Målet är nått; del 3 av 3

SLU – Sveriges Lantbruksuniversitet lyder numera under näringsdepartementet.

Då var det dags för den stora dagen i Aulan.

”Kom i tid” stod det i inbjudan.

Medan Solveig och Lizette bänkade sig tog jag mig egentid i lokalerna. Intressant att se på innehållet i montrar, läsa skyltar på salarna m.m. Tänka sig in att Jennifer suttit där och kämpat med tentor av olika slag under tre intensiva år. När hon inte jobbat praktiskt eller varit på praktik under flera veckopass i Skåne.

Nostalgiskt tänkte jag på den soliga dagen då jag och Solveig var på semester i Visby och fick ett samtal från Ystad. Där Jennifer, precis som jag trodde skulle hända, hade fått en reservplats och tjugofyra timmar på sig att bestämma sig. Hennes hjärna var innan dess helt inställd på en flytt till Lund för att läsa något program inom miljöområdet. (jag minns inte exakt vad det hette.)
Däremot vet jag exakt var vi gick tillsammans med en massa andra turister, på Hästgatan utanför tebutiken Kränku.

Tillbaka i aulan. Fortfarande över en halvtimme kvar.
Det fanns ett bildspel på säkert 80 foton som visades flera gånger. Först trodde jag inte Jennifer var med på något kort. Det var hon visst, sa lillasyster och gav mig några vinkar. Sedan kom jag på att jag skulle tävla med mig själv för att lura tiden att gå fortare. Därför satt jag beredd med kameran. Hade memorerat en del bilder. Här är en av dem. Glasögon med orange bågar.

Intåg till ”Lejonkungen”. De kom bakom oss och gick ner i den branta gången och upp på scenen. Solveig som satt närmast lyckades fånga sin dotter på foto.
Därefter var det tre talare som tog vid. Några kursare bidrog med sina minnen från de tre åren.

Detta kort är taget precis innan den fina Laleh-låten ”Goliat” skulle framföras av kören. Extra kul för oss att Jennifer var en av de två som fick sjunga solo i verserna. Den har jag därefter hört Solveig spela från sin Iphone ”några” gånger. 😉

På golvet på scenen står de drygt 40 uppradade av de 60-tal som började programmet hösten 2016. Måste kännas konstigt för Jennifer att skiljas från skaran. Så många tusen minnen hon kommer att ha kvar. Vad mycket kul hon varit med om. Som hon har utvecklats som människa. Vi föräldrar förstår bara inte hur hon orkat ta ansvar och hålla i så många andra trådar utanför själva undervisningen och föreläsningar under framför allt sista året. Jag är djupt impad. ❤  Dessutom hade hon bara ett par veckors sommarlov mellan varven, eftersom hon jobbade heltid både i Ystad första sommaren och i Malmö andra.

En syskonkram. Nästa år har vi förhoppningsvis en kriminolog att uppvakta i Lund. Jag håller tummarna för att Lizette om några år sitter i soffan likt Leif G W Persson.  🙂
Bara hon inte beklagar sig över en tuff barndom och en hemsk pappa. 😉 Leifs mamma skulle jag inte velat haft efter att ha sett dokumentären.

Här var det antagligen en gammal kursare som tog chansen att krama om … innan vi hoppade in i en beställd taxi till hemligt ”mål”. 😉

Broschen ”Legitimerad djursjukskötare”. På engelska heter denna examen ”Degree of Bachelor of Science in Veterinary Nursing.” och yrkestiteln ”Animal nurses” som jag tycker är mer överensstämmande än den svenska nya titeln.
Eftersom jag sällan använder mina bloggar som dagböcker är Jennifer redan igång och har snart avverkat sina två första fastanställda veckor inom yrket. Vi hoppas det ska gå bra för henne. Flygbiljetter är bokade till en tripp i Skåneland. Jag ser fram emot att IRL få se lyan som är nybyggd.

En ny spännande fas i livet

Sjutton grader var det i luften när jag klev ut i den mörka ”sennatten” igår. Härligt skönt! Nyss fick jag sätta fast henne i barnstolen bak och fram bredvid mig. Då skrek hon när jag stannade för rött ljus eller inte hade musik på. Nu satt jag istället i baksätet och höll mig tyst och snäll.

