När september kom bröts sviten

Solveig kom med som förslag i mitten av augusti att vi kunde avrunda de ljuvliga kvällarna med en kvällspromenad hemmavid. Jag hängde gärna på men vist av erfarenhet började jag direkt föra statistik i dagboken. Skrev 1-0 när vi kom in igen. Det behövs en synlig sporre för att fortsätta en god vana. Annars är det lätt att börja hoppa en kväll, nästa o.s.v.

När vi väl kommit ut har det inte varit några problem. Tvärtom. Ljuvligt att den 31 augusti gå med bara ben och armar. Sedan skriva in 16-0 i femårsdagboken. ”Nollan ska vi vara rädd om”, sa jag till min sängkompis.
Den natten tror jag blev tropisk med en temperatur som aldrig gick under 20 grader.

Igår såg det ut som det drog ihop sig till åskoväder och ösregn när vi satt och fikade vid ett raukfält som vi aldrig besökt förr. Det såg spännande ut över havet. Jag hade gärna upplevt det på lite avstånd. Men kamerautrustningen var jag rädd om och det var en bit till bilen utanför naturreservatet. När vi åkte tillbaka över ön till Visby bytte vädret karaktär som det ofta gör här. Solen var tillbaks.
När vi några timmar senare satt och såg på ”Mord i Paradiset” precis innan vi skulle göra 17-0 tyckte Solveig att det ösregnade utanför. ”Det är nog bara i TV:n”, svarade jag korkat.
Jag fick hålla till goda med ett skådespel på himlen från balkongen. Som det ösregnade i flera timmar. Likadant i morse. Min morgoncykeltur gick om intet. 😦
16-1. Hur ska det gå ikväll? Nu när nollan är borta är det inte lika inspirerande längre. Dessutom känner jag mig stressad. Karin ringde och sa till mig på skarpen att jag bara har en vecka kvar att kvalificera mig till VM i friidrott. 😉 Kan Oskar Jansson fixa silver i stavhopp på SM som 44-åring ska det väl inte vara något problem för mig att… 😉

Annonser

Bra att få skylthjälp

Jag stod och betraktade tre stycken hästar och tre stycken kvarnar när jag funderade om jag kommit fram till det berömda Sudret på södra Gotland. På vägen tillbaka till ”den lilla blå” såg jag den skyltande hjälpen. Det är alltså här den osynliga gränsen finns.

Måste erkänna att jag uppskattar hjälpuppmaningen om att det är dags för diabetikern att tanka kolhydrater. Men det var stressigt med nerräkningen. 6-5-4 för på nästa bil stod det givetvis 3-2-1 och på nästa var det en egen skylt. FÖRSENT. 😉

Däremot kände jag mig förvirrad när vi kom till stugparkeringen. Är det en ”svensk” bil eller är den ”utländsk”?  Finns det mixade ”skyltbilar”?

Jag kom ut från ett glasbruk när jag såg den tuffa bubblan rulla in på parkeringen. Innan jag fått ordning på kameran, ben och annat hade sikten försämrats. Orsaken var alla gamla pojkar som likt myror sökte ”sötsaken”. Jag höll mig lite bakom en bra stund. Då kom en kvinna fram och sa något och vips fick jag fri sikt. Nej! Det var inte Solveig. 🙂

Här var det väl också lite felstavat. Borde det inte vara bakeriet? 🙂 I dessa laddade tider vet jag inte om MAN får skoja om sådant här. Ni som följer gotlanduppochner.com vet att jag älskar detta BAGERI. Både brödbilen och fiket som är öppet på sommaren. Magnifikt gott vedeldat surdegsbröd och en underbar utsikt mot havet och fiskebyn nedanför. ❤

Dags att blåsa ut detta inlägg.

Och sätta extra färg på denna söndag. Hoppas du ska göra något trevligt. Här är nästan redan för varmt. Trots att solen inte nått platsen som jag sitter på.

