Sex mil hemifrån; etapp tolv

Klockan sju i lördags morse rullade vi iväg mot stationen med vår äldsta dotter och hennes höstpackning. Efter kramkalas på perrongen var det dags för en ny etapp i temat ”Sex mil hemifrån”.
Vårt eget tema för helgen var inre harmoni och ögongodis. ❤

På vägen mot Svarte på väg 9, njöt jag av mitt älskade hav. Med vetskapen om att vi inte skulle träffas på tjugosju timmar. 😉 För i Svarte vek jag av norrut och körde efter en stund om en modern cykelcampande man med dator framför styret.
Första stopp i blött gräs blev ödekyrkan, kyrkoruinen i Balkåkra.

Jag stod ensam och tog in historiens vindslag. Tänkte på att här stod självaste Carl von Linné på sin skånska resa i mitten av sjuttonhundratalet.

Just denna korta vägsträcka är ny i denna bloggkategori, men väldigt hemkär för oss efter flera avkopplande promenader runt Marsvinsholms slott.
Givetvis tog jag mig tid att gå in och titta till slottet och slottsparken. Ensam i parken stod mannen med den full-lastade campingcykeln och fotograferade. Vi hejade på varandra. Ett kort möte som gav energi.

På tal om underbar energi och harmoni. Här på bryggan i Snogeholmssjön intog vi förmiddagsfikat. Vilken rofylld balsamplats. ❤  Endast de gäckande regnmolnen och en morgonpigg geting störde tankarna.

Det är populärt att hyra båt och skaffa fiskekort. Även vintertid är den 8.5 meter djupa Snogeholmssjön en fin pimpelsjö. Vi noterade att flytväst inte var lika populärt att ha på sig. Ingen av de tiotalet män som vi såg, verkade inte ens när de sträckte på sig, vara nio meter långa. 😉

När regndropparna blev för många att räkna satte vi oss i bilen och for vidare.
Vi såg på håll Snogeholms slott (i fransk stil), som ligger vackert på udden.
Det var nu det hände som jag beskrev på Facebook i söndags. Det lokala regnmolnet hade tacksamt drivit vidare. Själv var jag som bilchaufför tankad av både kaffe, fika och tillfredsställelse, där jag sakta gled fram, på den smala slingrande asfalterade skogsvägen. Eftersom ingen bil syntes i backspegeln ville jag vara kvar i den behagliga bubblan. Den där bubblan som inte är gjord av hård metall. För livet kan ändra karaktär på en nanosekund.
Första dumma tanken som dök upp var att det stod en stor hund vid dungen. Hoppas den är kopplad. När jag insåg att det var ett stort vildsvin stannade jag bilen helt. Plötsligt hoppade det ut tre vildsvin framför vår bilruta. Jag frågade Solveig om hon hade systemkameran tillhands. Trots att hon hade den i knät hann hon aldrig få ordning på det tekniska och knäppa några kort. Det var första gången som vi sett levande vildsvin på så nära avstånd. Sedan vi flyttade till Ystad har jag hört och läst om flera otäcka olyckor och drabbningar med dessa beryktade djur. Det finns varningsskyltar på kända stråk. På långt håll har jag sett klungor på fält och någon gång ett överkört svin vid dikeskanten. Jag skulle inte vilja träffa på en större grupp under en skogspromenad.
Konstigt nog blev vi inte uppskakade av mötet. Men på kvällen när vi skulle sova kom tankarna tillbaka. Tänk om jag kört i vanlig laglig fart? Hur skulle det oönskade mötet slutat?

Grustaget som för exakt trettio år sedan blev en amfiteater har genom åren haft besök av många kända artister. Någon gång vill jag besöka en regnfri konsert, en varm sommarkväll, då stjärnorna lyser på himlavalvet. Givetvis ska det vara en av mina favoritartister/grupper som står för underhållningen.

Femte stoppet, Övedskloster vid Vombsjön, var planerat på hemmaplan. Jag hade läst på nätet att borggården och trädgården är öppen för allmänheten, alla dagar 9-16. Där finns möjlighet att fika på borggården lite längre fram på dagen, under sommartid. Annars är det inte tillåtet att ta med egen fika och hundar ska vara kopplade. Eftersom jag saknade hund tog jag istället Solveigs mjuka hand i min. Så hon hade stenkoll på mig. 😉

Huvudbyggnaden är i fransk rokokostil. Slottet är uppfört 1765-1776 av Hans Ramel. Undra om det är en förfader till Povel.

Eftersom vi hade tid kvar innan vi skulle äta på restaurang i Höör blev det ett stopp vid Östraby kyrka från 1100-talet.

