KerstinCecilia gjorde det igen – GRATTIS

Uppgift trettio av trettio: Blir hår på metallarbetare?
Svar: 9 bokstäver
Facit: STÅLGRÅTT
Vinnare: KerstinCecilia, 47 minuter
Lathund: Kategori A 10-10, Kategori B 10-10, Kategori C 10-10

Slut-tabellen: 
1. Anki Arvidson, 52 poäng
2. Signhild Hortberg, 45 poäng
3. Inger Börmark, 36 poäng

4. Wiolettan, 33 poäng
5. Znogge 30 poäng
6. Susan Johansson, 29 poäng
7. Annika Sohlin, 28 poäng
8. Åsa Bäcklund, 27 poäng
9. Lma, 26 poäng
10. Villa Herberts, 22 poäng

11. Gunnel Moberg 21 poäng
12. Gunilla Wahlberg 20 poäng, ❤ ❤
13. Ditte Akker, 20 poäng
14. Marie Kristoffersson 19 poäng
15. Maj Johansson, Eva Rohlén, ❤ ❤ ❤  19 poäng (sorry Eva)
17. KerstinCecilia, 17 poäng  ❤ ❤ ❤ ❤ ❤
18. Ing-Britt Jönsson, 17 poäng
19. Per Börmark, 15 poäng-gränsen

20. Gun-Britt, 13 poäng
21. Ingen Vinnare, 12 poäng
22. Börje Carlsson, Cecilia Ottosson, Ezter, 12 poäng
25. Lisbeth ”Lippe” Forsberg, 9 poäng
26. Greger Byskata 7 poäng
27. Pia Boman, Susie Bloom, 8 poäng
29. Primrose, 6 poäng
30. Yvonne Carlsson, 4 poäng
31. Minton, Ethel Hedström, Marianne Sturk, 3 poäng
34. Solveig Svensson, Tant Glad, Åse Holmander-Mehlin, Anna-Karin Mattsson, Gun Toresson, 2 poäng
39. RosMarie Danielsson, Maria Bergman, Ingrid Levander, Skåningen, Lotta Modin, Agneta Truelsen, 1 poäng
45. Inez Carlsson, Gittan Jacobsson, Leif Svensson, Suz, Wera, Berith Annelise Fjeld, Wiper, 0 poäng
52. Övriga 

❤ = Uppgiftens medaljtrio.
Gröna siffror betyder att deltagaren uppnått gränsen femton poäng.

Om två eller fler ligger på lika poäng är antalet grensegrar avgörande i första läget.

Information:
Tack för detta tredje år. ❤
Det kommer mer statistik. 😀
Jag vill också avsluta Världen & Vardagstankar innan jag offentliggör vinnare. (det kan bli ”samma” personer)
Under veckan kommer dock prisceremoni att ske. Först ska jag läsa igenom noga allt vad ni skrivit på dessa 30 + 30 ställen.  En trevlig syssla.

Ps. Det har kommit in klagomål från Ingen Vinnare som inte var nöjd med årets poängskörd. 😉

 

Vi har sommar än

Jag vände blad i min väggalmanacka förra veckan. Nu ser jag en behaglig bild med en solnedgång en höstkväll någonstans vid havet. Himlen är målad av någon med säker hand. Under fotot står det November 2014 med svarta bokstäver på vitt. Den sista höstmånden enligt mina gamla barndomskunskaper. Ändå har vårt land ett omväxlande klimat sedan flera veckor tillbaks. Jag har sett hur bloggvänner och FB-vänner visar upp snölandskap.
Till Ystad brukar hösten komma den 11 november, enligt experterna på SMHI. Det är då det varit under tio plusgrader i fem dygn i sträck. Det ska bli spännande att se om årets höst blir den senaste som den skånska Wallanderstaden haft någonsin. Det är sydliga vindar i kombination med hög och lågtryck på rätt ställen, som gjort att den varma luften stannat kvar. Hösten ska enligt Marcus Sjöstedt på SMHI vara minst två veckor försenad. För mig får den gärna ta en annan väg och hoppa över Ystad. En molnfri himmel gör att marken kyls av fortare och värmen strålar ut i atmosfären. Men i och med att Ystad ligger så nära havet så hjälper det till med att hålla lite värme kvar. Vattnet värmer och jämnar ut temperaturen vid kusten, menar Marcus, men redan någon mil inåt landet avtar den effekten.
Tänk om det fortfarande är sommar när det är skyltsöndag första advent. Kommer tomten att ha badbyxor, linne och sommarskägg?

Hämnden är ljuv eller pinsam

Ungar kan vara härliga. Både egna och andras. Enligt almanackan hade första advent passerat, men min västkuststad var ännu klädd i höstkostym. Fortfarande hade jag några fridagar innan årets julkort skulle äga mig dag och natt. Redan på andra gården på mitt brevbärardistrikt dök de upp. Tre barn i fyraårsåldern, fulla av upptäckarglädje i höstrusket.
Trion slog följe med mig. Vi bytte några fraser. Vad som sades minns jag inte längre. Antagligen frågade jag om de skrivit sina önskelistor till tomten. Det var två killar och en tjej. Som i många andra lägen var det grabbarna som stod för buset.

