldrig att få något svar om vad som hänt om jag fått vittring och sett en bit av anoraken. Helt säkert hade jag hunnit ifatt. Till skillnad från honom hoppas jag att jag hade haft en spärr som höll även i novemberväder. Helt säker är jag inte. Bara att min gylf varit uppdragen under mötet och att han garanterat aldrig hade glömt mig.

Fotnot: Det stod en notis i lokaltidningen om en blottare på Öster strax efteråt, en som hade varit på en fönsterturné under några veckor. På måndagen ringde jag till felanmälan och en vaktmästare kom och löste insynsproblemen i persiennen. Det var samma man som kom ihåg att han fått sätta in ett nytt tittglas i min dörr när jag flyttat in året innan. Den utländska kvinnan som bott där tidigare hade tagit med sig glaset och därmed fanns ett runt hål i dörren, som jag tyckte var både läbbigt och för offentligt för min smak.
Jag gjorde ett avtal med mig själv. Aldrig mer att jag skulle bo på bottenvåningen. Det avtalet höll jag som ungkarl i de kommande flyttningarna…

Eventuella kommentarer besvaras med en symbol. Nu ska jag ge mig i kast med de 248 fotona som jag tog i helgen.

En kall februarimorgon 1959

Bosse minns …

Lilla Bosse

Vad kallt det var att lyftas upp till världen denna tidiga råkalla vinterdag. Om jag fått välja själv skulle jag gärna stannat kvar och plaskat i det varma vattnet och istället tittat ut till sommaren. Men det var bara att gilla läget.
Jag ville ha blåa ögon som pappa och rakt blont hår. Varför fanns det inga syskon i min egen ålder? Har de ingen bil? Sova verkar vara trist. Sådant spar jag tills jag blir en gammal gubbe.

Det gällde att vara smart. Inte gnälla och visa att man var vaken. Bättre att krypa iväg till köket och leka med bilar, eller tända ficklampan under täcket och sluka serietidningar och böcker. Annars åkte jag i säng igen om mamma upptäckte mig.
Som vuxen frågade jag henne ibland:
”Hade det blivit några fler barn om jag kommit först?”
”Nä. Det hade jag inte orkat med”, svarade hon ärligt och jag tog det som en glad förstående man och kramade om henne.  🙂
Sedan brukade mamma berätta om när hon till slut inte orkat med att ha mig hemma efter alla månaders sömnlösa nätter. Hon sa att jag inte skrek mer än mina syskon. Men doktorn tyckte att hon skulle få sova ut och samtidigt kunde de ta prover på mig och leta eventuella fel.
När mamma kom upp till sjukhuset på besök och såg att jag var smutsig bestämde hon sig på studs för att ta hem mig direkt. Något fel hade experterna inte hittat. Istället hade de kommit fram till att jag hade överskottsenergi, något som skulle växa bort när jag kom i skolåldern.
Jag minns hur jag fick ha stolar runt om sängen, annars kunde det hända att jag vaknade på golvet under mina korta sömnperioder. Tur att det låg en tjock heltäckningsmatta i mitt rum.
Det är klart att jag sov. Men inte tyckte jag att man skulle ligga i sängen klockan tre en härlig tisdagsmorgon när solen höll på gå upp.
Tidigt lärde jag mig klockan och att listigt fråga pappa när på natten han skulle komma hem från jobbet som lokförare. Så fort jag hört pappa borsta tänderna och kliva i säng väntade jag bara till de första tre snarkningarna, sedan smög jag upp.  😉

Den där energin höll i sig i nästan trettio år. De sista åren kunde det hända att jag behövde en stunds siesta på eftermiddagen när vi var utomlands, så jag orkade ha kul till tre-fyratiden på morgonen alla fjorton dagarna. Ändå var jag pigg som en mört och stack iväg och köpte nybakat bröd i affären tidigt på morgonen efter en uppfriskande joggingtur. Mina ressällskap var morgontrötta efter festnätterna, men jag lyckades alltid få igång dem till frukosten. Minns inte att någon, någonsin var sur av den anledningen.

