Saknad & älskad

dsc_00100012

Jag fick en oväntad kelkompis när jag kom hem från en eftermiddagspromenad i veckan.Tyvärr hade jag med mobilen så det blev bara några suddiga bilder.
Först trodde jag katten fått fnatt när jag på avstånd såg att den verkade hoppa av glädje rakt mot mig. Snart kommer den att vika av mot dungen, tänkte jag och passerade stammen på ett träd som skymde sikten en kort stund. Så var det inte. Istället törstade den efter bekräftelse och ville till slut upp och slicka mig i ansiktet. Vilken mjuk tjock päls den hade.
Bakom min rygg dök det upp något mer intressant för katten och jag blev lämnad för en stund.

dsc_00080014

Det var skoj att se den ystra stora hundvalpen och trist att jag inte hade systemkameran och fick till den perfekta bilden när den låg helt på rygg och spelade död.

dsc_00090013

Under promenaden gick jag förbi en plats där jag tidigare sett ett gosedjur ligga i stentrappan. Nu hade någon snäll människa hängt upp det i en häck och hoppades såklart att den unga ägaren snart skulle sammanstråla med sin älskade vän. Låt det bli en sanndröm. ❤

dsc_00110011

Under resten av promenaden gick jag och tänkte på vad som stod under en lucka på Gunnels blogg för några dagar sedan. Hon hade även lagt in en vacker bild. Det sistnämnda såg jag inte förrän jag letade rätt lucka och blogginlägg. Sant. 🙂

http://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2016/12/lucka-4.html

December är en månad då jag tänker extra på människor som jag mött på min livsstig. Jag tycker om att stillsamt göra sådana vandringar då och då. Stämma av livet.
Både mina fötter och tankar vandrade tyst inom det gemensamma ämnet AVTRYCK.
Är det så för dig läsare också?
Egentligen är det inte så underligt när det gäller det första. Givetvis minns vi starkast de som vi älskade/gillade mest. Konstigt vore annars. Men på både gott och ont minns jag även väl de personer som jag tyckt minst om. De flesta av alla de andra hundratusentals individer som jag stött på i olika sammanhang har mer en tendens att flyta ihop till en osynlig massa. Synd. För jag är säker på att det fanns många guldkorn som aldrig kom till tals. Som behövde en längre startsträcka för att öppna upp en bit. Hoppas de hittade sitt bollplank. Annars var jag duktig på att få ”främlingar”/personer att öppna sin dörr för mig. Ganska ofta tog jag mig tid att lyssna när andra rusade vidare i livet. Kompisar brukade reta mig för det och de hade rätt på ett vis. Det var en svår balansgång. För mig var det inte samma sak, att vara en bra medmänniska som att ex. inleda ett förhållande. Två helt skilda saker i min värld. Där sårade jag hjärtan. Men jag har inget dåligt samvete. Jag var inte ett sådant halmstrå. Vid vissa tillfällen hände det att jag blev ”Kall som is”, som Gemini sjöng i melodifestivalen.

Vilken fördel jag har som har skrivit dagbok under många år. Dessutom hade/har jag alltid med en liten nätt anteckningsbok vid längre resor.
Under några dagar sista tiden har jag suttit och myst inomhus. December bjuder upp till det. Det har varit uppskattade soliga dagar på slutet. Då har jag gått ut och hälsat på solen. Sedan har jag unnat mig att kura skymning. Suttit och sett ut mot den vackra mörknande himlen. Låtit tankarna fladdra innan jag tänt mysbelysning och levande ljus. Av en slump när jag letade efter något annat, ramlade jag över anteckningar från tre längre utlandsresor. Hur kunde vi hinna med att träffa på så många olika människor och göra så mycket bus & hyss? Vad lämnade jag själv för avtryck? Jag läste att det fanns fler Nils Poppe inslag från andra tillfällen och år. Hoppas de personer jag minns mest lever bra liv som de är nöjda med. Jag skulle inte bli ledsen om några av dem kom ihåg en Bobo eller Sebastian. Inte alls.  🙂

dsc_00070015

Vid en hand i handpromenad i söndags mot fiket Chill, med henne som ”stal” mitt hjärta, passerade vi Klostret.
Jag var tvungen att se efter om det även denna december blivit en tredje blomning på det japanska körsbärsträdet.
Det hade det. Långt ifrån lika mycket som förra året.
Vackert, läckert och märkligt.
Några dystra tankar gled iväg till ämnet klimatförändringar. Jag stängde in de sistnämnda tankarna och njöt istället av stunden. Jag kan inte ta ansvar för andras felbeslut uti i stora världen. Det kostar för mycket energi. Vill inte hamna på lysande rött igen.

dsc_00060016

Fotnot:
Bara en symbol till eventuella kommentarer. Jag blir mer och mer involverad i olika skrivplaner och måste passa på att smida medan järnet är varmt. I nästa vecka ska jag stänga in tankarna så gott det går och istället njuta av min älskade familj under några veckor. Vi ser extra mycket fram emot denna jul och vi hoppas får vara friska.
Var rädd om dig med. Tack för besöket.

