Tusen tack till alla

I min ”döstädning” har jag kommit till en personlig avdelning. Jag har de senaste två veckorna läst igenom flera hundra brev, som jag fått genom åren från olika platser i världen. Från jag var en liten grabb tills jag blev en fullväxt gubbe i mina bästa år. 😉
Min första tanke var att jag skulle spara ett brev från varje avsändare. Den planen sprack direkt. ”Så kan du inte göra”, tänkte jag och drabbades av nostalgi.
En del är helt suveräna brevskrivare. Jag är djupt imponerad. Därför gjorde jag på mitt vis och jag lyckades faktiskt riva sönder flera hundra brev. Kvar blev 303 st. Dessa får följa med mig till ”hemmet”. Där får någon anställd läsa högt för mig. Risk att någon av oss börjar rodna. Jag ska redan nu börja träna på mitt pokerfejs. 🙂

 

Att  breven med de olika namnen kom i rätt låda är inte så konstigt så länge som jag bodde i samma stad som jag var känd på jobbet/postverket, för mina smeknamn Sebastian & Bobo. Men att det funkade på alla de andra 22 adressplatserna var mer en gåta. Eller finns det tusen brev till som aldrig kom fram till Eastbourne, Täby, Umeå, Borås, Hjo, Skummeslövsstrand (inte så konstigt med tanke på det skumma namnet) Båstad, Ullared, Falkenberg m.m? Bäst att inte veta sanningen.

De flesta av breven är handskrivna. Handstilen varierar, men sak som återkommer i texterna är MIN handstil. Jag har fått många pikar och utförligt analyserande av den. Det kan jag inte begripa alls. 😉 Tur jag fick beröm för andra saker.
Jag bugar och tackar till er alla som skrivit till mig. Att ni tog av er personliga tid. Hoppas ni haft ett bra liv. 2018 dyker det aldrig upp några handskrivna brev till mig. Kanske är det tur på ett vis. 😉 Aha! Solveig gömmer såklart dem. Inte mer än rättvist med tanke på att jag gömmer hennes. Efter jag besvarat dem på mitt personliga vis. 😉

 

Jag har lyckats slänga massor av stora saker. Till och med mina senaste spikskor har jag tagit farväl av. Solveig har undrat om jag är sjuk. Hon har retats och känt efter på min panna. För hon känner inte igen ekorren som hon gifte sig med.

Okej. Småsaker som biljetter till konserter, pjäser, bio, tävlingar m.m. får såklart plats i små gulliga skolådor. En del minnen har jag totalt glömt bort. Men långt ifrån allt. ❤

Nästa gång ska jag vidare till stenar (lätta saker) som jag sparat genom åren. På baksidan har jag skrivit med tuschpenna platsen som jag lånade dem från. 😉 Mitt bloggande på Blogglandia har blivit lidande för mina aktiviteter på hemmaplan. Men nu ska jag ut i solen. Kanske träffar jag på min nya kompis från igår.


Trevlig helg önskar jag till eventuella bloggbesökare. Jag tänkte jag skulle se om jag kan få med ett foto när det står 333 333 besökare längst upp på bloggen. Det hade varit nice. 😀

Annonser

Ett halvår kan gå både fort och långsamt

Det har för mig personligen varit ett mycket speciellt halvår sedan ”Minnen som stannat kvar” kom till min trappa. Jag skulle ha kunnat skriva ett manus till en ny kåseribok, bara genom att använda detta tidsintervall i mitt liv. Skämten hade lyst med sin frånvaro. Tillkortakommanden, bakslag och ironi skulle fått hedersplatsen. Sårbarheten hade också fått glänsa. Tester av skilda slag skulle offentliggjorts. Tankar om undersökningar som borde gjorts. En orolig väntan på vaddå? Alla sovande timmar för att smita ifrån den tuffa verkligheten en stund och för att energipilen visade på rött. Det absurda med att ha oturen att vara född fel datum o.s.v. Det är stödet från min klippa i livet som hållit mig över vattenytan – även denna gång.  ❤
Vi små människor har bara ett enda liv. Det gäller att fylla det med de möjligheter som står till hands och med de redskap som finns till förfogande. Vårda tiden vi har till låns. Ta chanser. Undvika fallgropar så gott det går. Vara tacksam för det lilla. Bara vara och ge plats för eftertanke. Inte stressa genom vardagen. Njuta av kaksmulorna.