Inte det minsta konstigt att jag klev in i den berömda väggen, med tanke på sjukdomarna och skadorna som ville bestämma i min envisa kropp. Jag hade inte tid att lyssna på deras klagomål. Jag och Solveig var övertygade om att jag skulle bygga upp väggen på en helg.
”Se nu till och bli frisk tills på måndag. Jag har sommarlov”, sa Solveig den där dagen i början av juli.
Ack vad fel vi hade.
Tillsammans har vi kämpat på, mot både det ena och det andra. Bäst mår jag alltid när jag inte tjatar om mina sjukdomar. Det kostar bara energi. Energi som jag inte har. Synd om mig tycker jag nästan aldrig. Istället tänker jag på medmänniskor som har det tufft. Mitt gamla jag hade gärna jobbat med att hjälpa till på olika sätt. Det tillhörde min personlighet och det var det jag skaffade mig utbildning och erfarenhet av på mina arbeten. Annars kommer man långt med sunt förnuft och medkänsla.
Empati.
Tyvärr tvingas jag ofta att stänga av de ”mörkaste” tankarna. Orkar inte ta in allt som väller in via sociala medier, TV och tidningar. Ser jag på Aktuellt känns det som om 95 % är negativa nyheter. Allt dystert sänker mig. Låter fegt för vissa att läsa, men handlar om självbevarelsedrift. När lampan lyser rött finns det två vägar att gå. Ingen blir gladare om jag väljer fel.

Vilken tur att det finns nummerljus. Annars hade min lungkapacitet inte fixat att blåsa ut alla ljus. Förresten hade de inte fått plats på tårtan. Nu ska jag göra som jag gjort de tre sista födelsedagarna under dagtimmarna. Jag gillar traditionen som jag började med i min ensamhet. Först njuta av filmen …
Bara en natt
… ”Bara en natt” sedan efter en paus se uppföljaren …

Bara en dag

… ”Bara en dag”. Jag älskar både filmerna, skådisarna och storstäderna Wien & Paris. På något vis kunde jag både gjort regi, varit skådespelare eller hoppat in i en sådan verklighet från förr. Alltför ofta hade jag för kul i livet. Därför sköt jag gärna upp pluggandet på hög nivå. Nästa termin blir bättre att börja läsa på universitet eller högskolan, tänkte jag. Först ska jag bara …

När jag klagar till Solveig, efter ännu en insulinkänning, och säger den slitna frasen: ”Jag är slut som artist”, svarar hon alltid:
”Det har du sagt i tjugosex år. Du har aldrig varit artist. Nu tar vi nya tag. Om några månader ska du och jag åka till …”
”Du försöker bara lura mig att komma igen.”
När jag ser de gröna ögonen som är fyllda av kärlek och värme, är det svårt att säga emot min klippa i livet.
”Bara jag får allt på min önskelista imorgon.”
”Vissa saker kan bli svåra att fixa.”
”Du menar en bukspottkörtel, en sköldkörtel, två axlar, en rygg, två knän, sömnflingor och … det kan väl inte bli så svårt? Fick jag inte välja från översta hyllan?”

Fotnot 1:
Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol. På lördag ska vår dotter Jennifer sjunga två sånger på ett bröllop för första gången. Det är en kompis storasyster som ska gifta sig i en kyrka några mil härifrån. Vi ska skjutsa dit henne, men mitt önskemål om att sitta långt bak och försvinna ut innan bröllopsparet börjar sin gemensamma vandring i livet, gick inte igenom. Hon är kanske rädd för att en gammal gubbe ska ställa till med något hyss och kidnappa bruden. Nåväl. Jag har hört Niffe träna flera gånger på hemmaplan, men det blir så mycket bättre i en kyrka med all dess akustik, om hon nu inte sätter en groda i halsen. Vad skulle hända då? Blir det ”sju olyckliga grodår för brudparet” och … bäst att avrunda där. Kvack kvack.   😀
(ursäkta alla tuppar för att jag bytte ut er mot en groda)

Fotnot 2:
Torsdagen den 12 februari 1959. Råkallt. Klockan 07.10, 3700 g, 53 cm, mörkt hår, blågrå ögon. Susanne Alfvengren 1959 och Sofia Zelmani 1972 delar samma datum. Det får bli en Zelmani-skiva imorgon också.