 

 

Jag fick blodad tand

Det är viktigt att vara rättvis. Om jag var snäll och gav en bok i försenad födelsedagspresent till Helena Bergström måste jag vara lika generös och skicka en roman till en manlig filmregissör.  ❤

dscn7803

Jag vet när Lukas Moodysson fyller år, men det blir säkert bra även några veckor före födelsedagen.
Ett kort i bakfickan har jag med insatsen. Efter åttiotalsfilmen ”Vi är bäst” (En av tjejerna i filmen kallas Bobo precis som jag) tycker vi på SolBo Förlag att det är dags för en sjuttiotalsfilm. Vem kunde vara mer lämpad än Lukas Moodysson att göra en film av ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.
Uppriktiga läsare har sagt, efter de läst min bok, att de ser handlingen och läsupplevelsen som en film. Jag är inte förvånad, bara nöjd med att det lyser igenom. Under hela skrivprocessen tänkte jag i bilder. Inre bilder, yttre bilder. Detta underlättades eftersom jag valde att lägga det fiktiva på en ort som jag kunde utan och innan. Sedan har jag heller aldrig haft några problem med att fantisera och se för mig själv fiktiva platser och personer, vad de gör och inte gör när jag dagdrömmer. Ibland stannade jag upp under skrivandet och blundade. Andra gånger hade fingrarna svårt att hinna med i tempot när fraser och ord blixtsnabbt ville ut ur tanken och in på datorskärmen.

solveigs-forslag

Det är viktigt att få drömma. Ha planer när livet är novembergrått. När jag började skriva på ”Mina fotsteg i ditt hjärta” hade jag en seriös tanke om vem som jag ville skulle spela Lena Sanders på bioduken.
Det går inte längre.  😦
Hon har växt upp och klippt av det långa fina håret och jobbar numera bakom kameran och gör dokumentärfilmer. Maria är dotter till två av våra kompisar. Annars har hon rätt dialekt.
Innan var jag stensäker. Nu tvekar jag. Vet inte om det måste vara Halmstaddialekt eller ens om det är möjligt. Ni som inte känner till det ska veta att ni inte kan dra alla hallänningar över samma kant. Det är en stor skillnad mellan varje stad och personer som bor i inlandet. När vi bodde i Falkenberg skrattade de åt mig som var från Halmstad, fyra mil söder ut. Bad mig säga ord som tårta, två, Harplinge kyrka, sport, gurka och gå.
I Varberg pratar de vackrare tycker jag. Dialekten glider iväg mot göteborgska som jag alltid varit svag för.
I Laholm grävs det mer åt ”bondhållet” om jag ska vara elak. Gamla fördomar från när jag var ung sitter kvar med Björnklister.  🙂

Dagens fråga:
Tycker ni att skådespelarna ska ha rätt dialekt om romanfigurerna är födda och bott hela sitt liv på samma ställe som handlingen utspelar sig?
Jag måste erkänna som ”expert” på Wallanderböckerna att jag aldrig har accepterat vare sig Lasse Lassgård eller Christer Henriksson som Kurt Wallander. Hur duktiga skådisar de än är kan de aldrig göra den Kurt Wallander rättvisa som växte upp i Klagstorp utanför Malmö och jobbade som polis i Malmö innan han ville ha det lugnare i Ystad. Så fort som de öppnade munnen i första sekvensen föll filmens status och trovärdighet för mig.
”Problemet” är att jag har läst böckerna för många gånger. Lasse har rätt kropp, också en viktig detalj. Inte kan jag sedan ställa om min hjärna till en tunn kroppskopia? Då faller allt annat realistiskt som käglor i rännan.
Michael Segerström hade varit det perfekta valet – när det var aktuellt. Både med tanke på dialekt och kroppsform. Jag tror att Michael hade axlat den uppgiften med bravur. Undra om han själv tänkt tanken och om han var påtänkt någonstans uti kulisserna? Han hade inte haft långt till Ystad från sitt sommarställe i Beddingestrand.

Åsikt och krav från de som bara läst Wallanderböckerna sporadiskt går inte att jämföra med den grupp som jag tillhör, som läst alla volymerna i kronologiskt ordning (i mitt fall flera gånger). Filmtittarna (som inte läst böckerna) går helt naturligt efter andra kriterier och har sina egna krav och favoriter och är så nöjda med rikssvenskan.

Vem vet. Det finns kanske någon uti biosalongerna som tycker att filmerna på duken ska hackas sönder i 6-8 reklampauser. Inget kan snart få mig att förvånas längre och det tycker jag är på ONT.

Fotnot:
Symbolsvar på eventuella kommentarer. November är min intensivaste bloggmånad som varit både kul och snabb. Ser med spänning fram emot de sista fyra uppgifterna. De som vinner en lott kommer kanske att bli extra glada i nästa vecka. Julklappspengar? Semesterpengar? Eller bara en trist nitlott?  😦
Tacksamhetsgest till dig som läst ända hit i texten:
Ha en mysig tävlingsfri lördagskväll.  ❤

En trevlig upptäckt

I förra veckan när jag var på bloggpromenad var det extra kul när jag läste Primroses inlägg. Denna kvinna har flera kvalitéer som bloggare, som tilltalar mig. Bara att njuta av hennes konstnärskap är en lisa. Därför är det alltid roligt att se vad hon bjuder på. Denna gång råkade lilla jag komma i fokus. Roligt skrivet. En text som fick mig både att skratta gott och känna en tacksamhet för att jag nådde fram och berörde med min fiktiva text.

http://enrosafluga.blogspot.se/2016/11/sa-talande-akta-bosses-satt-att-skriva.html

Du som är min trogna bloggbesökare vet att jag både uppskattar ord och siffror. Helst statistik när det gäller det sistnämnda, för jag går inte igång på ekvationer.  🙂
Därför gjorde jag direkt hemliga tabeller med dessa kategorirubriker, när x antal ”Mina fotsteg i ditt hjärta” kom hem till mig. Här är två av tabellerna i korthet.