Här hade vi otur med regnskuren. När Solveig skulle visa allt fint runt Fulltofta naturcentrum öppnade sig himlen. Då hade vi kommit femtio meter från bilen och hade bestämt oss för att chansa, trots den mörka synen ovanför våra huvuden. Det blev att kuta tillbaka till bilen. 😦

När vi parkerade utanför restaurangen lyste solen och det var behagligt varmt i luften. Därför lämnade vi jackorna kvar. Under slickandet av den rejäla efterrätten mörknade det till utanför vårt fönster och ett ösregn som hette duga höll på en kvart. Lika fort som det blöta kom uppifrån, upphörde ovädret.
Mätta och belåtna passade vi på att utnyttja solen och värmen som hastigt kom på återbesök. Det blev en timmes promenad i Höör centrum där jag tittade på detaljer och Solveig tittade på kläder och annat i butiker. Jag blev sugen på att köpa ett tusenbitspussel i bokhandeln. Sedan kom jag på att jag har en hel del annat att göra i höst. Just nu förbereder jag ex. den femte korsordstävlingen, som kommer på bloggen i november, som den gjort de senaste två åren. Undra vem som ska vinna titeln i år? 😀

För många år sedan hade Solveig en elev som hade en hörselskada. Därför fick hon och två kolleger åka på en tvådagarskurs för att lära sig hantera skolgången på rätt sätt. Denna kurs hölls på Stiftsgården Åkersberg i Höör. Kursen var säkert lärorik, men det jag fått höra många gånger var hur fint allt var runt omkring. Frukosten och maten var suverän. Naturen likaså. Solveig sa att hon ville ta med mig dit någon helg. Vissa saker blir aldrig av. Eller tar väldigt lång tid. 🙂  Nu var det jag som kom med idén och temat harmoni i denna Sex mil hemifrån tripp, som skulle kunna avslutas med en ljuvlig natt på Åkersberg. Jag har mina ljusa stunder. 😉 Det får bli ett eget blogginlägg senare.
Imorgon ska vi åka och lyssna på en föreläsning som jag sett fram emot länge. 😀

Fast text:
Solveig kom på en idé våren 2015 som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån och sedan vända bilen. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. Om du vill läsa om resorna 2015-2017 är det bara att gå in på kategorin ”Sex mil hemifrån”.

 

Annonser

Sex mil hemifrån; etapp elva

Underbart att komma iväg tidigt på morgonen. Ovanligt att det var så vindstilla i Baskemölla.
En fantastiskt fin liten backig ort på Österlen. Första gången som vi promenerade bland villorna. Synd det inte är okej att lägga in trettio bilder på varje stopp. 😉

Andra bilstopp blev i fiskebyn Vitemölla. Vi parkerade utanför tenoren Jussi Björlings favorithotell. Vi har många gånger sagt att vi någon gång ska ta in här en natt. Jag tror den planen kommer att gå i uppfyllelse. Egentligen fick vi lust att vandra vidare in till Kivik men det fanns inte tid för detta. Istället var jag i behov av ett maffigt Wienerbröd inför de kommande tre krävande vandringarna. 

Vår bil kände sig ensam på parkeringen. Inte en människa mötte vi på promenaden bland de tre tusen planterade träden.

 Fötterna sökte sig till historiens rötter.

Otroligt vad eken har varit med om mycket. Mina förfäder har kanske också beskådat trädet.
 Egentligen skulle bli besökt en engelsk trädgård, men vi noterade att de hade stängt på måndagar. Typiskt att det var just en måndag. Här noterade vi att vi var i fel månad. Som det kan bli. Juni Magnolia stod det på skylten. Undra om vi prickade in rätt år? 😉
Tur de hade ordnat en lekpark för mindre vuxna män. 🙂
Solveig ville gärna göra ett besök på denna Outlet, där hon fyndade lite av varje. Själv slog jag mig i slang med …
… eller det var mest fågeln som tjatade på om att jag skulle släppa ut den.

Nu var vi redo för nästa bestigning på en mycket omtalad mark. Det har varit många turer runt dessa konstverk. Eller om det är konstiga verk? Smaken är delad. Själv gillar jag bäst den naturliga Österlensutsikten som jag njöt till fullo av.
Den här tyckte jag var tuff och blev min favorit. Vid nästa verk hajade jag till när jag läste att det var Kim Hedås som låg bakom ”ljudet”. Mina tankar gick till en suverän konsert i Umeå som hon hade ihop med Jonas Gardell 1999. Jag spådde att hon skulle bli en stor svensk artist i framtiden. Antagligen tog annan konst över. Synd tycker jag som hade sett fram emot många album och framträdande med henne där hon fick ta mer plats. Jonas var också suverän. Men jag satt som på nålar och var rädd att han skulle dra in mig i något i sina monologer. För det var en liten lokal och jag satt ”dumt” till. 🙂

