Blev rörd till tårar

I en bok hade jag med kåseriet ”Den elaka tomten”. Efter det besöket längtade jag aldrig efter fler besök av den stygga figuren. När jag själv hade rollen var det betydligt roligare. För då stod jag för regin.
Trist nog växer barn. De blir mognare än sin pappa. Anser att momentet med tomte inte behövs längre. Paketen lär landa ändå på julafton.

Skarven var mellan när vi bodde i Skummeslövstrand och flyttade till Ystad. I Skåne försvann den gamla seden. Men leta lappar till godisägget på Påskafton fick gärna stanna kvar. Om ingen lapp innebar att de skulle ut i trädgården och leta.

På Gotland görs tomtemomentet på ett helt annat sätt. Här har de alltid Majtomte. Han kommer från Fårö och landar på taket med lamm och släde.

Sedan spejar han efter var Bosse Lidén bor.

Han tar sin tunga säck och går mot rätt skorsten. Ropar med en basröst fraser på Gutniska ner till mig.
Det här var den klart bästa jul… majklappen jag någonsin fått. Salta tårar trillade nerför mina kinder och jag blev rörd till bristningsgränsen. Hur kunde tomten veta att just jag ville ha… 😉

På begäran efter hårt tryck från min bloggpublik. Här är Ullis. ❤
Glöm inte bort att det inte finns några FÅR på Gotland. Endast lamm och lammbarn. Lite sant på slutet. 😉

Ps. Nästa gång kommer på denna blogg ett seriöst boktips från Solveig.

Annonser

Nu är gränsen nådd

Snart blir det säkert en order om att vi själva ska måla solen inför varma sommardagar. Hela jag blir trött. Innan det är för sent och blir för mycket måste jag helt enkelt sätta ner foten.

”Ingår verkligen inte färg till blommorna? Det har det alltid gjort. Jag är uppvuxen med det. Hur ska jag veta hur det exakt ska se ut när jag kommer hem? Vad då miljövänligt? Är det inte precis tvärtom? Jag tycker färgerna i påsen ser både starka och farliga ut.”

Jag visste det. Det blev alldeles för mycket av alla färger. Vänta lite … om jag vattnar på blommorna borde de bli mer bleka och vanliga. Jag sticker och hämtar en hink vatten… minst. 😉

Pust. Vad jobbigt det är att gå i barndom igen. Tur jag bara fyller 60 bast en gång i livet och jag lyckades faktiskt kryssa för rätt kategori: Lite galet. Den kategorin behöver också vädras då och då. 🙂

Ps. Jag tog kortet på foten av misstag. Även svinn kan återanvändas – inom rimliga gränser.

Vi ses på gotlanduppochner.com

 

 

 

 

 

 

 

En björntjänst

Jag gör aldrig om det. Vet inte varför jag lät mig övertalas. Vill du ha ett gott råd gratis? Ta ALDRIG hand om TVÅ björnar samtidigt. De bråkade om allt och inget. Jag ställde fram en spann med björnbär. Då blev det bärkrig. När jag var snäll och bjöd på björnklister brummade de så jag inte hörde vad de sa på radion om vädret på Islands inland.

Okej! Ibland är det jobbigt att ta hand om EN björn också. 😉 Ofta är Svante som femlingar. Alltid lika oskyldig till ”björnbuset”. Påminner en del om Husse säger någon i bakgrunden.

Är det någon som sett eller ätit några slags frön på sistone?

Kram Bosse Retsticka

Bakom linsen

Eller borde jag döpt rubriken till ”bakom flötet”?

Vad mycket jag hade att tänka på och plugga in efter jag inhandlat en ny kamera med en massa finesser.
Som ett förväntansfullt barn på julafton letade jag upp ett intressant motiv och tryckte efter alla konstens regler på rätt knapp med ett nyfiket pekfinger. När jag öppnade bildminnet och skulle titta efter…

Linsskyddet skulle INTE vara på. I alla fall inte just då.

Sedan vet jag inte om kameran var värd alla pengar. För jag har hört talas om att det finns bättre kameror som tar färgkort. Eller är det bara ett falskt rykte på Twitter?

Förutom att det tar tid att färglägga har jag tydligen blivit skakig i färgtassen. Eller var det den blå färgkritan som målade suddigt? Någon fågel viskade om att jag skulle välja närbild på blommor och köpa fler objektiv. Viskar fåglar? Har jag fått pippi på hjärnan?

