Det kunde blivit en restaurang

Det kan vara intressant att följa hur ett bygge utvecklas från månad till månad.
Under fyra månader åkte jag samma datum till platsen för att jämföra med hur det var förra gången.

ett

Det handlar om en ackumulatortank med en volym på¨6700 kubikmeter vatten, med en temperatur på upp till 95 grader, som ska hjälpa till främst på mornar och kvällar till oss i Ystad. Det är då behovet av varmvatten är som störst.

tva

Den största ackumulationstanken i Sverige finns i Borås. Den är 75 meter hög. Den häftigaste bör vara den i Åre. För på toppen finns en restaurang/café med utsikt över den vackra omgivningen.
Först var det meningen att det skulle bli en restaurang även i Ystad. Priset och läget på ett industriområde gjorde att planerna ändrades.

tre

Byggtekniken kallas för spiralmetoden och kom till redan på 50-talet. Tanken roteras upp successivt. Arbetet kan skötas från en liten yta från ett och samma ställe. Byggföretaget är ensamma i världen om tekniken. De behöver inga ställningar. Allt sköts från markplan. De bygger bit för bit som en spiral. Taket läggs på efter första varvet och trycks sedan upp med hydraulkraft. Varje byggdel är sju meter lång. Den svetsas och skjuts sedan på plats.
”Termosen” växte två till fem meter om dagen.

fyra
Så nu har vi fått ett nytt lutande torn … skojar bara. 🙂 Ystad har fått en ny skyline. Högsta byggnaden är numera 63 meter över marken. Skånes högsta är Turning Torso i Malmö, som är tre gånger så hög.
Till sommaren är det dags för premiären. Först återstår vattenpåfyllning som tar 2-3 veckor, isolering och mängder av tester.
Jag ser fram emot det lovade spektakulära ljuset från lamporna innanför hålen i olika storlekar. Det är bra att det finns en buffert om det skulle bli extra kallt en vinter. Eller om ”alla turister” vill åka till Wallanderstaden. 🙂
Men jag är inte det minsta sugen på att ta spiralstegen upp. Är du? Hade jag fått en miljon skulle jag funderat på saken. Då hade jag valt att göra det när det är mörkt ute.
Lika bra att droppa förslaget. Istället får jag ta trapporna till tandläkaren i eftermiddag. Därefter tänkte jag hålla tummarna för Stina Nilsson. 😀

 

Jag gjorde en kovändning

Solen har tagit rejält på snön de sista dagarna.
Det ska bli skönt att gå en rofylld promenad runt det gamla klostret. Jag måste erkänna att jag blev lite sur på okända människor som gick mitt i gatan när jag körde dit. Trottoarerna var faktiskt skottade. Tyckte de att jag skulle köra med bilen på trottoaren?

a
Nu är jag harmonisk och irritationen har lagt sig som is på sjön.

bUndra vad som är på G?

c

Vilken upplevelse som jag fick vara med om. Jag som inte ens visste att det fanns ett program som heter ”Så ska det måsa”. Domaren satt i det gula huset. Det var två lag som tävlade. Temat var låtar som hade med ämnet flyga att göra. Jag frågade en deltagare när det kommer på TV och i vilken kanal. Jag fick det dumma svaret ”Göta kanal”.

d

Jag blev så trött av det dumma svaret att jag tog en siesta på bänken och drömde om de pioner som ska växa upp i rabatten om några månader.

e

Efter den goa vilan fick det bli en promenad i stan.

