Jakten på julen

1

Det gick inte så bra när jag startade jakten på julen i Ystad. Min tanke var att ta snygga kort på alla upplysta dekorationer i grannskapet under morgonpromenaden.
Ibland blev jag impad och förtjust. Andra gånger svepte tanken in att det mer och mer handlade om en tävling mellan grannarna. När det började kännas som om jag höll på med ett inbrott i Rustas lokaler innan öppningsdags var det på gränsen till …

2

”Snälla Alfons Åberg. Du som kan allt. Hjälp mig att hitta jultecken i Ystad.”

3

”Tack snälla Alfons. Vilken bra idé att skaffa julglasögon.”  🙂

4

Undra vad det är i det gröna paketet till höger?

5

Trevligt att ta ett snack med balkongtomten i år också.

6

De här julmarsipanrödbollarna sådde jag i september. Kul att de hann komma upp i tid och att jag är så teknisk och julsmart. Allt funkar som det ska. Jag såg på ena mätaren att 2 642 personer fått en stöt när de rört vid bollarna. Min mix med att det blir starka elektriska stötar vid beröring och kombinationen att personen skrattar högt utan att kunna styra skrattet i 45 sekunder måste varit pinsam.  🙂
På den dolda kameran såg jag en känd politiker, en fransk sångerska och en landslagshandbollspelare.

6-och-en-halv

Hoppas det singlar ner några cm snö innan julafton.

7

Egentligen var det ganska mycket folk som passade på att ”gå på stan” denna förlängda ”öppetlördag”. Men jag lyckades hitta luckorna när jag tog foton. När jag såg att det fanns tid kvar på parkeringsbiljetten, fick det bli en tur in i lugnet – Mariakyrkan.

8

Bilden blev suddig på krubban, men får vara med på bloggen ändå.

9
Nu blir det snart två lediga fönsterplatser. Nästa gång. Istället blev det två goda osötade chokladkakor från Lurblåsaren som fick följa med hem i en påse. För jakten var inte slut. Damernas jaktstart lockade mig på hemmaplan. Tyvärr vann inte någon av mina personliga favoriter.

10

På tal om lockande saker. Jag skulle gärna vilja följa med in här en stund.

11

Eller in här. Vi är nästan säkra på att detta är huset som jag skrev om för två år sedan på bloggen. Då utgick jag från en bild och texter i YA. Det handlade om en äldre man som fortfarande hade utedass i sin bostad i centrala Ystad. I somras såg vi flera gånger att de höll på att fixa här. Både inomhus och utomhus. Det har säkert blivit jättefint.

12 Mitt emot på Teatergränd såg vi denna ros. Den 10 december 2016.  ❤

Annonser

Hur ska jag klara av tomheten?

Om mindre än trettiosex timmar går mitt liv in i en ny fas. För fjärde gången får jag uppleva hur mitt intensiva november-liv bytts ut mot en position rejält från den sociala världen. En enorm kontrast.
De två första åren höll Korsordsmästerskapen till på Facebook. Jag berättade då om min vita stundande decembermånad, när jag inte ens skulle besöka Facebook. En del trodde inte att jag skulle lyckas. Några försökte locka in mig med roliga passningar som jag skrattade gått åt (Solveig och Jennifer visade och berättade).
Facebookvännerna kände inte mig tillräckligt. Har jag bestämt mig för något …

När det gäller Blogglandia är allt mycket tuffare och gör mer ont inombords. Jag skulle få svårt för en ”Vit december”.
Därför har jag garderat mig. Första insatsen fixade jag igår. Om livet blir för ensamt kommer jag att kalla till Bloggmästerskap i lövtunnelkrypande. Hoppas alla mina 163 bloggare som jag har bland mina favoriter ställer upp och lämnar alla julbestyr åt sidan.

Igår började jag i all hast mellan två blogginlägg med tunnelbanan. Funderar på om den ska gå ner till klostret eller en sväng mot gamla vattentornet. Måste göra den bredare så det inte händer någon dum olycka. Givetvis får ni låna en brandmanshjälm. En dum fråga? Vet någon av er om grävlingar, decemberormar, igelkottar med sömnproblem kan läsa? För jag tänkte skriva en tydlig stor skylt och be dem att vistas någon annanstans just denna tävlingsdag. Visa människohänsyn.

