Håll nosen helt stilla!

Ögonblicksbild; Tjugosju

Jag såg fågeln närma sig och bestämde mig för att vänta in flygaren. Samtidigt hade jag en tanke att den gärna fick sätta sig på ”rätt ställe”. Diskret viskade jag till hundschimpansen:
”Nu sitter du helt stilla och rör inte på nosen eller huvudet.”
”Bara om jag får en banan och ett smaskigt hundben.”
”Du får en fågel.”

Sorgligt att skoja om


Som barn fick jag inte reda på allt. Därför kunde jag när tillfälle gavs stilla min nyfikenhet, med att tjuvlyssna på samtal. Ibland blev jag orolig (som jag skrivit om i ett tidigare bokkåseri) och undrade om det ens var möjligt att en kräfta kunde komma ner i mammas mage. Jag hade aldrig sett henne ens äta en kräfta. Betydligt mer fascinerande var den sanna storyn om den snälla tanten Ida som jag varit och besökt några gånger.
Ida var mamma till en av min mammas bästa väninnor. Det var en trevlig utflykt med bilen när vi åkte ner till hennes röda hus på landet. Gott fika. Spännande prylar att titta på. Vi brukade även på hemvägen besöka affärer i gemytliga Laholm. Leksaksaffären var min favorit.
Jag kände till att Ida var en duktig kvinna som inte räddes några uppgifter, ensamstående mamma som hon var till en dotter. Just nu minns jag inte detaljerna om fadern. Tror han försvann kvickt. Kanske innan födseln. Däremot minns jag senare tjuvlyssningssamtal när den ena ”dråpliga” saken efter den andra ventilerades mellan mamma och Violetta. Tyvärr kunde jag inte följa upp det, utan att avslöja mina nytvättade öron. Men när jag blev äldre fick jag detaljerna.
Det hade börjat som ovan med börsen/plånboken i frysen. Sedan blev det större och otäckare saker som kunde gått riktigt illa.
Det var alltså Ida som jag kom att tänka på när jag letade efter en laxbit i frysen och upptäckte något mysko i en plastpåse.

För jag hade just då glömt episoden och tänkte på helt andra ”matiga” rätter. Episoden som började med att jag köpte en bok på Bokbörsen. En bok som min näsa inte uppskattade. Fem sekunder senare instämde min hals med att börja klia. Orsaken stavas med åtta bokstäver; M-Ö-G-E-L-H-U-S.
Taktik ett blev vädring på balkongen. Det gällde att hålla reda på januarivädret. Första sniffen gick bra. Men efter några sidor fixade jag inte det. Då kom idén med frysen. Tror jag har läst det någonstans.

Vi har haft boken som var i nyskick, i frysen i två perioder. Det var den sista betydligt längre som jag glömt bort. Därför stod jag undrande några sekunder med fryslådan framtagen en bit. ”Vad sjutton är…?”

Slutord:
Boken har hamnat på hyllan där övrig Gotlandslitteratur finns. Tyvärr vann motståndaren mögel – för denna gång. Behöver du hjälp inför en husvisning? Jag saknar svans men min näsa är briljant. Jag tar endast 25 000 kr för ett uppdrag och tar alltid av mig skorna. Vov Vov! 😊 Priset är satt efter de 18 500 som mäklarna betalar mig för att hålla mig ifrån deras objekt. 😉

Var går gränserna?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En sak som jag nästan aldrig har med mig är läsglasögon. Jag anser att de krånglar till min verklighet. Som här. Solveig går in först i affären som vi inte besökt tidigare. Jag läser ”Hej alla barn”. Eller stod det hej Bosse?
”Ät gärna…” Självklart lyder jag. För jag har också varit barn.
Nu förstår jag inte varför vi inte ska dit till den affären fler gånger. 😉 Visserligen halkade jag på ett bananskal. Insåg inte att de fräschare frukterna i granndiskarna inte ingick i kampanjen och det var dumt att be en expedit att få låna en vass kniv som… 😉
Nåväl. Jag får inta frukoststund på hemmaplan.