f

En liten kort stund hann jag njuta av värmen från solen innan jag hörde ljudet. En slags förvarning från ovan. Vilken tur att jag hade snabba reflexer.
”Dumma bilar. Komma och störa mig när jag traskar omkring mitt i gatan. Vad är det för stil? De kan väl köra på andra gator?”  😉

g

Egentligen borde jag haft en bygghjälm på huvudet. Fyra-fem gånger var det nära att jag blev träffad. Undra vad som händer när is träffar en träskalle? 🙂
Ett tag blev jag sittande på huk för att studera vintermyrorna som hade just det, små söta hjälmar i olika färger på sina kloka huvuden. Vad smarta de är.
En gång blev jag för nyfiken. Det var när jag frågade en tant som gick förbi om hon trodde att färgerna på hjälmarna hade med olika familjer att göra. Vilken konstig blick jag fick? Henne ska jag aldrig fråga mer. Istället ska jag gå en snabbkurs i Myriska och fråga dem själv nästa gång.
h

Nu ska jag se vad som händer på Teatern i vår.
i
Imorgon ska jag på årskontroll. Alla proven togs i förra veckan. Hoppas de inte ger mig några tabletter mot min fantasi. Visserligen är den lite galen ibland. Men det är väl bättre än att inte ha någon alls? 🙂 Först ska de ta EKG på mig. Vad fort det går nu för tiden. Förr var det många fler moment och jag fick ligga länge på en brits med fler kablar.

Ps. Som den vaksamme kan se la jag in detta inlägg i kategorin ”Lite galet”.

Från vinter till vår

Jag har skottat snö flera gånger under senaste veckan. För till slut kom vintern till Ystad och det med besked.
Annars är det uppskattat från mitt håll med ljuset som återvänt. Igår när jag pratade i telefon med bror var det ljust ute vid femtiden på eftermiddagen. I morse när jag och Solveig såg ett avsnitt av ”Vi på Saltkråkan” från Öppet arkiv vid frukoststunden, hade vi inga levande ljus tända som vi haft de andra gångerna. Istället lyste solen och vi fick ta ner persiennerna. Därför lockade det mig att åka ner till havet och ta med kameran.
Först blev det ett ärende på sjukhusapoteket. Konstigt att jag inte noterat denna stenstaty tidigare. En mamma och ett litet barn i famnen.

1

Vi parkerade ”Den lilla blå” nära det stora kända hotellet. Jag hann inte riktigt fram till att få en närbild på svanklubben. Fortfarande såg jag fram emot en härlig solskenspromenad.

2

Ack vad jag tog fel. En sak slog mig. Jag har inte haft på mig någon halsduk sedan vi flyttade till Ystad. Idag hade jag kunnat tänka mig en tjock varm tygorm  🙂  runt huvud och ansikte. Vilken kylig vind från havet. Värst bet den i min haka. Om jag åtminstone tagit på mig jultomtemasken. Fast då hade nog inte Solveig velat gå bredvid mig.

3

Men denna bild gillar jag. Egentligen stod jag och lurpassade när jag såg ett större sällskap komma ut från hotellet i vita badrockar. Jag hoppades att de skulle vinterbada. Springa rakt ut på bryggan och doppa sig.
För att inte skämmas vände jag mig om och tog ett par bilder mot havet. Tyvärr gick gruppen bara in till relaxbyggnaden. Vilka fegisar. 🙂

4

Betydligt skönare att gå upp bland tallarna. Där kom inte vinden åt oss.
Innan vi åkte hem till Skidskytte-VM blev det ett varmare och trevligare besök i blomsteraffären. Där fick vi vårkänslor.

6

Vi blir alltid glada ända in i själen och njuter av alla blommor. Svårt att välja vad vi ska köpa.

7

Själv hade jag svårt att välja vilken stol jag skulle sätta mig på. ”Ska jag sätta mig på vårblomsstolen?”

8
Eller är det bättre att jag …

9

Denna gång fick dessa brudorkidéer följa med hem till oss. I papperskorgen åkte de vita trötta julstjärnorna. De röda i köksfönstret fick en veckas dispens. Mycket beroende på snön utanför och deras utseende. Jag syftade inte på snöflingornas utseende. Näpp.

