Dags att släppa en bomb


Jag har länge förstått att dagen skulle komma. Tillfället då vi läste om ett ledigt arbete som förhoppningsvis passade utmärkt till min älskade hustru. ❤  En utmaning som hon inte fick missa att söka. Åtminstone för skojs skull. Annars skulle hon kanske ångra sig senare i livet.
Under väntetiden har jag ägnat mig åt att försöka minska vårt bohag. Den sysslan har jag inte haft tid med under mina manusperioder, under dessa sju Ystad-år. Då låg istället fokus på trevligare saker än att ”röja” i stora lådor och ”slakta” pärmar.

För några veckor sedan dök jobbet upp på Platsbanken.
I korthet:
A) Solveig ringde till kontaktpersonen för att få fler upplysningar.
B) Hon skickade några dagar senare in sin ansökan och meritförteckning med sina tre utbildningar m.m.
C) Rektorn ringde och ville träffa henne på en intervju.
D)  Hon satte bilen på stationen i Ystad och tog tåget till… 😉  Om du går längre ner i blogginlägget kommer du att se att jag fyller på text/fakta då och då.  
E) Tre dagar senare satt vi i soffan och såg en Netflixfilm när Solveigs mobil ringde. Efter hon tackat ja önskades hon ”välkommen ombord”.
F) Nu kändes allt overkligt när det plötsligt var på riktigt. Vad har vi gett oss in på? Vi som älskar både vår bostad, Ystad och Österlen. Det var inte lätt att hoppa tillbaks till filmen. Men det gjorde vi för att skingra tankarna en stund.
G) Du får gärna gissa på EN svensk stad i en kommentar. Ska bli kul att se vad som kommer in för alternativ. 😊 Längre ner kan du konstatera att jag fått in 34 stycken olika  och att Umeå leder. 🙂

Eftersom vi inte har någon bostad på gång vill jag inte bjuda på fler detaljer just nu och slösa på energi med alla frågor. Den behöver jag till annat. Istället gäller det den närmaste tiden att få denna bostad att se inbjudande ut. Måste skriva att jag är säker på att vi och grannen intill har det bästa läget av de tjugo bostadsrätterna i vår förening. Från april till mitten av oktober tittar vi; från vardagsrummet, tre sovrum, balkong och altan in i en vacker grönska – istället för att titta in till grannar eller rakt in i en hög häck strax intill tomten. Vi inser att det kommer att bli tufft att flytta från denna bostad. Samtidigt har vi gjort det förr. Värst var att flytta ifrån idylliska Gamla Stan i Falkenberg. Det tog emot så mycket att vi ändrade oss och sov sista natten på golvet, i köket på sittdynorna till utomhusstolarna, istället för att åka ner till Skåne och det kalla megastora huset där vi hade att göra 24 timmar om dygnet, från dag ett och nästan åtta år framåt. Givetvis hann vi med mysiga stunder också. Men inte många i månaden maj.

 

 

 

 

 

 

 

Många av strapatserna och andra gamla minnen kan du läsa om i de två kåseriböckerna. I den fiktiva romanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” lånade jag ibland från verkligheten om den var bättre än min fantasi. Två av böckerna kostar exakt hälften av vad den tredje kostar. Enkel matematik. Jag säljer gärna fler böcker så det blir mindre att ta med sig till den nya STADEN.
https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/
i länken under kan du läsa blurb/åsikter från läsare. Jag har ännu inte haft tid att fylla på de sista ”rosorna” jag läst och hört i mina öron.
https://bosseliden.wordpress.com/asikter-blurb-om-minnen-som-stannat-kvar/

Långt Ps.
Jag ser fram emot gissningar, men kommer bara att svara med en symbol. Först när det är klart med ny bostad lämnar jag mer information. Du som vet staden får såklart inte ”gissa” eller avslöja något. 🙂
När det blir regndagar planerar jag att bloggvandra på mina lediga stunder hos de bloggar som ligger i min favoritkorg. De är många och trevliga att besöka. ❤ Nu är det solen och frisk vårluft som lockar när jag behöver pauser. På kvällarna ”stupar” vi i säng tidigt.
Jag önskar dig läsare som nått ända ner hit en fin fortsättning på senvåren. Kram Bosse