En kort stund fick jag energi från en åder under en rauk. Det var i samband med att jag hittade självutlösarknappen. Tio röda sekunder hade jag på mig. En baggis för en gammal sprinter av rang. Vad hände då? Från ingenstans dök det upp en ful gubbe och ishockeytackade mig rakt in i väggen. När det lät från kameran satt snubben och drack från min dricka. Vilken fräck äcklig ful ouppfostrad främling.

Det var först under den lyckade bröllopsdaghelgen, när vi hade tur att få uppleva en solnedgång, som jag och kameran för första gången blev vänner. Jag fick minst 20 foton som jag var/är supernöjd med. ❤  (Visad på Facebook. Men Solveig gillar mer andra foton från den trippen.)

Men det var kallt om de bara stackars händerna. Inte förrän jag kom in på hotellrummet upptäckte jag finessen med fodrade fingervantar. En fantasiknapp till vänster på ett av objektiven. Diskret gömd bakom en Kaffe Latte-knapp 😉 Kan det förresten vara lämpligt? Att kombinera het dryck med teknik i samma ”grunkkropp”? Vad vet lilla jag? Går det att kombinera bensin, oljefläckar med nybakat bröd och slängda rykande fimpar vid pumparna borde det vara no problemas.

Ps. När jag fyller sextio år lovar jag att bli mer tråkigt vuxen. Eller har jag då blivit så disträ att jag glömt löftet? Bäst att inte lova för mycket. Men just nu har jag inga planer på att ha en kategori med namnet ”Lite galet” på min kommande Gotlandsblogg. Å andra sidan hade jag heller absolut inga liknande tankar, när jag startade denna blogg sommaren 2012. 😉 Då visste jag knappt vad en blogg var. Möjligtvis en skotsk snåldans. 😉

 

Ett tag blev jag tokorolig

Visst är det spännande att rulla runt på en egen ö utan karta och kompass. Inte en turist i sikte. Först mådde jag som en prins. Hur mår de förresten? Inte ville jag gå och lyfta tunga vikter. Någon prinsessa hade jag inte behov av just då. Nåväl. jag njöt av friheten och möjligheterna. ❤
Det var då det hände … jag började känna mig vilsen och var det inte en smula rädsla som kom på ofint besök? Hade det inte studsat till och visst hade jag kört i ganska mycket vatten. Kunde det vara så illa att jag var lost. Helt vilse. Inte kände jag mig lugnare när jag såg denna växt. För det var då jag blev tokorolig. Tänk om jag hamnat i Byxelkrok? 😦

Rädslan hade satt sina klor i min hönshjärna. Ville inte släppa greppet. Hur skulle Solveig ta det om jag ringde från norra Öland och ville ha hjälp? Hade inte varit bättre om det var från södra Öland. Plötsligt började jag se tokigt suddigt. Fanns det ingen mänsklig varelse i närheten? Bara får och får. Det var då jag såg honom.

”Ursäkta. Man får inte rö… hur hittar jag tillbaka till Visby?”
”Är det du som är Thomas Pettersson? Har du peruk på dig?”
”Nä. Jag är född med kalufsen och…”
”Kära Thomas. Du följer bara Gotlandstokarna som växer i en allé längs hela vägen till Kärleksporten. Trevlig tripp.”

Jakten på de första vårtecknen

Vad kallt vi fått det i Ystad. Tolv minusgrader en morgon. Några timmar senare härliga soliga dagar där det gnistrar i den lilla snön som vi belönats med. Dessutom njuter jag av att ljuset tagit över taktpinnen, både på morgonen och eftermiddagen.

Med tanke på förra inlägget om små och stora grodor var det ett märkligt sammanträffande att detta var den första varelse som jag träffade på i min jakt på vårtecken. Vardagen är full av underverk och osorterade tillfälligheter. Är bara fantasiglasögonen på näsan är allt möjligt.

Inte konstigt att nyckelpigan är alldeles blå om skalet. Den fryser prickarna av sig. Jag borde ta in den på upptining framför brasan.


Stackars fågel. Det går inte ens att se vad det är för art. I alla fall ingen Häger. Nåväl. Den tinar om några veckor. Då kommer svaret. Annars kunde jag haft årets första bloggtävling.

Tack Lurblåsaren. Vår trogna blåsare i Ystad som blåser åt alla fyra väderstrecken. På min önskan blev det en serenad för att locka fram våren.

Det hjälpte. Jag riktigt ser hur vårkänslorna svallar. Vilka romantiska ögon. ❤


Här är den skära orsaken. Undra vem grisen väljer?

Här sitter den gula konkurrenten och trånar. Får eller älg? Gotland eller Gul-land?

Snälla Trolla! Kan du vårtrolla fram något riktigt exotiskt?


