Saknar ögon i nacken

Ögonblicksbild; tjugosex

Jag hade kläckt idén om att besöka alla medeltida kyrkor på Gotland under de år vi bor här och var på väg mot den första, när jag såg denna tuffa gamla cykel på andra sidan den smala grusvägen.
”Du kan ta kort på tillbakavägen”, sa Solveig trafikförståndigt.
Så blev det. Hon fick köra från Västerhejde kyrka och stannade till vid ett bra ställe, femtio meter bakom cykeln. Jag knallade iväg och tog xx antal bilder. 😉 Troligtvis hade jag ryggen mot bilen hela tiden. För det jag missade var två rådjur som sakta masade sig över vägen bakom min rygg.
Jag noterade dem en bit bort på ängen, när jag vände om.
Solveig hade beskådat dem framför vindrutan, men hade inte mobilen tillgänglig.
På tal om förra ögonblicksbilden. Ögonblicksmissar kan jämna ut sig i längden. Det gäller bara att vara optimist. En annan gång är det jag som har flax när jag är beredd med kameran framför Kärleksporten i ringmuren. I exakt den stunden kommer två nykära rådjur genom porten och jag blir rik på kuppen, 😉

Jag borde förstått

Ögonblicksbild; tjugofem

Det tar inte lång tid att göra systemkameran redo för ett foto. Inte när livet går i en lugn takt. Vi befann oss i Botaniska Trädgården. Jag hade på Botan tagit bilder med mobilkameran. Nu hade jag precis fått tillbaks systemkameran och föreslagit att vi skulle ta Strandpromenaden tillbaks till bilen, som väntade snällt på Hamnplan. Av gammal vana zoomade jag in Kärleksporten och tryckte ner knappen och skulle momentet därefter lägga tillbaks kameran i sin skyddande väska. Den här gången skulle jag njuta av havet och sällskapet.
Innan hade jag kastat en blick åt andra hållet och sett sällskapet och kommenterat, att det antagligen var bröllop på schemat.
Från jag lagt ner kameran rörde det sig om ett ögonblick innan min vy genom porten mot havet byttes ut mot det stiliga bröllopsparet. Det var bara de nygifta och vi. Jag kunde inte låta bli att säga fraserna. ”Där missade jag något stort. Lycka till i livet.”
Vilken härlig bild jag skulle fått om jag tagit mitt foto ”fem” sekunder senare, när de oväntat dök upp genom öppningen. En sådan chans kommer säkerligen aldrig tillbaks.

På min numera förstablogg firar jag 250 blogginlägg och bjuder på vackert ögongodis från just årets Botanbesök. 😀
Parkering av bloggbilen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Huvudpersonen saknades

Ögonblicksbild; tjugofyra
Vissa ögonblick i livet är extra värdefulla för en själv eller för att visa upp för ”alla andra”. Vänta lite nu… är Nellie ett sådant där namn som Kim och Bo? I så fall. Vem av de två är Nellie? För egentligen förknippar jag rubriken med en född son, dotter, tvillingar, sexlingar och något liknande. Sedan tänkte jag djupare mitt i intaget av en sked med müsli. Kan dottern var så extremt blyg som nyfödd att hon absolut inte vill visa upp mer än en pytteliten bit av hjässan längst ner till höger på fotot?

Ögonblicksbild; tjugofem

En vecka senare hade jag en ny sked och ny müsli på den. Det är härligt när även små människor får en andra chans. Det sistnämnda lät bekant. Jag har ett dammigt bokmanus med den titeln ”En andra chans”. Vad gulligt att pappa offrade en liten till bit på sitt huvud och… 🙂

Efterord: Jag önskar familjen stort lycka till med allt som ligger framför dem. Njut så mycket ni kan.  ❤

Nästa gång är det kanske en dubbelsäng

Ögonblicksbild; tjugotre

Både jag och den cyklande kvinnan hade två saker gemensamt, där vi befann oss på Adelsgatan i lördags. Ingen av oss visste vad som fanns bakom oss just då och ingen av oss tänkte på cyklande bokhyllor. 😉
Ögonblicksbild; tjugofyra

Ps. Lund och Uppsala är två riktiga cykelstäder med alla sina studenter. I de städerna tror jag inte många reagerar när det gäller vad som ”kommer cyklande”.

Fråga till dig bloggbesökare: Vad är det ovanligaste du sett någon cykla omkring med?