Märk väl att inlägget ligger i kategorin LITE GALET!!!  Samtidigt finns det ett seriöst allvar med i ”fruktsalladen”. För min spontana första tanke var häftigt. Sedan tänkte jag vidare på allt möjligt och när jag ser bilden just nu är jag mer sugen på en banan till vänster än de med bruna skal i…

När september kom bröts sviten

Solveig kom med som förslag i mitten av augusti att vi kunde avrunda de ljuvliga kvällarna med en kvällspromenad hemmavid. Jag hängde gärna på men vist av erfarenhet började jag direkt föra statistik i dagboken. Skrev 1-0 när vi kom in igen. Det behövs en synlig sporre för att fortsätta en god vana. Annars är det lätt att börja hoppa en kväll, nästa o.s.v.

När vi väl kommit ut har det inte varit några problem. Tvärtom. Ljuvligt att den 31 augusti gå med bara ben och armar. Sedan skriva in 16-0 i femårsdagboken. ”Nollan ska vi vara rädd om”, sa jag till min sängkompis.
Den natten tror jag blev tropisk med en temperatur som aldrig gick under 20 grader.

Igår såg det ut som det drog ihop sig till åskoväder och ösregn när vi satt och fikade vid ett raukfält som vi aldrig besökt förr. Det såg spännande ut över havet. Jag hade gärna upplevt det på lite avstånd. Men kamerautrustningen var jag rädd om och det var en bit till bilen utanför naturreservatet. När vi åkte tillbaka över ön till Visby bytte vädret karaktär som det ofta gör här. Solen var tillbaks.
När vi några timmar senare satt och såg på ”Mord i Paradiset” precis innan vi skulle göra 17-0 tyckte Solveig att det ösregnade utanför. ”Det är nog bara i TV:n”, svarade jag korkat.
Jag fick hålla till goda med ett skådespel på himlen från balkongen. Som det ösregnade i flera timmar. Likadant i morse. Min morgoncykeltur gick om intet. 😦
16-1. Hur ska det gå ikväll? Nu när nollan är borta är det inte lika inspirerande längre. Dessutom känner jag mig stressad. Karin ringde och sa till mig på skarpen att jag bara har en vecka kvar att kvalificera mig till VM i friidrott. 😉 Kan Oskar Jansson fixa silver i stavhopp på SM som 44-åring ska det väl inte vara något problem för mig att… 😉

Bra att få skylthjälp

Jag stod och betraktade tre stycken hästar och tre stycken kvarnar när jag funderade om jag kommit fram till det berömda Sudret på södra Gotland. På vägen tillbaka till ”den lilla blå” såg jag den skyltande hjälpen. Det är alltså här den osynliga gränsen finns.

Måste erkänna att jag uppskattar hjälpuppmaningen om att det är dags för diabetikern att tanka kolhydrater. Men det var stressigt med nerräkningen. 6-5-4 för på nästa bil stod det givetvis 3-2-1 och på nästa var det en egen skylt. FÖRSENT. 😉

Däremot kände jag mig förvirrad när vi kom till stugparkeringen. Är det en ”svensk” bil eller är den ”utländsk”?  Finns det mixade ”skyltbilar”?

Jag kom ut från ett glasbruk när jag såg den tuffa bubblan rulla in på parkeringen. Innan jag fått ordning på kameran, ben och annat hade sikten försämrats. Orsaken var alla gamla pojkar som likt myror sökte ”sötsaken”. Jag höll mig lite bakom en bra stund. Då kom en kvinna fram och sa något och vips fick jag fri sikt. Nej! Det var inte Solveig. 🙂

Här var det väl också lite felstavat. Borde det inte vara bakeriet? 🙂 I dessa laddade tider vet jag inte om MAN får skoja om sådant här. Ni som följer gotlanduppochner.com vet att jag älskar detta BAGERI. Både brödbilen och fiket som är öppet på sommaren. Magnifikt gott vedeldat surdegsbröd och en underbar utsikt mot havet och fiskebyn nedanför. ❤

Dags att blåsa ut detta inlägg.

Och sätta extra färg på denna söndag. Hoppas du ska göra något trevligt. Här är nästan redan för varmt. Trots att solen inte nått platsen som jag sitter på.