Du kan gissa igen efter du fått ny fakta. (men bara en stad åt gången tack) 😀  😀  😀
Hon satte därför förra måndagen bilen på stationen i Ystad och tog tåget till stationen Triangeln i Malmö.
Med än så länge på resan var vår yngsta dotter Lizette. Duon klev av Pågatåget och stegade iväg mot rulltrappan. Ute i friska luften på markplan var det inte långt till
rätt busshållplats. Efter en ”mammadotterkram” drog sig Lizette iväg till sin studentlägenhet. Solveig fortsatte sin påbörjade kommunikationsresa; Bil-tåg-buss. Efter att ha stannat flera gånger i Malmö tätort rullade bussen ut på
E 65:an. Några kilometer efter Svedala-avfarten rattade chauffören till vänster i en rondell. Nu var det inte lång bit kvar – till det jag fortfarande envisas med att kalla Sturups flygplats. Malmö airport har inte landat i min lilla hönshjärna. Namnet svävar omkring i luften mellan affärsmolnen.
Solveig gick in i flygplatslokalerna, som hon besökt några gånger sedan hon blev Skånebo. En rätt liten flygplats i jämförelse med betydligt större aerodromer, som hon varit på tidigare genom åren.
Hon noterade på ”tavlan” att det gick att ta plan till Göteborg, Bromma, Visby, Arlanda och Borlänge.
Från ex. Arlanda visste hennes man, som googlat i förväg, att det b.l.a. gick turer till Sundsvall, Luleå, Jönköping, Skellefteå Örnsköldsvik, Karlstad, Åre Östersund, Ängelholm, Kristianstad, Kalmar, Ronneby och hans största favoritstad i Sverige. 😀 Den där staden med en massa björkar. Det sistnämnda visste såklart också Solveig Med tanke på att hon flög dit en kall decemberdag och hoppade in i googlarens hjärta och har stannat kvar där. ❤
Tio minuter försenat lyfte planet. Vad snabbt det går att förflytta sig mellan två flygplatser inom landet. Tyvärr serverades inte varm dryck under denna turen. Inte heller hade Solveig tid att ta sig en kopp kaffe efter landning för hon hade bråttom iväg till… 🙂
Det är dags att bloggägaren går in och svarar på det som står precis härunder och berättar om ”Gubben och havet”  NEJ!!! Han skulle inte klara av att svika havet. De två ”elementen” hör ihop som ett osynligt band. Gubben måste känna tryggheten att han kan nå det på x minuter. Helst med en promenad eller en kort cykeltur. Här i Ystad ser jag havet, färjor efter 1-2 minuters förflyttning. Innan dess hade jag 900 meter till stranden i Skummeslövsstrand. Det var lite längre i distans i Ängalag, men upplevdes som närmre. För där såg jag solnedgångar, vita gäss och skepp från den inglasade altanen, två balkonger, kök, sovrummet, pigrummet och den stora underbara salen. I Falkenberg bodde vi på två ställen. Tog mindre än fem minuter att se vattnet/Skrea strand. I Hjo döpte jag Vättern till Havet. 😉 Jag önskar just nu att jag själv visste svaret/fortsättningen – och kunde skriva mer. Om några veckor kan jag förhoppningsvis det. Alla dessa pusselbitar som ska hamna på rätt plats och i rätt ordning. Istället fortsätter jag nästa gång att fylla på texten ovan om Solveigs resa. Frågan där är om det är mycket kvar eller lite kvar. 😉

Undra vilken svensk stad som får flest poäng och om ni tror att jag sviker havet. 😉
AKTUELL TABELL:EFTER 11 DAGAR: 😀
Umeå, 13 poäng.
Gränna, 5 p.
Göteborg, 5 p.

Kalmar, 3 p.
Visby, 3 p.
Helsingborg, 3 p.

Karlskrona, 2 p.
Lund, 2 p.

Norrköping, 2 p.
Uppsala, 2 p.
Västervik, 2 p.
Halmstad, 2 p.
Huskvarna, 2 p.
Trosa, 2 p.
Hjo, 2 p.

Sundsvall, 1 p.
Jönköping, 1 p.
Varberg, 1 p.
Mörbylånga, 1 p.
Eskilstuna, 1 p.
Askersund, 1 p.
Vadstena, 1 p.
Mariefred, 1 p.
Örebro, 1 p.
Falkenberg, 1 p.
Alingsås, 1 p.
Sigtuna, 1 p.
Nyköping, 1 p.
Laholm, 1 p.
Örnsköldsvik, 1 p.
Strömstad, 1 p.
Mora, 1 p.
Stockholm, 1 p.
Pieteå, 1 p.

34 st olika förslag –  än så länge. 😀 Jag har börjat ringa till gamla kompisar som får gissa.

 

 

 

Annonser

Visst är hon duktig?

Sedan vi lämnade vårt hus på 3×160 kvm har vi haft köpförbud på myslampor, böcker, tavlor m.m. När vår yngsta dotter började plugga på Universitetet i Lund och skaffade sig en omöblerad lägenhet blev läget förändrat.
Vi kläckte tillsammans idén att skapa ett bibliotek i det tomma rummet. Sju Billyhyllor med glasdörrar fick flytta in. Stånk och stön i flera timmar och dagar. När vi sålt klädskåpet ska vi sätta in en mysig läsfåtölj och en passande golvlampa. Skrivbordet får vara kvar vid fönstret. Ett litet arbetsrum för någon med möjlighet att se naturen utanför.
Plötsligt såg vi något som vi inte sett sedan sommaren 2011. En tom lång vit vägg bakom soffgruppen i vardagsrummet. En yta full av möjligheter. 🙂

När jag i höstas visade en blogglänk med en konstutställning i Svedala fick Solveig en briljant idé. Hon ville köpa en tavla, av min bloggvän Christina Karlsson, till mig i julklapp.
Det var svårt att välja ut vilken. Till slut stod det mellan tre stycken tavlor.