Vill du vinna en SkrapKryss kan du göra ett besök på min andra blogg. https://gotlanduppochner.com/2019/09/01/siffror-och-kategorier-pa-ratt-plats/
Tips: Skippa att slötitta på fyra reklamsnuttar i ett program. Använd dig av papper och penna. Behövs bara enkla baskunskaper i matte. Räkna till högst 30. 🙂

 

Väntan som fick ett tvärstopp

Ögonblicksbild; tjugotvå

Jag tyckte det skulle vara kul att ta ett kort i exakt rätt läge. När denna blogg fick fyrahundratusen visare. Därför satt jag och väntade. Tog kort när det var elva ifrån. Uppdaterade. Tog kort på 399 997. Uppdaterade. Insåg att det fanns en chans att jag skulle missa. Att det dök upp två besökare samtidigt och det skulle stå 400 001. Det hade inte varit lika kul. Det problemet hände aldrig. Istället gick strömmen när jag tog detta foto. Det blev inte ens en Latte. 😦

Men jag är född ”tokoptimist”. När https://gotlanduppochner.com/   når samma visningsantal ska jag vara beredd. Oavsett om jag sitter i himlen eller på ”hemmet”. 😉

 

När allt rullar ens väg


Ögonblicksbild; tjugoett
Jag och en kompis bildade en egen klubb med hjälp av våra initialer. Namnet blev BOLF IF. Vi startade upp med badminton och den för oss nya sporten boule. Sedan blev det tuffare tag i innebandyserien några år senare. Fast jag flyttade från min barndomsstad fortsatte klubbens namn att existera i seriesammanhang flera år framåt.

En gång läste jag i en Hallandsposten om en anmälan till en boulecup. Eftersom jag och Solveig bara bodde en timme från Den Stora Stadens fina park, Norre katts park, lyckades jag övertala Solveig att göra debut i sporten. Hon hade ju slagit mig på hemmaplan flera gånger så hon var ingen duvunge.

Det var trevliga tjejer vi mötte i vår första match. De var dessutom duktiga förlorare och inte alls dåliga som spelare.
Siffrorna kommer jag aldrig att glömma. Vi vann med 13-0, 13-0 och hade ett otroligt flyt. Det kommer aldrig att upprepas. Härligt minne så här i efterhand. 😀

Solveig fick förhinder till andra omgången. Då gjorde jag något som jag aldrig skulle kunnat drömma om tidigare i mitt liv. Jag frågade om min älskade mamma ville göra debut i tävlingssammanhang. Så långt ifrån den regniga mörka februarikvällen tio år tidigare, då jag och min dödspolare bildade denna klubb. Inte kunde jag då drömma om att jag skulle spela tävlingsmatch med en söt tjej från Skövdetrakten och lira match med min mamma långt in i framtiden.

Mamma var duktig och hade slagit mig när vi spelat på kalas. Men hon rullade kloten som i Boccia och var naturligtvis chanslös när hon inte kunde skjuta bort klot, när hon spelade singel, som var min starkaste sida när jag var som bäst. För det är just det som är tjusningen med Boule. Jag förklarade reglerna för många personer genom åren. Som sedan kunde tvåla till mig som tack en stund senare. 😀
Men jag var en helt annan människa om jag inte kände motståndaren och det var en seriematch/cupmatch. Då taggade jag igång min hjärna. ”Motståndarens klot ska väck.”  Jag älskade att lägga upp strategier. Både ensam och med kompisar. För i seriesammanhang lirade vi tre stycken. Då gällde det att utnyttja varje lagmedlems starkaste sidor och form.

Vi vann givetvis inte jag och mamma. Men det var ett kärt minne och vi fick inte storstryk. Jag ville inte ringa och lämna WO till tävlingsledaren när S fick förhinder.

https://gotlanduppochner.com/

Här hittar du mig annars.