I kåseriboken ”Minnen som stannat kvar” delar jag med mig av sjuttiotre texter med skilda ingredienser. Jag hoppas nå ut till den publik som uppskattar mitt sätt att skriva. En blandning av smått som stort. Allvar och humor. Jag vill att läsaren ska trivas bland mina personliga ord. Le. Skratta. Bli tårögd. Nicka igenkännande. Lära sig något nytt. Minnas något gammalt från sitt eget liv.

Grusvägen på omslaget är inte jämn och rak. Husen är inte supermoderna och trendiga. Byggnaderna har sina skavanker. Framför allt bär de på flera års upplevelser av skilda slag. Om väggarna kunde talat skulle jag satt mig på en bänk och lutat huvudet bakåt, blundat och lyssnat intresserat som ett nyfiket barn på väggens knarriga stämma: En kvinna från Herrvik på Gotland kunde trolla med knäna. En mörk stjärnfri höstnatt smög hon ut och bestämde sig för att äntligen …

https://bosseliden.wordpress.com/asikter-blurb-om-minnen-som-stannat-kvar/
Några tankar/blurb/åsikter från läsare av ”Minnen som stannat kvar”. Tusen tack till er alla. 😀

https://bosseliden.wordpress.com/asikter-blurb-om-minnen-som-stannat-kvar/11375-2/
Aktuella listan med poäng som delats ut till de tre favoritkåserierna och till det sämsta kåseriet. Du läsare som inte lämnat får gärna skriva en kommentar under detta blogginlägg. 25 september, på ettårsdagen, drar jag tre namn som vinner en lott.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/
Vill du köpa en bok går det bra här. Swisha är snabbaste sättet. Följ instruktionerna. Glöm inte porto.

Alla tre länkarna finns under min header (fotot längst upp på bloggen). Jag lägger in ny information med jämna mellanrum.

Fotnot:
Detta är inlägg nummer ettusen tvåhundranittioåtta.
Jag svarar med en symbol. 😉  🙂  😀  ❤  😦
Sedan några veckor tillbaka ”döstädar” jag bland gömmorna. Roligt, intressant, sorgligt, nödvändigt och mycket mer. Många känslor tittar fram. En del lämnar salta spår på mina kinder. Andra gör mina skrattrynkor djupare.

Det drar ihop sig till en veckas påsk-tävling när jag lägger in inlägg nummer 1 300. Leken kommer att bestå av frågor kring sex stycken foton. Bland annat ska du berätta vem som är jag på bilderna. För att inte göra det för enkelt vill jag veta vem som är min pappa och vem som är min fotbollsspelande morbror på lagfotot. Slutligen handlar det om tre tjejer från förr. 😉
Släkt, syskon och de som kände mig IRL på den tiden får självklart inte deltaga eller lämna några ledtrådar. Flest rätt först kommer att vinna en lott. Undra om någon kommer att fixa full pott. (10 poäng/10 ägg) 😉

 

 

Vilken var din favorit?

Jag sätter mig i en bekväm fåtölj och låter mig svepas tillbaka till förr i tiden. Vissa stunder befinner jag mig på 1880-talet. I nästa bok/brev förflyttas jag till mörkläggning i ett neutralt Sverige under andra världskriget. Vad intressant att lära känna släktingar och utomstående på ett nytt sätt. Flera av kvinnorna var lärare. Ibland blir det rörigt för allt för många har samma förnamn. Gammalstavningen är både härlig och ”förstoppande”. Vad kan det ordet betyda?

I en dagbok hittade jag detta tyska julkort. Min fantasi behövde inte ens skruvas på mer än till hälften. Var jag något STORT på spåren? 😉 Det där med dein A lät laddat.
(West-Germany borde jag redigerat bort.)  😉

Bäst att smyga iväg till sjuttiotalet och mina egna pocketböcker. Kanske ska jag läsa om dessa två böcker igen.

Jag längtade till klockslaget när nästa avsnitt skulle visas av deckarna på det glada 1970-talet.