Här kan du både se och lyssna på Christina som visar runt på Galleri KVIS. (Konstens Vänner I Svedala) YouTube inlägget kommer en liten bit ner i  blogginlägget.
http://blog.christinakarlsson.se/2017/09/vernissage-och-en-promenad-pa-galleri-kvis/

Perfekt val. Passar till oss som byggde upp Nordens största privata kaffekoppsmuseum på Bjärehalvön. Något vackert att vila ögonen på.
Christina har en konstnärssjäl. Syns både i fotocollage och tänkvärda texter på hennes blogg. Det är alltid intressant att följa hennes tankar där. 🙂

Istället för att gräva fram våra väl nerpackade tavlor längst in i det djupa förrådet har vi blivit inspirerade. Jag har fått uppdraget att gå igenom alla tusentals foton jag tagit sista åren. Hitta möjliga kandidater. Sedan tänkte vi förstora två av dem. Planen är också att köpa en tavla med ett motiv från Österlen. Tidigare under ”köptavleförbudet” såg jag flera snygga som jag ville ha. En spännande och stimulerande uppgift. Eller kommer jag att bli trött av att leta bland tusentals bilder? Borde passa på att slänga ett hundratal foton. Tack vare våra nya tavellister blir det smidigare att byta tema och tavlor efter säsong och smak.
Vi gillar även Christinas val av tavelram. Jag som är blyg som en viol fick höra av min hustru att Christina dessutom var mycket trevlig.

Dags för dagens motion innan jag ska träffa kommissarie Foyle igen. Engelska deckare och skådisar står i en egen klass. Jag njuter av varje avsnitt. Sju säsonger.

Diagnos boknörd?

Det var farsdag för ett par veckor sedan. Lizette är en fena på att hitta bra presenter och julklappar. Denna gången fick jag detta spel.  ❤

Förr hade jag slängt fram det när några kompisar tittat in. Nu duger det med att utmana mig själv. Givetvis gjorde jag en tjusig tabell med de fem kategorierna: 🙂
1. Vad heter boken?
2. Vilken romankaraktär?
3. Vilken författare?
4. Ond bråd död
5. Diagnos: boknörd?

Jag bestämde mig för att först gissa vilken procent jag skulle få i varje kategori när jag svarat på alla 265 frågorna. För att dra ut på det har jag läst fem kort om dagen. Nyss avverkade jag sjunde dagen. 25 frågor passar mig utmärkt. Inte hasta fram. Istället suga på karamellerna – men utan papper på.

Jag var säker på att ond bråd död skulle vinna och att Diagnos: boknörd skulle komma sist. Där hade jag bara räknat med 1 % rätt. Vad förvånad jag är över att Diagnos: boknörd har lett hela tiden och lär vinna när jag är klar om några dagar. Jag visste inte i förväg att det har sin fördel att vara utbildad bibliotekarie och själv gett ut böcker. 🙂
Sämst är jag än så länge på titlar.

Idag var min bästa dag. Jag hade 16 rätt av 25. Mitt sämsta är 7 rätt av 25. 😉  Så något proffs är jag INTE.

Kakao Förlag heter de som kommit på detta. Kul, kul tycker jag.
Om några månader kan jag göra om det. Förhoppningsvis kommer jag ihåg några av felsvaren och helst de jag kunde/gissade rätt på denna gång. Helt säker är jag inte.
Sedan är det dags att fråga om några andra vill vara med och leka. Tur jag haft handskar på mig. Så det inte finns några fingeravtryck på korten. 😉

Lunds hade varit en skånsk groda

Uppgift tolv av tjugofem: Styrs ett stift ifrån
Svar: 5 bokstäver
Facit: VISBY
Vinnare: ZNOGGE  ❤  ❤

Tävlingstid: 17:15-18:15  (Bosses första egna tid; 1-3 )

Regler:
Bara ett korsordssvar/person vid varje uppgift. Som enväldig domare är det mitt facit som gäller (ingår i charmen).
Antalet bokstäver och stavningen måste stämma till 100 procent.
Varje uppgift är öppen i exakt 60 minuter.

Extratävling för den som känner för det:
Jag söker en TV-serie på fotot. Svar: Mannen från U.N.C.L.E
(OBS! Du måste delta i korsordstävlingen och lämna svar i samma kommentar som uppgiften.)

Filmcitat 12:
”Jag förstår mig inte på det här stället. Jag måste köpa en ny kavaj och de släpper in dig i hemmaklänning.”