10

Jag är nervös. Imorgon fyller jag 26 +. Undra om jag kommer att somna i natt. Hoppas jag inte ligger vaken hela natten och funderar på vad jag ska döpa ragdoll katten till. Den som står tvåa på önskelistan. Överst står en pålitlig bukspottkörtel. Den kommer inte att få något namn. På tredje plats står … asch. Lite hemligheter måste jag få ha för mig själv. Ikväll ska jag hålla tummarna för Mariette från Harplinge. Hoppas hon går direkt till final. Om låten är bra. 😉

Kram till alla bloggbesökare. ❤

Vi hittade till slut

Nu skulle jag egentligen för första gången lägga in ett musikinlägg med vår yngsta dotter Lizette. Första gången som jag fick klartecken för detta. Hm! Jag har njutit flera gånger av inspelningen från när hon sitter på en barstol och sjunger och spelar gitarr under insamlandet av pengar till Musikhjälpen. Tyvärr finns det ingen ”adress” till mobilinspelningen så jag ger upp det försöket.  😦
Hon vill heller inte hamna på Youtube. Annars kunde hon gjort ett gästspel på Jennifers musikkanal.

Den kvällen var vi inte i Simrishamn och lyssnade. Däremot var det bestämt att vi skulle lyssna på skolkören som skulle ha konsert tillsammans med två andra körer, i en kyrka på Österlen klockan 19.00 några dagar senare.

aurora-bb

Eftersom Solveig har semester slog vi ett helt gäng flugor i samma smäll och bokade in oss på ett pensionat i Simrishamn. I den staden har vi aldrig sovit förr. Kul med något nytt.

dsc_00220014

På vägen dit stannade vi till vid olika favoritplatser. Någon julkänsla infann sig inte. Men det regnade i alla fall inte.

dsc_00250012

Jag hittade några brädor som såg lediga ut. När S inte såg det klättrade jag upp och byggde en koja. 🙂

dsc_00400005

När jag såg alla fåglar drabbades jag av en snilleblixt. Jag stack in i åretruntaffären och köpte vattenlösliga färger och en färgspruta.

dsc_00190016

Lånade den ensamma övergivna båten och rodde ut en bit i decemberhavet.

dsc_00430002

Det tog bara tjugo minuter att hitta alla arterna från affischen. Sedan hörde jag att Solveig ropade på mig från land. Synd. Jag tänkte först ta en snabb tur till Bornholm som skymtade vid horisonten. 🙂

Vi som var ute i god tid höll på att missa starten på konserten. Ett vägarbete, mörker, inga skyltar om någon kyrka m.m. gjorde att vi närmade oss Kivik istället för S Melby kyrka.
Utanför kyrkan på höjden fanns massor av bilar. En vakt dirigerade in oss i mörkret en bra bit från kyrkan. När vi öppnade kyrkporten stod en kör precis innanför porten. Lite pinsamt när vi skulle ta oss igenom skaran för att nå en kyrkbänk. 🙂
Från sin plats därframme hade Lizette undrat var hennes föräldrar tagit vägen.
Jag gillar kyrkor utan pelare som skymmer.

Nu ropar tre damer på mig. De vill spela ett familjespel med choklad som vinster. Bäst att lyda. Jag önskar alla bloggläsare en God Jul. 🙂

julgranen-2016

 

 

 

Jakten på julen

1

Det gick inte så bra när jag startade jakten på julen i Ystad. Min tanke var att ta snygga kort på alla upplysta dekorationer i grannskapet under morgonpromenaden.
Ibland blev jag impad och förtjust. Andra gånger svepte tanken in att det mer och mer handlade om en tävling mellan grannarna. När det började kännas som om jag höll på med ett inbrott i Rustas lokaler innan öppningsdags var det på gränsen till …

2

”Snälla Alfons Åberg. Du som kan allt. Hjälp mig att hitta jultecken i Ystad.”

3

”Tack snälla Alfons. Vilken bra idé att skaffa julglasögon.”  🙂

4

Undra vad det är i det gröna paketet till höger?

5

Trevligt att ta ett snack med balkongtomten i år också.