Till slut nådde vi till Himmelstrappan och min fantasi gick igång. Jag både hörde och såg hur Jack, Linnéa, Bart, Jonny och Harald satt längst upp och dinglade med benen. Samtidigt som kvintetten njöt av varandra och av utsikten drack de mellanöl och la upp planer för sommaren. En och annan butelj singlade ner som ett sommarregn mot marken. Plötsligt började Jack att sjunga om sextiosju och jag hängde på.
”Vad står du där och sjunger för? Tur vi är ensamma som vanligt. Kom så tar vi oss vidare till Brösarps Backar.”
”Vi är inte ensamma här. På trappan sitter…”
Vi avslutade med medhavd lunch innan benen fick övertalas till nästa bergsbestigning. Jag är mycket förtjust i Brösarps Backar. Men vi skulle varit här i maj som vi brukar vara. När backsipporna blommar. ❤

Fast text:
Solveig kom på en idé våren 2015 som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån och sedan vända bilen. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. Om du vill läsa om resorna 2015-2017 är det bara att gå in på kategorin ”Sex mil hemifrån”.

Sex mil hemifrån; etapp tio

Det har sina fördelar att vakna tidigt. Redan klockan fem gick vi upp och packade bil och matväska. Härligt att komma iväg på vägarna när det är relativt tomt. Magiskt att nå platser där vi var helt ensamma. Ibland krävs det tur för det sistnämnda.

Vi hade under veckan sett tjusiga bilder på facebook från bokskogen utanför Fågeltofta mot Kronovalls slott. En liten sträcka var extra sagolik. Då var vi ensamma på vägen och bokarna bredde ut sig över oss, som ett lövtak. ❤

Första stopp var Sankt Olofs kyrka. Jag hade läst någonstans att den utsetts till Sveriges finaste kyrka.

Kyrkan låg riktigt fint på en höjd. Eftersom jag är höjdrädd klättrade jag aldrig upp till tornet. Undra om kyrkan var lika fin inuti.

Vi var tre bilar på parkeringen vid Stenshuvud. Personerna som suttit i de andra bilarna gick ner mot havet. Därmed var vi helt ensamma när vi började klättringen. Bara fågelkvitter överallt i skogen. Jag hade tagit med mig rejäla vandringsskor. Det hade inte Solveig som hade sandaler och bara ben. Hon hajade till tre gånger när det slingrade sig över stigen. Orsaken var kopparormar.

Vi vet inte vad blommorna  heter. Vet du?

Detta var första gången som vi var på alla tre utsiktsplatserna. (Norra huvudet heter den tredje) Utsikten skiljer sig åt. Min personliga favorit är Södra huvudet.

Aldrig tidigare har jag suttit där själv under den ”varma” tiden på året. Ibland har det varit rejält trångt när jag kommit dit. Kaffet och wienerbrödet smakade extra gott. Undra hur mycket positiv energi vi samlade på oss. Detta var på Mors dag. Vi tänkte på att det var första gången som Solveig inte fick träffa någon dotter fysiskt sedan 1995. Det året hade vi inga barn. 😉 När vi satt på höjden plingade den moderna tekniken till och S fick kärleksförklaringar från Uppsala och Mallorca. ❤

Blicken sökte sig både långt bort och nära inpå blommor. Men det gällde att se var fötterna placerades. På vissa ställen är det rejält stenigt och kuperat. Annars måste jag berömma för de nya skyltarna och markeringarna. På nervägen tog vi ett annat håll. Nu mötte vi flera personer. Det är mysigt att heja på främlingar och ibland byta några ord. Jag berömde en kvinna med en tjusig klänning. En dansk man hade gått vilse en bit.

Nästa stopp var planerat. Vi hade tagit reda på när de öppnade på Kiviks musteri. Där köpte vi vin och cider inför studentfesten som stundade. Lite annat som INTE klirrade i bagaget åkte också med bland inköpen. Där finns så mycket lockande att välja på. 🙂

Fjärde stoppet blev Viks hamn. Där gick vi en skön promenad längs havet. Första gången som vi gått där. Himlen var vacker med sina molnformationer.

Häftigt att vi kunde se till Södra och Östra huvudet. Platserna vi besökte för några timmar sedan. (Längst bort på vänster sida på fotot.)
Jag har svårt för att låta bli att ta ett sådant här kort. Det ligger så mycket historia och kultur innanför väggarna. Jag avslutar med en färgklick. ❤
Österlen är en magisk trakt av Skåne.

Fast text:
Solveig kom på en idé våren 2015 som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån och sedan vända bilen. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. Om du vill läsa om resorna 2015-2017 är det bara att gå in på kategorin ”Sex mil hemifrån”.

Sex mil hemifrån; etapp nio


För ett par år sedan hamnade Torups slott och bokskog i min minnesbok. Dit måste vi åka någon gång. Idag blev det av. Vi åkte iväg redan klockan 07.00.