AKTUELL TABELL:

Priskategori ett: (3 lotter)
1. Gunnel Moberg, 56 p.
2. Anki Arvidson, 53 p.
3. Znogge, 52 p. (2 segrar)

Priskategori två: (1 lott)
4. Wiolettan, 52 p.
5. Marianne Johansson Sturk, 31 p.
6. Primrose, 30 p.
7. Eva-Lotta, 25 p.
8. Lisbeth Ahlskog,24 p.
9. Kerstin Cecilia, 20 p.
10. Signhild Hortberg, 19 p.

Priskategori tre: (1 lott)
11. Marie Kristoffersson, 18p.
12. Inger Börmark, Minton, 16 p.
14. Susie på Stjärnarve, Cecilia Ottosson, Åse Holmander Mehlin, 15 p.
17. Susan Johansson, 13 p.
18. Pelle Börmark, Ethel Hedström, 12 p.
20. Ditte Akker, 11 p.

Priskategori fyra: (1 lott)
21. Gunilla Wahlberg, Eva Rohlén, Comsi Comsa,9 p.
24. Annika Sohlin, Tobbe Nilsson, 8 p.
26. Börje Carlsson, 5 p.
27. Pia Boman, 4 p.
28. Eva Johansson, 3 p.
29. Maj Johansson, Lena/Villa Herbets, 1 p.

Priskategori fem: (1 lott)
31. Alla andra, 0 p. 🙂

Priskategori sex: (1 lott)
Ingen än så länge.

Priskategori sju/uppgiftstitlar (1 lott)
Gunnel Moberg, 3
Marianne Johansson Sturk, 1
Susan Johansson, 1
Anki Arvidson, 2
Kerstin Cecilia, 1
Znogge, 2
Ingen Vinnare, 1
Primrose, 1

Priskategori åtta/Bosses bilar: (1 lott)
Kerstin Cecilia, 1
Ditte Akker, 2
Marianne Johansson Sturk, 1
Ethel Hedström, 2
Inger Börmark, 1
Ingen Vinnare, 5
Eva-Lotta, 1

Priskategori nio/Filmcitat: (1 lott)
Du lämnar din ”redovisning” EFTER korsordstävlingen är slut 2017.
Läs mer på denna länk.

https://bosseliden.wordpress.com/2017/11/11/drygt-tva-veckor-kvar-till-tavlingsdags/

 

Världen är liten

Förra året var det tjugofem år sedan första Wallanderboken kom ut. Det firade jag med att en gång i månaden skriva ett personligt blogginlägg till Henning Mankells ära. Många tusen visningar har de elva inläggen fått och fortfarande besöker främmande människor min blogg varje dag för att läsa och se foton från den fiktiva världen. Detta kan jag utläsa i den utförliga statistiken bakom WordPress-ridån.

En kvinna i Australien började redan efter ”Mördare utan ansikte” att skriva en kommentar på min blogg. Helt otroligt. Anne hade lärt sig svenska genom att först se Wallanderfilmer och därefter köpt böckerna på svenska. Hon hade dessutom lyssnat på flera ljudböcker på svenska.
Anne fortsatte att läsa min blogg. Nu har hon snart kommenterat tvåhundra gånger. Jag har efter varje kommentar känt mig smickrad och blivit imponerad av hennes perfekta svenska. Hon är värd en guldstjärna.  ❤

Igår kväll satt hon i mitt privata hem. Lika naturligt och trevligt som när jag fikar med Wallander på Fridolfs konditori. Visst är världen pytteliten?

Jag lyckades aldrig övertala hennes sympatiska man om att Kurt Wallander finns. Fred och Solveig har mycket att lära sig om väsentligheter och en och annan halvsanning.  😉

Sju gånger har Anne besökt Sverige som turist. Denna gång kom hon i juni. Ystad älskar de båda. Fantastiskt att denna lilla pittoreska skånska stad har fått en egen plats hos två människor, boende i Australien, på andra sidan jordklotet. Ett par som besökt så otroligt många andra spännande länder och platser i världen.

Jag och Solveig är övertygade om att det kommer att bli ett åttonde besök i vår stad även nästa år. Hoppas de har tid och lust att besöka oss då med. Hoppas jag inte skrämde iväg dem med min knasiga humor och snabbpratande mun. 🙂

Timmarna flög iväg som korta minuter. Mycket skratt och allvar, förklaringar av krångliga ord och annat kul. Vad mycket vi lärde oss inom olika områden om ”Platsen under oss”. Läbbigt med farliga hajar nära kusten. Giftiga svampar. Flugsäsongen. Att vissa djur finns i Australien som ex. kameler.