Det var något nytt med att vi TV-tittare direkt visste vem som var mördaren. Columbo som alltid hade en fråga till, efter han var på väg ut genom dörren. Cigarrökaren med den skrynkliga trenchcoaten, som fick den skyldige att tycka att poliskommissarien var virrig och ofarlig.

 

Här handlade det om en mer hårdkokt hårfager man, som bytt ut cigarren mot en godisklubba. 🙂

Mannen som använde hästkrafter istället för polisbil på de trafiktäta gatorna.

Nu till frågan i rubriken? Vem av dessa fem var din absoluta favorit?
Jag kommer att skriva in din röst och avslutar denna spontana tävling när jag lägger in nästa inlägg på söndag.
A. Columbo, 11 röster.
B: Kojak, 2 röster.
C: McCloud, 0 röster.
D: Baretta, 4 röster.
E: Cannon, 0 röster.

Ps. Som du kan se har jag passat på och lämnat min poäng/röst. Jag tyckte extra mycket om Columbo men gillade skarpt tre av de andra. Kojak tyckte jag minst om.

Trevlig helg önskar jag till alla bloggläsare. 😀

Små och stora grodor

Oftast brukar jag bli ”yrkesskadad” i samband med att jag anser att jag är klar med ett bokmanus och börjar sysslan med att leta efter egna fel. Små som stora. De kan handla om väldigt många olika saker. Stavfel. Fel storlek på bokstäverna. Typsnitt. Teckenfel. Fel datum. Namnfel. Komiska syftningsfel. Personlighetsdrag som hamnat hos fel person och mycket mera.
Jag måste erkänna att när det gäller stavfel och större grodor är jag mycket duktigare på att hitta fel i andras böcker. Det handlar inte om självgodhet. Utan orsaken är att jag blir blind av min egen text, om jag inte lusläser stavelse för stavelse och lägger bort själva handlingen. För min egen manustext sitter klistrad innanför hjärnskalet. Hjärnan läser det jag vill ska stå i texten. En handling som jag kan utantill.
När jag läser en text för första gången är det stor skillnad. När jag befinner mig i dessa lusläsarperioder kan jag inte låta bli att nästan räkna fel i andras böcker. Även i romaner som kommer från de stora förlagen. Från början var jag förvånad över att det fanns grodor hos de stora elefanterna. Det är jag inte längre. Efter att jag sänt iväg mina texter till Scandinavian Book i Danmark brukar mitt intresse för att leta fel hos andra dessbättre avta. Men ibland poppar det upp:

Här är tre exempel. Två från en deckare som jag precis läst och ett som Solveig visade från sin sista bok. Syftningsfelet tror jag många läshjärnor missar. Själv skrattar jag gott. För jag har själv gjort liknande fel x gånger. Vilket av dessa tre fel stör dig mest? Eller är det roliga inte ens fel? För mig är det mest charmigt. Mina tankar går direkt till ett avsnitt i danska Lycke. ❤

  1. Det är nu ser hon kuvertet.
  2. Han släpper katten som hoppar ner med en mjuk duns och sätter sig framför datorn och öppnar mailet.
  3. Text i prologen
    ”Farmor?”
    Hon rycktes upp ur sina dagdrömmar ”Ja, gumman.”
    ”Hur träffades du och farfar?”
    Hon rätade på sig och tog flickans hand medan hon strök undan en gyllene lock från hennes lilla ansikte. ”Ja du. Det är en lång historia…”

Efter över trehundra sidor.
Text i epilogen
”Vilken sorglig historia, mormor.”

 

Visst det kunde såklart varit värre. 😉
∃∀∃

Du som läst ”Minnen som stannat kvar”. Jag vill gärna ha reda på om du upptäckt något fel. Bloggaren Esther upptäckte en liten ord-miss i ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.

 

Själv visste jag att det fanns ett inbakat faktafel i samma roman. Ett fel som jag lät vara kvar för det hade förändrat andra saker till det sämre om jag ”lagat” felet strax innan deadline. Chansen att någon skulle notera den ringa fadäsen var liten. Krävs att personen är mycket insatt i ämnet. 😉

 

Ingen har sagt något till mig om några fel i ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”.
Så i min värld är det följande som gäller i feltabellen. Tills någon Besserwisser, lik mig, förändrar tabellen. 😀
”Mina fotsteg i ditt hjärta” – 2 fel
”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” – 0 fel
”Minnen som stannat kvar” – ? fel.