Vilken tur vi inte hade cyklarna med.  😉

Jag är svag för denna typ av foton.

1970 köpte Malmö stad godset Torup och allt som hörde till.

Bokskogen med alla sina motionsspår, promenadstigar, ridstigar och lekplatser måste vara guld värt för fritidsmänniskor.

Vilket vackert rekreationsområde många tusentals människor har nära till. Svårt att förstå att vi befann oss endast två mil från Malmö och Lund. Den skira grönskan i bokskogen är ljuvlig men svår att fånga på bild.

Jag uppskattade att det fanns så mycket att se, göra och äta på detta stora område. Perfekt att umgås över generationsgränserna. Våra fötter fick pröva flera slingor. Både kuperade och släta. Långa och korta leder. De som är här ofta behöver verkligen inte gå eller springa samma runda varje gång.

Skogens konung hälsade oss en god söndag.

 

Det blev också flera stopp vid rapsfält. På vissa ställen var det gult överallt. Då gillade jag att det var Solveig som var chaufför på ditresan, så jag kunde njuta extra. På hemresan körde jag och då bestämde jag stoppen vilket också har sina fördelar.  😉

 

Sista rastplatsen på E65 innan Ystad tar vid. Vi har det fint på hemmaplan också. Hoppas du haft en fin majhelg och kunnat njuta av naturens smörgåsbord.

 

Fast text:
Solveig kom på en idé våren 2015 som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån och sedan vända bilen. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. Om du vill läsa om resorna 2015-2016 är det bara att gå in på kategorin ”Sex mil hemifrån”.

Sex mil hemifrån; etapp åtta, del två

1

Vi fortsatte vår tur ”Sex mil hemifrån” från Fulltofta och nådde näset mellan Västra och Östra Ringsjön. Målet var att äntligen få uppleva ”Ringsjöns pärla” på nära håll. Bosjökloster gör skäl för smeknamnet. ❤

2

En av tiotusentals växter/blommor som ägarna låter oss få glädje av. Familjen Bonde driver Bosjökloster som öppnade för allmänheten 1962.

3

Ingen vet riktigt exakt när Bosjökloster grundades. Forskarna förmodar att det var på 1080-talet som Benediktinerorden började uppföra nunneklostret.

4

Här är ”portalen” till Borggården.

5

Det finns några statyer på området.

6

7

Visst är den mäktig och spännande, den tusenåriga eken? Tänk om den kunnat berätta om …

8

Denna plätt på jorden upplevde vi som en riktig oas. Slottet, kyrkan, trädgårdarna, slottsparken, utsikten m.m. Vi promenerade mycket, åt lunch, fikade, satt och njöt. Jag vågade inte testa linbanan som antagligen bara var för barn. Små barn. 😉

9

Solveig lyckades fånga sin gubbe genom lusthuset.

I Slottsparken håller mini Shetland, ponnys, alpackor och getter gräset klippt. Smart ordnat.

10

Stick och köp dig en egen glass. Eller ta på dig de blå solglasögonen. 🙂

11

Här fångade Solveig två gubbar. Vad ska hon ha alla gubbar till?

12

En bänk att samla gratis energi på.

13
Här är det vita klostret sett nerifrån sjön. (Vad svårt det var att välja bild till bloggen)

14

Det stod i en broschyr att det gick att låna en roddbåt och sticka ut på Ringsjön.

15

16

I ”Butiken i Röda huset” fanns vackra ting till hemmet och exklusivt tillverkade kläder för den köpsugne. Vi kände igen fina porslinsdekorer från tiden när vi drev Lidéns Samlingsmuseum på Bjärehalvön.

17

Det fanns många fina motiv/detaljer att plåta.

18

Synd att min favorit CajsaStina inte skulle framföra ”Visor från när och fjärran” idag. Vilken vacker plats att framföra en konsert på.

19

20

Det fanns utställningar att ta del av. En av dem var ”Glasklart” av Aino Gate, Astrid Gate & Micke Johansson.

21

En annan tidsepok tog vid, i ett annat hörn av slottet. I klostervalven satt nunnorna och åt. Hänsynsfullt gick jag tyst förbi och gav inga ljud ifrån mig när jag glömde böja på huvudet vid den låga ingången. 🙂

22

Dags att ta farväl och smälta alla behagliga intryck. Jag förstår att de anordnar bröllop, fester, middagar och konferenser på Bosjökloster. Det skulle vara spännande att åka hit under de andra tre årstiderna och jämföra. Tänk vad mycket det finns att se, bara genom att åka sex mil hemifrån. 🙂

Fast text:
Solveig kom på en idé våren 2015 som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån och sedan vända bilen. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. Om du vill läsa om förra årets fem resor är det bara att gå in på kategorin ”Sex mil hemifrån”. Detta var tredje resan 2016.