Kuriosa var att Anne träffat Ingrid Bergman i London en gång. Henne hade jag också gärna träffat. Jag nöjer mig så gott med några mjuka Annekramar. Ikväll ska jag spela bowling med Kurt. Hoppas han lämnar tjänstevapnet hemma. Sist fick jag prata mig ur situationen med min charm. Det var inte lätt. Orsaken var att jag glömt den hemma. Charmen. 😉

Lång fotnot:
Vet inte om jag var så charmig när mobilsamtalet kom vid lunchtid igår. Lät säkert mest som en ledsen hund. Det visade sig att mina dagmardrömmar var sanna. Min kontaktperson bad ”tusen gånger” om ursäkt för att det hade blivit en miss. Mitt omslag och inlaga till ”Minnen som stannat kvar”, hade inte gått till tryckning. Trots att han skrev det i ett mejl till mig d. 16 augusti och det stod 30 augusti som leveransdag på min orderbekräftelse. Jag anade ugglor i mossen när det inte gick att följa färden på PostNords nätsida.
”Nu är det strul på gång”, sa jag dystert rakt ut i luften. 😦
Jag kände mig ledsen och sorgsen under mobilsamtalet. Ändå hade mitt sjätte sinne redan gissat på att det kunde vara så. Allt hade gått för lätt denna gång. Då brukar jag alltid råka illa ut.

Ingen är skadad eller död. Nordkora har inte skickat en felstyrd bomb till min trädgård. Det är bara att komma igen. Jag blev erbjuden en snabb leverans som skulle ta en vecka, om de fick trycka boken utan flikar.
”Nej tack”, sa jag snabbt. Det är ju charmen och ett av skälen till att jag varje gång valt Danskt band. Jag älskar att hålla en sådan bokform i handen och uppskattar att kunna fälla upp flikarna och se ex. författaren på bild. Läsa lite av varje. Få en bra mjukstart inför läsningen av boken. ❤
Kontaktmannen skulle göra allt i sin makt för att det skulle kunna gå att trycka upp och få det klart inom två veckor.
Hoppas det finns många kommande läsare som vill ha ett ex av ”Minnen som stannat kvar” i sin hand. Annars får jag krama dem själv. Eller sätta mig som en skräddare utanför Kvantum en fredagskväll med en trave böcker i knät. 🙂

Vad lustigt. Jag hittade en ny lyckad resehandbok om Gotland på bibblan i torsdags. På framsidan av ”Mitt Gotland” av Jonas Henningsson, fanns den fyr som jag hade med på ett av mina fem förslag som du bloggbesökare fick rösta på. Den rödvita höga ståtliga byggnaden, som ligger i Närsholm. Fyren var Solveigs förstaval. Tror du att jag valde det? 😉
Undra vad tryckeriet ”väljer” för omslag och inlaga? 😉 Min nästa dagmardröm är att de sista rättningarna i mina två sista filer inte är inlagda, som det vackert också stod i mejlet 16 augusti. I så fall kommer jag att få x antal provböcker, med de fel som vi trodde vi fixat till. Allt är möjligt. Även hos ett av nordens största tryckerier. I så fall är jag värd gratis tryckning och två tusen ursäkter.

Hela min hjärna hade ställt in sig på en bok i slutet av augusti eller första dagarna i september. Nu håller jag tummarna för vecka 38 och att flygresan hem för Anne och Fred går smidigt på måndag. 11 september är ett ”svart datum” som den skrockfulle …
Ursäkta om jag ”spydde” lite i din ficka. Har du tur har du inte orkat läsa ända hit ner.

Fem tabbar som jag minns

Dags att avsluta Bornholmsinläggen. Ovanligt tidigt i år. 🙂 Förra året la jag in de två sista (bildspel) inläggen från Gotlandsresan under hektiska november, då jag har Korsordstävlingen. 

Vad har hänt med gubben? Varför tar det så lång tid, från att ögonen sett en sak till tanken nått mina händer så de agerar som förr? Supersnabbt. Reflexartat. Visst dök den vackra regnbågen upp snabbt och oväntat, när vi kom runt hörnet. Sedan trasslade jag in mig i remmar och annat innan jag kunde trycka på rätt knapp på kameran. Då återstod inte mycket av skönheten. Eller så var det så att jag lugnt stod och njöt lite för länge först.

När vi kom till underbara Balka strand blev vi nostalgiska och tänkte på när vi var på Bornholm första gången 1994. Då bodde vi strax intill stranden.
När jag såg fågelungar i vattnet gick jag ner till stranden för att fota dem. Plötsligt hör jag något kraftigt ljud från höger och stirrar upp. Mamman som befann sig en bra bit därifrån hade anat STOR FARA och kom till undsättning. Det såg både effektfullt och skrämmande ut på samma gång. Inte tog jag några foton. Jag hann inte. Därför bad jag Solveig på tillbakavägen att gå fram emot ungarna, för att jag skulle kunna stå beredd en bit ifrån med kameran och fånga den perfekta bilden, när mamman kom i full fart och gick ner för landning.


Inte blev det lika dramatiskt. Mamman insåg att det var inte en lika stor fara när en kvinna kom. Istället markerade hon mest. Hade inte vingarna i högsta läget. Såg inte hotfull ut. Bara beskyddande. Miss två av mig.

Självklart borde vi haft med ett ex. av ”Mina fotsteg i ditt hjärta” och ett ex. av ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” till detta lilla bibliotek. Precis som vi gjort på några andra ställen i Sverige.