Hon ser lite nyvaken ut.
I måndags gjordes samma resa mellan Ystad och Uppsala. Då med mellanlandning på Östermalm hos en nära vän i storstaden Stockholm. Därefter var Jennifer på tre rumsvisningar i Uppsala. I tisdags bestämde hon sig för ett av dem.

Det är lite rörelse runt stationen även vid denna tid på dygnet. Nyfiket undrar jag som alltid vart alla resenärer ska. Hoppas de ska göra något roligt.

Ett stort steg i livet. Första egna lyan i en främmande stad. Navelsträngen till mamma klipps av för andra gången. Det gör nog mest ont i mamma. Precis som livet ska vara.

Nya spännande dörrar ska öppnas i livet. Allt är möjligt. Redan på söndag träffas de nya kurskamraterna. På måndag drar äventyret igång. Själv minns jag med stor glädje mina studieår på universitet och högskolor.

Än kan hon inte koppla av helt. Pappa ”papparazzi” finns där i mörkret. Jennifer har snabbt noterat att jag bytt perrong.

Halv fem vilken fredagsmorgon som helst. Hoppas lokföraren håller sig på spåret och att Jennifer har krokodiltårar på kinderna när hon tänker på sin pappa. 🙂

Inte ens Fridolfs är heltänt.
Solveig är ovanligt tyst och verkar tagen av stundens allvar. Mina fåtal hjärnceller behöver ha sammanträde först innan de tagit till sig sanningen. Min dagsambo under sista året kommer inte att finnas där till hands på samma sätt som tidigare.
Det är en kanontjej så allt kommer säkert att gå bra. ❤
Tur att vi har lillasyster kvar ett tag till. Fast redan nästa höst kan det vara dags igen…

Bäst att sova en stund så att jag ser ut som en fräsch och trevlig hyresvärd klockan halv nio. Nu vet jag ju vilka priser det handlar om. Jag tror jag lägger på ett par tusen till. Vad är lilla Uppsala mot Ystad. De har ju inte ens svansar på katterna. 😉

Vill inte sova ute

Hej Bosses läsare!
Här kommer ett lite annorlunda inlägg, men det är väl du som följer min pappas blogg van vid, vid det här laget. 😉
Jag har ju t.o.m. min egen kategori på den här bloggen, men den här gången blir det inget musikframträdande. Istället hade jag tänkt be om lite hjälp.

Jag har blivit antagen till djursjukskötarprogrammet på SLU i Uppsala. Jag fick beskedet bara för några dagar sen, då jag stod som reserv. Jag trodde inte att jag skulle komma in utan har varit inställd på att jag skulle plugga på Lunds universitet till hösten.

Nu är ju Uppsala en aning längre bort än vad Lund är från Ystad … Så alternativet att pendla är ute ur leken och jag måste hitta någonstans att bo. Därför undrar jag om du som läser det här inlägget kanske kan hjälpa mig?

Jag är en lugn och skötsam tjej som inte röker. Känner du någon som skulle kunna hyra ut en liten lägenhet (rum med kokvrå/kök, toalett och dusch eller liknande) i första eller andrahand. Jag är tacksam för alla tips som jag kan få, då jag börjar redan i slutet av denna månaden. 😀

Du når mig via:
jennifer.liden96@gmail.com

Sex dagar har gått …

… sedan Frans knep en hedrande femteplats i musikleken Eurovision Song Contest. Det blev en spännande omröstning som vi följde i soffan. Vi tog till och med och dammade av en aktivitet som vi alltid gjorde förr. Röstade var och en och la ihop poängen. Mycket kul. Generellt tyckte jag bidragen var mycket bättre än de senaste åren. Elva stycken fyror delade jag ut och två femmor. Endast en etta. Högsta betyg fick Ryssland och Österrike av mig.
Jennifer satt och klurade på vilka bidrag som hon skulle ta med i sin medley. En kul grej som hon började med förra året. Jag förlåter henne för att hon inte tog med Zoe och hennes bidrag. Det föll på franskan. 🙂

Cake pops tillverkning i vårt kök

Jennifer lekte en hel dag i vårt kök och firade att hon har ett efterlängtat jullov. Det tillverkades snögubbar och renar i många olika steg. Här kan du se på en film hur hon gjorde cake pops. 🙂