 

 

 

Sex mil hemifrån; etapp åtta, del ett

1

När vi svängt av väg 13 hamnade vi på en ”svart grusväg” och tankarna gled tillbaka till 1963 och filmen ”Fåglarna” av Alfred Hitchcock. För det du ser på bilden var mycket svartare än vad du kan tro. Det tog tid innan Solveig nådde systemkameran i baksätet och de hundra fegaste kajorna hade då redan lyft…

2

Vårt första stopp var en av de tio markerade lederna i Fulltofta Strövområde. Här var Solveig med sin skolklass i början av juni. När barnen passerade genom portalen skulle de säga sina namn…
”Bo Anders”. 🙂

3

4

Här växte många ekar av äldre slag.

5

Inte värt att störa arbetande ”humleal” (en humla som är personal) 🙂
6

Vet du att Mjölkörten även kallas för Rallarros?

7

Kommer det att bli en tidig och kall vinter nästa gång tro?

8

Här är en av de nyfikna kalvarna.

9

Det var en mycket naturskön trakt som jag är glad att Solveig ville ta med mig till. ❤

10

Jag måste upp och spana en stund. Synd att vi inte hade med oss kikaren. I bakgrunden Östra Ringsjön.

DSC_39960018

Här kan fågelskådarna gå ut och spana från den byggda utsiktsplatsen.

11

Först var det lite jobbigt med alla flugor INNAN vi fikade. Då berättade jag strängt på halländska att de skulle flyga iväg till de nybakade komockorna en bit ifrån. Helt otroligt. Varenda en lyssnade och lydde. Jag borde blivit flugmagister. Under en skön stund njöt vi av fågelsång, gott kaffe, sjöutsikt och av livet självt. 😀

12

När vi vandrat tillbaka till ”Den lilla blå” åkte vi tillbaks samma väg igen. Denna gång stannade vi till vid Fulltofta kyrka. Kyrkan uppfördes på 1100-talet och är byggd i romansk stil. Byggmaterialet var gråsten och som hörnstenar användes huggen sandsten.

13

Den här bilden gillar jag lite extra.

14

Det var en fin interiör i kyrkan med sevärda takmålningar.

15

Detta fönster blev min favorit i den heliga lokalen.

16

Hopp… hoppas tjockleken på fönstren räcker. Jag läste att Tippi Hedren blev skadad av en fågel under en filmtagning och fick ta paus i en vecka. Kanske bäst jag gör mig av med de två kärleksfåglarna i bagaget. Har jag tur hjälper det att de bara är uppstoppade. 🙂

Det blev så många fina bilder så jag delade upp denna åttonde etapp i två delar. Nästa gång får du följa med till … vad gissar du på?

19

 

Fast text:
Solveig kom på en idé våren 2015 som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån och sedan vända bilen. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. Om du vill läsa om förra årets fem resor är det bara att gå in på kategorin ”Sex mil hemifrån”. Detta var tredje resan 2016.

 

 

Sex mil hemifrån; etapp sju

Vi åkte hemifrån i lördags i solsken. Sex mil åt väster vräkte det ner och såg riktigt grått och dystert ut.  😦
Dessutom möttes vi av en stillastående karavan av bilar och hästtransporter. Aha. Vi hade inte tänkt på att det var Grand Prix-final i Falsterbo.
Snabbt ändrade vi planerna i en rondell. Snacka om att vara flexibel. 🙂

1

Den trevliga hamnen i Gislövs läge blev första stopp.

2

Nostalgiskt tänkte vi tillbaka fem år i tiden. Även den gången fick en brunöga kämpa  i en orättvis kamp.

2B

Det blev mörkare på himlen och vi kände regnstänk. Snabbt hoppade vi in i ”Den Lilla Blå” och fortsatte tillbaks längs väg 9.

3

4

Agdas har vi besökt några gånger förr på sommaren. Tomten på loftet fanns kvar. Även denna gång gjorde vi fynd. Bland annat fick ett gulligt porslinsbadkar följa med hem.

5

Tredje snabbstoppet blev vid Smygehuks fyr. Runt omkring finns ett Vandrahem.
6

Vi rullade iväg en bit till kända kvarter med det hotande ovädret i hälarna.

7

Idag hade vi med oss både fikakorg och lunch. På en bänk nära hamnen och den lättklädda statyn Famntaget fikade vi.

8

Jag blev både fascinerad och nedstämd när jag läste årtalen. Tänk att en ettåring kan vara så duktig och veta så mycket om anatomi. Samtidigt sorgligt att han dog så ung. Blev det för mycket av allt? 😉
Bäst du är snäll Bosse. Annars …

8B

Det fick bli ett snabbfika för det blev mörkare och mörkare på himlen och de första vattendropparna började blanda sig med kaffet.