Med tanke på förra inlägget…


Nu blev det riktigt rörigt i min fårskallehjärna.
Måste röra sig om ”dubbelfåral” som lär vara ulligare och mer smittsamt än dubbelmoral. 😉 Menar de riktiga får eller låtsasfår? Hur gäller det med hästbarn? Ja ja. Jag vet att det är viktigt att ta ”fåret” dit man kommer. Eller var det seden? 🙂 Jag måste ha drabbats av brainstorming. Bara att bita ihop och lära om ramsan:
Det finns inga får på gotland. Enbart lamm, lammbarn och vägskyltsfår. Lätt som en plätt. Mamma Mia.

Blev rörd till tårar

I en bok hade jag med kåseriet ”Den elaka tomten”. Efter det besöket längtade jag aldrig efter fler besök av den stygga figuren. När jag själv hade rollen var det betydligt roligare. För då stod jag för regin.
Trist nog växer barn. De blir mognare än sin pappa. Anser att momentet med tomte inte behövs längre. Paketen lär landa ändå på julafton.

Skarven var mellan när vi bodde i Skummeslövstrand och flyttade till Ystad. I Skåne försvann den gamla seden. Men leta lappar till godisägget på Påskafton fick gärna stanna kvar. Om ingen lapp innebar att de skulle ut i trädgården och leta.

På Gotland görs tomtemomentet på ett helt annat sätt. Här har de alltid Majtomte. Han kommer från Fårö och landar på taket med lamm och släde.

Sedan spejar han efter var Bosse Lidén bor.

Han tar sin tunga säck och går mot rätt skorsten. Ropar med en basröst fraser på Gutniska ner till mig.
Det här var den klart bästa jul… majklappen jag någonsin fått. Salta tårar trillade nerför mina kinder och jag blev rörd till bristningsgränsen. Hur kunde tomten veta att just jag ville ha… 😉

På begäran efter hårt tryck från min bloggpublik. Här är Ullis. ❤
Glöm inte bort att det inte finns några FÅR på Gotland. Endast lamm och lammbarn. Lite sant på slutet. 😉

Ps. Nästa gång kommer på denna blogg ett seriöst boktips från Solveig.

Nu är gränsen nådd

Snart blir det säkert en order om att vi själva ska måla solen inför varma sommardagar. Hela jag blir trött. Innan det är för sent och blir för mycket måste jag helt enkelt sätta ner foten.

”Ingår verkligen inte färg till blommorna? Det har det alltid gjort. Jag är uppvuxen med det. Hur ska jag veta hur det exakt ska se ut när jag kommer hem? Vad då miljövänligt? Är det inte precis tvärtom? Jag tycker färgerna i påsen ser både starka och farliga ut.”

Jag visste det. Det blev alldeles för mycket av alla färger. Vänta lite … om jag vattnar på blommorna borde de bli mer bleka och vanliga. Jag sticker och hämtar en hink vatten… minst. 😉

Pust. Vad jobbigt det är att gå i barndom igen. Tur jag bara fyller 60 bast en gång i livet och jag lyckades faktiskt kryssa för rätt kategori: Lite galet. Den kategorin behöver också vädras då och då. 🙂

Ps. Jag tog kortet på foten av misstag. Även svinn kan återanvändas – inom rimliga gränser.

Vi ses på gotlanduppochner.com

 

 

 

 

 

 

 

En björntjänst

Jag gör aldrig om det. Vet inte varför jag lät mig övertalas. Vill du ha ett gott råd gratis? Ta ALDRIG hand om TVÅ björnar samtidigt. De bråkade om allt och inget. Jag ställde fram en spann med björnbär. Då blev det bärkrig. När jag var snäll och bjöd på björnklister brummade de så jag inte hörde vad de sa på radion om vädret på Islands inland.

Okej! Ibland är det jobbigt att ta hand om EN björn också. 😉 Ofta är Svante som femlingar. Alltid lika oskyldig till ”björnbuset”. Påminner en del om Husse säger någon i bakgrunden.

Är det någon som sett eller ätit några slags frön på sistone?

Kram Bosse Retsticka

Bakom linsen

Eller borde jag döpt rubriken till ”bakom flötet”?

Vad mycket jag hade att tänka på och plugga in efter jag inhandlat en ny kamera med en massa finesser.
Som ett förväntansfullt barn på julafton letade jag upp ett intressant motiv och tryckte efter alla konstens regler på rätt knapp med ett nyfiket pekfinger. När jag öppnade bildminnet och skulle titta efter…

Linsskyddet skulle INTE vara på. I alla fall inte just då.