 

Brandgul eller orange? Holland eller Nederländerna?

Bobo minns …

Jag gick i Halmstad Bollklubbs fotbollsskola som liten grabb. Men det var i ett annat lag som jag fortsatte lira fotboll.

Leikin IF

Färgerna är inte lätta att se på detta svartvita lagfoto. Men våra tröjor var svart/orangerandiga. Lagets namn var IF Leikin. Trots att lagets A-lag inte höll till i de högre serierna var det vårt lag som var bästa ungdomslaget och ofta en plantskola till de stora klubbarna HBK och IS Halmia. (Det är jag som sitter lite inklämd bakom en av reserverna. Trea från höger).

Här är ”överdragsklädseln” i färg. Bilden måste varit tagen några år tidigare.
Orangegrabb

Som liten sa jag alltid brandgul om den färgstarka färgen. Mina fotbollsskor hade tuffa ränder med orange färg. 1974 fick jag ett nytt orangefärgat favoritlag bland de stora grabbarna i fotbollsvärlden. Holland stod för totalfotboll, anföll på alla kanter och spelarna bytte positioner med varandra på ett mycket imponerande sätt. Ett offensivt spelsystem som tilltalade mig och tog fotbollsvärlden med storm. De tre största stjärnorna då var lagkaptenen Johan Cruyff, straffmästerskytten Johan Neeskens och Johnny Rep.

Nederländerna var så mycket mer publikvänliga än ex. Italien som med de gamla reglerna kunde ta ledningen med 1-0 i en match och sedan låta resten av speltiden försvinna iväg tack vare ypperlig teknik, bollkontroll och alla bollar tillbaka till målvakten, som var tillåtet på den tiden. Det fanns bara en fotboll och den kunde försvinna iväg upp till läktaren i fem minuter, skosnörena gick alltid upp, längtan efter att räkna grässtrån tycktes intressant och att känna alla världens krämpor…  😦
Allt detta var alltid starkast när ett lag ledde och det gällde att få tiden att krympa tills domaren blåste i pipan …

Tyvärr lyckades Västtyskland slå Holland (1974), namnet som jag och många med mig sa då, i finalen efter att ha legat under med 0-1. Därefter har Nederländerna bjudit på många sköna fotbollstunder med nya storstjärnor och vann ex. EM 1988. Laget kallas ofta för Oranje.

Igår såg jag en intressant, rolig och upplysande film på nätet som behandlade frågan om det heter Holland eller Nederländerna. Svaret är Nederländerna. Mestadels. Första skämtet var att vi säger ex. inte Texas om USA. Synd tycker jag. Om jag skulle börja kalla landet till väster för Texas. Så kunde Naerke står för ett annat smalt avlångt land.

Jag tror att orange är en färg som man antingen tycker mycket om eller inte alls. Själv tycker jag det är en tuff färg som sticker ut och som gör mig glad.

Modelejon två
Ursäkta gubben. Han känner jag inte igen. I nästan alla sammanhang har jag annars blå som min favoritfärg. Igår såg jag dock blå ljung (sprayad) som jag tyckte såg onaturlig och felplacerad ut.

När jag tittar ut mot grannarna som bor på andra sidan av vår gata ser jag deras dörr. Allas dörrar på den sidan har denna färg. På vår sida har alla vinröda.

DSC_39830006

När turisterna intar vår stad om några månader kommer jag oftast inte ut på Malmövägen från vår gata på allt för lång stressande tid. Då är det bra för mina nerver att fästa blicken på den stora villan mitt emot korsningen. När det är som värst brukar jag välja att köra ”fel” väg en bit och vända i en rondell.

DSC_39870004

Ibland skulle man kunna tro att vissa saker är fejkade. Inte sjutton finns det apelsiner med denna frisyr …

DSC_39890003

Brukar de inte ha mer lockigt hår och …  😉

Vår nya granne som var ute med sin söta hund undrade säkert vad hon fått för några nya grannar, när hon såg hur jag …

DSC_39930002

DSC_39970001

… Sådant bjuder jag på. Frågan är vad du bjuder på. Jag är nyfiken som en brandgul klementinklyfta.  😉

Dags för SJÄTTE UPPGIFTEN i min lilla lek: 

Lycka till! Glöm inte att läsa reglerna nedan. 🙂

Ta under veckan kort på objekt i orange färg. Du får välja både inomhus och utomhusbilder. Egna prylar i hemmet eller garaget, saker som du ser ute på stan, i skogen, i trafiken, hos kompisar m.m. (Hela fågeln behöver inte ha färgen för att ta ett exempel.)