Första gången blev jag en aning rädd. Hoppade till helt naturligt när de dök upp bakom entrédörren och skrek ”Bu.” När jag delat ut posten i nästa trappa var jag beredd. Ändå behöll jag min teatraliska sida och låtsades bli rädd när de dök upp med sin reprisreplik ”Bu”. Denna enkla lek fick dem att må bra. Jag måste erkänna att mitt vuxna jag tröttnade efter tolv trappor och ännu mer när de följde med till nästa gård och körde med samma skrämseltaktik, varje gång som jag kom ut från en trappa. Det hjälpte föga att jag frågade om de fick lämna sin gård för sina mammor och pappor. ”Min mormor bor i nästa trappa”, upplyste flickan mig.
V-a-d  i-n-t-r-e-s-s-a-n-t  d-å, tänkte en elak röst i mitt huvud. Som man bäddar får man ligga, svarade en mer smart röst.
Denna dag hade jag inget spännande som väntade efter jobbet, mer än att jag var tvungen att vrålplugga till en tenta i psykologi. Mitt arbetstempo hade sjunkit och därför gick jag nerför trapporna istället för att studsa snabbt. Det var då jag kom på vad jag skulle göra för att få slut på buandet. Mitt knep skulle skapa en lugn och barnfri avslutning på distriktet.
För att inte synas genom glaset i entrédörren vek jag av åt sidan i sista halvtrappan, böjde mig längs räcket, stod en stund bakom ett hörn vid ett element – innan jag slängde upp dörren och vuxet skrek ”Buuuu!!!” med min stirrande blick fäst barnlågt. Så lågt att jag såg de korviga damstrumporna på tanten, men då var det redan försent att vrida tillbaka tiden. Några barn såg jag inte till när jag stammande försökte rädda det som räddas kunde. Tanten överlevde både buandet och julen. Livet gick vidare. Brevbäraren blev med blogg och önskar dig läsare en fin decembermåndag.

Var rädd om dig, vem du nu än är! 🙂

Novemberfunderingar

När denna höstmånad visar sig från sin bästa sida speglar den fortfarande årstiden när den är som allra bäst. Jag tänker på klara dagar med hög luft och en färgprakt som slår ut det mesta. Dagarna har blivit mycket kortare, men solens kämpande varma strålar gör, att jag vill ta tillvara på alla små möjligheter att få uppleva dessa utomhusstunder. Få suga på karamellen en sista gång, som en rest av sommaren 2012 som nästan aldrig dök upp. Bara kom på tillfälligt besök när det passade den.

Platsen kan för mig vara skogen, vid havet eller i en park. Kanske sitta en helig stund på en värmande dyna eller filt i min egen tillfälliga lilla vrå. Hälla upp rykande kaffe från termosen medan höstastern vajar lätt i vinden. Nu pratar vi södra Sverige. Ni andra får tänka oktobertankar eller till och med sen september när ni läser detta.

Är det höststormar, pinande vind och regn som aldrig upphör har det också sin charm. Om jag upplever det på tryggt avstånd. Jag syftar på någon form av glas, lä, väggar och centralvärme som skydd. Bäst är det nästan när jag kan unna mig tid att pyssla om mig själv. Sätta mig i favoritfåtöljen, plocka fram en bra bok och ha något gott att dricka till. Fuska lite med något sött. Stanna upp vid en sidvändning och njuta av smattrandet och vinandet mot fönstret. Kanske ha en mjuk tjock filt över benen. Eller sitta nära en öppen spis. Lyckliga den som kan klia sitt trogna husdjur om det är för stort för att ligga i knät.

En riktigt stormig novemberdag brukar jag passa på att ta bilen till havet. Genom åren har jag haft mina favoritplatser där jag kunnat uppleva havets styrka och makt. Denna fantastiska storhet som får mig att både känna mig liten och ödmjuk inför livet och naturen. Platserna har varit pittoreska småbåtshamnar där motsatsen till sommarstunderna blir så påfallande. De vita gässen och de stora skummande vågorna som slår över bryggorna och tävlar om att åstadkomma mest effekt. Havets alla färgnyanser är också en fascinerande dekoration. Jag kan nämna tre av dessa platser jag älskar; Grötvik utanför Halmstad, Glommen utanför Falkenberg och Kattvik på Bjärehalvön. Ibland skakade det rejält i bilen som jag satt i. När jag var yngre ville jag även ut ur bilen och känna på äventyret. Låta mig svepas med i kastvindarna. Våga mig så nära som möjligt till pirspetsen. Utmana ödet. Nu nöjer jag mig med bilen.

De andra novemberdagarna är oftast fler. De grå. Som aldrig vill ta slut. Allt för många människor påverkas djupt av dessa, i deras fall, destruktiva dagar. Dystra tankar sveper in. Ibland börjar det storma i hjärnans vattenglas. Vi behöver lura våra hjärnor. Om vi har råd bör vi unna oss saker. Kortare eller längre resor. Det finns dock saker att göra på hemmaplan som är nästan gratis. Umgås lite mer. Tända ljus. Massage. Beröra varandra på olika sätt, vi som har turen att vara mer än en. Starta upp en hobby. Gå en kvällskurs. Vissa saker kan man göra via dator om man inte vill ge sig ut. Släktforska ska vara både kul, intressant och givande.

Snart tänder vi första ljuset i advent. Om några veckor vänder det och ljuset kommer tillbaka i små etapper. Håll ut kära läsare.

Fotnot. Denna text hittade jag i en grön pärm när jag städade. Då var rubriken oktoberfunderingar som egentligen passade bättre. Sant är att vi fortfarande har levande blommor överallt i bygden. I söndags såg vi flera rosor i trädgårdar i centrum. Än har inte frosten tagit dem. Vi lever i Mankelltider här i Ystad  –  ”Innan frosten”. 🙂