Vi blev hänvisade till att stå först i kön i en fil, inför färjan vi snart skulle köra på. Jag gick ut från bilen för att sträcka på benen och få frisk luft. Det var ju rätt gott om tid till färjan var förankrad och den kunde tömmas på fordon och människor.
Först ut från färjan rullade den ena fräcka bilen efter den andra. Antagligen skulle det vara en veteranbilsträff på ön under helgen. Jag stod och njöt av de fräcka klenoderna. Vilken tid det tog för min hjärna att inse att det hade varit kul att ta kort. När jag äntligen hämtat kameran i bilen, fanns det inte många bilar kvar i den genren. 😦

Så till slut storyn om vår egen lilla blå. Vi hade varit lite bekymrade av allt blåsande under veckan. Stormbyarna hade avlöst varandra. Det hade gått bra på ditvägen, men då hade jag tuggat på ett åksjuketuggummi och haft blicken fäst på horisonten hela tiden på havet.
Men som jag beskrev och visade på foton från ett tidigare inlägg. Det räckte även denna sista dag, med att vi lämnade sidan på ön där vi bodde och förflyttade oss en halvmil. Plötsligt möttes vi av lugnt vatten på den andra kusten.
Vi var ute i god tid. Stod här (se fotot) parkerade i en timme. Jag gick en skön promenad i en liten skog.
Allt gick bra när jag körde på färjan. Det är då något ”hemskt” brukar hända mig/oss. 🙂
Fast den tanken hade jag inte när jag nöjd satte mig på en sittplats och njöt av att det var lugnt vatten på havet och att vi hade haft en mysig och trevlig vecka tillsammans. Solveig hade gått iväg mot toaletterna. Jag var ensam med behagliga tankar som flöt lugnt omkring. Snart skulle vi åka ut från hamnen. Pling pling, lät det från en högtalare. En dansk röst drog något meddelande om någon bil. Jag noterade att det var samma två första bokstäver som på vår bil. Sedan förstod jag inte mycket av gröten. Ändå började en liten lampa att lysa inombords i min hjärna. Det kan inte vara sant. När han drog allt en gång till försökte jag leka struts och började tänka på annat. Som tanken att S kanske satt där och hörde samma sak från sitt håll. 🙂  Plötsligt stod hon bredvid mig och sa något om att det var vår bil som var huvudattraktion just då på färjan. 😀
Inte för att vi trodde att ljuset stod på som S uppfattat att mannen sagt. Ändå var vi tvungna att kila ner till nedre däck. Första problemet var att jag endast kände till en väg dit och den fick man inte gå när färjan lagt ut. Det var vägen förbi ”köket”. Jag struntade i det och ilade förbi förbudsskylten och ner till bilen. Givetvis stod inget ljuse på. Men det finns en fördröjningseffekt på några minuter. Orsaken är att det är en finess som ska vara till hjälp när man parkerar bilen i mörker. Då ska det lysa så man kan sätta in ex. sin husnyckel i rätt hål på dörren redan på första försöket i höstmörkret.
Vi köpte bilen förra sommaren. Det tog några veckor innan vi kom hem en kväll då det var mörkt. Då trodde vi det redan var fel på vår nyinköpta bil och vi ringde försäljaren nästa dag. 🙂
Nu hade någon hjälpsam säkert meddelat att det stod en blå bil med ljuset på. 😉 S gick till informationen och meddelade på svenska …

Allt är inte glasklart

En svensk medelålders man sitter på en gammeldansk bänk och funderar på stort och smått.

På sina promenader från lägenhetshotellet till stranden har han redan hittat sitt favorithus. Hur ska han lyckas övertyga ägarna att det blir en bra investering att …  😉

Det finns också varianten att köpa denna speciella cykel.

Han är rädd för att det ska bli pannkaka av alla felbeslut.

Redan igår var han inne på Lilli´s glasdesign i Allinge och velade bland allt fint färgat glas.

Det var hopplöst att välja både färg och produkter. Där fanns så mycket som lockade mig. Därför bestämde jag mig för att vänta en dag. Vi hade ju bara fem minuters bilfärd dit.

Oj med folk det var där vid återbesöket. I glasworkshopen samsades tre generationer av människor som höll på och ”lekte” med glasprodukter och verkade ha riktigt kul.

Det måste gå bra för ägaren och glasdesignern Lilli Carlsen. Hon har två Glasworkshoper på Bornholm. Jag noterade att vi var årsbarn, hon och jag.

Till slut bestämde jag mig för två saker. En söt ljuslykta och en ängel. Båda i min favoritfärg. 😀 

Bara ett kvarter från där min blå ängel formats hittade jag en annan ängel i annat material; Metamorphose av Arne Ranslet. Jag slog upp ordet. Förvandling eller omdaning står det i SAO. En fin staty tycker jag.

Det finns gott om gula villor och byggnader på Bornholm.

Jag hittade även en snygg blå kulör på en stor villa på Lavendelgatan.