6

De här julmarsipanrödbollarna sådde jag i september. Kul att de hann komma upp i tid och att jag är så teknisk och julsmart. Allt funkar som det ska. Jag såg på ena mätaren att 2 642 personer fått en stöt när de rört vid bollarna. Min mix med att det blir starka elektriska stötar vid beröring och kombinationen att personen skrattar högt utan att kunna styra skrattet i 45 sekunder måste varit pinsam.  🙂
På den dolda kameran såg jag en känd politiker, en fransk sångerska och en landslagshandbollspelare.

6-och-en-halv

Hoppas det singlar ner några cm snö innan julafton.

7

Egentligen var det ganska mycket folk som passade på att ”gå på stan” denna förlängda ”öppetlördag”. Men jag lyckades hitta luckorna när jag tog foton. När jag såg att det fanns tid kvar på parkeringsbiljetten, fick det bli en tur in i lugnet – Mariakyrkan.

8

Bilden blev suddig på krubban, men får vara med på bloggen ändå.

9
Nu blir det snart två lediga fönsterplatser. Nästa gång. Istället blev det två goda osötade chokladkakor från Lurblåsaren som fick följa med hem i en påse. För jakten var inte slut. Damernas jaktstart lockade mig på hemmaplan. Tyvärr vann inte någon av mina personliga favoriter.

10

På tal om lockande saker. Jag skulle gärna vilja följa med in här en stund.

11

Eller in här. Vi är nästan säkra på att detta är huset som jag skrev om för två år sedan på bloggen. Då utgick jag från en bild och texter i YA. Det handlade om en äldre man som fortfarande hade utedass i sin bostad i centrala Ystad. I somras såg vi flera gånger att de höll på att fixa här. Både inomhus och utomhus. Det har säkert blivit jättefint.

12 Mitt emot på Teatergränd såg vi denna ros. Den 10 december 2016.  ❤

Novembers bakgata

 

1Så här har du aldrig sett mig visa Ystad förr på bloggen.

2

En stad som är novemberklädd under vår promenad i Sibirien. (Denna del av Ystad heter så)

3

Sönderkladdad av amatörkonstnärer med sprayflaskor som ropar på uppmärksamhet på sitt provocerande sätt. ”Här är jag. Ser ni mig? Älska mig!”

5

Det finns skräp överallt. Saker som flutet i land. En svart mamba ligger hösttrött på klipporna till höger på bilden. Två fåglar äter skrattpiller för att orka stå ut.

4

De små kolonistugorna är hösttrötta, sorgsna och övergivna. Hade jag orkat stå kvar en kvart till skulle du sett att de alla blivit grå till färgen. Jag frös efter att konstaterat att de gula, gröna och lila blivit grå bara på två novemberminuter.

6

Vem ska trösta knytet?  Finns det inget hopp? Kommer novemberdepressionen att nagla sig fast och slå rot eller …

7

… ett ljus finns där alltid.  Även om vi hävdar att vi famlar i mörkret på olika plan.

8

Det finns ett hopp om en nalkande horisont med det vi saknar – ljuset. Till dess gäller det bara att stå ut och ta ett steg i taget. Fyra år kan gå fort. Kanske redan nästa år bestäms det från högre ort i väster att vi skippar november. Hoppar direkt till galen tunna – förlåt december.
En del hjälper till på sitt sätt att piffa upp det gråa. Är det så hos dig med? Ganska häftigt tycker jag.

dsc_41010039

dsc_41030037

piggar-upp-ett

piggar-upp-tva

De sista fyra bilderna har jag tagit i Helsingborg och i Ystad centrum.
Måste medge att det är riktigt vackert på himlen just nu. ❤

Uppskattat med förlängd säsong

1

Vilken vitaminkick oktobers sista söndag gav oss. Visst var det kyligt om fingrarna när jag ensam hoppade ur bilen vid Löderups kyrka för att gå en stund i Wallanders fotspår.

2

I Skillinge lockade det heller inte till dopp. Mina tår spretade åt alla andra håll.

