Aaron Ramsey | Bloggäventyr med Bosse Lidén

Jag har som vanligt inte följt alla matcher utan valt med omsorg och sett mina favoritlag. Någon gruppspelsdag såg jag tre matcher samma dag. Andra dagar var jag ledig. 🙂

Den här förbundskaptenen måste vara nöjd med sin trupp. Inte många trodde på Wales ens i kvalgruppen. Ännu färre att de skulle ta sig vidare från den tuffa gruppen.
Precis som med Island har Wales blivit mina två nya favoriter inom fotbollen. Underbart att små länder med färre spelare att välja på kan rubba de stora länderna med alla sina resurser. Sådant mår jag väldigt bra av. 😀

Kvartsfinalen mellan Belgien (rankade som två i världen) och Wales kommer jag att ta med mig från detta mästerskap i Frankrike. När det stjärnspäckade Belgien tidigt tog ledningen trodde jag att jag skulle få ta fram kulramen. Därför var det så skönt när det kom en kvittering på en härlig nick efter en hörna och det var ”match” igen.

I andra halvlek överraskade Wales med att ta ledningen. Jag älskar lag med spelare som ställer upp för varandra i alla lägen. Där det är tillåtet att misslyckas. Då växer både individen och gruppen.

Belgien var tvungna att chansa. Flytta upp spelare för att nå en kvittering. Det är då som sårbarheten växer och växer. Desperationen när minuterna rann iväg för Belgarna gick nästan att ta på. Underbart när Wales stängde dörren till semifinalen.

Både jag och publiken kände av dramatiken.

I semifinalen tog sagan slut. Precis som jag trodde innan. Med de ”dumma” reglerna att spelarna tar med sig sina gamla varningar fick inte Ben Davies och Aaron Ramsley uppleva matchen från gräsnivå. 😦
De mossiga reglerna måste de göra något åt till nästa stora mästerskap. Jag vill se de bästa spelarna lira de stora matcherna. Vill inte du?

Om någon spelare får en varning i första gruppspelsmatchen i ett riktigt bra lag skulle den personen kunna sparka ner en spelare med avsikt att få en andra varning i nästa match för att bli ”nollad” och ”bara” stå över en gruppspelsmatch. Jag har sett det förr. 😦