A: Köpt via blogg och dörr. Åtta kategorier i Word-tabellen: Nummer, Datum, Köpare, Kön, Bostadsort, Kontakt/Bakgrund, Respons och Money.

B: Var hamnar ”Mina fotsteg i ditt hjärta”? Tre kategorier i Word-tabellen: Landskap, Antal och Ortsnamn.

Den text som jag bjuder på:
Mitt intresse för att veta var de sålda böckerna hamnade bromsade i början åtgärderna för att sprida boken åt ”främlingar”. (Det var dessutom sommar/semester.) Helst ville jag sälja signerade böcker enbart via Bloggen. Det finns inget som slår ut den varianten. Då känner jag en närhet och gemenskap med en kommande läsare. Jag försöker sätta mig in i om just den personen kommer att bli nöjd.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Mitt ovanliga koncept har hela tiden varit en önskan att böckerna ska hamna ”rätt”. Detta fick jag överge när vi fortsatte lanseringen till ex. bokhandlare, Adlibris, Bokrondellen och BTJ. Därför ska min favoritlista över 23 st landskap tas med en nypa salt. Ändå skojar jag gärna om att ingen bok befinner sig på Öland eller i Härjedalen. Sanningen är att ingen från dessa två landskap har köpt via bloggen.
Att Halland står för 50.4 % är inte så överraskande. Den mesta handlingen är förlagd dit och mina rötter finns där. Kul att Skåne kommer på andra plats. Trea kommer inte överraskande Västergötland. Synd att inte Danmark och Island finns med på Norden-listan.  🙂

 

Extra spännande när jag gjorde samma sak med vår kåseribok ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Där bytte jag några kategorier.
Jag var naturligtvis mycket intresserad av om det handlade om nya bloggköpare eller om de köpt min roman tidigare.
Pia Boman som var min första bokköpare i mitt liv när hon köpte ”Mina fotsteg i ditt hjärta” 30 maj 2013 fick nummer åtta när det gällde köp av ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Då gick jag efter ordningen på kontot. För Pia köpte redan första dagen som flera andra.  😀
Det tillkom en annan ny tabell. Där jag jämförde i procent hur många som var nya och gamla köpare. Mycket intressant läsning att dra egna hemliga slutsatser av.
Nu skriver jag bara kort om bloggköpare. För det finns andra vägar att köpa och låna där jag/vi inte är inblandade längre.
Som alltid gillar jag att förena nytta & nöje. Detta som jag berättade tar väldigt lite tid att skriva in och är inget besvärligt och omständligt. Gjort på ett kick för en intresserad. Därefter gör jag det som jag brinner mest för. Skriva och tänka inåt. Brodera text med osynlig nål och tråd. Det finns så många storys som vill komma ut …

Fotnot:
Eventuella kommentarer läses som alltid och besvaras i detta inlägg med en symbol. Det gäller att få november att räcka till.  🙂  och mitt innersta privatliv värnar jag alltid om.

 

 

 

Tilltalande omslag eller avskräckande?

001_40001

Smaken är delad, som baken.
Efter våra bibliotekarieår vet både jag och Solveig vikten av att ha ett tilltalande omslag på en bok. Rör det sig om en känd och erkänd författare spelar det inte så stor roll. Då säljs och lånas boken ut på grund av författarnamnet, som är stort och synligt på framsidan. Annars är det A och O. Detta står också i flera böcker som behandlar ämnet. Jag som med stor glädje följde ”Förverkliga din bokdröm”, av Kristina Svensson och Joanna Björkqvist nickade när jag kom till den biten i deras briljanta handbok, som vänder sig till dem som vill ge ut en bok på eget förlag. Alltför många gånger har jag lett snett åt hemska, tarvliga och totalt misslyckade omslag, där jag undrat om förlaget tänkt överhuvudtaget något alls. Sedan svängde pendeln hos de etablerade bokförlagen som gick i fronten. Men även där skakar jag ibland på huvudet. Därför sticker jag ut hakan och säger mot medvinden när jag anser att detta framgångsrecept är skitfult. Solveig håller med mig. Gör någon annan det?

dscn95460005

Österlen är magiskt vackert. ❤ Tänk vilka vyer och oförglömliga omslag som kunde suttit på dessa åtta böcker som ingår i Karin Brunks Holmqvists romansvit från Österlen. Även om man inte visste vem hon var så skulle bilderna varit lockande i vilken bokhandel eller på vilket bibliotek som helst. Istället slarvar man bort detta perfekta tillfälle att låta handlingen leva i symbios med trakten och dess härliga personporträtt, som skulle gjort Karins skrönor rättvisa. Är det verkligen bara jag och Solveig som tycker att detta är en stor tabbe av Kabusa förlag? Antagligen. Annars skulle det inte fortsatt bok efter bok.