Tack ännu en gång till Kerstin & Solveig för era insatser. ❤  Hade jag kört solo dessa tre gånger, skulle några syftningsfel kunnat bli klassiker på föreläsningar på skrivarläger. 😉
Jag ska under våren läsa om alla mina tre böcker direkt efter varandra. Detta gör jag av olika hemliga anledningar. 😉
Men först ska jag fortsätta i ”Intrigo” av Håkan Nesser. Nyskrivna kortromanen ”Tom” gillade jag skarpt. Jag har alltid gillat Nessers sätt att berätta en story. ”Kära Agnes” har jag läst tidigare. Men har totalt glömt bort slutet. Däremot gissade jag ganska snabbt en viktig detalj i balansvågen mellan brevskrivarna.

Snart väntar OS. Då gör det inget om det är ruskväder utomhus. När de olympiska lekarna är slut är det bara ett par dagar kvar tills våren börjar enligt almanackan. För en stund sedan var jag ute och letade efter vårtecken. Vet inte om jag lyckades. Du får bilda dig en egen uppfattning i nästa inlägg. 😉

Kåserilistan fylls på

Foto: Bosse Lidén. Motiv: Herrvik/Gotland

Det har idag gått fyra månader sedan min tredje bok hittade till Ystad.

https://bosseliden.wordpress.com/2017/09/25/en-marklig-och-behaglig-kansla/

I blogginlägget berättade jag om kåseriboken och lockade med att tre personer skulle vinna en Skrapkryss om de nämnde sina tre favoriter och det kåseri de tyckte minst om.

Jag kommer att lotta tre namn inför årsdagen, 25 september 2018. Någon lycklig kan bli miljonär till hösten. Vem vet. Det kanske blir just du. 😉

Innan dess hoppas jag fler personer vill bidraga med sina ”redovisningar”. Än så länge har 44 läsare lämnat in sina favoriter. Endast 21 personer har lämnat in ”sämsta kåseriet” och där leder rejält det kåseri som jag hela tiden varit tvärsäker på skulle vinna den del-tävlingen. Själv valde jag ett annat kåseri. Smaken är som baken…
Du får lämna ditt bidrag i en kommentar ”under” detta blogginlägg. Jag har noterat att det snart finns 200 kommentarer och börjar bli trångt på inlägget 25/9-17. Ändå har de flesta lämnat på FB, SMS, mail och muntligt till mig.

Det finns 73 kåserier totalt i boken. Femtio av dem har fått minst en röst i kategorin ”Mina tre favoriter”.
Leder just nu gör: ”Bridge Over Troubled Water”. Den skuggas av tre konkurrenter. Mycket kan fortfarande hända. Hela listan har du på länken ovan. Åtta månader kvar av ”läxan”. Först vill jag ha en underbar vår och en fin svensk sommar. Bättre än förra.

https://bosseliden.wordpress.com/asikter-blurb-om-minnen-som-stannat-kvar/

Här kan du läsa blurb/åsikter om ”Minnen som stannat kvar”. Tack för alla era lämnade ord. Intressant och stimulerande att få feedback på mina texter/alster. Jag har mitt favoritblurb – men det är naturligtvis hemligt. 😉
(Sidan finns numera alltid lättåtkomlig under min header)

Är du sugen på att köpa någon av de tre titlarna finns alla uppgifter här – och även som en egen sida under fotot från Baskemölla hamn, på vackra Österlen. ❤

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Ps. Nästa blogginlägg har rubriken ”Bättre än bra”. Det är inte helt reklamfritt – men äkta Bosse-sanningar. 😉
Ps 2. Nu har jag fixat en ny sida med en aktuell kåseritabell. Markera försiktigt Blurb/åsikt om ”Minnen som stannat kvar” under min header – då ser du undersidan med texten Dessa kåserier tyckte läsarna mest om. Flytta ner markören och tryck.
45 st personer har lämnat röster och det finns numera två kåserier i täten. 🙂

 

 

 

Lockande framsida

Solveig och en hel del av er som hade åsikter om mina fem förslag i våras, på vilket omslag jag skulle välja till ”Minnen som stannat kvar”, valde fotot med fyren. (Inte just denna bilden)

Jag älskar fyrar ända sedan jag var barn. En tid var jag helt fascinerad av dem.
Men de har funnits med på flera böcker som jag läst genom åren. Även på DVD-fodral.