Idag ska S sluta tidigt. Vi ska åka iväg och fika på Österlen. Om stället får minst en fyra i betyg av mig kommer du att få reda på var vi varit. För då hamnar blogginlägget i kategorin ”Österlens bästa fik”. Annars skonar jag dem. Jag är nästan alltid en snällbloggare och har ännu ingen kategori med namnet ”Österlens sämsta fik”.
Imorgon ämnar vi ta tåg och buss till en konstgjord ö. Fast det beror på vädret. Det är nyckfullt sommaren 2017.
Snäll var jag inte igår kväll mot den kvinnliga domaren från Ukraina som dömde semifinalen mellan Österrike och Danmark. Jag var riktigt arg på henne till slut och behövde inte kvällsfika för mitt blodsocker var skyhögt. 🙂  Tur danskorna vann den spännande matchen på straffar. Det röda laget hade inte domsluten på sin sida. Droppen för mig blev när hon inte visade det röda kortet, som de sista åren ingått i regelboken, för den typen av tröjdragning i ”friläge”. Hade jag haft makt hade domaren hamnat på läktaren eller fått räkna mördarsniglar på mina morgonpromenader. I morse fick jag gå sick-sack mellan de äckliga bruna odjuren. 😦
Hoppas du ska göra något trevligt i helgen?

Såhär bodde vi – blogginlägg nummer tolvhundra

Vi små människor vill gärna bestämma över våra liv. Ibland till och med in i minsta detalj. Det är länge sedan jag insåg att livet blir inte alltid som jag planerat. Allt kan hastigt byta karaktär. Samtidigt behöver livet inte bli sämre. Bara ändra riktning. Om det är tillåtet att sänka ribban gjord av osynliga krav. Dessutom är det tryggt att Bornholm finns kvar. 😉 De minnena går att leva på och du som besökare får stå ut med det ett par gånger till. 🙂 Annars kunde jag stuckit mellan med en trevlig hotellweekend som jag nyss kommit hem från. Snart är det bara tre veckor kvar på våra Jojo Sommarkort. 😦
Overkligt att jag nått 1200 blogginlägg.

Vilken linslus.

En bra säng är superviktig. Både för en natt och ännu viktigare för en vecka. Vi är inga ungdomar längre. Sängen fick högsta betyg av oss.

Det doftade direkt nyrenoverat när vi öppnade entrédörren. Skräpigt utanför men högsäsongen var inte igång. Här är det juli-september som gäller. När jag läste vår lokaltidning i veckan stod det att nästan alla övergångar mellan Ystad och Rönne är fullbokade för flera veckor framåt. Endast ett fåtal platser på några avgångar är lediga.

Lyxigt med två möjligheter ut till balkongen Trist att det inte var finare väder så vi kunde suttit där och ex. ätit frukost. Nu var jag bara där ute i blåsten korta stunder.

På solterrassen utanför vårt kök var vi bara en eftermiddag. Då var det sol och lä. Riktigt skönt. Strax därefter kom det dit andra gäster och då kände jag det nästan som de var på mitt område, när jag stod vid diskmaskinen. Vågade inte dra ner persiennerna. 🙂 trots att de hade dragit bak soffan och sneglade allt för ofta in i vårt kök. Berodde kanske på att jag tagit på mig Adamdräkten. 😉  Skojar bara. Jag hade på Bossekostymen.

Vissa moderniteter klassar jag inte som praktiska. Solveig trodde det blivit stopp när hon såg pölarna på golvet. Så var det bara jag som lekt med vatten … 😉  Alldeles för litet för min smak. 😦

Jag fortsatte som vanligt att vara frukost-Nisse. Från nedre botten kunde Solveig höra mig ha en egen tävling mellan vänster och höger hand. Vänster hands pekpinne lekte touch, med möjligheten att kunna stänga av värmen direkt från plattan om spisen var vaken. Höger hands pekfinger jobbade från nio ner till zero. Visst brukade vänster vinna, men ibland bara med vag marginal. Töntigt. 😦  Tacka vet jag hederliga gamla antika vreden.

Vilken fördel att inte vara lång. Mina 173 cm passade perfekt för att sitta där i fönstervrån och spana. Ibland gjorde jag det mitt i natten. Efter några dagar kände jag igen vissa flanörer. Saknade andra. Var är den gamla tanten med Schackhundarna? (en svart och en vit liten hund) Kommer aldrig den lätt haltande mannen snart med sin stora hund? Hände inget fäste jag blicken på havet. Jag älskar se små och stora båtar glida förbi. Det var samma sak i natt på en helt annan plats på jorden. Jag var behagligt avslappnad. Samtidigt var mitt sinne och minne öppet för att registrera karaktärer för framtiden.
Jag har levt ett halvår tillsammans med alla mina egna minnen. Vänt ut och in på dem. Njutit av att återse dem. Även de svåra, djupa och sorgliga minnena. De ska också finnas där. En tavla utan skuggor och djup skulle bli trist att beskåda. Samtidigt är det inte min stil att återberätta dem som om det rådde begravningsstämning. Då blir det för tungt för tredje part. Jag vill skapa medkänsla men inte så bitterhet.  ❤
Det här huset som låg till vänster om vår lägenhet var till salu. Jag kunde inte låta bli att gå in på ”hemnet” och kika. Vad stort och fint det var inuti. Villan hade legat inne väldigt länge och prislappen var riktigt hög. Annars hittade jag flera fina mindre alternativ som var oväntat prisvänliga. Så vi får se. 😉

Vi fick våra favoritställen

Jag är ingen matbloggare trots att jag äter just mat minst sex gånger om dagen, ibland fler. 😉 Denna gång blev Allinge Rökeri vår favoritrestaurang. Den låg smidigt till när vi kom hem från våra dagsutflykter.

