Länge sedan sist

En del av mina trogna gamla bloggbesökare under dessa fem år har kanske noterat att det inte varit något inlägg i kategorin Lite galet på länge. Undra om de trott att jag växt ikapp min ålder och blivit trist vuxen. Nu ska jag lugna dem. 😉

Min omtanke om djur och vikten av civilkurage väcktes en varm sommardag. Jag noterade att Husse hastigt och egoistiskt försvann ner mot stranden. I bilen låg den stackars hunden och svettades och kippade efter syre och mitt hjärta blödde. Frågan var om jag skulle ringa 112 eller slå direktnumret till  tyghundpolisen.  🙂

Ibland när jag får tid över händer det att jag studerar djurs beteende och försöker räkna ut om det smarta som jag kommit fram till kommer att hända.
Till slut hände det.
Så fort fågeln flugit ut från sin bur passade den trötta flugan på. Den flög direkt och la sig på den mjuka kudden.

Sorgligt nog slutade denna sannsaga inte lyckligt. För det flugan inte visste var att det var ingen kudde. Det var ett farligt tuggummi.

I framtiden hoppas jag tekniken går framåt så jag slipper få alla dessa röda ögon när jag fotograferar djur och människor. Tänk om en Einstein kom på en knapp som trollade bort problemet. Hon eller han skulle bli rik.

Denna skylt såg jag på en del platser på Bornholm. Tur jag är duktig på danska och har läst medicin och vet hur det är att vara snorig om näsan. Dum är jag ”apolut” inte. 🙂

Till sist ett foto som jag la in på FB för några dagar sedan. Alla är inte mina facebookvänner. Därför får det lilla lila spöket, som är trött redan innan sitt nattpass på det gamla slottet, även en chans på min blogg. Visst är det gulligt? Blomspöket. Nästa gång ska jag bli seriös igen. Ha en fin söndag.

 

Annonser

Jag gjorde en kovändning

Solen har tagit rejält på snön de sista dagarna.
Det ska bli skönt att gå en rofylld promenad runt det gamla klostret. Jag måste erkänna att jag blev lite sur på okända människor som gick mitt i gatan när jag körde dit. Trottoarerna var faktiskt skottade. Tyckte de att jag skulle köra med bilen på trottoaren?

a
Nu är jag harmonisk och irritationen har lagt sig som is på sjön.

bUndra vad som är på G?

c

Vilken upplevelse som jag fick vara med om. Jag som inte ens visste att det fanns ett program som heter ”Så ska det måsa”. Domaren satt i det gula huset. Det var två lag som tävlade. Temat var låtar som hade med ämnet flyga att göra. Jag frågade en deltagare när det kommer på TV och i vilken kanal. Jag fick det dumma svaret ”Göta kanal”.

d

Jag blev så trött av det dumma svaret att jag tog en siesta på bänken och drömde om de pioner som ska växa upp i rabatten om några månader.

e

Efter den goa vilan fick det bli en promenad i stan.

f

En liten kort stund hann jag njuta av värmen från solen innan jag hörde ljudet. En slags förvarning från ovan. Vilken tur att jag hade snabba reflexer.
”Dumma bilar. Komma och störa mig när jag traskar omkring mitt i gatan. Vad är det för stil? De kan väl köra på andra gator?”  😉

g

Egentligen borde jag haft en bygghjälm på huvudet. Fyra-fem gånger var det nära att jag blev träffad. Undra vad som händer när is träffar en träskalle? 🙂
Ett tag blev jag sittande på huk för att studera vintermyrorna som hade just det, små söta hjälmar i olika färger på sina kloka huvuden. Vad smarta de är.
En gång blev jag för nyfiken. Det var när jag frågade en tant som gick förbi om hon trodde att färgerna på hjälmarna hade med olika familjer att göra. Vilken konstig blick jag fick? Henne ska jag aldrig fråga mer. Istället ska jag gå en snabbkurs i Myriska och fråga dem själv nästa gång.
h

Nu ska jag se vad som händer på Teatern i vår.
i
Imorgon ska jag på årskontroll. Alla proven togs i förra veckan. Hoppas de inte ger mig några tabletter mot min fantasi. Visserligen är den lite galen ibland. Men det är väl bättre än att inte ha någon alls? 🙂 Först ska de ta EKG på mig. Vad fort det går nu för tiden. Förr var det många fler moment och jag fick ligga länge på en brits med fler kablar.