Efter jag kommit ut med min tredje bok hittade jag denna bok på bibblan, med samma författare. Vilken tur jag valde ett annat motiv på min framsida – dock från vår gemensamma favoritö i Sverige.

En suverän bok.  ❤ Jag har önskat mig den i julklapp av tomten. 🙂

Tänk vad viktigt det är med ett lockande omslag.

Ibland kan jag haja till av ett ovanligt tal. Istället för 500. Bra bok. Men det hade varit fullt möjligt med att komma med en uppföljare. Saknar flera smultronställen i vårt vackra land. ❤

 

 

Sju skyldigheter som jag har

Tänk att de tänkte på att jag älskar blå färg och därför valde den blå till Ystad när de skulle leverera ”Minnen som stannat kvar”. Det var omtänksamt. Jag blir djupt rörd.  ❤

Nu är det min tur att bjuda igen och tänka på mina skyldigheter. Hade böckerna varit tegelstenar skulle jag kunnat ringa för hämtning. Utnyttjat dörr-till-dörr-service. Jag hämtade vågen men insåg att jag var tvungen att lägga till en riktig tegelsten för att nå gränsen  2000 g. 😉

Kungliga biblioteket (KB) har det nationella arkivansvaret för tryckt material. Deras uppdrag är att genom pliktexemplar samla in och bevara materialet för framtiden och göra det tillgängligt för forskning. Tänk att … mina barndomsminnen, mina busiga upptåg, djupa tankar…. ska det forskas om år 2373. Tur jag slipper stå till svars för dem då. Eller kommer de att kontakta mig på något vis? Vågar inte fantisera vidare. Vill vila i fred när det är dags.

7 ex ska skickas iväg. Förutom KB ska universitetsbiblioteken i Lund, Göteborg, Uppsala. Umeå, Linköping och Stockholm har vari sin bok och en leveransförteckning. Hoppas jag nu fått med alla detaljer och inte glömmer att skicka två blanketter till varje ställe. Det ena ska jag få tillbaka, stämplat och undertecknat som ett kvitto.

Tror ett sådant arbete hade passat mig utmärkt. Helst i min favoritstad Umeå. Hur kommer platsen/utrymmet att räcka till i framtiden? Eller kommer allt att ske utanför den fysiska bläddervärlden? Tankar från en som uppskattar och älskar bläddrandet. Glo på skärmar har jag gjort sedan 1981. Så jag har lite att jämföra med. 🙂

Blir du sugen på att läsa ett riktigt ex. av ”Minnen som stannat kvar” kan du alltid trycka på köp bok/böcker under min header. Själv blev jag sugen på lunch. Det är sol ute. Jag vill åka till havet. Var är ”Den lilla blå?”

En märklig och behaglig känsla

Jag vill presentera min tredje utgivna bok. Aldrig tidigare har jag varit så ärlig mot mig själv, som i denna kåseribok.
Boken är en utmärkt present till någon du tycker om. Ingen risk att personen går upp i vikt. På tal om vikt. Det ryms två böcker för samma porto i Postens blå påse.
Jag har infört två olika priser. 150 kr för ”Minnen som stannat kvar”, 75 kr för ”Mina fotsteg i ditt hjärta” och 75 kr för ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”.   (+ porto)

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Tryck på denna länk för att se hur du ska göra för att betala m.m. Det går även att swisha – vilket har varit mycket populärt.
Följ anvisningarna och du får snabbt din leverans. Glöm inte att skriva ditt namn på inbetalningen och att betala porto. 🙂

Tävling/åsikter/blurb/recensioner/favoritkåserier/sämsta kåseri:

  1. Vilka tre kåserier blev dina favoriter i ”Minnen som stannat kvar”?
  2. Vilket kåseri tyckte du minst om?

När jag fått in era val via bloggkommentarer, meddelande på FB, muntligt till mitt öra, vykort (jättegärna) m.m. kommer 3 personer att vinna en Skrapkryss. Jag drar vinnarna 25 september 2018, när boken fyller ett år.