Har det hänt att du köpt en bok enbart av en tilltalande framsida?

Skimrande erbjudande

skimrandetvaar

Nu är det plötsligt oktober och både Gotland och den behagliga septembervärmen känns avlägsen. Samtidigt finns det utrymme för andra aktiviteter. Själv är jag mycket för att mysa med levande ljus och skapa rätt stämning inomhus. Vad gör du gärna under hösten?

Jag fick förra veckan en privat inbjudan om att lämna in skrivbidrag. Det lät spännande & kittlande och det tänkte jag ägna mig åt under de närmaste veckorna. Jag har ändå den senaste tiden glidit mer och mer in i mig själv. Det finns så många historier som vill vävas ihop och jag börjar känna den där speciella känslan som uppstår när jag glömmer den ”riktiga världen”. Synd bara att kroppen och lilla jag inte har samma åsikter om längden på arbetspassen. Jag älskar möjligheten som jag är född med och som jag än så länge fått behålla intakt – att kunna göra inre resor vart jag vill i världen. Både till framtiden, dåtiden och till fantasins tankeskapelser utan vassa gränser. Alltid reser jag utan pass, pengar och vaccination. Men det händer att jag tar en eller annan spruta för minnenas skull.  😉

facebook

På lördag fyller vår kåseribok två år. Därför erbjuder vi boken till rabatterat pris under denna vecka.

Frakten (49 kr) får du stå för som vanligt. Det går i två böcker i samma portopåse. Vi sänker bokpriset från 150 kr till 100 kr per bok. Erbjudandet gäller vecka 40 för alla som läst detta inlägg.  🙂
1 bok = 100+49 = 149 kr
2 böcker = 200+49 = 249 kr

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Här är länken och anvisningarna. Glöm inte att meddela om du vill ha boken signerad.

Då är frågan om jag ska skriva om läkaren som stal nio månader av mitt liv eller om den gången som jag blev kär i en CP-skadad tjej? Jag har oftast inte några problem med att ”hoppa” mellan mörker och ljus. Så länge det finns ett ljus tillgängligt som en försäkran är jag tacksam för att jag klarar av ”hoppen”. Den dagen som ljuset fladdrar kontinuerligt allt för svagt kommer jag givetvis inte ha den kraften och möjligheten.

Till alla bloggläsare som kommit hit i texten. Jag önskar dig en fin oktobervecka.
Kram Bosse

 

Tre år går fort

Söndagsbild

Det finns en del laddade ord som börjar på bokstaven s. Två är de tunga orden skuld och sorg.

Solveigs förslag

Jag har läst min debutroman ”Mina fotsteg i ditt hjärta” x antal gånger. Först alla gånger innan den kom i tryck. Sedan ängsligt för att upptäcka missade korrekturfel. När det gäller det sistnämnda skulle jag kunna känna mig megastolt. Inte många författare och stora bokförlag mäktar med att minimera ”missarna”. Endast Ezter har berättat offentligt om ett stavfel. (Via skulle varit vita). Själv vet jag ett fel till som är svårt att hitta för de som inte är sportnördar. Jag valde att ha kvar det trots att jag kände till det innan tryck. Det blev som en sport för mig att behålla det. Orsaken var att texten i nästa stycke skulle kunna fallera vid en sen ändring om jag flaggade för en ändring.

Jag kan inte ta åt mig äran. Jag trodde att det inte fanns ett enda fel kvar efter alla mina lusläsningar. Då hade jag läst varje ord med snigelhastighet och granskat med luppen alla tecken och mellanrum. Tji fick jag. Först av Solveig och sedan av Kerstin med sin erfarenhet av redigering på jobbet. De två kvinnorna var mina två trygghetsplank.

Efter det har jag läst om boken några gånger på ”vanligt sätt” och varit nöjd. Ändå var jag för första gången skraj när jag efter en lång paus återläste den i april i år. Skulle jag känna på annat sätt? Bara tänka på allt jag kunde lagt till? För det var så att jag kunde gjort boken nästan dubbelt så tjock. Men jag mäktade inte med att betala för x antal ”tjocka” böcker och ett ännu högre porto till eventuella köpare. Inte heller ville jag gå ner till pocketstorlekstypsnittet.

Romanen höll. Mest är jag stolt över att de svåra ämnena skuld och sorg känns äkta. Jag kopplade dem till den erfarenhet som jag skaffat mig alltför tidigt i livet, till allt jag läst inom psykologi och medicin. Den som är bra på mycket annat och inte har den basen och referensramen, men älskar att ha åsikter skulle kunna hävda motsatsen.

Tillfället när jag gick från att ta fram de dammiga elva kapitlen av ett ungdomsmanus, efter att jag fått en smart idé i gungstolen som förstärktes under flera sömnlösa nätter, minns jag kristallklart. Under den långa process som tog vid, såg jag bara ett enda högt berg. Vuxensex. Hur skulle jag ta mig förbi det hindret? Det gick inte att skämta bort. Jag är nöjd med hur jag gjorde upp med mig själv för att lösa utmaningen. Ändå kan jag lova att jag skulle kunnat ”kopiera” Nora Roberts om jag haft det som en rolig skrivuppgift på ett författarläger. Men jag ville ha min nerv i varje blad. Något som jag stod för som författare.