Solen lyser välkommande idag med. På det igen. Rulla upp skjortärmarna. När hela banan är klar ska jag testa den. Vågar inte be Solveig ta tiden. Ibland är hon av någon konstig anledning inte det minsta samarbetsvillig. Babblar säkert på om att hon kan känna människor, att jag inte får … det finns väl för sjutton inga människor som ser mig under löven? De skulle ändå inte tro sina ögon? Antagligen beställa tid för synundersökning. Alla optikerbutiker i Ystad borde därefter ge mig en rejäl rabatt.  😀

dsc_00060007

Jag känner en oro sprida sig i kroppen

Först tyckte jag bara det var kul när jag upptäckte fyndet i en nostalgilåda i förrådet.
Allt arbete avstannade för en lång stund, när jag försjönk ner i en labyrint av minnen. Ingenstans hittade jag ett minnesnapp. Gåtan blev olöst. Vem sjutton av de 333 st flickvännerna satt detta fast på? Varför har jag sparat det? Eller den viktigare frågan; Varför kan jag inte slänga saker? Borde jag söka hjälp för problemet? Nä, detta är häftigt kom jag fram till och fortsatte att göra nytta istället. Slängde minst fem saker. Småsaker.

harett

Några dagar senare hade jag glömt bort det främmande håret. Novembersolen lyste enbart för mig, när jag gick mot vår stora svarta låda längs med vägen. Livet var riktigt superokej. Så långt ifrån grått och farligt det kunde bli.
Då stannade min blick på ett vitt kuvert och ett orosmoln dök upp i pannan. Trängde sig ner mellan genirynkan och erfarenhetsrynkan.

framsidan

Någon som inte hade råd med frimärke? En tiggare? En skojare? En bokstavsblandare? En Hollywoodfru?
Jag vände nyfiket på kuvertet innan jag gick in med posten.

baksidan

En fegis som inte vågar stå för vem han/hon är?
När jag kom in sprätte jag upp kuvertet och ut trillade …

hartva

Nu skrattade jag inte längre. Istället slogs mina tankar om uppmärksamhet. Då är det lätt hänt att det blir osorterat på kontoret och alla mina bestick var inte hemma i lådan. Getterna sprang åt olika håll. Hissen stannade mellan sjunde och åttonde våningen.
Handlar det om utpressning?
                                                                                             Eller har jag varit gift förut?

För jättelänge sedan?

Kommer det att komma fler brev och krav om Euro eller danska pengar?

Hjälp!!! Vissa minnesfragment som jag låst in i ett mörkt rum på sjunde hjärnvåningen börjar dyka upp. Visst var det någon som försvann lite konstigt när vi var på en resa i ett farligt land. Jag trodde hon tröttnat på mig och ville ha andningspaus. Var vi gifta eller var vi inte gifta? Har björnar fyra ben? Tänk om hon kidnappades av medelålders män med svarta skägg. Och dessa medelålders män fått vitt skägg som växt med kidnappningsåren, så de till slut snubblade på dem kollektivt. Kanske trasslade skäggen in sig i varandra? De kan också ha drabbats av kollektivt senilåkomma och äntligen såg hon sin chans.

Första försiktighetsåtgärd: Jag har stängt av vår ringsignal på dörren. Vill inte att det jag dagdrömde nyss ska bli verklighet.
”Hej Bobo! Vad gammal du ser ut? Var kan jag sätta väskan? Jag är vrålhungrig. Har du längtat efter mig? Jag ska bara damma av mig först.”
”Visst. Jag måste göra en viktig grej.”  😀

Efterord till nya bloggläsare: Detta inlägg har jag lagt in på kategorin ”Lite galet”. Står under denna text. Vänta lite. Milda tider. Här ligger ytterligare  en … hoppas jag nattdrömmer eller dagdrömmer. Det måste finnas en app som …

Skåningar är kreativa och flitiga

dsc_01150020

I Skåne är de supersmarta på alla sätt och vis. Ligger alltid ett steg före alla andra landskap.  🙂

dsc_01160019

Som det här med att de odlar skånska julgransträd som de sedan gör rejäla decemberpengar av. Bara på detta träd är det möjligt om några veckor att hugga av 15-20 färska barrfria granar.