Du får gärna skriva en kort recension/ha åsikter. Jag blir INTE ledsen om du som GILLAR boken puffar för den på din blogg, bland dina FB-vänner eller IRL.
En del av dina skriftliga/muntliga ord flyttar jag över som en blurb (små citat). Ditt namn nämns inte.

Jag önskar dig läsare, av hela mitt hjärta, trevliga lässtunder. Det var därför jag skrev boken. ❤

Blurb/Åsikter”:
”Den här boken har jag väntat på och den gör mig inte besviken.”
”Du är klippt och skuren för att ha en egen spalt i en veckotidning.”
”Det allra första kåseriet; Bridge Over Trouble Water gjorde att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken i flera dagar. Ditt kåseri gjorde mig alltså väldigt känslosam.
”Det är känslan av ren äkthet och nakenhet som gör dig så spännande att följa i kåseriform.”
”Jag har följt dig i smyg på bloggen. I bokform överträffar du dig själv – flera gånger om.”
”Lova oss läsare. Sluta aldrig roa oss.”
”Förlåt Bosse! Jag sträckläste en sömnlös natt.”
”Du skriver så humoristiskt och fint och jag skulle önska att det är många, jättemånga som tar tillfället i akt och läser din bok.”
”Jag är så nöjd och glad över din sista bok. Helt underbar att läsa, och jag har avnjutit den i mindre stycken, men nu är den slut snyft och det blir en saknad som alltid när man läst något bra.”
”Jag vet ingen som i samma kåseri kan få mig att hinna med att le igenkännande, skratta högt, gråta så jag knappt vågar gå till jobbet utan att riskera få närgångna frågor.”
”Din lägstanivå är sjukt hög.”
”Tack för att du lyser upp min grå vardag.”
”Mixen av allvar och skoj gör att intresset hålls vid liv.”
”Imponerad av att du kan leverera en roande text om något som egentligen borde klia som en hord av myggor.”
”Hade gärna läst fler praktikal jokes. Sparar du på de värsta semesterbusen till nästa bok?”
”Berörs av pojken som cyklar fort hem efter ett ordkrig och vill ringa mormor.”
”Du är de små människornas röst.”
”Bäst är barndomsskildringarna.”
”Du är klockren med detaljer och överdriver sällan.”
”Smart och pedagogiskt att följa en tänkt tidslinje.”
”Har själv diabetes ett och är tacksam för att du ger en nyanserad bild av skitsjukdomen.”
”Du är ett föredöme för många med att använda ”Bossehumor” som vapen mot elaka människor. Fast ibland är du skönt elak.”
”Inget fel på dina kåseriböcker, men din roman är klart bäst. Blir det någon uppföljning?”
”Alldeles för svårt att bara välja ut de tre bästa.”
”Dumma dig som får min mascara att rinna. Egentligen stavas det B-E-R-Ö-M.”
”Upplever det som om varje kåseri är som en möjlig filmscen.”
”Tack för mysiga och tänkvärda lässtunder de senaste veckorna.”
”Jag har redan läst boken två gånger.”
Vilket mustigt bildspråk du har.”
”Du har ett fint flyt i berättandet.”
”Älskar författarens beskrivningar av vardagshändelser med stor värme och kärlek. Fyllda med empati och humor. I botten finns en stor del del allvar.”
”Författaren har ett fint flyt i berättandet. Både i den sceniska framställningen med träffsäkra dialoger och i de berättande delarna, som han behärskar galant.”
”Jag är ingen bokmal men kunde inte låta bli att sträckläsa alla kåserierna.”
”En kåseribok med en mjuk och fin ton.”
”En bok fylld av värme och humor, men också med en stor portion eftertänksamhet.”
”Förra kåseriboken hade mer humor. Den sista boken har mer djup och vinner i längden.”
”Varje kåseri är som en välsmakande pralin. Väl utvalda av tillverkaren.”

OBS! I fortsättningen för jag in nya blurb på SIDAN ”Minnen som stannat kvar” som finns under min header.