Lena Sanders, Sebastian Rosander och de andra var mina kompisar under en lång tid. Ibland kändes det som de fanns på riktigt. Både när jag skrev i stugan i trädgården och lyssnade på sjuttiotalsmusik från gamla kassetter och när jag mitt i nätterna kunde komma på en ny infallsvinkel. De fiktiva ungdomarna kunde börja konversera med varandra så jag knappt hann med i tanken. Jag smög ut i köket och satte mig och skrev för glatta livet på lappar som jag snabbt rev av från inköpsblocket.
Det blev tomt och overkligt när vi skildes åt i maj 2013 och därför befriande när jag i smyg drog igång med nästa bokprojekt på hösten. Blogg i all ära. Men jag brinner för att försvinna in i fiktiva världar och glömma alla tillkortakommande min kropp signalerar till mig med jämna mellanrum. Jag fick ännu mer smak på ”egna böcker” efter uppföljaren, kåseriboken ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått.”

Samtidigt är jag helt beroende av hjälp med viktiga moment i processen. Den hjälpen har jag av förståeliga skäl inte kunnat yrka på under en lång tid. Jag är för gammal för att skriva saker enbart för skrivbordslådan eller Word dokumentmappar. Den uppmätta tiden känns för snäv. Allt kan ta slut när som helst. Om inte annat synen för mig.

Det har alltså funnits viktigare sysslor för mina nära och kära under en längre tid som kanske den uppmärksamma bloggläsaren noterat. Tur jag är bra på att lura mig själv och hitta lönngångar och surrogat som jag uppskattar till stor del. Innerst inne vet jag ändå vad jag helst vill.

Det råder stora förändringar av olika karaktär för vår familj inom en snar framtid. Jag hoppas ändå det finns plats för mig att en dag, få föda mitt tredje hårda barn. Kanske blir det bara en ringa upplaga för mina närmaste. (Danskt bokband även denna gång.) Marknadsföring orkar jag inte med. Det är den trista biten. Jag är för snäll, kroppen för svag fysiskt och jag brinner inte alls för det. Det är författandet som ger mig näringen och ”kicken”.
Helst skulle jag vilja sitta i ett litet hus med havsutsikt och skriva under några morgontimmar. Ta paus och gå längs med stranden i alla sorts väder. Äta och dricka något gott och nyttigt. Sova middag. Bli uppassad med massage och varma vattenaktiviteter för att väcka liv i trött gubbkropp med kroniska sjukdomar av olika dignitet. Åka iväg till varmt land från oktober till april för att skona leder och tristess. Givetvis med samma möjligheter med havsutsikt, sandstrand, god mat och dryck. Trevligt litet torg med utomhusfik på gångavstånd. Fina blommor att vila ögonen på då och då. Musik & sångframträdande under ljumma kvällar. Fler i-krav har jag inte.  😀
Ni som lärt känna mig inom bloggvärlden förstår att jag har distans till mig själv och ironiserar. Jag har det riktigt bra som jag har det här. Allt kunde varit sämre. Livet är bara ett lån som det gäller att förvalta så gott det går. Spela med de spelregler som erbjuds. ❤

Tre år går fort.

Här kommer ett flott erbjudande som gäller fram till fredagen den 3 juni.

”Mina fotsteg i ditt hjärta” fyller 3 år (trotsålder) och det firar jag här på detta sätt.

Är du intresserad av att beställa en bok av ”Mina fotsteg i ditt hjärta” gör du som det står på länken. Men bokens pris för bloggbesökare är endast 100 kr fram till 5 juni 2016. (Alltså 100 + porto 49 = 149 kr)
OBS! ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” ingår inte i kampanjen. Den fyller inte år förrän i oktober.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Du får ha en trevlig avslutning på sista vårmånaden och en bra början på sommaren. Själv vill jag ha hem min älsklingspusselbit på heltid om tre veckor och helst i ett stycke. Först behöver hon landa i kropp och själ och avsluta sitt examensarbete i Kristianstad. Sedan vill jag att vi hittar på lite av varje i lagom dos. Jag har roat mig med att leta möjligheter på nätet och gjort upp pedagogiska uppställningar.  😀
Tyvärr måste vi inom kort tid bestämma oss för vilken bil vi vågar chansa på.

Till mina lekkompisar kan jag berätta att ni ska få en sommarläxa.  🙂
Minigolfuppdraget stängs 1 juni klockan 20.00. Det är den tiden/klockslaget som gäller. Jag kommer inte att vara hemma just då.

Jag svarar eventuella kommentarer med en symbol av något slag.  ❤

 

En författares försvarstal

Omslagebild

Blogginlägg nummer 900.