Hon pusslade på sitt sätt

Jennifer gick från att tillsammans med mig pussla tusen bitar till att pussla ihop tio låtar från året 2015. För mig låter det som en låt. 🙂 Tur hon hjälper till med att berätta när det kommer en ny. 😉

Jag som gillar att leka med statistik tittade in på hennes Youtube kanal för att se hur många visningar hennes inlägg har. Där noterade jag att det är en stor skillnad mellan de två med lägst visningar och de två med flest visningar. Covern ”Salvation” har endast 220 visningar och ”See you again” 375 visningar jämfört med de två topparna ”She´s not me”  (Zara Larsson) med sina 20 685 och Molly Sandéns ”Freak” som just nu har 14 246 visningar. Jennifer har berättat för mig att de två topparna är två inspelningar som hon själv inte är speciellt nöjd med. Hon är mer tillfredsställd med andra covers, som inte alls fått så många visningar. Själv är jag mest rörd över ”Min pappas stad” som inte är en covers. Men jag är inte neutral. 😉

På lördag ska jag åka till Simrishamn. Det är ”Österlen lyser” till helgen. Många stämningsfulla aktiviteter på flera håll. Vår yngsta dotter Lizette ska sjunga solo på stora torget i Simrishamn och på en ort till på Österlen. ❤ Hoppas inte storasyster hinner smitta henne med sin förkylning.

På tisdag kommer en ”lång” information om vad jag tänkt göra på bloggen i november. Titta gärna in då. Just nu skiner oktobersolen här i Ystad och jag hoppas den fortsätter att göra det efter lunch. Vad jag och Solveig njöt av höstfärgerna i naturen under gårdagens solskenstur på Österlen och under promenaden vid havet, där vi tankade nödvändig energi. Imorgon får jag hem min egen pusselbit på heltid, i hela sex dagar. ❤ Hon har flaggat för att hon ska plugga stenhårt på sin första höstlovsdag. Hoppas hon har lite tid med mig sedan. 😉

Har du inte lämnat poäng/röstat på Robban Broberg låt/låtar så passa på. Det finns en låt som dragit ifrån rejält i tabellen. Däremot är det jämnt mellan tvåan och trean. Över trettio låtar har fått poäng.

Younger – Seinabo Sey (cover)

Exakt en månad har gått sedan förra gången. Här kommer senaste YouTube klippet från min äldsta dotter Jennifer som har en egen kategori på min blogg. Den som följt min blogg ett tag har insett att vi har en dotter till. Någon kanske har trott att jag favoriserar storasyster och gissar på att lillasyster Lizette inte kan sjunga och spela. Det sistnämnda stämmer dåligt. Lizette är antagligen den som sjunger mest i familjen. Hon har solosång på skolschemat i Simrishamn. Ofta hör jag hör henne spela på min gitarr i sitt rum och jag njuter på avstånd. 🙂 Snart ska hon sjunga solo och i kören på ”Äppelfestivalen” i Kivik. Själv ser jag fram emot att få lyssna och att få se henne på någon tillställning i Ystad i mitten på oktober. Däremot vägrar hon att öppna ett YouTube konto. Där vill hon inte bli bedömd. Så jag får drömma vidare om att systrarna, vars stämmor matchar varandra så bra, ska göra något ihop som deras mamma och pappa får njuta av. ❤

Bloggfakta:
Det drar ihop sig till MÅNADENS TÄVLING. Kommer det att bli ett nionde vinnarnamn? Eller slår en av de åtta månadsmästarna från 2015 till en andra gång? Hoppas inte Bosse Lidén gör det igen. Den här gången finns möjlighet att vinna två lotter – om du svarar innan ett visst klockslag.

Nästa vecka blir det ett seriöst MÅNADENS KÅSERI som handlar om en småländsk buss och fyra flygplan.