Med tanke på förra inlägget…


Nu blev det riktigt rörigt i min fårskallehjärna.
Måste röra sig om ”dubbelfåral” som lär vara ulligare och mer smittsamt än dubbelmoral. 😉 Menar de riktiga får eller låtsasfår? Hur gäller det med hästbarn? Ja ja. Jag vet att det är viktigt att ta ”fåret” dit man kommer. Eller var det seden? 🙂 Jag måste ha drabbats av brainstorming. Bara att bita ihop och lära om ramsan:
Det finns inga får på gotland. Enbart lamm, lammbarn och vägskyltsfår. Lätt som en plätt. Mamma Mia.

Blev rörd till tårar

I en bok hade jag med kåseriet ”Den elaka tomten”. Efter det besöket längtade jag aldrig efter fler besök av den stygga figuren. När jag själv hade rollen var det betydligt roligare. För då stod jag för regin.
Trist nog växer barn. De blir mognare än sin pappa. Anser att momentet med tomte inte behövs längre. Paketen lär landa ändå på julafton.

Skarven var mellan när vi bodde i Skummeslövstrand och flyttade till Ystad. I Skåne försvann den gamla seden. Men leta lappar till godisägget på Påskafton fick gärna stanna kvar. Om ingen lapp innebar att de skulle ut i trädgården och leta.

På Gotland görs tomtemomentet på ett helt annat sätt. Här har de alltid Majtomte. Han kommer från Fårö och landar på taket med lamm och släde.

Sedan spejar han efter var Bosse Lidén bor.

Han tar sin tunga säck och går mot rätt skorsten. Ropar med en basröst fraser på Gutniska ner till mig.
Det här var den klart bästa jul… majklappen jag någonsin fått. Salta tårar trillade nerför mina kinder och jag blev rörd till bristningsgränsen. Hur kunde tomten veta att just jag ville ha… 😉

På begäran efter hårt tryck från min bloggpublik. Här är Ullis. ❤
Glöm inte bort att det inte finns några FÅR på Gotland. Endast lamm och lammbarn. Lite sant på slutet. 😉

Ps. Nästa gång kommer på denna blogg ett seriöst boktips från Solveig.

Nu är gränsen nådd

Snart blir det säkert en order om att vi själva ska måla solen inför varma sommardagar. Hela jag blir trött. Innan det är för sent och blir för mycket måste jag helt enkelt sätta ner foten.

”Ingår verkligen inte färg till blommorna? Det har det alltid gjort. Jag är uppvuxen med det. Hur ska jag veta hur det exakt ska se ut när jag kommer hem? Vad då miljövänligt? Är det inte precis tvärtom? Jag tycker färgerna i påsen ser både starka och farliga ut.”

Jag visste det. Det blev alldeles för mycket av alla färger. Vänta lite … om jag vattnar på blommorna borde de bli mer bleka och vanliga. Jag sticker och hämtar en hink vatten… minst. 😉

Pust. Vad jobbigt det är att gå i barndom igen. Tur jag bara fyller 60 bast en gång i livet och jag lyckades faktiskt kryssa för rätt kategori: Lite galet. Den kategorin behöver också vädras då och då. 🙂

Ps. Jag tog kortet på foten av misstag. Även svinn kan återanvändas – inom rimliga gränser.

Vi ses på gotlanduppochner.com

 

 

 

 

 

 

 

En björntjänst

Jag gör aldrig om det. Vet inte varför jag lät mig övertalas. Vill du ha ett gott råd gratis? Ta ALDRIG hand om TVÅ björnar samtidigt. De bråkade om allt och inget. Jag ställde fram en spann med björnbär. Då blev det bärkrig. När jag var snäll och bjöd på björnklister brummade de så jag inte hörde vad de sa på radion om vädret på Islands inland.

Okej! Ibland är det jobbigt att ta hand om EN björn också. 😉 Ofta är Svante som femlingar. Alltid lika oskyldig till ”björnbuset”. Påminner en del om Husse säger någon i bakgrunden.

Är det någon som sett eller ätit några slags frön på sistone?

Kram Bosse Retsticka