Ryggen emot guldklimpen


Ögonblicksbilder, två

Fortfarande delar jag in året i vårtermin och hösttermin. Aldrig tycks jag lämna skoltiden, fast Solveig numera har en vanlig semestertjänst.

Vårterminen nittiosju minns jag med stor glädje. Det mysiga halvåret då jag tog ut pappaledighet. Tillsammans med ettåriga Jennifer hade jag härliga dagar och månader. Stunder som aldrig kommer i retur. När ”någon” kom hem på kvällen lämnade jag gärna över den lite mer griniga guldklimpen till hennes mor.

Familjen Lidén bodde i Falkenbergs centrum, i nybyggda hus som byggts i gammal stil för att passa in i Gamla Stan. Varje vardag efter lunch blev det en barnvagnstur, i ur och skur. När vi närmade oss hemmet såg jag fram emot en lugn fika och läsning av kvällstidningen. Om Jennifer fortfarande låg vaken i vagnen tog jag några fler kvarter på kullerstensgatorna. Detta fula skakande knep kostade mig vid ett tillfälle en inflammation i handlederna.  😉
Eftersom jag läst i ”Vi föräldrar” hur nyttigt det var att små barn fick sova utomhus tog jag fasta på det. Rejält påpälsad under vintertiden låg hon och sov vidare på altanen. Från bordet i vardagsrummet hade jag full uppsikt över altanen.

Inne i lägenheten var det två plan. Vi hade monterat en grind längst upp i trappan och en till i köksöppningen. Den sistnämnda hade jag i denna stund inte stängt när jag ”lekt” med Jennifer på köksgolvet. Hon var en liten tös som inte ens fyllt ett år, men hade visserligen börjat krypa omkring med lite fart.

I fotostunden hade jag försvunnit iväg till en aktivitet vid diskbänken och stod med ryggen emot hallen. När jag vände mig om fångades jag av denna syn och grep snabbt kameran innan jag hämtade ner paketet. Det var Jennifers första egna tur i trappan. Antagligen på jakt efter något i sitt rum. Då kom stygga ”pappa lyftkranen” och ändrade planen till något skojigare…

Igår började jag skriva i en tom femårsdagbok. I förra veckan blev jag nyfiken på när jag började med femårsdagböcker. Därför plockade jag fram den första och började läsa högt för Solveig. Det slutade med att jag läste första halvåret 1998. Vilket intensivt liv vi levde under denna tid. Så många långa resor varje vecka för att packa ner saker. En tröstlös jakt på det rätta huset för att både bo i och inhysa ett samlingsmuseum i, samtidigt med mitt krav på att det skulle ligga ett hav i närheten.
Jag skrev under våren brev till Erik Åsbrink angående den nya lagen om att privata museum skulle betala moms. Han svarade faktiskt mig. 😉

Ska avsluta detta första blogginlägg 2018 på min nya dator, med en morgonepisod från nyss nämnda dagbok. Denna tidiga vårmorgon skulle jag lämna Jennifer på ”Nallen” (förskolan)
Jag var kanske stressad av en bokad tid på en myndighet. Måste skylla på något. Snabbt valde jag en rosa tröja till Jennifer. Gjorde mig beredd på att trä på henne plagget. Då spändes hennes hela lilla kropp.
”Inte jamas”, sa hon till sin far.
Tur att hon räddade mig från fadäsen. Bra att tvååringen höll reda på sin tankspridda pappa. Chansen att det var pyjamasparty var inte speciellt stor. 😉

Fotnot: Ny dator. Helt tomt i favorithögen, men riktigt bra ljud på musiken som jag lyssnar på. (Just nu Marit Larsen) ”Gamla Londondimman-laptopen” får tjänstgöra ihop med TV:n på övre våningen, när det är dags för Cmore. Häftigt att bilden finns på den stora platt-teven fast bildskärmen på laptopen oftast inget visar.

Ps. Vet inte varför viss text/typsnitt blir större än … ? Är inte så på mitt Worddokument.


Annonser

Det finns bra foton och det finns riktigt bra foton

Foto: Anki Arvidson

Min bloggvän Anki är en duktig fotograf. Det här kortet fick jag för någon månad sedan. De fina orden på baksidan värmde mig såklart. Men de är privata.  ❤
Däremot ville jag gärna visa upp framsidan och samtidigt starta upp en ny kategori på bloggen med namnet: ÖGONBLICKSBILDER.

Min första tanke är att detta foto säger mer än hundra ord. 😀  Ett förträffligt foto att visa upp under en skolklasslektion eller inför en nyfiken sittande förskolegrupp.
Samtala med barnen. Hålla i liv deras medfödda fantasi.

”Vad ser du på bilden? Kommer det att bli mål? Vad tror du kommer att hända inom den närmaste minuten? Kommer målvakten Casper att rädda och starta upp en snabb kontring? Är det en viktig seriematch, en cupmatch eller en vänskapsfight? Snälla! Var snäll och hjälp mig. Jag brinner av lust att få veta.”

Som avslutning kunde äldre skolbarn fått uppgiften, att skriva ner en berättelse med utgångspunkt från fotot. Där de själva bestämmer vad som ska hända.

Själv tänker jag några lager djupare. Vågar Casper gå ner och ta bollen med händerna? Är han lika bra på vänster som högerfoten? Hoppas grabben längst ut på vänsterflanken att det ska bli en retur så han blir målhjälte? Vill spelaren som står beredd på sidokanten, otåligt, snart komma in i matchen? Är killen som har glasögon lagkapten? (Han har ett C på armen). Intressant att jämföra stilar, gester och kropps/ansiktsspråk.
Det är häftigt att ta ett kort bakom nätet. Blir ett extra njutbart perspektiv.

Tänk om jag som skolbarn fått denna uppgift. Helst som en läxa över jullovet. Då hade det blivit min första riktiga roman.
Jag får hålla till goda med att det dröjde till 2013 innan romanen fanns på plats. Då kunde jag inte låta bli att göra Sebastian Rosander idrottsintresserad. Sedan kom en söt Lena Sanders och förändrade hans intressen. Sånt är livet. Du har kanske själv varit i den sitsen.  ❤

Om du vill ha information när det gäller att köpa böcker – tryck på det blå. Två av mina böcker är nersatta till halva priset. Flera har passat på de senaste veckorna. Möjligheten och smidigheten att swisha har varit populär.
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Härligt att jag fått in så många åsikter/blurb om ”Minnen som stannat kvar”. Men jag saknar dina tre bästa och det sämsta kåseriet. (Du som läst). Aldrig blir författaren nöjd. Tryck på länken för att åtgärda. Jag vill gärna dela ut tre Skrapkryss åtminstone till ettårsdagen, 25 september 2018.
https://bosseliden.wordpress.com/2017/09/25/en-marklig-och-behaglig-kansla/