Tack för detta gulliga turistdjur, som vandrat långt över berg och dal för att nå våren på norra jordklotet.

En tramsfri bild från söndagspromenaden i stan.

I en vas i hallen står ofta en färsk tulpanbukett.  ❤ På köksbordet har äntligen de tre tulpanknopparna börjat visa sig. Först trodde vi inte det skulle komma något alls från lökarna, men den som väntar på något vackert… Ett bra komplement till de färdigutslagna tulpanerna. Dessutom står de sig längre. Med tanke på det trevliga med att följa hur det blir lite rosa och nästa dag lite mer…

Fotnot: Kanske blir det årets första bloggtävling nästa gång. Eller så blir det en ögonblicksbild. Jag har roat mig med att leta upp alternativ i mina hederliga fotoalbum. Lite sorgligt att jag slutade med att sätta in foton 2012 när blogg, systemkamera och datorn helt tog över bildsparandet. Tur jag sparar allt på externa minnen. De viktigaste bilderna på flera ställen. Hur gör du? Själv älskar jag att titta i gamla album. Jag har även svartvita från förr. Där står sig färgen. 😉 I sjutton år tog jag mest diabilder. Hur ofta tittar jag på dem? Då trodde jag det var framtidens melodi. Ack denna tekniska utveckling – på gott och ont. Vissa prylar blir sommarens fluga. Få blir dinosaurier.

Kram Bosse T-rex

Måste ringa vaktmästaren

Jag satt och njöt en stund i soffan och tittade på ett fint foto/julkort som jag fått av en bloggvän. (Fotograf: Christina Karlsson) Funderade på att jag kände igen ena boktiteln. Tyvärr kunde jag inte placera titeln. Minnet hade åkt en sväng på semester. Blir säkert klarare när jag hamnat på andra sidan sextioårsgränsen. Usch! Nu kom jag att tänka på den där läbbiga ålderstrappan som jag sett på en tavla/affisch. Då tyckte jag den var rolig. Vilken trist humor jag måste haft vid den tiden.

Plötsligt hörde jag tusentals tassande steg på golvet. När jag lyfte blicken såg jag …

Barfota tog jag tre steg mot ljudet. Aj! Hemskt mycket AJJJJ! Vad är detta? Gröna barrmyror som bestämt sig för att fira januarisemester hos just lilla mig? Bäst att ringa Riksbyggens vaktmästare. Ser att det finns ett journummer.

Det var en hon och hon lät mycket trevlig på rösten. Vad bra att hon kommer om en kvart och kollar. Hon nämnde att det kunde bli Anticimex som tog över ärendet.

Ps. Detta blogginlägg har jag av någon speciell anledning placerat i kategorin ”Litet galet”.

Fotnot: Jag har gjort en sida för blurb/åsikter om ”Minnen som stannat kvar”. Finns under min header. Häftigt att jag fått/läst en del som SMS. Tekniken går ständigt framåt.

Det måste de fått om bakfoten

Det finns de som säger att jag kört fast i blå saker. Att allt kretsar runt denna favoritfärg. 

 Att det beror på att jag saknar blå ögon som pappa hade. Måste vara en amatörpsykolog som gått en snabbkurs en grå novemberhelg som kläckte fram de orden.

Att allt jag köper och skaffar mig har blå färg. Det är en blå slump att jag lyssnar enbart på blå hits. 

Vet inte om det stämmer.  Jag var sugen på att köpa en ängel i andra glasfärger. Men den blå ängelns känsliga bedjande klänning kunde jag inte motstå.
Och bilfärgen var det bästa av det klena antalet färger som fanns till förfogande förra sommaren.

Fast en sak stämmer. För jag är helt ute i det blå och börjar bli färglös i tankarna. Allt är tomt som ett oskrivet papper. En lång stund har jag stirrat på boktipset så det bildats rynkor både i pannan och inne på hjärnkontoret. Vad handlar denna bok om? Jag vägrar att söka på nätet. Vill använda min egen hjärna. Minns tågboken som jag gillade. Har inte sett filmen ännu. Ska se den.
Vad sjutton handlade uppföljaren om? Tror jag skulle ge den en fyra i betyg. I natt kommer jag säkert på det och allt blir glasblått igen.  😉

Ps. Dags att snart dra en lapp. Klippte ut 23 lappar. Skrev namn på dem. Har vikt ihop dem till småbitar. Lagt dem i en hög ”Sötsaksreglerburk”. Tärningen var mycket roligare. Vilka spännande blå kast det blev och omkastningar mellan deltagarna. Nu får det bli en hederlig lappdragning. Ska jag fråga S eller göra det själv? Hör att han pratar i fånen. 