En poäng för varje orange/brandgult foto. Maxpoäng tio (+ en bonuspoäng till den snabbaste inlämnaren med alla tio objekten godkända). Kanske kan du fånga en sol eller himmel som går i rätt ton.

Ta chansen att leka med din kamera och ha kul.

  1. Lägg in ett inlägg med bilderna på din blogg.
  2. Skriv därefter en kommentar i detta inlägg.
  3. Jag kommer att besöka din blogg. Om du har lämnat en ”blå bloggadress” eller ännu bättre en länk i kommentaren hos mig, kan jag som domare snabbt se ditt blogginlägg och andra av mina bloggkommentarläsare kan också nå din blogg. Därmed kan du få nya bloggvänner.
  4. Du får poäng i mitt svar på din kommentar. Allt från 0-10 poäng. Den som lämnar in först får denna gång även en bonuspoäng. (ska ha klarat alla tio objekten)
  5. Det finns en tabell sist i detta inlägg som jag kontinuerligt ändrar tills uppgiften är stängd. Jag lägger också in en länk till din blogg. (Vill du inte ha med din blogg på länklistan får du ”ryta” till)
  6. Du bestämmer själv hur mycket text du vill lägga in till bilderna i ditt blogginlägg. (Det är bilderna du får poäng för.) Det är okej att ”fösa” in det i ditt ”vanliga” inlägg som du tänkt lägga in.

Denna lek ger dig frisk luft, motion, leklust och hjärngympa. Du kan göra den ensam eller ta med en vän som uppskattar ditt sällskap. Det viktigaste för mig är att du gör det med ett leende på läpparna och har kul. ❤

OBS! Du får bara använda egna foton.

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Varje uppgift pågår i minst fem dagar. När det är ungefär 24 timmar kvar tills jag stänger en uppgift, kommer jag att meddela detta i en kommentar i detta blogginlägg.

Just nu vet jag inte hur många uppgiftsjakter det blir under året. Jag kommer att informera när jag vet lite mer. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris.

Lek-Tabell:
1. Wiolettan, 44 p.
2. Ditte Akker,  Eva Rohlén, 41 p.
4. Gunilla Wahlberg, 39 p.
5. Sussie, Ethel Hedström, 38 p.
7. GunBritt, 37 p.
8. Anki, Znogge, 35 p.
10. Villa Herberts, Kersti, 33 p.

12. Sanna, 32 p.
13. Comsi Comsa, 28 p.
14.  Maria Bromander  27 p.
15. Gunnel Moberg, Mia, 24 p
17. Gerd Lindblom, 15 p.
18. Susan Johansson, 11 p.
19. Lma, Ezter, Mickan, Gun Toresson, 10 p.
23. Tant Glad, Ninnie, 6 p.
24.  Primrose,  5 p.
25. Anna Andersson,  4 p.
26. Pia Boman, 3 p.
27. Övriga 0 poäng. 🙂

Orange namn = Har gjort aktuell uppgift.
Blått namn= Ledare av leken.