Intressant att studera och fotografera inredning innan maten är på bordet.

Kanske kände jag någon av alla som lämnat sitt namn med krita lite överallt. Eller handlar det om på krita? De skulle komma in och betala någon annan dag. 😉

Jag jobbade mig närmare köket. Det måste handla om färsk mat som kommit direkt med ”Blå båten”.

Längre än till skaldjuren kom jag inte förrän kvinnan kom ut med vår mat.

Istället njöt jag av att jag slapp vara ute på sjön. Vackrast från ”insidan”.

Favoritfiket gick vi förbi redan första kvällen i Sandvig. Då var där stängt. Sedan blev det ett trevligt ställe på flera sätt. Mysigt att glida iväg hand i hand genom det kuperade grannskapet. Tänk om det varit sol och kanonväder hela veckan.

Istället brukade vi njuta av något varmt. Sitta och titta ut på det vilda havet. Dessutom var den äldre kvinnan som jobbade där mycket trevlig. Sådant sätter jag alltid stort värde på. ❤

Här fanns även en del att titta på när det gällde inredningen. Kanske nästan lite för mycket i vissa vrån. 😉

Givetvis hann vi med ett återbesök hos en gammal favorit. Det är mysigt i lilla Snogebaek. Förra gången vi var här 2014 bodde vi i Dueodde som ligger en liten bit därifrån.

Fotnot:
Jag kan inte låta bli att le åt mig själv med tanke på mitt liv de senaste åtta dygnen. Det är typiskt mig att sitta här och lägga in ett inlägg om mat, fika och choklad. 😦 Samtidigt som jag plockat av insulinpump och gör allt för att slippa äta och dricka något sött. Jag är proppmätt efter frukosten. Otroligt att nivån sjunker när inget nytt insulin kommer in och jag bara tagit en pyttedos till måltiden. Återtåget till ett friskt och vanligt vardagsliv är mycket tuff. Tur det är åtta år sedan sist jag upplevde det. Då hamnade jag på sjukhus med dropp efter en del dramatik. 😉
Den här gången har jag inte ens kontaktat några experter. Frågan är om jag är diabetiker. Har jag drömt det? För jag behöver knappt något insulin längre. Jag läste att min guru Ragnar Hanås skriver att det kan ta en-två veckor innan den låga blodsockernivån har minskat den insulinresistens som jag hamnat i. Jag har inte tid med sådant här. Hur ska det gå med hotellfrukosten som jag längtat efter? Okej. Jag får väl foto allt och se när S njuter. 😀

En kvart senare

Min förkärlek för öar har aldrig avtagit genom åren. Trots att jag inte gillar att vistas i små båtar och är en badkruka av rang. 🙂 Vi alla människor behöver våra små och stora drömmar. En av mina är att få bo på en ö i minst ett år i sträck, få följa de fyra årstiderna.


En kväll tog vi en kort biltur till Tejn och gick en promenad längs havet. Där såg Solveig ett snabbt djur som liknade en iller. (Finns  i Danmark med undantag Bornholm.) Var troligtvis en mink.

Härligt att beskåda havets temperament.

Vi var inte ensamma. Många personer hade sökt sig ner för att fota. Alla, utom jag, med en mobil.

Samtidigt tänkte vi på att vi snart skulle åka hem till Sverige. Vår önskan var ett lugnare vatten. En idé dök upp i mitt huvud. Vi sticker och kollar på andra sidan mot vårt hemland.

Femton minuter senare rullade vi ner mot Hammeren och trodde vi såg i syne. Människor satt ute och njöt med något gott att äta och dricka.

Tänk att det kan skilja så mycket. Här hade vi fel klädsel och tog snabbt av oss de varma tröjorna. Mot Hammershus var det till och med blå himmel. Vi hoppades att denna sida mot Sverige oftast var lugnast.

Efterord: Här på hemmaplan hoppas jag att andra saker ska lugna ner sig. Det har varit tufft sedan i måndagskväll. Mer info i ett eget blogginlägg.
Igår bestämde jag mig för ett omslagsfoto. Ingen mer info om detta. 😉 Däremot tusen tack till alla ni som hade åsikter. Jag läste med stort intresse vad ni skrev. Nu mot sängen. Krafterna är starkt begränsade.