3

Annars när vi styr bilen mot Kåseberga i slutet av oktober brukar det vara öde. Deras nya koncept med att fortsätta att ha öppet på några matställen under hösten verkar ha gett resultat. Det var trångt vid parkeringen vid hamnen. Bilden ”ljuger”.( Just denna bild tog jag efter maten och promenaden.) För det fanns ingen ledig plats på balkongen. Matgästerna satt utan ytterplagg, njöt i solen och utsikten mot havet. 😀
Vi hade perfekt bord vid fönstret på andra våningen, så det gick ingen nöd på oss. Tänk om vi haft den vyn utanför vårt eget köksfönster. ❤

4
Vi borde hoppat efterrätten. För vi var proppmätta när vi traskade iväg uppför den branta backen.

5

Trots att vi varit i Kåseberga många gånger har vi missat dessa två trappor och etapp av Skåneleden. Vi har alltid trott att det var en privat väg. Det ser ut som vattnet kommer att rinna över och börja klättra upp för … eller så är det min fantasi som tagit för stor plats.

6

Lillebror till något annat på Holly eller något liknande.  😉

7

Mina lekar har spridit sig till Österlen.

8

”Klara – Färdiga – Flyg! Den som kommer först till Bornholm får tio fjädrar, den som kommer tvåa får …” Jag som trodde jag hade en ledig söndag.

9

Ola firar tydligen helg och har stängt.

10

Nu är frågan om vi ska ta Ale Stenar också. För jag är fortfarande fulltankad av söndagsmiddag och solen är så sällskapssjuk. 😀 Dessutom kommer vintertiden att käka upp en timme när vi kommer hem och då blir det mörkt ännu tidigare.

Vi levde verkligen i ”Carpe Diem” dessa timmar och tankade energi. ❤

 

 

Dunkers kulturhus; del tre

1
Vi klev upp en våning i den ”medeltida borg” som Kim Utzon skapat. Det innersta ”Smyckeskrinet”, utställningarna, skyddas av en ringmur av kontors – och undervisningsrum. Så smart tänkt av den danske arkitekten. 🙂

2

Vilken imponerande meritlista Camilla Thulin har. Modeskapare av rang, författare och programledare. Undra hur många kändisar som burit hennes skapelser?
Camilla är född 1961 i Nysund. Hon arbetar som kostymör för bland annat Göteborgsoperan och Stockholms stadsteater och har skapat kläder åt många shower genom åren. Camilla är sambo med skådespelaren Johan Rabaeus, som vi såg i Let´s dance nu i våras.

3

Solveig undrade hur det skulle kännas att bära en klänning av Camilla Thulin vid något festligt tillfälle, den här till exempel.

4

5

Själv blev jag impad av Solveigs spontana utrop långt innan hon kunnat läsa på informationslapparna.

6

7

”Titta där är klänningen som Lisa Nilsson hade på konserten kvällen innan bröllopet!”
Vilket bröllop? Vårt? hann jag tänka innan polletten ramlade ner.

8
Vad tycker du? Fint va?

9

10

Vad fort tiden går. Redan elva år sedan.

11

12

13

”Mitt liv har faktiskt alltid bestått av begagnade ting, från bostad, möbler, husgeråd, kläder och hundar till karlar. Själv är jag numera också en bättre begagnad dam i sina bästa år. Så för mig är begagnat en livsstil.”
Camilla Thulin

14

15

Trots att jag själv inte är något modelejon var det en stor upplevelse att se alla de fina kostymerna. Mina bilder är givetvis bara ett axplock av allt som visades upp. Tyvärr fick jag inte använda blixt därför blev flera bilder av dålig kvalitet. Det är bäst du åker dit och tittar själv. 🙂
Dunkers kulturhus ligger väldigt bra till. Nära tågstationen, vattnet och centrum. Missa inte detta nästa gång som du åker till Helsingborg – Öresunds pärla.