9

De första åren var alltid denna butik min favorit.

10

Numera är det denna större lokal, som även rymmer turistbyrå som är min favorit. Här finns alltid intressanta alster till försäljning av olika material. Eftersom detta inlägg handlar om flera stopp kan jag inte visa upp alla foton som jag tog. (214 st) Dessutom har jag visat från andra somrar, fina saker som stått i de läckra fönsterna.

11

12

Vi tog strandvägen tillbaks. Även här finns det konst. Som tur var såg vi inga huggormar som det varnas om på skyltar.

13

Istället för att sätta mig i stolen, som en annan turist gjorde, valde jag att krypa närmre konsten och se den inifrån och utåt. 🙂

DSC_41000079

14

15

Vilken tur vi hade trots allt. Vi klarade oss från busvädret och slapp ösregn.

16

Här var Solveig inne förra året när jag vaktade våra cyklar. Idag kunde jag följa med in.

17

Men det var mycket fint att titta på i deras trädgård också.

18

Om det är någon som undrar kan jag berätta att butiken heter New Food – köksshop.

19

I Beddingestrand blev det ett besök här.

20

De andra somrarna när vi bott i trakterna har de sålt kläder i dessa lokaler.

21

Sista stoppet där vi intog vår medhavda lunch var Hörte hamn. Någon gång ska vi fika eller äta hos ”Hörte Kvarn” som fått fina priser och är med i kända boken. 🙂

22

19

Fast text:
Solveig kom på en idé våren 2015 som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån och sedan vända bilen. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. Om du vill läsa om förra årets fem resor är det bara att gå in på kategorin ”Sex mil hemifrån”. Detta var andra resan 2016.

 

 

 

 

Sex mil hemifrån; etapp sex

Ny bil och nytt år, men samma spännande upplägg som förra året.

1

Äntligen vi fick uppleva ”Playa de la Stenshuvud”. Den berömda och vackra stranden som sträcker sig från Lilla Vik till Stenshuvud. Fantastiskt att njuta av havsbrus och att jag lyckades knäppa en bild utan människor. Inte illa alls. Visst var det några som muttrade när jag bad dem att välja på att gå ut i det kalla vattnet eller klättra upp i ett träd. 🙂

2

Kan det vara någon av mina blogglekkompisar som håller på med sin sommarläxa?

3

Strandremsan skyddas av en hög strandbank med träd.

4

Efter att ha promenerat en stund i det uppfriskande vattnet tog vi trätrappan upp igen.

5

En av dessa tre bodar kallas för ”Iskalla boden” och ska visst ha glassförsäljning (?).

6

Ibland är det dop eller bröllop i St:Nicolas kapell som ägs av Rörums församling.

7

Alla är välkomna på ett besök. Givetvis tog vi vara på den generösa möjligheten.

8

Mycket rogivande att stanna till med kropp och själ för en stund.

9

Fin symbol för en god och bättre värld.

10

Det såg tufft ut uppifrån också.

11

Sedan körde vi vidare och fick balsam för magen på Mandelmans trädgårdar som får mer uppmärksamhet i ett kommande blogginlägg. Om det smakade gott? Jodå. En sådan om dagen och vågen och blodsockret når alptoppen.

12

Byn Vik är verkligen pittoresk. Jag hann tyvärr inte se så mycket av de fina husen utan fick hålla koll på de smala slingrande serpentinvägarna ner till dit vi skulle, parkeringsplatsen vid grinden mot de södra strandängarna.
Nu började jakten på det vi sökte, ”Prästens badkar”.
Vi var inte ensamma. Jag kom i kontakt med andra turister som gått vilse och letade efter samma sak. Till slut frågade jag fiskaren, som inte heller hade en aning. Då kom jag på vad jag skulle göra. Jag anställde alla svarta detektiver som jag kunde hitta.
13

Och det gav resultat direkt. 🙂

14

Enligt en sägen ska namnet härstamma från en präst på 1800-talet som hade en riktigt stor kroppshydda. Prästen kunde inte komma i ett vanligt badkar. Därför kom han på denna geniala idé med en daglig tvagning i havet. Sten och klippformationerna runt omkring blev som kanterna på ett vanligt badkar. Smart man. 😀

15

Här var vi förra året. Mysigt med en snabbrepris i Vårhallarna.

16

Vill du läsa och se mer om denna vackra plats i Hanöbukten kan trycka på min länk från utflykten på Norges nationaldag förra året. ❤

https://bosseliden.wordpress.com/2015/05/17/i-erosionens-fotspar/

17

Det blev ett stopp vid denna butik också. ..

18

… och denna söta katt fick följa med oss hem.