Länge sedan sist

En del av mina trogna gamla bloggbesökare under dessa fem år har kanske noterat att det inte varit något inlägg i kategorin Lite galet på länge. Undra om de trott att jag växt ikapp min ålder och blivit trist vuxen. Nu ska jag lugna dem. 😉

Min omtanke om djur och vikten av civilkurage väcktes en varm sommardag. Jag noterade att Husse hastigt och egoistiskt försvann ner mot stranden. I bilen låg den stackars hunden och svettades och kippade efter syre och mitt hjärta blödde. Frågan var om jag skulle ringa 112 eller slå direktnumret till  tyghundpolisen.  🙂

Ibland när jag får tid över händer det att jag studerar djurs beteende och försöker räkna ut om det smarta som jag kommit fram till kommer att hända.
Till slut hände det.
Så fort fågeln flugit ut från sin bur passade den trötta flugan på. Den flög direkt och la sig på den mjuka kudden.

Sorgligt nog slutade denna sannsaga inte lyckligt. För det flugan inte visste var att det var ingen kudde. Det var ett farligt tuggummi.

I framtiden hoppas jag tekniken går framåt så jag slipper få alla dessa röda ögon när jag fotograferar djur och människor. Tänk om en Einstein kom på en knapp som trollade bort problemet. Hon eller han skulle bli rik.

Denna skylt såg jag på en del platser på Bornholm. Tur jag är duktig på danska och har läst medicin och vet hur det är att vara snorig om näsan. Dum är jag ”apolut” inte. 🙂

Till sist ett foto som jag la in på FB för några dagar sedan. Alla är inte mina facebookvänner. Därför får det lilla lila spöket, som är trött redan innan sitt nattpass på det gamla slottet, även en chans på min blogg. Visst är det gulligt? Blomspöket. Nästa gång ska jag bli seriös igen. Ha en fin söndag.

 

Jag gjorde en kovändning

Solen har tagit rejält på snön de sista dagarna.
Det ska bli skönt att gå en rofylld promenad runt det gamla klostret. Jag måste erkänna att jag blev lite sur på okända människor som gick mitt i gatan när jag körde dit. Trottoarerna var faktiskt skottade. Tyckte de att jag skulle köra med bilen på trottoaren?

a
Nu är jag harmonisk och irritationen har lagt sig som is på sjön.

bUndra vad som är på G?

c

Vilken upplevelse som jag fick vara med om. Jag som inte ens visste att det fanns ett program som heter ”Så ska det måsa”. Domaren satt i det gula huset. Det var två lag som tävlade. Temat var låtar som hade med ämnet flyga att göra. Jag frågade en deltagare när det kommer på TV och i vilken kanal. Jag fick det dumma svaret ”Göta kanal”.

d

Jag blev så trött av det dumma svaret att jag tog en siesta på bänken och drömde om de pioner som ska växa upp i rabatten om några månader.

e

Efter den goa vilan fick det bli en promenad i stan.

f

En liten kort stund hann jag njuta av värmen från solen innan jag hörde ljudet. En slags förvarning från ovan. Vilken tur att jag hade snabba reflexer.
”Dumma bilar. Komma och störa mig när jag traskar omkring mitt i gatan. Vad är det för stil? De kan väl köra på andra gator?”  😉

g

Egentligen borde jag haft en bygghjälm på huvudet. Fyra-fem gånger var det nära att jag blev träffad. Undra vad som händer när is träffar en träskalle? 🙂
Ett tag blev jag sittande på huk för att studera vintermyrorna som hade just det, små söta hjälmar i olika färger på sina kloka huvuden. Vad smarta de är.
En gång blev jag för nyfiken. Det var när jag frågade en tant som gick förbi om hon trodde att färgerna på hjälmarna hade med olika familjer att göra. Vilken konstig blick jag fick? Henne ska jag aldrig fråga mer. Istället ska jag gå en snabbkurs i Myriska och fråga dem själv nästa gång.
h

Nu ska jag se vad som händer på Teatern i vår.
i
Imorgon ska jag på årskontroll. Alla proven togs i förra veckan. Hoppas de inte ger mig några tabletter mot min fantasi. Visserligen är den lite galen ibland. Men det är väl bättre än att inte ha någon alls? 🙂 Först ska de ta EKG på mig. Vad fort det går nu för tiden. Förr var det många fler moment och jag fick ligga länge på en brits med fler kablar.

Ps. Som den vaksamme kan se la jag in detta inlägg i kategorin ”Lite galet”.