Dunkers kulturhus, del två

Idag är det Solveig som står för blogginlägget om mannen som växte upp i min barndomsstad Halmstad och började sin yrkeskarriär som tecknare på en reklambyrå i den lilla västkuststaden.

1

Välkomna in i utställningshall 1 i Dunkers kulturhus.

2

Åldersgräns? Nej, den här utställningen passar alla åldrar. Möjligtvis kan vi ”som är lite äldre” bli trötta i öronen efter en stund. Men vad gör väl det när ögonen har så mycket njutbart att se på.

Pettson, katten Findus, Nasse, Mamma Mu med flera. Vad har de gemensamt? Jo, de är skapade av Sven Nordquist. En fantastisk barnboksförfattare och en ännu mer fantastisk barnboksillustratör. Han är helt klart en av mina favoritförfattare då det gäller bilderböcker och min absoluta favorit då det gäller illustratörer. Det är få förunnat att vara suverän både på att skriva och att illustrera.

3

Visst såg vi alla skorna på golvet när vi kom in, men ”stora som vi är” så trodde vi att det bara var barnen som skulle ta av skorna. Hoppsan! Så var det inte! Vi blev snabbt tillrättavisade om att ta av oss skorna… och traskade sedan vidare, jag barfota och Bosse i strumplästen.

4

”Nasse”, en helt underbar bilderboksfigur. Han som prövar sig fram.

DSC_40210101

Har du inte läst något av Sven Nordquist förut rekommenderar jag ”Nasses taxi”. I den boken hittar Nasse en skottkärra och blir mycket fundersam över varför två små kaniner kan vara så tunga att köra när en stor lärare går att köra hur lätt som helst. En bok som ger många leenden och skratt oavsett ålder.

5

”Katten Findus” – en spelevink som håller gubben Pettson igång. Findus är bra på att luras och full av idéer och bus och inte alltid helt ärlig…
– Jag har ett meddelande från Pettson, sa Findus med myndig röst. Han har blivit sjuk av allt galandet, så därför har han skrivit på en lapp vad jag ska säga. Han vecklade upp papperet och läste:
– Från och med imorgon får tuppskrället bara gala en minut på morgonen och en minut på kvällen. Annars blir det grytan.                                                        
(Tuppens minut)

6

7

Nä, Bosse fick inte sätta sig och pussla. Vi drog vidare till Pettsons snickarbod.

9

8

”I Pettsons snickarbod finns allting mellan himmel och jord” (Sven Hedman/Sven Nordqvist). Det kändes verkligen som om vi befann oss i den riktiga snickarboden. Pettson och Findus hade lämnat kvar en halvfärdig höna. Den som de gör i ”Rävjakten”. De vill ju inte skjuta räven utan bara lura och skrämma honom. Dessvärre blev vår bild alldeles suddig. Kameran gillade inte att vi tog utan blixt… (Vi följde ju reglerna.)

10

”Mamma Mu”. En ko som inte riktigt uppför sig som andra. Sven Nordqvist är ”bara” illustratör. Texterna om Mamma Mu och Kråkan är skrivna av Jujja Wieslander och allt började med en sång…

11

Äntligen fick Bosse leka en liten stund.

12

Effektfullt om än lite suddigt. Vet inte riktigt vad som hände med kameran när vi tog den här bilden.

13

”Agaton Öman och alfabetet”, Sven Nordqvists första bilderbok. Med denna bilderbok vann han Bokförlaget Opals bilderbokstävling 1982. Det är nog dessvärre en bok som inte skapat några bestående minnen hos mig.

Det har däremot ”Pannkakstårtan” som kom 1984 gjort. Nu när jag går igenom våra böcker upptäcker jag att just den saknas… Hm!

14

”Hattjakten” (1987) Morfar hade en hatt som han aldrig tog av sig. Utom när han skulle sova. Då hängde han den över sin sänglampa. Det var det sista han gjorde varje kväll innan han somnade. Och det första han gjorde varje morgon var att sätta på sig hatten. En morgon när morfar vakande var hatten borta…

Vill du veta hur det går? Ja, då får du bege dig till biblioteket och låna boken.