Sedan vet jag inte om kameran var värd alla pengar. För jag har hört talas om att det finns bättre kameror som tar färgkort. Eller är det bara ett falskt rykte på Twitter?

Förutom att det tar tid att färglägga har jag tydligen blivit skakig i färgtassen. Eller var det den blå färgkritan som målade suddigt? Någon fågel viskade om att jag skulle välja närbild på blommor och köpa fler objektiv. Viskar fåglar? Har jag fått pippi på hjärnan?

En kort stund fick jag energi från en åder under en rauk. Det var i samband med att jag hittade självutlösarknappen. Tio röda sekunder hade jag på mig. En baggis för en gammal sprinter av rang. Vad hände då? Från ingenstans dök det upp en ful gubbe och ishockeytackade mig rakt in i väggen. När det lät från kameran satt snubben och drack från min dricka. Vilken fräck äcklig ful ouppfostrad främling.

Det var först under den lyckade bröllopsdaghelgen, när vi hade tur att få uppleva en solnedgång, som jag och kameran för första gången blev vänner. Jag fick minst 20 foton som jag var/är supernöjd med. ❤  (Visad på Facebook. Men Solveig gillar mer andra foton från den trippen.)

Men det var kallt om de bara stackars händerna. Inte förrän jag kom in på hotellrummet upptäckte jag finessen med fodrade fingervantar. En fantasiknapp till vänster på ett av objektiven. Diskret gömd bakom en Kaffe Latte-knapp 😉 Kan det förresten vara lämpligt? Att kombinera het dryck med teknik i samma ”grunkkropp”? Vad vet lilla jag? Går det att kombinera bensin, oljefläckar med nybakat bröd och slängda rykande fimpar vid pumparna borde det vara no problemas.

Ps. När jag fyller sextio år lovar jag att bli mer tråkigt vuxen. Eller har jag då blivit så disträ att jag glömt löftet? Bäst att inte lova för mycket. Men just nu har jag inga planer på att ha en kategori med namnet ”Lite galet” på min kommande Gotlandsblogg. Å andra sidan hade jag heller absolut inga liknande tankar, när jag startade denna blogg sommaren 2012. 😉 Då visste jag knappt vad en blogg var. Möjligtvis en skotsk snåldans. 😉

 

Ett tag blev jag tokorolig

Visst är det spännande att rulla runt på en egen ö utan karta och kompass. Inte en turist i sikte. Först mådde jag som en prins. Hur mår de förresten? Inte ville jag gå och lyfta tunga vikter. Någon prinsessa hade jag inte behov av just då. Nåväl. jag njöt av friheten och möjligheterna. ❤
Det var då det hände … jag började känna mig vilsen och var det inte en smula rädsla som kom på ofint besök? Hade det inte studsat till och visst hade jag kört i ganska mycket vatten. Kunde det vara så illa att jag var lost. Helt vilse. Inte kände jag mig lugnare när jag såg denna växt. För det var då jag blev tokorolig. Tänk om jag hamnat i Byxelkrok? 😦

Rädslan hade satt sina klor i min hönshjärna. Ville inte släppa greppet. Hur skulle Solveig ta det om jag ringde från norra Öland och ville ha hjälp? Hade inte varit bättre om det var från södra Öland. Plötsligt började jag se tokigt suddigt. Fanns det ingen mänsklig varelse i närheten? Bara får och får. Det var då jag såg honom.

”Ursäkta. Man får inte rö… hur hittar jag tillbaka till Visby?”
”Är det du som är Thomas Pettersson? Har du peruk på dig?”
”Nä. Jag är född med kalufsen och…”
”Kära Thomas. Du följer bara Gotlandstokarna som växer i en allé längs hela vägen till Kärleksporten. Trevlig tripp.”

Jakten på de första vårtecknen

Vad kallt vi fått det i Ystad. Tolv minusgrader en morgon. Några timmar senare härliga soliga dagar där det gnistrar i den lilla snön som vi belönats med. Dessutom njuter jag av att ljuset tagit över taktpinnen, både på morgonen och eftermiddagen.