På torsdag kommer jag att göra en repris från förra veckan och lägga in tre stycken frågor på Världen & Vardagstankar. (om jag orkar)

Ikväll måste jag fatta ett beslut om en hemlig grej. Igår var det inte mycket med mig. För många månaders sömnbrist, nattlig värk och ett blodsocker som levt sitt eget liv de sista veckorna (trots mina seriösa insatser), hade nått sin kulm. 😦 Jag var låg som en u-båt på uppdrag och hade lust att kasta in handduken. Vad snabbt det kan gå utför. En vetskap jag skulle kunna skriva en roman om. Samtidigt måste man bita ihop och köra på ända in i kaklet. Det kunde alltid varit värre, brukar jag tänka. Just nu saknar jag min pålitliga ”husläkare” i Båstad, som kunde tagit några snabba prover och där jag inte behövt börja berätta om dag ett och framåt. Vad synd att husläkarsystemet (inom högkostnadsskyddets väggar) verkar vara skrotat. Eventuella kommentarer besparas i detta inlägg med en gul gubbe av något slag. Lägg hellre fokus på Jennifers sång än min ”skrutthälsa”. 🙂 Den brukar jag hålla utanför min blogg, som mer är en ventil in till den ”friska världen”, där jag helst vill befinna mig och mår bäst av att vistas. Ibland gör jag undantag. ❤
Kram Bosse Lidén

 

Salvation – Cover av Jennifer Lidén

Nu var det ett tag sedan Jennifer stod för bloggunderhållningen. Det passar extra bra idag då hennes älskade morfar skulle fyllt år. ❤
Jag önskar er en trevlig helg. Halva augusti har snart passerat revy. Sista sommarmånaden har varit riktigt behaglig. Imorgon är det sista dagen för våra Jojo sommarkort. Det tänkte vi som vanligt fira med en tågresa någonstans i Skåne. Då borde jag få guldmedalj av WalkLogger. 🙂 Det är ju det jag sagt hela tiden. Moderna mobiler är ett gift och beroendeframkallande medel. Mitt sabbatsår var lugnt och behagligt – även om det fanns de som störde sig på det.
Nästa inlägg kommer inte att handla om ”Sex mil hemifrån”. Istället rullade Volvon ungefär femtio mil och inne i bilen var det som förr i bilarna. Ingen AC under hela hemvägen. 😦 Vår räddning var att solen gick i moln och det blev svalare.
Kram till dig läsare, men helst lyssnare. 😉

Ett dygn att minnas

Det går inte att komma från att vädret spelar roll en sådan här dag. Vad glada vi blev av att solen visade sig på sitt bästa humör. Fast först svepte det in morgondimma från havet.
Symboliken i fotot gillar jag. Vägarna. Vägval som väntar till hösten. Pusselbitar som ska samlas in till drömmen. ❤

Dessa två bilder tog Jennifer tillsammans med sin kompis Hanna på stranden dagen innan.

Jennifer berättade efteråt att hon aldrig varit så lycklig under en dag, som denna studentdag. Då handlar det ändå om en mycket positiv och mestadels glad tjej.

Dags för tidig ”champagnefrukost”.

Medan ”liten” hade roligt var det dags för mamma och pappa att följa sitt schema på hemmaplan. Ommöblering, städning m.m. var fixat sedan tidigare under veckan. Nu var det ballongblåsning, flaggor, skyltsnickring och de sista små detaljerna som skulle funka. 9.00. Hämta blommor. 10.00. Tårtorna på Lurblåsaren. 11.00 Maten på Stinas Skafferi.

Det största problemet var att vi höll på att missa ”Utspringet” 14.15. Till slut blev jag desperat i jakten på en enda parkeringsplats och chansade på att polisen såg mellan fingrarna denna speciella dag. Eller var upptagna med annat.

Mums! Mössorna smakade väldigt gott.

Alla i klassen fick en text på en papperstallrik. Jag tycker att Jennifer ska vara stolt över dessa ord, som var välmenande. På min hade det stått en helt annan text. 😉  Vad hade stått på DIN om du fått en efter avklarad student?

Det ser ut som vi bor i en ljuvlig blomsteraffär. Fortfarande är många av buketterna fina. Jennifer passade på att torka några rosor från en bukett som hon tyckte stack ut extra. Detta gjorde hon innan hon åkte iväg till Sicilien med sina tre bästisar.
Tack till alla gäster som gjorde Jennifers dag till ett minne för livet. ❤

Eurovision – medley (2015)

Jennifer fick inspiration efter att ha gillat flera av låtarna i ESC. Därför ”pusslade” hon ihop dem på pianot och sa till sin pappa vänligt, att han skulle hålla sig ifrån den hemliga studion på ”Street of root vegetables” medan hon spelade in. 🙂
Livet är inte så dumt när proven och betygsättningen är klar. Dagarna räknas ner till examen. Allt är möjligt. Då är alla Heroes.