15

Två saker behöver man när man ska läsa en bok av Sven Nordqvist. Tid och tålamod.

Tid – Det tar lång tid att både läsa och titta på alla små finurliga och roliga detaljer på varje uppslag. Det är som om Sven berättar en historia som han illustrerat med de ”stora” bilderna och minst en eller två parallella historier som berättas när man letar lite noggrannare i bilderna.

Tålamod – Om du ska läsa för ett eller flera barn får du räkna med att du kommer att få många frågor och kommentarer. Varför? Men den där då? Hur? Titta, kan du? Oj! Wao! Hoppsan! Det går inte att snabbläddra en Pettsonbok, eller att hoppa över en sida eller ett stycke. Man fastnar hela tiden (fastnar på ett positivt sätt) skrattar tillsammans, upptäcker tillsammans, får nya tankar och funderingar. Att läsa bilderböcker av Sven Nordqvist tillsammans med barn – det är att ge dem det bästa man kan ge, nämligen språket, på samma gång som man som vuxen får chansen att bli barn på nytt.

Tack Dunkers kulturhus och Sven Nordqvist för en mycket trevlig och upplevelserik utställning. Jag hoppas att alla som bor i eller passerar Helsingborg beger sig till Dunkers kulturhus och besöker utställningen.

Dunkers kulturhus, del ett

1

Det var hit vi styrde våra steg efter fikat på Fahlmans konditori i Helsingborg.
Dunkers kulturhus invigdes 2002. Fem år efter det att en arkitekttävling hade utlysts. Vann gjorde dansken Kim Utzon med temat ”Staden vid havet”. Kims pappa Jörn är ännu mer känd. Det var han som ritade operahuset i Sydney, Australien.
Är det någon som minns tennisbollar och gummistövlar från Tretorn? Jag minns det mycket väl från min uppväxt. Gummifabriken var Helsingborgs största arbetsplats och drevs av Henry Dunker. Han och hans fru Gerd fick inga barn. Gerda var genuint intresserad av kultur. Henry valde att donera hela sin förmögenhet till Helsingborg stad. Tack vare dessa pengar kunde Dunkers kulturhus byggas. 🙂

2

Det finns saker att titta på utanför också.

3

Dessa visade jag förra året. Då trodde vi att något nattsuddargäng hade vält kaninen.

4

Efter att ha betalt entré och hängt av oss var det dags för att besöka första utställningen.
Av Dunkers 16 000 kvadratmeter utgörs över 3 000 kvadratmeter av utställningsyta.

5

Det är fri entré till konstnären Karin Wibergs ”Moment – Ögonblick”. Hennes skulpturer är byster av lera som föreställer människor och djur.

6

Det var mäktigt och effektfullt i visningsrummet och sinnena fick stimulans. Läckert med kombinationen med bildspelet på väggen.

7

”Jag har alltid haft en fascination för urskogen, dess mystik, det genuina ursprunget, det farliga, okända, det vackra och ljuva. Vem möter man djupt där inne i den mörkaste skogen, när man känner att man inte är på sin vanliga trygga mark utan kliver vidare in i en ny och annan värld?”
Karin Wiberg

8

Vad händer utanför? Känner jag mig inte trygg här inne? Behöver jag fly? 🙂

9

Smart sätt att nå upp. Det skulle vi behövt i vår härliga lägenhet i Gamla Stan i Falkenberg.

10

Egentligen gick vi inte ut här utan fortsatte till nästa visning och till nästa visning. De kommer imorgon och på onsdag. 🙂
Först hade vi tänkt äta lunch på Dunkers men vi var inte så hungriga just då. Annars kunde vi suttit vid ett fönsterbord en våning upp och tittat ut mot Helsingör. Istället hamnade vi ju på restaurangen ”Hos Bo” som var riktigt bra.

DSC_40900050