Ps. Som den vaksamme kan se la jag in detta inlägg i kategorin ”Lite galet”.

Vi hittade till slut

Nu skulle jag egentligen för första gången lägga in ett musikinlägg med vår yngsta dotter Lizette. Första gången som jag fick klartecken för detta. Hm! Jag har njutit flera gånger av inspelningen från när hon sitter på en barstol och sjunger och spelar gitarr under insamlandet av pengar till Musikhjälpen. Tyvärr finns det ingen ”adress” till mobilinspelningen så jag ger upp det försöket.  😦
Hon vill heller inte hamna på Youtube. Annars kunde hon gjort ett gästspel på Jennifers musikkanal.

Den kvällen var vi inte i Simrishamn och lyssnade. Däremot var det bestämt att vi skulle lyssna på skolkören som skulle ha konsert tillsammans med två andra körer, i en kyrka på Österlen klockan 19.00 några dagar senare.

aurora-bb

Eftersom Solveig har semester slog vi ett helt gäng flugor i samma smäll och bokade in oss på ett pensionat i Simrishamn. I den staden har vi aldrig sovit förr. Kul med något nytt.

dsc_00220014

På vägen dit stannade vi till vid olika favoritplatser. Någon julkänsla infann sig inte. Men det regnade i alla fall inte.

dsc_00250012

Jag hittade några brädor som såg lediga ut. När S inte såg det klättrade jag upp och byggde en koja. 🙂

dsc_00400005

När jag såg alla fåglar drabbades jag av en snilleblixt. Jag stack in i åretruntaffären och köpte vattenlösliga färger och en färgspruta.

dsc_00190016

Lånade den ensamma övergivna båten och rodde ut en bit i decemberhavet.

dsc_00430002

Det tog bara tjugo minuter att hitta alla arterna från affischen. Sedan hörde jag att Solveig ropade på mig från land. Synd. Jag tänkte först ta en snabb tur till Bornholm som skymtade vid horisonten. 🙂

Vi som var ute i god tid höll på att missa starten på konserten. Ett vägarbete, mörker, inga skyltar om någon kyrka m.m. gjorde att vi närmade oss Kivik istället för S Melby kyrka.
Utanför kyrkan på höjden fanns massor av bilar. En vakt dirigerade in oss i mörkret en bra bit från kyrkan. När vi öppnade kyrkporten stod en kör precis innanför porten. Lite pinsamt när vi skulle ta oss igenom skaran för att nå en kyrkbänk. 🙂
Från sin plats därframme hade Lizette undrat var hennes föräldrar tagit vägen.
Jag gillar kyrkor utan pelare som skymmer.

Nu ropar tre damer på mig. De vill spela ett familjespel med choklad som vinster. Bäst att lyda. Jag önskar alla bloggläsare en God Jul. 🙂

julgranen-2016

 

 

 

Jakten på julen

1

Det gick inte så bra när jag startade jakten på julen i Ystad. Min tanke var att ta snygga kort på alla upplysta dekorationer i grannskapet under morgonpromenaden.
Ibland blev jag impad och förtjust. Andra gånger svepte tanken in att det mer och mer handlade om en tävling mellan grannarna. När det började kännas som om jag höll på med ett inbrott i Rustas lokaler innan öppningsdags var det på gränsen till …

2

”Snälla Alfons Åberg. Du som kan allt. Hjälp mig att hitta jultecken i Ystad.”