Jag har en blå pärm som det står Rosor & Ris på. I den har jag kontinuerligt satt in papper med åsikter om min debutroman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Med tiden har pärmen blivit riktigt ”tjock”. Nu tänkte jag inte prata om de vackra rosorden, de allra vackraste är privata mail och hederliga gamla brev från nöjda läsare, istället ska jag plocka fram ett av de tre riskorn som finns i pärmen. Det som kom från Småland, från den enda bloggaren som sågade mig. Egentligen hade jag förberett mig för många fler bloggsågningar – för smaken är som baken…

Att ha olika åsikter är främjande. Att ”lura” läsare i en recension är inte samma sak. Om kvinnan hade låtit sina ord stanna i sin blogg, inom sin läsekrets, hade det inte skadat mig eller SolBo Förlag. Jag hade som privatperson blivit sur och skakat på huvudet åt det felskrivna och varit besviken över att hon la fram det på felaktiga grunder.

Antagligen kliade det så mycket i Ylvas fingrar att hon måste berätta det för ”hela världen”. Därför lämnade hon som ENDA person en recension på Adlibris. Sorgligt med tanke på att flera personer hade köpt en osignerad bok därifrån. Jag har kvitto på att en del tyckte om boken, om jag ska tro på orden i deras bloggar och meddelande på Facebook, men de kanske bara var snälla. 🙂

2 blogginlägg länkar till den här boken

Mina fotsteg i ditt hjärta

‎2014‎-‎04‎-‎04  Ylvas läsdagbok

Kulturkullan

‎2014‎-‎03‎-‎16  yfronten

Så här skriver Ylva: Mina fotsteg i ditt hjärta. utläst 140404. Mina fotsteg i ditt hjärta av Bosse Lidén Detta boktips fick jag av författaren själv, som kommenterade på min andra blogg x. Det är ju roligt! Inte för att jag hittar i Halmstad men det är ändå trevligt att läsa om en plats som ligger nära (73 km härifrån). Det är en söt kärlekshistoria och en berättelse om en barndom som tyvärr slutar tragiskt med en olycka när huvudpersonen Sebastian är tolv år som gör honom mycket äldre på ett ögonblick. Jag tycker om handlingen men irriterar mig på det överlastade språket, som inte känns naturligt för tolv-trettonåringar och är fullt med klyschor och liknelser som haltar.
Det var bara att krypa till korset och erkänna. Jag hade haft en stark känsla som aldrig gått över. Jag hade vandrat en lång väg. Bestigit branta berg. Vandrat i mörka grottor. Gått vilse på okända stigar. Hoppat av på fel stationer. Stundtals varit på gränsen till korkad. Jag hade nästan alltid tagit fågelvägen, den lätta vägen. Till slut hade jag äntligen kommit fram till slutsatsen att man måste vara ärlig mot sig själv. Det finns ingen hemlig genväg. Man måste helt enkelt känna det man känner och vara den man är. (sid 270-271) Här är visserligen personerna vuxna, men för det behöver de väl inte vara vandrande väggord?
Sebastian ska fylla tretton år. Han leker en farlig lek med klasskompisen Sonny.
De kallar det Hårdare än plåt och tävlar om vem som kan kasta sig ut i gatan närmast framför en bil. Hösten 1974 byter han intressen plötsligt och det enda som betyder något är Lena. Lena går i samma klass och de börjar skriva hemliga brev till varandra med sju frågor. Trettio år senare återvänder Sebastian till Halmstad för att få svar på vad det var som hände den där hösten.

Författarens försvar:
Mina spontana förstaord: Orutinerat att avslöja vad som händer i slutet av en bok. När hon sätter citattecken om hela långa mittenstycket och lägger in det direkt efter det att hon skrivit om tolv-trettonåringar som har ett överlastat språk, får hon det att låta det som att det är så här de pratar, vilket inte stämmer med sanningen i boken. Sebastian Rosander är tretton år när boken startar, inte tolv. Frågan är om Lena Sanders kommer att få uppleva sin trettonårsdag. Det är en annan hemlig story som en ny läsare bör få uppleva på egen hand.

Jag har ett väl utvecklat minne när det gäller saker som hände förr i tiden. Ber du mig däremot att redogöra för vad jag åt till lunch för några timmar sedan kan jag sväva på målet. Efter att jag bestämt mig för att startpunkten skulle vara 1974, året då ABBA nådde sina framgångar i Brighton, plockade jag fram min gamla Philips rullbandspelare.
DSCN7530

Det var speciellt att lyssna på min och mina gamla kompisars röster från den tiden. Höra inneord, slangord och den fulsnygga dialekten.

I stugan i vår trädgård satt jag i många månader och skrev och lyssnade på sjuttiotalslåtar. Jag läste under en lång period faktaböcker och självbiografier som handlade om min barndomsstad Halmstad och googlade på nätet. Jag pratade med kompisar om olika minnen och saker som jag antecknade i ett handskrivet block, tog kontakt med några experter. En stor fördel är att jag under några år läste allt inom ämnet psykologi och hade då en förmåga att läsa mig till mycket. Jag har jobbat med barn och ungdomar med stora problem och träffat psykologer av olika slag. Min praktik hos två skolpsykologer präglade mig mycket under en lång tid. När barn och ungdomar råkar ut för olyckor, sjukdomar som kan vara kroniska eller livshotande, kan de reagera på olika sätt. Yngre barn kan regrediera eller bli lillgamla.