20150906_1329150001

Sedan finns det de som jobbar så in i häcken mycket. Här var jag orolig ett tag och rusade fram för att vara en god medmänniska.

20150906_1328510002

Som tur var det inget allvarligt. Bara lite skit i förgasaren och några hekto skånsk humor när den är som bäst.

Ha en fin lördag. Vi syns och hörs kanske fler gånger under denna sjätte veckodag.

Hjälp! Jag ringer 112!

När Jennifer försvann iväg norrut för att förkovra sig på SLU (Sveriges Lantbruks Universitet) i Uppsala fick jag en briljant idé.
”Vi hyr ut hennes rum och drar in lite stålar.”

Hur har det gått under dessa veckor med mitt projekt? Inte speciellt bra. Jag var banal och gick med på att få betalt i efterskott.
Inte ett ruttet öre har jag fått.  😦
Jag har heller knappt sett till den inneboende. Bara hört hög skränig musik från rummet. Jag skickade in lappar i springan mellan dörren och tröskeln med krav på att sänka musiken och påminde även om den obetalda hyran.

Inom en snar tid kommer Jennifer hem för att stanna i fem dagar. Hon är mycket efterlängtad.   ❤
Samtidigt börjar jag få riktigt dåligt samvete för problemen i hennes rum som jag inte … hunnit berätta för henne.

Färskaste nytt.
För en stund sedan tog jag i med hårdhandskarna och knackade på dörren med knogarna.
Ingen öppnade.
Efter femton sekunder öppnade jag själv modigt dörren och tänkte dra mitt intränade tal. Berätta att vår dotter ska komma hem senare i kväll och att vi måste städa rummet och säga upp det muntliga avtalet på direkten.
Istället möttes jag av en chockerande syn som fick min fantasi att dansa i otakt och mörka tankar flög hej vilt både i rummet och på mitt hjärnkontor.
En graviditet som är inne på slutspurten?
Ätit något ytterst olämpligt?
Festat loss på tjugo avokadoer?
Druckit för många elefantöl?
Bäst jag ringer 112. Bara de nu tror mig? Jag är rädd för att de känner igen min röst från förra gången som jag  …  😉

dsc_39760029

Trodde jag aldrig

bli-avundsjuka

Tänk att grönsaker är precis som vi människor. Jag lovar. Det handlade bara om två, högst tre människofraser som jag sa med ljus och glad höströst. Typ.
”Vad härligt att du har blivit så stor och röd. I mitten av oktober. Vill du följa med in en stund?”

Egentligen var det en lurig, falsk och lömsk fråga. Den gick ju från friheten i höstvindarna till … det finns kanske barn som läser min blogg.
Tre röda sekunder. Högst tre sekunder tog det för den lilla röda tomaten bakom den stora att byta skal till grönt. Grönt för avundsjuka när den är som ”bistrast”.

dsc_00020081

Dessa två blev bästa vänner på bladet och delade på fukten. Då är det fint med grönt.

dsc_00230025

Det öppnades ett nytt fik på gågatan i Ystad för några veckor sedan. Där har vi givetvis varit några gånger. Undra varför jag snöat in på gröna saker denna söndag? Snö är ju inte ens grönt. Jo. Möjligtvis skånsk snö. Förklaringen dyker säkert upp när man/kvinna minst anar det. Bara den inte gör det i natt. Då vill jag sova och drömma om lärkor på våren. Snödroppar och krokus som välkomnar mig i trädgården.

Den mannen kunde roa

Här kommer det muntliga svaret på min fjärde uppgift: Ljung (Martin) eller Viking som han kallade sig i detta scensammanhang.
Viking som bar på en tegelsten av orsaken, att han var för klen för att slänga bort den. Ta dig gärna tid att lyssna på monologen (ca 10 minuter). Härligt slut. En svensk humorklassiker som håller än.  🙂
Eller vad tycker du?
Martin Ljung hade en bakgrund inom gymnastiken och var vig långt upp i åldern.