3

”Tack snälla Alfons. Vilken bra idé att skaffa julglasögon.”  🙂

4

Undra vad det är i det gröna paketet till höger?

5

Trevligt att ta ett snack med balkongtomten i år också.

6

De här julmarsipanrödbollarna sådde jag i september. Kul att de hann komma upp i tid och att jag är så teknisk och julsmart. Allt funkar som det ska. Jag såg på ena mätaren att 2 642 personer fått en stöt när de rört vid bollarna. Min mix med att det blir starka elektriska stötar vid beröring och kombinationen att personen skrattar högt utan att kunna styra skrattet i 45 sekunder måste varit pinsam.  🙂
På den dolda kameran såg jag en känd politiker, en fransk sångerska och en landslagshandbollspelare.

6-och-en-halv

Hoppas det singlar ner några cm snö innan julafton.

7

Egentligen var det ganska mycket folk som passade på att ”gå på stan” denna förlängda ”öppetlördag”. Men jag lyckades hitta luckorna när jag tog foton. När jag såg att det fanns tid kvar på parkeringsbiljetten, fick det bli en tur in i lugnet – Mariakyrkan.

8

Bilden blev suddig på krubban, men får vara med på bloggen ändå.

9
Nu blir det snart två lediga fönsterplatser. Nästa gång. Istället blev det två goda osötade chokladkakor från Lurblåsaren som fick följa med hem i en påse. För jakten var inte slut. Damernas jaktstart lockade mig på hemmaplan. Tyvärr vann inte någon av mina personliga favoriter.

10

På tal om lockande saker. Jag skulle gärna vilja följa med in här en stund.

11

Eller in här. Vi är nästan säkra på att detta är huset som jag skrev om för två år sedan på bloggen. Då utgick jag från en bild och texter i YA. Det handlade om en äldre man som fortfarande hade utedass i sin bostad i centrala Ystad. I somras såg vi flera gånger att de höll på att fixa här. Både inomhus och utomhus. Det har säkert blivit jättefint.

12 Mitt emot på Teatergränd såg vi denna ros. Den 10 december 2016.  ❤

Hur ska jag klara av tomheten?

Om mindre än trettiosex timmar går mitt liv in i en ny fas. För fjärde gången får jag uppleva hur mitt intensiva november-liv bytts ut mot en position rejält från den sociala världen. En enorm kontrast.
De två första åren höll Korsordsmästerskapen till på Facebook. Jag berättade då om min vita stundande decembermånad, när jag inte ens skulle besöka Facebook. En del trodde inte att jag skulle lyckas. Några försökte locka in mig med roliga passningar som jag skrattade gått åt (Solveig och Jennifer visade och berättade).
Facebookvännerna kände inte mig tillräckligt. Har jag bestämt mig för något …

När det gäller Blogglandia är allt mycket tuffare och gör mer ont inombords. Jag skulle få svårt för en ”Vit december”.
Därför har jag garderat mig. Första insatsen fixade jag igår. Om livet blir för ensamt kommer jag att kalla till Bloggmästerskap i lövtunnelkrypande. Hoppas alla mina 163 bloggare som jag har bland mina favoriter ställer upp och lämnar alla julbestyr åt sidan.

Igår började jag i all hast mellan två blogginlägg med tunnelbanan. Funderar på om den ska gå ner till klostret eller en sväng mot gamla vattentornet. Måste göra den bredare så det inte händer någon dum olycka. Givetvis får ni låna en brandmanshjälm. En dum fråga? Vet någon av er om grävlingar, decemberormar, igelkottar med sömnproblem kan läsa? För jag tänkte skriva en tydlig stor skylt och be dem att vistas någon annanstans just denna tävlingsdag. Visa människohänsyn.