Taggen satt kvar


Ögonblicksbild; tjugo

Under flera år hade jag och tjejerna som en hösttradition att bläddra i ett fotoalbum efter fikat, när de hade kommit hem från skolbussen.
I de första albumen var det jag som återberättade episoder. (Givetvis är alla album numrerade från 1 och framåt) 🙂 När tjejerna kom in i handlingen och växte, minns de såklart egna minnen. Ibland kristallklart. Vi hade det mysigt tillsammans medan höstmörkret föll utanför fönstret. ❤
De längtade efter att göra om det här till hösten. Vi slutade när vi flyttade till Ystad och de hade längre skoldagar och andra intressen. Varje gång vi kom till den här bilden reagerade Jennifer och sa något liknande detta.
”Det där glömmer jag aldrig. Jag tyckte det var så hemskt.” 😦
Själv minns jag det fortfarande kristallklart. Hur jag hade svårt för att inte börja skratta. Noterade att hon inte grät efter att ha fastnat i ”sängstolpen” med snöret. Det var ju inget farligt och hon var relativt stor och borde kunnat fixa det själv. Hade det varit lillasyster hade jag inte tvekat en sekund, inför min plan. Lizette var otroligt tuff och lugn i ett sådant här läge som barn. Grät inte ens om det rann blod.
”Vänta lite. Stå kvar och rör dig inte. Jag ska bara hämta kameran.”
Nu minns jag inte om det tog extra lång tid. Om jag fick ett samtal och var tvungen att åka och köpa mjölk. Mötte någon bekant i affären och det hann bli mörkt innan jag kom hem. Skojar bara. 🙂 Kanske hittade jag inte kameran på tre sekunder som Niffe upplevde som tre timmar.
Fantastiskt hur ett minne kan stanna kvar och skava. Inombords ler jag åt att den tösen finns med och assisterar vid djuroperationer. I ett sådant rum hade hennes pappa svimmat – om han varit med. Troligen hade jag flytt. De hade behövt binda mig med ett koppel. 🙂

Ps. Undra varför papperskorgen var i fönstret? Hade vi valp? Hade jag torkat golvet?

Hoppade jag upp som en groda?


Ögonblicksbild; nitton

En solig septemberdag tog vi bilen upp till Göteborg. Där gick vi med många andra fackmänniskor på bok & biblioteksmässan. När benen började tappa tempo och magarna kurrade drog vi oss upp till avenyn för att äta en mustig lunch ihop med gamla kurskamrater. Nästa etapp blev ett besök på ett känt museum vid Götaplatsen. 😉

Du ser fotot och jag kan berätta att jag ALDRIG var närmare väggen och fotot, som jag tycks studera i detalj. Tyvärr minns jag inte motivet. Bildens motiv syftar jag på. 😉
Jag erkänner. Kvack, kvack. Jag hade ätit kryddstark internationell mat. De bruna ögonen kan ha glott intensivt. Men fingrarna lämnade inga fingeravtryck på tavlan. På heder och samvete. Möjligtvis ett knä eller låravtryck. 😉
En stund senare reste jag på mig och anslöt till kompisgruppen som stod i en bredare korridor en liten bit bort. Jag hann delta i konversationen en stund innan vi hörde en duns. När jag tittade åt ljudets håll såg jag att … just den tavlan låg på golvet. Sedan är minnet helt blankt. Vilken metod valde jag? Gick jag och kollade om det gick att sätta upp den igen? Om något gått sönder? Försvann jag diskret iväg till Poseidon? Alla dessa dimmiga minnen av dammiga tavlor som jag gjort genom åren. Vissserligen med stor variation.

Fotnot: Igår hämtade jag den nya systemkameran. Varje gång vi åker till det utlämningsstället tänker vi samma sak. Den där gamla muren. Är den på riktigt? Bor vi verkligen i Visby? Eller Wisby som de försökte bokstavera på tolvhundratalet, när de inte hade lego, utan fick roa sig med annat bygge. 😀

Jag har ägnat flera timmar åt Novembertävlingen. Hoppas du som är intresserad kommer att gilla min fasta inlämningstid på 30 minuter. Gissa på bilmärke är utbytt mot att komma på rätt årtal på fotot. Sedan tillkommer en lek där jag helt väljer tider på dygnet. 😉 Mer om detta kommer i en inbjudan om ca en månad. Vad tiden rusar iväg.

Inom en snar framtid ska vi flyga iväg. Jag ser med spänning fram emot när vi landar på Gotlands flygplats. Ja du läste rätt. Förhoppningsvis kommer jag att njuta och uppleva det, som när vi kom till Svarte och jag såg havet och visste att det bara var en tågstation kvar till gemytliga Ystad, efter flera timmars vistelse i en större stad med mer puls. Dunk, dunk. Borta bra men hemma bäst.
Måtte den underbara känslan gå i repris. ❤

Jag önskar dig besökare och läsare en fin septemberhelg.