Jag kliar mig i huvudet och …

Sketchen om att välja Aftonbladet eller Expressen är en klassiker. Nu tycks det kommit en modern variant. Ska jag köpa en eller två? Vilket svårt val. Jag kommer att missa både julafton och nyårsafton om jag inte bestämmer mig snart. Finns det ingen som kan vägleda mig?

svart-val

Näää. Nu fick jag spänningshuvudvärk av dramatiken och ångesten. Vilken tur. De säljer Alvedon också. Va? Vad jobbigt. Varför tänker jag inte med knävecken istället? En ask för 40 kr, två för 90 kr eller tre för 125 kr. Lätt val. Jag är väl Einstein. Det får bli tre förpackningar. Vilket fredagsklipp.  😉

En kulturell resa till kusten

1

Vad passande det var att vi fick åka med Pågatåget ”Nils Poppe” till Helsingborg.

2

Lite försenade kom vi fram till stamfiket Fahlmans på gågatan. Där intog jag min obligatoriska Kaffe Latte och en Sarah Bernhard. Den goda chokladkakan åt jag på det kända konditoriet redan på åttiotalet. Kanske inte just den kakan, men en förfader.

Koffeinpigga fortsatte vi mot huvudskälet till denna tvåtimmarresa. Mer om det i kommande blogginlägg.

3

Jag gillade alla sex skyltarna som vi snabbt passerade förbi. Dessa tre på ena sidan gatan, som jag hann fotografera innan filmrullen hastigt och olustigt tog slut. 🙂
LenHud, Staken & Veken och Tvål. Vilka tuffa, träffande namn. Samtidigt undrade jag hur konkurrentbutikerna på andra sidan tänkte när de valde sina. Skaffaaknepåfemminuter, (skylten var så lång att den täckte Systembolagets halva butiksfasad) Smärtsamma Nästatueringar och Rostigt & Söndrigt.  😉

5

Efter två trevliga timmar kom vi ut i friska luften och lät doften leda oss rätt.

6

Tänk att äta hemma på bortaplan och slippa laga maten. Vem var min namne tro?

7

Vad tror du låg i påsen på bordet?

8
Sallad fick vi hämta själva. Det var en ganska liten portion (lagom för oss), men mycket gott. Till Bo kommer vi att återvända fler gånger.  😀

9

Ordet NJUTA i bakgrunden stämde bra in på atmosfären. God mat, trevligt sällskap och skönt att sitta ner en stund efter allt promenerande och alla intryck som samlats in på vår kulturella stund. Vi hade mycket intressant att diskutera.

10

Kan du gissa vad som syftas med meningen?

11

Här är svaret. En rymlig och trevlig toalett. ”Hos Bo” fick ännu fler pluspoäng.

12

Medan Solveig gick på klädessafari letade jag upp en ny kompis. Han den orandiga med de snälla ögonen.

13

Tillsammans gick jag och Bloggo iväg till en av mina favoritaffärer i Helsingborg.

14

15

Här gick hela min ”veckopäng”.  Det var inte lätt att välja. Vissa saker var givna. En plåtburk CHOK, Hallonvrål, Kryptoniter och vilken tur att de hade Lakkris Djöflar hemma. Jag ska ta en bit när jag hejar på Island mot Frankrike ikväll. Kommer deras fotbollsresa att ta slut nu? Eller får jag uppleva Vulkanen ännu en gång? De kör säkert den ändå. Inget verkar vara omöjligt för detta gäng kämpar, ledda av en svensk förbundskapten som många snackat ”skit” om genom åren. (inte jag)

16

Tyvärr var inte dessa till salu. Jag minns när jag var ”liten” och bet av ett lager i taget. Det brukade gå sådär.  🙂

4

Egentligen borde jag köpt en väska för allt svart guld som jag precis inköpt. Men jag var rädd för att väskan var 88 år gammal och doftade ofräscht från butiksinvigningen. Eller de har kanske gjort nya sedan dess?  😉
Jag är mycket förtjust i butiker som överlever och överlever och har en lång story bakom sig. Helst om de gått i arv genom generationerna och anekdoterna frodats.