Solen lyser välkommande idag med. På det igen. Rulla upp skjortärmarna. När hela banan är klar ska jag testa den. Vågar inte be Solveig ta tiden. Ibland är hon av någon konstig anledning inte det minsta samarbetsvillig. Babblar säkert på om att hon kan känna människor, att jag inte får … det finns väl för sjutton inga människor som ser mig under löven? De skulle ändå inte tro sina ögon? Antagligen beställa tid för synundersökning. Alla optikerbutiker i Ystad borde därefter ge mig en rejäl rabatt.  😀

dsc_00060007

Jag känner en oro sprida sig i kroppen

Först tyckte jag bara det var kul när jag upptäckte fyndet i en nostalgilåda i förrådet.
Allt arbete avstannade för en lång stund, när jag försjönk ner i en labyrint av minnen. Ingenstans hittade jag ett minnesnapp. Gåtan blev olöst. Vem sjutton av de 333 st flickvännerna satt detta fast på? Varför har jag sparat det? Eller den viktigare frågan; Varför kan jag inte slänga saker? Borde jag söka hjälp för problemet? Nä, detta är häftigt kom jag fram till och fortsatte att göra nytta istället. Slängde minst fem saker. Småsaker.

harett

Några dagar senare hade jag glömt bort det främmande håret. Novembersolen lyste enbart för mig, när jag gick mot vår stora svarta låda längs med vägen. Livet var riktigt superokej. Så långt ifrån grått och farligt det kunde bli.
Då stannade min blick på ett vitt kuvert och ett orosmoln dök upp i pannan. Trängde sig ner mellan genirynkan och erfarenhetsrynkan.

framsidan

Någon som inte hade råd med frimärke? En tiggare? En skojare? En bokstavsblandare? En Hollywoodfru?
Jag vände nyfiket på kuvertet innan jag gick in med posten.

baksidan

En fegis som inte vågar stå för vem han/hon är?
När jag kom in sprätte jag upp kuvertet och ut trillade …

hartva

Nu skrattade jag inte längre. Istället slogs mina tankar om uppmärksamhet. Då är det lätt hänt att det blir osorterat på kontoret och alla mina bestick var inte hemma i lådan. Getterna sprang åt olika håll. Hissen stannade mellan sjunde och åttonde våningen.
Handlar det om utpressning?
                                                                                             Eller har jag varit gift förut?

För jättelänge sedan?

Kommer det att komma fler brev och krav om Euro eller danska pengar?

Hjälp!!! Vissa minnesfragment som jag låst in i ett mörkt rum på sjunde hjärnvåningen börjar dyka upp. Visst var det någon som försvann lite konstigt när vi var på en resa i ett farligt land. Jag trodde hon tröttnat på mig och ville ha andningspaus. Var vi gifta eller var vi inte gifta? Har björnar fyra ben? Tänk om hon kidnappades av medelålders män med svarta skägg. Och dessa medelålders män fått vitt skägg som växt med kidnappningsåren, så de till slut snubblade på dem kollektivt. Kanske trasslade skäggen in sig i varandra? De kan också ha drabbats av kollektivt senilåkomma och äntligen såg hon sin chans.

Första försiktighetsåtgärd: Jag har stängt av vår ringsignal på dörren. Vill inte att det jag dagdrömde nyss ska bli verklighet.
”Hej Bobo! Vad gammal du ser ut? Var kan jag sätta väskan? Jag är vrålhungrig. Har du längtat efter mig? Jag ska bara damma av mig först.”
”Visst. Jag måste göra en viktig grej.”  😀

Efterord till nya bloggläsare: Detta inlägg har jag lagt in på kategorin ”Lite galet”. Står under denna text. Vänta lite. Milda tider. Här ligger ytterligare  en … hoppas jag nattdrömmer eller dagdrömmer. Det måste finnas en app som …

Skåningar är kreativa och flitiga

dsc_01150020

I Skåne är de supersmarta på alla sätt och vis. Ligger alltid ett steg före alla andra landskap.  🙂

dsc_01160019

Som det här med att de odlar skånska julgransträd som de sedan gör rejäla decemberpengar av. Bara på detta träd är det möjligt om några veckor att hugga av 15-20 färska barrfria granar.