19

Fast text:
Solveig kom på en idé våren 2015 som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån och sedan vända bilen. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. Om du vill läsa om förra årets fem resor är det bara att gå in på kategorin ”Sex mil hemifrån”.

Sex mil hemifrån; etapp fem

Bild ett

Femte resans första stopp var i Kabusa. Mitt sjätte sinne spelade mig ett spratt, när jag trodde att jag skulle bli författare på förlaget med samma namn. En märklig story där jag tyckte pusselbitarna, som dök upp en efter en, passade så bra ihop. Det får jag berätta om i mina memoarer. Vill du läsa mer om inredningsbutiken så klicka här.

http://kabusadesignfactory.com/om-kabusa-design-factory/

Bild två

Det fanns många spännande saker att titta på.

Bild tre
Det var frestande att köpa en luftballong… om vi bara hade haft plats…

Bild fyra

Du som varit min bloggvän länge minns säkert denna bild och story för två år sedan.

Bild fem

Jag hade lovat att vara med som stöd när min liftarkompis genomgick ett laseringrepp i höger knä på sjukhuset i Glemmingebro. Ni ser väl hur tapper hon är? Gjorde tummen upp när jag frågade om det gjorde mycket ont. 😉

Bild sex

Det finns inte bara en rundkyrka på Österlen, utan även ett rundhus. Här blev det en liten miss i planeringen, när vi äntligen skulle stanna till vid klädesaffären som vi alltid åkt förbi tidigare.

bild sju

Vi var vana sedan tidigare på Bjärehalvön att vi nästan dagligen köpte jordgubbar, grönsaker, potatis och annat på detta sätt, nära där vi bodde. Tyvärr har vi lite längre till grönsaksstånden numera. Visst är det härligt att det fortfarande går att lita på människor som betalar varorna utan betjäning. Enligt vår lokaltidning har dessa ställen mest haft problem med en notorisk äldre man som åkt runt och stulit pengar.
Under en oväntad sekvens hände en otrolig story som jag inte vågar berätta om här på bloggen. Med en kombination av min fantasi och det oväntade som jag drabbades av trodde jag att min sista stund var kommen. På en nanosekund stod både min hjärna stilla och startade upp med en rädsla som jag efter några sekunder hoppades berodde på ett speciellt skäl. Tänk om jag kunnat få göra en video om händelsen. En utmärkt sketch. 🙂

Bild åtta
Detta ställe har jag lovhyllat några gånger på bloggen. Konstigt nog är det vårt första besök här denna sommar. Kan du som känner till min blogg lite gissa vart vi åkt för att fika?

Bild nio

När jag ser gamla pumpar tänker jag på min mormors hus och min barndom. ❤

Bild tio

Festligt. Direkt när vi såg denna ”blåa sak” sa Solveig det jag tänkte på.
”Ska vi köpa den?”
Så blev det.

Bild elva

Ser du något som frestar dig?

tolv

När Solveig stod i kön hejade jag på mannen som är bas i cafét på Backagården. Vår familj har gjort många besök här under våra fyra år och han känner nog igen mig.
Denna gång gjorde vi som alla de andra gästerna och letade upp ett mysigt bord utomhus i en egen vrå bland blommorna. Ingen satt i det stora växthuset med de dinglande mörkröda vindruvsklasarna. Men nästa gång vi kommer på återbesök i september hamnar vi troligen där.
Vad bra att det var relativt tomt i rummen för då kunde jag ta kort på … 😉

Tretton

Fjorton

Femton

… fönster. Fina fönster är jag svag för. Vad tycker du?

Sexton

Svag är jag för morotskakan också. Utan tvekan är det den godaste morotskaka som jag ätit på ett fik. Den knaspriga mandeln, lagom med glasyr och den saftiga konsistensen bidrar till min åsikt. Här kan du se vad man kan göra och se i butikerna i skånelängan mellan de tuffa kullarna och de vida fälten på Österlen. Stället med ett underbart växthus med hängande vindruvsklasar, Klädesbutik, Presentbutik och Café. http://www.backagarden.com/

Sjutton

Efter fika är det bra med motion. Vi åkte vidare till Löderup och Tallskogens Minigolf. Tack vare att värmen äntligen kommit till Österlen befann sig ”alla” på stranden. Förutom den trevliga kvinnliga ägaren och några tysta kottar var vi helt ensamma spelare under de första tolv hålen. Solveig ledde från bana ett till bana femton. Sedan visade hennes man var skåpet ska stå. Det var även han som vann tioligan, d.v.s. det var han som lyckades slå tre tior. Inget att vara stolt över. Spikligan slutade oavgjort.