Bild åtta

I min debutbok ”Mina fotsteg i ditt hjärta” förekommer det både sjukdomar, död och skuldkänslor. Jag speglar trettio år i en mans liv, från det att Sebastian Rosander är en naiv, sportgalen, musikälskande trettonårig grabb med många kompisar och ringa erfarenhet av det motsatta könet. Plötsligt kommer förälskelsen som ett blixtnedslag och inget blir som förut. Allt kunde blivit sockersött, men då händer det olika saker som får konsekvenser. Sebastian valde förmodligen inte rätt väg, men han lärde sig mycket av livet och allt det hemska gav något gott tillbaka. Under trettio år får läsaren följa hans liv och bjuds förhoppningsvis på många skratt, spänning, nostalgi, musikminnen och ungdomskärlekens problematik och starka känslor.

Ylva gör sig lustig och förvränger sanningen när hon sätter citattecken om ett stycke ur boken och får det att framstå som om tolv-trettonåringar pratar på detta sätt.  😦  Istället handlar det om tankar, en slutsummering av en 43-årig riktigt välutbildad man som under trettio år burit på en skuld som både han och jag önskade ingen medmänniska fick uppleva. Mannen har läst tolv år på universitet och gått en specialistutbildning. Det förekommer ingen ”dialog”. Bara inre tankar som huvudpersonen knappast behövde ringa till Ylva för att fråga om han fick tänka.

Ylva inser tydligen sitt misstag och försöker ursäkta sig under 12 ord innan hon fortsätter, men då har hon redan lurat alla Adlibris-läsare, som inte redan bestämt sig för att läsa något av författaren Bosse Lidén, plus de personer som känner någon som berättat att boken är klart läsvärd, men som hittar den här recensionen. Adlibris-läsaren tror att det handlar om Världens sämsta bok från en okänd författare, utgiven på ett okänt bokförlag. Inte nog med det. Ylva förekommer två gånger på Adlibris. Den som trycker på länkarna hamnar på hennes bloggar. Inte på risorden om min bok utan på hennes sista blogginlägg. Ett tragikomiskt, tekniskt misstag som bara gör mina kompisar gladare. Eller var det ett originellt sätt att ragga bloggbesökare?

Slutord: Tänk om Ylva har rätt. Bäst du tar chansen innan det är försent. Ta själv reda på om det stämmer att ungdomarna pratar som vandrande väggord. Beställ direkt en signerad bok!
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/
Betänk bara, att om du inte har levt under mitten av sjuttiotalet, i Halmstad, kanske du inte vet allt. Istället kan du bli road och oroad av det som händer. Mitt mål var att det skulle märkas att Sebastian blev äldre allt eftersom handlingen fortskred. Att skippa deras uttryck och slang skulle förringa totalupplevelsen.

Då tycker jag det är mer störande att många ”moderna” böcker de sista åren innehåller partier i kursiverad stil på olika språk, som inte översätts till svenska.

Kan jag få en kopp latte! Tack!

Ps. På sin egen blogg tycker jag att det är okej att skriva och göra som man vill. Besökarna bestämmer själva om de vill titta in eller inte. Flyttar man över sina åsikter till mer offentliga sammanhang bör man ha mer kött på benen och vara påläst. Det kan finnas ett personligt skäl till att man inte förstår. I det här fallet tror jag att det till stor del handlar om ålder och dialekt. (Det bygger jag på att Ylva via bloggkommentarer delgav mig att hon inte förstod uttryck.) Men att göra om en vuxen fiktiv människas funderingar och få det att låta som om det är tolvåringars sätt att uttrycka sig i boken, det var oförlåtligt slarvigt gjort.  😦  Ds.

Eventuella kommentarer besvaras med en symbol av något slag. Jag har skrivit det jag vill ha sagt.

 

Veckans boktips & erbjudande

Facebook

Tiden kan springa iväg fort. I denna vecka firar SolBo Förlag att ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” fyller 1 år. ❤

Vi har därför under veckan ett specialpris på just denna titel för bloggläsare och Facebookvänner.

Under vecka 41 sänker vi priset på ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” till 100 kr st. (+ porto 49 kr)

Eftersom det går att skicka två böcker för samma porto kan du köpa två böcker för 249 kr. Kanske en bok till dig själv och en till en vän. Snart är det jul… En kåseribok är en utmärkt julklapp som man kan njuta av under julhelgerna. Personligen anser jag att en kåseribok inte ska läsas som en vanlig roman utan kommer mer till sin rätt om man läser högst ett par kåserier i taget. Suger på karamellen… Skrattar… Ler. .. Känner igen sig… Fäller en tår om man känner empati…

Här är länken med information. https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

På den sidan står ordinarie priser. Beställer du exemplar av ovan nämnda titel nu sänker du bara priset, men följer i övrigt anvisningarna. Gör gärna beställningen i början av veckan för vår bank ska gå ihop med Swedbank till helgen och vi når inte kontot från fredag den 9 oktober- måndag den 12 oktober. (Du som gör en beställning i slutet av veckan får alltså vänta några dagar på din leverans, tills vi sett pengarna på kontot.)