20150906_1329150001

Sedan finns det de som jobbar så in i häcken mycket. Här var jag orolig ett tag och rusade fram för att vara en god medmänniska.

20150906_1328510002

Som tur var det inget allvarligt. Bara lite skit i förgasaren och några hekto skånsk humor när den är som bäst.

Ha en fin lördag. Vi syns och hörs kanske fler gånger under denna sjätte veckodag.

Hjälp! Jag ringer 112!

När Jennifer försvann iväg norrut för att förkovra sig på SLU (Sveriges Lantbruks Universitet) i Uppsala fick jag en briljant idé.
”Vi hyr ut hennes rum och drar in lite stålar.”

Hur har det gått under dessa veckor med mitt projekt? Inte speciellt bra. Jag var banal och gick med på att få betalt i efterskott.
Inte ett ruttet öre har jag fått.  😦
Jag har heller knappt sett till den inneboende. Bara hört hög skränig musik från rummet. Jag skickade in lappar i springan mellan dörren och tröskeln med krav på att sänka musiken och påminde även om den obetalda hyran.

Inom en snar tid kommer Jennifer hem för att stanna i fem dagar. Hon är mycket efterlängtad.   ❤
Samtidigt börjar jag få riktigt dåligt samvete för problemen i hennes rum som jag inte … hunnit berätta för henne.

Färskaste nytt.
För en stund sedan tog jag i med hårdhandskarna och knackade på dörren med knogarna.
Ingen öppnade.
Efter femton sekunder öppnade jag själv modigt dörren och tänkte dra mitt intränade tal. Berätta att vår dotter ska komma hem senare i kväll och att vi måste städa rummet och säga upp det muntliga avtalet på direkten.
Istället möttes jag av en chockerande syn som fick min fantasi att dansa i otakt och mörka tankar flög hej vilt både i rummet och på mitt hjärnkontor.
En graviditet som är inne på slutspurten?
Ätit något ytterst olämpligt?
Festat loss på tjugo avokadoer?
Druckit för många elefantöl?
Bäst jag ringer 112. Bara de nu tror mig? Jag är rädd för att de känner igen min röst från förra gången som jag  …  😉

dsc_39760029

Trodde jag aldrig

bli-avundsjuka

Tänk att grönsaker är precis som vi människor. Jag lovar. Det handlade bara om två, högst tre människofraser som jag sa med ljus och glad höströst. Typ.
”Vad härligt att du har blivit så stor och röd. I mitten av oktober. Vill du följa med in en stund?”

Egentligen var det en lurig, falsk och lömsk fråga. Den gick ju från friheten i höstvindarna till … det finns kanske barn som läser min blogg.
Tre röda sekunder. Högst tre sekunder tog det för den lilla röda tomaten bakom den stora att byta skal till grönt. Grönt för avundsjuka när den är som ”bistrast”.

dsc_00020081

Dessa två blev bästa vänner på bladet och delade på fukten. Då är det fint med grönt.

dsc_00230025

Det öppnades ett nytt fik på gågatan i Ystad för några veckor sedan. Där har vi givetvis varit några gånger. Undra varför jag snöat in på gröna saker denna söndag? Snö är ju inte ens grönt. Jo. Möjligtvis skånsk snö. Förklaringen dyker säkert upp när man/kvinna minst anar det. Bara den inte gör det i natt. Då vill jag sova och drömma om lärkor på våren. Snödroppar och krokus som välkomnar mig i trädgården.

Den mannen kunde roa

Här kommer det muntliga svaret på min fjärde uppgift: Ljung (Martin) eller Viking som han kallade sig i detta scensammanhang.
Viking som bar på en tegelsten av orsaken, att han var för klen för att slänga bort den. Ta dig gärna tid att lyssna på monologen (ca 10 minuter). Härligt slut. En svensk humorklassiker som håller än.  🙂
Eller vad tycker du?
Martin Ljung hade en bakgrund inom gymnastiken och var vig långt upp i åldern.