Grönalunds tivoli

Skam den som ger sig. Jag har berättat när vi av en slump såg denna skylt. När jag på en informationsskylt läste att det funnits ett tivoli blev jag nyfiken. Men inte så mycket nyfiken att jag ville trotsa ösregnet som plötsligt slog till.

Tänk att järnvägen gick hit från Trelleborg, Malmö och Lund. Att det gick från dansbana, ölhall och skjutbana till att bli så stort att till och med vår landsfader Per-Albin Hansson varit här och föreläst.

Två veckor senare tog vi samma väg från bokskogen i Torup. Solen lyste söndags-vackert. Vad kunde gå fel. Hm! Vi gick fel. Fast vi fick backträning och motion på köpet. 😉

När vi var på väg att åka vidare med bilen såg vi skylten och vände igen. Det var tur. Här var det en lättare väg uppför kullen.

Rofyllt. Vi sa inte många ord till varandra. Istället tänkte vi tillbaka på tiden då platsen blomstrade.

Det är intressant att se vilka kläder människor hade på sig förr. Allt ser så uppstyltat ut.

Hur var atmosfären? Var det romantik? Hängde smockan i luften? Hade kvinnorna något att säga till om? Det verkar ha varit tre generationers nöjesställe.

Allt har sin tid. Vi återvände till dagens liv. Jag och Solveig i skogen. Hand i hand gick vi nerför berget mot den stackars ”Lille blå” som fått vänta därnere.

Betydligt trevligare väder än förra gången som vi hamnade här.
Jag funderade på en viktig sak. Är inte helt säker på det. Kanske är jag helt ute och reser. Finns det inte något liknande ställe med ett litet mindre tivoli?  😉

Nu är rasten slut. Dags att fortsätta att studentstäda. Kram Bosse  ❤