Bloggfakta: Veckan efteråt går i Robban Brobergs tecken. En tävling på tisdagen den 13 oktober och sedan vidtar röstning av favoritlåtar från torsdagen och framåt. Vilka av alla hundra låtarna är populärast bland mina bloggläsare? Jag tänker rösta först.
Vecka 43 lägger jag in ”Månadens kåseri”. Denna vecka firar jag och Solveig Silverbröllop (25 år) och hoppas slippa nätmobbing. 😦
Jag har många andra inlägg som skulle vilja få visa upp sig. Utflykten igår måste jag berätta om. På tal om berätta. Onsdagen den 28 oktober kommer ett inlägg om hur jag tänkt mig bloggen under hela november. Troligen får jag nya bloggtittare och förlorar andra. Så´nt är livet. Nu ska jag läsa vidare i den mycket spännande boken ”I Mullbärsträdets skugga”. John Grisham som har ett förflutet som advokat lirar oftast på hemmaplan när han trollbinder i sina tjocka romaner. New York Times Book Review menar att Grishams 26:e roman är en av hans bästa. ”Detta kan bli den bok han blir ihågkommen för”, skriver Washington Post. Själv sätter jag punkt just nu. Du får ha en bra vecka!

Skarven mellan två sommarmånader

DSC_34580047DSC_33700131

En snigel i blomman är inte samma sak som att ha en snigel i ögat. 🙂

Veckan som snart gått har innehållit en skarv mellan två sommarmånader. Min hjärna har svårt att inse att tiden rusat iväg. Det är en smula vemodigt att mörkret kommer snabbare på kvällen.
Sommaren 2015 har varit en speciell sommar på många sätt och vis. Våra döttrar har prövat sina egna vingar under sina utlandsresor. De far iväg hit och dit och ibland känns det som om de bara mellanlandar hos oss. Däremellan jobbar de på sina sommarjobb. De är duktiga tjejer båda två och vi älskar dem gränslöst. Visst låter jag neutral? 🙂
Jag och Solveig har gjort många mysiga saker på tu man hand.
Libra har förenklat mitt diabetesliv, medan min ena axel har jobbat hårt på att försvåra mitt liv. Det ska tydligen kännas att man lever. 😦
Solbo Förlag har ”vilat” till skillnad från de två tidigare somrarna. Jag vet hur intensivt Solveig kommer att få det under de två kommande terminerna och jag har värnat om att hon ska varva ner och samla energi inför slutspurten.
Om en dryg vecka kommer jag att börja fundera på min egen framtid. Det finns många vägar att gå. Än så länge hemliga till och med för mig själv.
Denna vecka bjöd jag på ett seriöst kåseri och lät er få en inblick i ett sorgligt minne med en stjärna som slocknade alltför tidigt. ❤
Jag har hunnit göra flera bloggvandringar och tittat in hos ett par hundra bloggar. Både gamla mysiga bekanta bloggar och nya trevliga bekantskaper. Det är spännande att se vad ni sysslar med. En del bloggare är fantastiska på att ta foton. Andra roar mig högtidligt på andra sätt. Jag är ledsen för att några är sjuka eller nedstämda av olika skäl. Flera har blivit som mina kompisar, fast vi aldrig träffats. Ni lär mig hela tiden nya saker och jag får tips som jag skriver ner, (jag är en antecknande person). Jag hinner inte kommentera alla inlägg jag läser. Den tiden finns inte längre. När jag stannade vid denna bloggstation, en blogg med hög fotonivå och välskrivna inlägg, blev jag givetvis extra glad. 😀

http://inghar.blogg.se/2015/july/sa-antligen.html.

Glad blev jag också för ett tag sedan när jag fick reda på att en skola i Skåne använt sig av min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta” som studentlitteratur. Det känns både overkligt och smickrande.
En kväll och en natt i veckan var jag riktigt dålig. Jag kunde knappt för egen maskin ta mig upp på grund av yrsel. Det var svårt att ligga i sängen eftersom min axel värkte. Om jag vände mig åt andra hållet snurrade rummet. Min vänstra vad höll på att krampa flera gånger. Istället för att tycka synd mig själv låg jag där i mörkret och lyssnade på Supertramp på Spotify. För att lura hjärnan att tänka på positiva saker lät jag Lena Sanders röra på sig genom Sverige medan Sebastian Rosander befann sig på en läkarkonferens i Seattle under tre veckor. Inte trodde jag att jag var så mordisk. 😉 Dessutom var jag säker på att jag klippt banden till mina två skötebarn.
Eventuella kommentarer besvaras med en 🙂  😦  😀 ❤
På torsdag kör jag igång med andra halvlek; Fråga 16 av 30 av Världen & vardagstankar.
Jag önskar dig som läst detta inlägg en fin söndag. Njut av dagen – för den kommer aldrig mer tillbaka. ❤

Nio månaders väntan är över

Facebook

En del väntar på att föda välskapta barn. Det gör inte jag trots att någon retar mig ibland och undrar hur Lillen mår och kastar blickar mot min ”lilla” mage. 😉
Istället har jag väntat i nio månader på att SolBo Förlags senaste bok ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” ska finnas med i Bibliotekstjänsts (BTJ) inköpslista.
Vi hoppas att många bibliotek vill beställa vår bok. Vill du ha den på ditt lokala bibliotek kan du gå in på bibliotekets hemsida och fylla i ett inköpsförslag.
Allra trevligast är det naturligtvis när vi får beställningar på bloggen med önskningar om att få boken signerad av författarna. 😀

Eventuella kommentarer besvaras i detta inlägg med 🙂