Betalade extra för att se ut

Ögonblicksbild; arton
Som jag skrev i förra inlägget valde vi att beställa en båtkupé mellan Oskarshamn och Visby. Jag skulle precis sträcka ut mig på britsen när jag såg en tjej i tioårsåldern hoppa fram mot fönstret och glo in. När hon la händerna runt ansiktet för att se bättre tyckte jag hon var några år för gammal för den leken och jag hängde därför inte på. Jag kände mig istället dum, trött och uttittad.
Efter en kort stund hände något nytt. Nu var det en yngre kvinna som lutade sig fram emot fönstret och visade upp sina behag. Det var då jag vaknade till liv och insåg att jag inte var så trött i alla fall. 😉 Sorgligt insåg jag sanningen. Jag såg hennes bröst – men hon såg inte mig.
Nästa som dök upp och tog över scenen och fönstret var hennes pojkvän. (Se bild.) Solveig är som vanligt aldrig helt säker på om jag skojar eller menar allvar. Hon sa bestämt ”Nej” när jag frågade om det var okej att knacka på fönstret när mannen halsade en coca cola. ”Jag vill se om han spiller, sätter i halsen eller bara coolt fortsätter att klunka. Vi kan slå vad om du vill. Tror du han bär GöteBORG eller KarlsBORG kalsingar?” 😀 

Efter vi hämtat ner lunch och ätit den i båtkupén tog vi oss en check av färjans inre. Jag gillade de inramade fotona på Gotlandsmotiv från olika årstider. Mycket inspirerande för vår framtid på ön. Bloggplaner väcktes till liv.
När vi gick ut på solsidan på däcket gick vi efter en stund förbi paret och jag insåg var vi hade vårt fönster. Jag vågade aldrig tränga mig fram för att lägga händerna runt … runt mitt ansikte och kika in. Ganska dum tanke. Självklart skulle jag bara se spegelbilden av en medelålders smygtittande gubbe. 😀

Fotnot:
Önskar dig läsare en fin sensommarhelg. Vi ska i eftermiddag åka ut till flygplatsen och hämta lillasyster som kommer från Malmö Airport. På söndag ska vi göra samma korta resa för att hämta storasyster, som tagit planet från Arlanda (ingen stöld). Ska bli kul att återses och hitta på aktiviteter. Nyss när jag skrev i denna text kom ett stort flygplan och flög över vårt hus. Den mäktiga scenen ser jag flera gånger om dagen. Undra om planen släpper ner idel nyttigheter över oss?  Bäst att leka struts. 

Nästan som ny


Ögonblicksbild; sexton
Jag gillar att fånga ögonblicket som inte händer så ofta. Som här när det inte finns plats för en ”redovisning” av sanningen. Att bilen faktiskt har gått 10 000 mil. Istället kan jag leka med att den är fabriksny. I alla fall tills jag startat motorn och rullat iväg en bit på vägen… 😉

Ögonblicksbild; sjutton
Här handlar det om en mer allvarlig variant av sanningen. Var det elfel? Kom någon person till skada?  Skulle branden dölja ett brott? Handlade det om att införskaffa sig försäkringspengar? Vad tror du? Mitt sjätte sinne berättar för mig att…  😉

Fotnot:
Hoppas du ska göra något trevligt i helgen och att du får vackert väder. Vi har för andra lördagen i rad åkt iväg med en fullastad bil till återvinningscentralen. Jag har fortsatt med att ”döstäda” under vardagarna och vi har gjort comeback på Tradera. Vi hann också med en mysig stund på Torget under förmiddagen. Först fika på Lurblåsaren. Sedan satt vi på en torgbänk och njöt av värmen en behaglig stund, innan vi gjorde ärenden runt om i butikerna. Efter lunch ska jag olja in balkonggolvet. Därefter fota och väga/mäta prylar som förhoppningsvis någon vill köpa på Tradera. solbo07 är vårt alias. Fast jag inte varit speciellt aktiv på bloggen under flera veckor har jag under dagarna tänkt och planerat mycket för min framtid som bloggare. Flera hemliga idéer har fötts. Jag vet vad som fungerar. Jag vet vad jag vill skriva/ta kort på. Att vara bloggare tar otroligt mycket tid. Just nu har jag inte det. Flera saker har jag/vi skjutit upp under dessa snart sju ”Ystadår”. Dessutom önskar jag få hjälp med tre viktiga saker under maj när det gäller min hälsa/kropp. Jag svarar eventuella kommentarer med en ”symbol”. Var rädd om dig. ❤