17
Vad gulligt. Medan vi varit borta från ”Den lille blå” hade han fått en kompis. Jag hade önskat att vi fick en reg.skylt med ett ord som går att läsa. I det här fallet måste det vara extra tryggt att veta att ”Den lille bruna” har bra gener. På tal om BRA. Det hade också varit ett perfekt ord. För vem vill ha en bil som det står FEL på?
En sak som retade oss var att vi fick betala 80 kr för att parkera, (två påsar lakrits). Annars kostar det 40 kr att ställa bilen vid stationen. På sommaren ”smyghöjs” parkeringsavgiften. I normala fall parkerar vi fem minuter ifrån stationen – helt gratis. Varför vi inte hann det denna gång är privat. 😉

Imorgon blir det stenkul. På tisdag ska jag berätta om när jag och min skolfrökenfru blev tillrättavisade. På onsdag ska jag visa kända kläder. På torsdag blir det antagligen ”Sex mil hemifrån” eller ”Favoritfik på Österlen”. Eller är någon hellre intresserad av häckklippning, montering av två garderober, Vulkanen (Islands fotbollskillars hyllning till sina fans på läktarna), fjorton nya bokbeställningar, höga och låga blodsockervärden? 🙂

Vi hoppas få till några gemensamma dagar med våra döttrar i juli där vi kan åka iväg på något kul. Just nu finns det bara tre möjliga dagar kvar i denna månad. Antagligen kommer det att regna hagel och småspik de dygnen. Eller så kommer MacDonalds att be på bara knän att de måste rädda deras ”butik” och ställa upp och jobba även dessa tre dagar.

 

Ta mig inte på fullaste allvar

Skoj ett
Detta franska musikaliska äpple har blivit min favorit de sista månaderna. Det är ofta dyrt men alltid supergott.  😀

Skoj ett och halvt

Här är annat läckert.

Gula läckerheter skoj två

Andra gula läckerheter. Då har jag haft totalt fel när jag trott att jag är ensam hemma, när sanningen är 9001.

Skoj tre
Visserligen har det varit riktigt varmt i Ystad den sista tiden, men har man en TURBO båt borde ägaren hålla sig i vattnet och vara rädd om lyktstolparna.

Skoj fyra

Däremot tycker jag det är förståndigt av Ystads kommun att skydda alla känsliga gröna ögon från solen.

Skoj fem

Visst är det så att vi gärna vill sätta dit den skyldige? Men jag lovar att det hjälper inte att bli arg på alla. Däremot borde kommunen sätta på även fågelblöjor.  🙂

Skoj sex

Självklart blir jag frestad när jag ser första bilen. Samtidigt vet jag att hon som jag älskar med gröna ögon inte uppskattade min hobby med att samla bilskyltar från 001 till 999 i rätt ordning. (Platespotting)

Skoj sju

Jag kanske ska hota med att börja röka? Samtidigt blir det jobbigt när någon viktig person frågar och jag inser att jag måste vara ärlig.
”Hur gammal är du?”
”Jag är tjugosex + men min hy är femtiosju år.”

Skoj åtta

Jag höll mig i schack när jag stod i kön för att komma in på en konsert i onsdags kväll. Frestelsen att prova om det skulle börja tjuta om mig, avstod jag från med hänsyn till sällskapet. Jag får åka ensam till Simrishamn en dag i sommar och testa. I Ystad går det bra att komma in tyst och fin. Men jag har läst om andra bibliotek i Sverige som haft problem med oss söta med våra nya leksaker.

Skoj nio

Det är inte mycket kvar av salvan. Mitt sätt att ta vår trappa har blivit betydligt säkrare sedan jag slingrar mig ner. Samtidigt är det pinsamt när folk med intensiv ormfobi blir skraja för lilla ofarliga mig. En del skriker. Andra flyr iväg när jag kommer emot dem eller byter snabbt sida på vägen. Är det en trång trottoar är det självklart en fördel att slippa dela. Okej! Det har hänt några gånger att jag väst och stuckit ut min kluvna tunga. Inte många gånger.

Skoj tio

Ibland blir jag supertrött på den här jämställdheten mellan de två könen och håller med Robban Broberg till fullo.
Jag behövde verkligen göra det lilla och ryckte upp dörren så gångjärnen skramlade och en liten pudel höll för sina öron med framtassarna. Då sitter den ”bredaschlade tanten” och tror att hon har abonnerat den enda toalettstolen. Jag ser att hon håller på med att lösa ett korsord och har en lång rynka i pannan. Jag som under ytan är blyg som en viol får problem. Stora PROBLEM. Vad säger man?
”Ursäkta. Jag har också ett behov. Ett privat behov. Därför borde halva …”   😀