Längre recensioner:
http://enrosafluga.blogspot.se/2017/10/omojlig-uppgift-bosse.html
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2017/10/21/11486771-en-bok-som-beror/

Favoritkåserier:
7 poäng:
Bridge Over Troubled Water , Skyddsänglarna jobbade övertid. 

6 poäng:
Sommarförälskelsens skuggsida, Drömmen av guld. 

5 poäng:
Tummade på det,  Livet som stalker, Vilken flickvän skulle jag välja? Utsikt under ett bord.

4 poäng:
Mormor och jag, Gubbar i keps, Bjöd på sig själv, Djungeln i badrummet, Blinda hunden, Underbara tanter.

3 poäng:
Svårt att ta tillbaka ord, Lyfta den som ligger, Blött äventyr, Rökaren som gick upp i rök,  Går det att lita på någon?  Från koja till slott, Måste du köra så långsamt?, Från sol till totalt mörker.

2 poäng:
Rädd på olika sätt, I klostret fann jag ro, Säck mot säck, Båda såg rött, Vad dåligt jag mådde, Axel ur led, Sista friska dagen, Filmen tog mig med storm, Akut kär, Ville bara se, Korttidsminnet har lagt av, Tjuvlyssnande pappan, Tre levde farligt.

1 poäng:
Mötet jag helst varit utan, Doggy gick inte på sommardiet,  Halmstad sex, Frågor från kvinnligt håll, Frestelsen blev för stor, Från uttråkad till panikångest, Flykten från domaren, Pojken som skrattade, Vågar vi bry oss? Grannen som stal energi, Oväntade nattgäster, Lynchstämning vid havet, Polisen som viftade som en stins?, 2-1 till mig, Kunde absolut inte hända.

Sämsta kåseriet:  (Var inte rädd för att lämna ett bidrag. 🙂

10 röster:
Ökänd efter sjuttiofem meter.

4 röster:
Skjuta upp saker.

2 röst:
Två män och en hund, En liter mjölk för hundra kronor.

1 röst:
Blött äventyr, Post till de döda, Pojken som skrattade.

Kram Bosse/Bobo/Sebastian ❤

OBS! I fortsättningen för jag in nya poäng på SIDAN ”Minnen som stannat kvar”, i en underavdelning, som finns under min header. (Bild på hamnen i Baskemölla)
Jag har redan börjat fylla på med nya lämnade poäng. Så denna tabell haltar redan. Välkommen istället till bloggens startsida. 😀

Tungt att läsa

I slutet av augusti började vår yngsta dotter att läsa kriminologiprogrammet i Lund. En utbildning på 3 år. Nästa måndag har hon sin första tenta.
När postbilen kom för någon vecka sedan fick jag ta emot ett Adlibris paket med denna bok. Vilket tungt uppdrag jag fick. 😉

Jag gick och hämtade hushållsvågen. Boken på engelska vägde 2 827 gram och var på 1143 sidor. Något att bita i. 🙂

Vilken tur att ”Minnen som stannat kvar” är på svenska och bara innehåller 279 sidor. Min bok kommer att gå att läsa i sängen om man ligger på rygg. Men det blir såklart inget gympapass för armarna. 😉
I fredags läste jag på Scandinavian Books hemsida att boken är tryckt och ska skickas iväg den 18 september. Leveranstiden är på 1-3 dagar. Ska bli spännande att se om det är den rätta boken (sista versionen av omslag + inlaga) och inte x antal provböcker. Eftersom jag blev snuvad/lurad en gång skulle inget förvåna mig längre om den andra skriftligt lovade saken heller inte stämde. (Bytet han skrev han gjort 16/8)
Du får ha en bra inledning på veckan.

Fotnot:
Kriminologi = Läran om brottet

Sommar eller höstbok?