Här har du mina lekkompisars bidrag: (Hälsa gärna på hos dem)
OBS! Missa inte att gå in på Gunnel och Mias bidrag !!!! Två kvinnor som brinner för färgen orange.
http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2016/02/orangeriet.html?
http://minsoltrappa.se/2016/02/09/min-orangefargade-varld/#comment-109showComment=1455012354872#c2689137565787348179
http://kolonilotta1.blogspot.se/2016/02/ny-utmaning-hos-bosse.html?showComment=1454941205691#c8659695899319532362
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/02/08/11264288-karleken/
http://ankistankar.blogspot.se/2016/02/orange.html?showComment=1454941743064#c5845965375382541037
https://villaherbert.wordpress.com/2016/02/08/orange/
http://tittelina.blogspot.se/2016/02/bosses-tavling-om-fargen-orange.html?showComment=1454943889120#c294677432397279031
http://egopyret.blogspot.se/2016/02/bosses-sjatte-utmaning.html?showComment=1454944726649#c673701364616805901v
http://akker.blogg.se/2016/february/ord-och-lek.html
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/02/bosse-lidens-utmaning-fota-brandgula.html#comment-form
http://dammsamlare.blogg.se/2016/february/brandgult-2.html
https://znogge.wordpress.com/2016/02/08/orange-eller-brandgult/#comment-188013
https://lma7.wordpress.com/2016/02/08/orange/comment-page-1/#comment-12449
http://tantglad.bloggo.nu/fult-eller-snyggt-Nu-snackar-vi-orange/#comments
http://gerd-geddfish.blogspot.se/2016/02/extrainsatt-bosses-brandgula-utmaning.html?showComment=1455013139104#c2077770059201412364
http://enkvinnamittilivet.bloggo.nu/Brandgul-eller-orange-Jag-foredrar-det-sistnamnda-/#comments
http://gemsofmylife1.blogspot.se/2016/02/bosses-uppgift-nr6.html?showComment=1455021588540#c249288745875608052
http://marlonzacco.blogg.se/2016/february/vaga.html
http://eztersvra.blogspot.se/2016/02/brandgul-eller-orange.html?showComment=1455023599844#c6661841602640853614
http://eva49.bloggo.nu/Orange-x-10/#commentshttp://plommenad.se/orange/#comment-1273
http://gunwah.bloggo.nu/Fargglad-lek-/#comments
http://lillafridhem.blogspot.se/2016/02/orange-bosses-utmaning.html?showComment=1455112811206#c6875097305316492377
https://mickandialog.wordpress.com/2016/02/10/den-dar-bosse/comment-page-1/#comment-4091
http://anthilias.bloggplatsen.se/2016/02/11/11266138-bosses-lilla-lek-med-fargen-orange/

Tre levde farligt

J och Texas

Bosse minns …

Texas hade en inbyggd klocka innanför sin bomullspäls. Den visste exakt när skolbussen skulle komma med Jennifer. Jag såg det i hans blick och förväntningen som påverkade hela den lilla hundkroppen i väntan på Lillmatte.
Denna eftermiddag befann vi oss i vår trädgård på baksidan av vårt stora hus. Jag hade Texas kopplad efter vår eftermiddagspromenad som vi nyss kommit hem från.
Vårt hus låg mitt i en skarp sväng. Uppe i backen, ovanför vårt hus, såg jag att det stod en vit firmabil stående dumt på vägen. En person verkade hålla på att byta däck. Hade antagligen fått punktering, tänkte jag från mitt avstånd på cirka tvåhundra meter. Om han var rädd om livet borde han ha börjat med att sätta ut en varningstriangel på vägen. Trots att det inte var sommartrafik levde han farligt.
När jag vred på huvudet åt andra hållet såg jag att skolbussen rullade bort från Torekovvägen för att lämna av ett syskonpar som bodde en bit från oss. Trots att Texas inte kunde se bussen började han vifta på svansen och ge ljud ifrån sig.
Av någon anledning kom jag att tänka på lydnadsträning. Därför gav jag Texas kommandot att sitta fint på plattorna efter jag tagit av kopplet.
”Sitt kvar.”
Själv stod jag på gräset två meter ifrån. Jag visste att den öppnade grinden med solnedgången som min svärfar gjort var en bra disciplinutmaning. Grinden fanns en bit ifrån husse och hund. Dit var det några trappsteg och en gång med plattor mellan två häckar. Kan du som läsare se det framför dig? Själv undrar jag vad du tänker.