Arton
Roliga men svåra banor, – inte dåliga spelare. Där har du min träffsäkra analys av en trevlig stund under de skuggande tallarna. 🙂
Nu ska vi se om jag spikar vägen hem. Inga problem. Jag tar vägen ett steg ovanför lämmeltåget, som antagligen är på väg hem från stranden. 😉

Fast text: Solveig kom på en idé i våras som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. När vi nått sex mil vänder vi bilen och gör stopp längs med hemvägen. Du som läsare får jättegärna ”låna” min nya kategori. Det hade varit intressant att se vad du upplever sex mil hemifrån dig.

2

Sex mil hemifrån; etapp fyra

Ett Fjärde resan gick väster ut mot Söderslätt. Vi valde vackra, slingrande väg 101 från Ystad. Första stoppet blev vid Bröddarps mölla som är en Stubbamölla, vilket innebär att en vertikal stock bär upp byggnaden. När det var dags för malning vreds hela möllan mot vinden. Kvarnhjulen drevs av vingarna. Vid gynnsamt väder maldes 300-400 kilo fodersäd per timme. Två Bröddarps Mölla som ligger mellan Västra Ingelstad och Arrie i Vellinge kommun uppfördes 1840-1841 och var i bruk till 1967 då den skadades av den kraftiga oktoberstormen. En storm som jag minns väl. Taken på hyreshusen bredvid min skola i Halmstad blåste sönder och vi skickades hem tidigare från skolan. Jag tyckte att det var både otäckt och spännande att kämpa mig hem i kastvindarna. Minns du stormen? Knepigt om du inte var född. 😉 Åter till Broddarps Mölla. Den sista möllaren, Ludvig Nilsson, skänkte möllan till en hembygdsförening. Kvällstid är möllan belyst. Det sistnämnda låter mysigt. ❤ Tre Klockaredösen i Södra Åkarp är en stenkammargrav från yngre stenåldern. Den består av ett stort takblock, ett gavelblock och tre sidblock. Vad svårt det var att välja finaste bilden. Jag tvekade länge om jag skulle ta denna eller den där jag hade lyft bort takblocket och släppt in mer ljus. 😉 Vellinge ett Vårt tredje besök hade mycket lockande att bjuda på. Vi har under de fyra år som vi bott i Ystad med jämna mellanrum fått reklam från Vellingeblomman. Nu hade vi en bra anledning att åka dit. Vellinge två På deras hemsida finns flikarna utställningar, trädgård, krukväxter, möbler, inredning, zoo och café. Vellinge tre Deras tomteby med 5000 kvm julutställning skulle kunna bli vårt nästa besök. För helt klart kommer vi att återvända. Vellinge fyra Vi delade på oss som vi gör ibland. Jag satte mig ner och såg att det fanns riktiga fiskar i den lilla dammen. Vad spännande. Solveig ser inte om jag sticker ner ett finger och hälsar på dem … vilket vågskvalp. Vad är det som händer i dammen! HJÄLP!! Velinnge Var kom den ifrån? Den såg hemskt arg och hungrig ut. ”Solveig! Undrar du varför jag är blöt? Du skulle sett kro … du skulle ändå inte tro mig. Kom så går vi och fikar på Farmor Idas café. Jag torkar i solen.” Fika ett Fika två Eftersom solen kom på besök valde vi att sitta ute i Caféträdgården. Det fanns bord lite överallt i den trevliga miljön. kyrka ett Skivarps kyrka är vacker och ligger högt i den lilla orten. Vi såg en man som jobbade på kyrkogården. Han kunde dessvärre varken svenska eller engelska och kunde därför inte hjälpa oss till ”Bibliska trädgården” som jag läst om på nätet. Kyrka två Solveig fortsatte letandet medan jag la mig på en soffa för att hitta nya spännande kameravinklar. Efter ett tag började det se mörkt ut. DSC_34210013 Precis lagom tills jag såg det lilla blå i det grå kom Solveig och berättade vart vi skulle. Kanske hade det varit smart att ha en skylt från grusvägen och samtidigt gjort reklam för en vacker och rogivande plats som kunde fått många fler besökare. Kyrk tre Trädgården består av 36 olika växter som omnämns i Bibeln. Förutom fikon, äppleträd och libanonceder går det att se busken Vinruta. En mycket trivsam oas. Charlotten Skåne är rikt på gamla fina slott. Synd att Charlottenlunds slott är privatägt och inte öppet för allmänheten. Slottet ligger 8 km från Ystad. Det är byggt 1849 i Medeltidsromantisk stil. Byggherre var Arvid Posse. Det ägs av familjen Lachmann.

Fast text: Solveig kom på en idé i våras som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. När vi nått sex mil vänder vi bilen och gör stopp längs med hemvägen. Du som läsare får jättegärna ”låna” min nya kategori. Det hade varit intressant att se vad du upplever sex mil hemifrån dig. 2