Det ska bli spännande om jag ska minnas min tredje utgivna bok som en sommarbok eller en höstbok. Ännu en gång kommer det att handla om skarven mellan två årstider. Beställningen är skickad. 🙂

Romanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” anlände torsdagen den 30 maj 2013. Alltså blev det en sen vårbok. Jag var rörd av ett sorgligt skäl, när jag tog upp första boken och minnena svepte iväg långt bort i tiden. Sorg och glädje går ofta hand i hand. ❤

Vår gemensamma kåseribok ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” nådde hallgolvet onsdagen den 8 oktober 2014 efter en hel del strul på vägen från Danmark. Bland annat fattades en låda med 52 st böcker. Men det var ju inget mot den nätmobbing som jag råkade ut för veckan därpå och som stal hela min energi och livslust.  😦 Marknadsföringen ebbade ut och själv var jag full av farliga ketoner i blodet. Ett konstant högt blodsocker under en lång tid har den effekten. Sömnen och matlusten hade åkt på semester. Det hjälpte inte att jag höjde alla insulindoser. Adrenalinet och andra blodsockerhöjande hormonämnen hade makten i min sargade kropp. Då biter inte insprutat insulin.

Omslagsfoto – Framsidan kan också försena en utgivning. Jag minns hur trött jag var på vintern 2013 som aldrig ville släppa sitt grepp om södra Sverige. Dagar blev det veckor och mitt missmod växte. Min första plan med att bo i Steninge i Halland några dagar, och hoppas på rätt väder för att ta fotot av hjärtat i sanden fick jag ge upp. Här i Skåne var det också snö och igenfruset vatten längs strandkanten, trots att det snart var april. 😦

När jag släppte av Solveig och Jennifer i vackra Hagestad naturreservat, för att de skulle kolla läget, tyckte jag som satt kvar i bilen med all snö omkring mig, att det var totalt onödigt. Efter en stund kom de tillbaka och berättade att det fanns en smal snö/isfri kant längst ner och att det var ”fritt vatten”. På denna snöfria yta, påskdagen 31 mars, flanerade människor och njöt av vårsolen.
Solveig gjorde hjärtan för glatta livet med en pinne, som havet busigt suddade ut. Jag var en slags polis som försökte hitta luckor då Jennifer, barfota, kunde gå i hjärtat (se bokens baksida). Människorna var nyfikna och undrade såklart vad vi höll på med. På framsidan kan man inte ens ana att det var högt med isflak precis bakom fotografens rygg.
Jag tycker det är häftigt att jag i ”efterhand” la till kapitel 24 för att min tänkta framsida skulle finnas med i boken. (Jag hade under en lång tid en helt annan framsida i tankarna). Numera tycker jag det är ett av de bästa/vackraste kapitlen. Jag älskade uppgiften att knyta an händelsen i senare text. Ett pusselarbete som passade mig perfekt. Ibland gjorde jag saker som ingen läsare verkar ha noterat. Som ex. att gömma låttitlar jag personligen gillade och mycket annat. Jag tycker också om att ”leka” in kunskaper på ett pedagogiskt sätt. Tyvärr gick det inte att berätta öppet för då förstördes spänningen i handlingen.  Nog om det. Jag hoppas av hela mitt hjärta att läsarna ska uppskatta min ärlighet och de personliga texter som jag bjuder på i ”Minnen som stannat kvar”.  ❤
Omslaget friserades en aning jämfört med provboken. Därför bjöd jag inte på någon bild när provboken dök upp. När titeln fått fler punkter (blivit större) och centrerats kommer den mer till sin rätt. (Jag har ju redan sett resultatet på vår stora TV-skärm och är supernöjd.) 😀

Jag önskar dig en fin augustihelg. Vi ska varken sitta stilla på ett tåg eller åka i trånga ersättningsbussar. Istället blir det bil och förhoppningsvis cykel. Ännu mer förhoppningsvis – sol och klarblå himmel.
Sköt om dig och unna dig något trevligt.

Fotnot:
Jag tror jag nöjer mig med att svara eventuella kommentarer med en symbol denna gång. Trots att jag går i väntans tider finns det åtskilligt att göra. Därför måste jag hushålla med energi. Imorgon försvinner vår äldsta dotter iväg till Uppsala, efter att ha jobbat nio veckor på Ystads Veterinärklinik. Det kommer att bli tomt och färre kramar och samtal mellan himmel och jord. Hennes lillasyster har börjat jobba i Malmö och skaffat sig pojkvän. Mycket är nytt hos familjen Lidén. Men själv kör jag vidare med samma fru och trivs bra med det. 😉