Busschauffören Pär rattade som vanligt in på vår stora asfalterade parkering framför huset under tiden som Texas svans höjde hastigheten på svansföringen. Det som störde de vanliga rutinerna var att bussdörren aldrig öppnades direkt och Jennifer skuttade ut.
Från sin låga nivå kunde inte Texas se något. Han visste såklart att bussen fanns där och Lillmatte likaså. Själv flyttade jag blicken mot backen på stora vägen och såg …
I skrivande stund går mina tankar till stranden när flodvågen kom. Så måste de stackarna upplevt det ofattbara, som snart skulle drabba dem. Overkligt att få ihop ögonpusslet. Se men inte förstå. Frysa fast i en pose av orimlighet.
Antagligen kan jag ha lett en smula när jag långt däruppe såg hur hjulet komiskt började rulla ifrån mannen.
Antagligen såg Pär samma scen bättre från bussfönstret. Därför behöll han Jennifer på bussen och öppnade aldrig dörren. Nu gick allt fort. Megafort. Däcket med fälg som var ett stort hjul, (betydligt större än en personbil) rullade inte ner på fältet som jag hunnit tro i några sekunder. Istället fortsatte det spikrakt i den kraftiga nerförsbacken mot vårt hus. Min andra sekundtanke var att det skulle bli stopp i vår mur runt den relativt stora plantering som skiljde vår parkering från vägen mellan Båstad och Torekov och vägen ner mot Hovs Hallar.
Min styrka som sprinter i min ungdom var mina reflexer vid startskottet och min förflyttning de första fem-sex sekunderna. Då var det antagligen inte många i vårt land som kunde utmana mig. Dessa dammiga bravader hade jag inte det minsta nytta av i ett livsviktigt läge långt senare i livet.
Jag stod blickstilla och rörde inte en kroppsdel. Ingen tanke cirkulerade längre om skolbuss, barn eller att jag var hundägare. Istället var jag paralyserad av det overkliga och overkliga som hände framför näthinnan när farten på hjulet ökade markant, ju närmare det kom. Det studsade över muren, planteringen, och tog vägen genom den öppna grinden i racerfart.
Undra om min mun var stängd när jag bevittnade hur den svarta faran rullade förbi mig med någon halvmeter. Jag hade ingen aning om var Texas fanns, men hörde heller inga skrik. Istället vred jag på huvudet och såg hur hjulet studsade mot det höga bullerplanket, men inte kom över. (Där däckade chansen att nå Torekov eller Hallands Väderö inom fem minuter.) Hjulet tappade istället fart och gjorde en sista snurrande uppvisning innan det blev liggande på gräsmattan.
Jag vet inte än idag om jag såg Jennifer eller Texas först. (Han satt kvar och klarade galant mitt lydnadstest.) Däremot fick jag åter en gång ett kvitto på att det finns skyddsänglar. Denna gång antagligen tre stycken. Tack gode Gud för att Pär var observant och höll kvar Jennifer som annars kunde kommit genom grinden.
Tänk om jag och Texas gått in direkt från vår promenad. Om den späda flickkroppen glatt hoppstudsade nerför trapporna när hon sjöng en sång och funderade på vad hon skulle berätta först för pappa och sin älsklingshund om sin skoldag i ettan. I ett annat scenario kunde det gått illa när något runt och hårt studsat ner henne bakifrån.

Jag pratade just med Jennifer om episoden. Hon minns hur Pär höll kvar henne och hon kommer ihåg hur stort hjulet var som låg i trädgården. Det blev inte mycket sagt när mannen kom ner till brottsplatsen. Jag minns att jag hunnit bli riktigt arg medan jag först bett Jennifer gå in med Texas och sedan stod och väntade in honom.
Jag kunde lätt behärska mig och kom av mig. Orsaken var att han inte kunde svenska och var dålig på engelska. Jag gissade på en polsk svartjobbare. Han hade precis bytt till vinterdäck i Västra Karup och tydligen inte satt fast det vänstra framhjulet tillräckligt bra. Efter fyra kilometers körning tvingades han stanna i den kraftiga nerförsbacken. Det blev ingen polsk riksdag. Jag gav upp och gick in och ställde till med ett extra gott fika.

Fotnot: Jag besvarar eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Sedan sju veckor tillbaks håller jag på med ett stort läs och skrivprojekt som jag ska visa upp första delen av den 3 februari.
Andra ”lekuppgiften” stängs på tisdag och den tredje tar vid samma dag. (det är bara att scrolla ner till den) Det ska bli spännande att se hur många som vågar gå för bonuspoängen. 🙂