Med tanke på förra inlägget om små och stora grodor var det ett märkligt sammanträffande att detta var den första varelse som jag träffade på i min jakt på vårtecken. Vardagen är full av underverk och osorterade tillfälligheter. Är bara fantasiglasögonen på näsan är allt möjligt.

Inte konstigt att nyckelpigan är alldeles blå om skalet. Den fryser prickarna av sig. Jag borde ta in den på upptining framför brasan.


Stackars fågel. Det går inte ens att se vad det är för art. I alla fall ingen Häger. Nåväl. Den tinar om några veckor. Då kommer svaret. Annars kunde jag haft årets första bloggtävling.

Tack Lurblåsaren. Vår trogna blåsare i Ystad som blåser åt alla fyra väderstrecken. På min önskan blev det en serenad för att locka fram våren.

Det hjälpte. Jag riktigt ser hur vårkänslorna svallar. Vilka romantiska ögon. ❤


Här är den skära orsaken. Undra vem grisen väljer?

Här sitter den gula konkurrenten och trånar. Får eller älg? Gotland eller Gul-land?

Snälla Trolla! Kan du vårtrolla fram något riktigt exotiskt?


Tack för detta gulliga turistdjur, som vandrat långt över berg och dal för att nå våren på norra jordklotet.

En tramsfri bild från söndagspromenaden i stan.

I en vas i hallen står ofta en färsk tulpanbukett.  ❤ På köksbordet har äntligen de tre tulpanknopparna börjat visa sig. Först trodde vi inte det skulle komma något alls från lökarna, men den som väntar på något vackert… Ett bra komplement till de färdigutslagna tulpanerna. Dessutom står de sig längre. Med tanke på det trevliga med att följa hur det blir lite rosa och nästa dag lite mer…

Fotnot: Kanske blir det årets första bloggtävling nästa gång. Eller så blir det en ögonblicksbild. Jag har roat mig med att leta upp alternativ i mina hederliga fotoalbum. Lite sorgligt att jag slutade med att sätta in foton 2012 när blogg, systemkamera och datorn helt tog över bildsparandet. Tur jag sparar allt på externa minnen. De viktigaste bilderna på flera ställen. Hur gör du? Själv älskar jag att titta i gamla album. Jag har även svartvita från förr. Där står sig färgen. 😉 I sjutton år tog jag mest diabilder. Hur ofta tittar jag på dem? Då trodde jag det var framtidens melodi. Ack denna tekniska utveckling – på gott och ont. Vissa prylar blir sommarens fluga. Få blir dinosaurier.

Kram Bosse T-rex

Måste ringa vaktmästaren

Jag satt och njöt en stund i soffan och tittade på ett fint foto/julkort som jag fått av en bloggvän. (Fotograf: Christina Karlsson) Funderade på att jag kände igen ena boktiteln. Tyvärr kunde jag inte placera titeln. Minnet hade åkt en sväng på semester. Blir säkert klarare när jag hamnat på andra sidan sextioårsgränsen. Usch! Nu kom jag att tänka på den där läbbiga ålderstrappan som jag sett på en tavla/affisch. Då tyckte jag den var rolig. Vilken trist humor jag måste haft vid den tiden.

Plötsligt hörde jag tusentals tassande steg på golvet. När jag lyfte blicken såg jag …

Barfota tog jag tre steg mot ljudet. Aj! Hemskt mycket AJJJJ! Vad är detta? Gröna barrmyror som bestämt sig för att fira januarisemester hos just lilla mig? Bäst att ringa Riksbyggens vaktmästare. Ser att det finns ett journummer.

Det var en hon och hon lät mycket trevlig på rösten. Vad bra att hon kommer om en kvart och kollar. Hon nämnde att det kunde bli Anticimex som tog över ärendet.

Ps. Detta blogginlägg har jag av någon speciell anledning placerat i kategorin ”Litet galet”.

Fotnot: Jag har gjort en sida för blurb/åsikter om ”Minnen som stannat kvar”. Finns under min header. Häftigt att jag fått/läst en del som SMS. Tekniken går ständigt framåt.