Jag kliar mig i huvudet och …

Sketchen om att välja Aftonbladet eller Expressen är en klassiker. Nu tycks det kommit en modern variant. Ska jag köpa en eller två? Vilket svårt val. Jag kommer att missa både julafton och nyårsafton om jag inte bestämmer mig snart. Finns det ingen som kan vägleda mig?

svart-val

Näää. Nu fick jag spänningshuvudvärk av dramatiken och ångesten. Vilken tur. De säljer Alvedon också. Va? Vad jobbigt. Varför tänker jag inte med knävecken istället? En ask för 40 kr, två för 90 kr eller tre för 125 kr. Lätt val. Jag är väl Einstein. Det får bli tre förpackningar. Vilket fredagsklipp.  😉

Gymnasiet med exotiska djur

Bloggis

Fortsättning på snacket igår:
Jag tycker inte om när man skyller ifrån sig. Jennifer skyllde på att lemuren tappade min bok ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, lemuren skyller på att zebran bet i hans svans och zebran säger att Aftonbladets reporter stack iväg med boken. Jag är för blyg för att höra med Oscar Levy. 😉

Nåväl. Tillbaks till tisdagens verklighet. Adlibris skrev igår att de ville ha tio nya böcker till sin depå. Bäst att lyda. Enligt kontraktet ska man skicka senast dagen efter man fått beställningen. Vilken vacker postadress företaget har. Morgongåva. Sug på det ordet. Jag har för mig att en annan Sebastian är uppväxt där. Kommer du läsare ihåg grabben som gick till final samma säsong som Agnes vann Idol? Tiden rinner iväg. Då var han mer långhårig. Ungefär som Sebastian Rosander var som ung, när han lite dumt cyklade på sin klasskompis Lena Sanders. Efter den kollisionen förändrades deras liv, men det hade ingen av dem en aning om just då. Då var det bara pinsamt, tyckte Sebastian. 🙂

Önskar dig läsare en bra tisdag. Här blinkar det i lamporna och jag är rädd för att strömmen försvinner. Busväder liksom igår.

Inte ens en termin kvar

Lizette växer så det knakar. Vart tar tiden vägen? Ofattbart att vårt lilla gryn är inne på spurtsträckan i den obligatoriska skolan. Vårterminen i nian. Igår fick eleverna sina skoltröjor. Så här ser framsidan ut.

Framsidan

Det kunde varit värre. Ett förslag som ratades var. ”Varje dag föds en lärare, använd kondom.” Jag vet inte vad Lizettes mamma som jobbar som skolfröken, hade tyckt om att tvätta den tröjan. Jag är rädd för att texten hade blivit missfärgad av en slump. 😉

På baksidan av tröjan finns alla klasskamraters förnamn. Skrivna med deras personliga handstil. Under elevernas signaturer denna text, som för mig påminner om plåster på såren jämfört med framsidan. 🙂

Rätta baksidan

I onsdags var det öppet hus i Simrishamn för den utbildning som Lizette vill söka i första hand. Nova Performing arts är ett estetiskt program med inriktning musik, med programfördjupning i dans och teater. Som tur är, är det ett Högskoleförberedande program. Det kommer säkert att bli tufft att få en av de 15 platserna. Lizette laddar för en audition i mars. Bäst är att ha ett par reservplaner. Det har hon, men hon har svårt att rangordna dem. Än återstår det några dagar att bestämma sig…

Det är lika svårt att förstå att Jennifer är inne på sin fjärde termin på gymnasiet. Idag ska hon vara med i Aftonbladet, både i text och på bild.  Rubriken är: Läs gymnasiet – med exotiska djur. Förhoppningsvis lockar hon någon till sin utbildning, med en lemur på axeln. Hoppas min kupp lyckades. 😉
”Jennifer! Hur svårt ska det vara att låta lemuren hålla en ”Mina fotsteg i ditt hjärta” mellan sina tassar? Det är ganska så många som läser Aftonbladet. Jag tror att det blir kano…”
”Vi får se pappa”, svarade Jennifer vagt innan hon hastade iväg.
”Annars får du ta zebran till hjälp. Hör du mig?”
”Sure daddy.”

TryckFelsNisse lämnar spår

I kommentarerna efter mitt inlägg ”Aftonbladet eller Expressen” var det någon som nämnde att hon tyckte det var kul med tidningsankor. Då kom jag att tänka på en vän på Facebook som jobbar på en tidning som kåsör och som la in roliga felaktigheter för ett tag sedan. Samtliga citat är från äldre dagstidningar. Här kommer ett urval.

För en 10-öring per person blir turisterna rodda över sjön i små bitar. (båtar)

Spänningen mellan Kisa och Ryssland ökar. (Kina)

Biskopen bar alltid en karott på huvudet. (kalott)

Man gav honom pisk till middag. (fisk)

En änka simmade i floden, hållande stjärten långt över vattnet. (anka)

Nästa torsdag blir på onsdag istället för på lördag. (torgdag)

Jag köpte en häst och specialiserade mig på att skjuta resesällskap. (skjutsa)

Stackars den som måste tugga sitt bröd! (tigga)

En tid efter sin ankomst till USA påstås han ha blivit mormor. (mormon)

Med kraftiga armar kavlade hon ut smeden över bordskivan. (smeten)

Vilken var din favorit? Kan du på rak arm dela med dig av en egen?
Tack Joacim Andersson för att du roar oss här och där.
Imorgon kommer Februari månads boktips.
Jag önskar dig läsare en trevlig fredagskväll.

Aftonbladet eller Expressen?

Aftonbladet eller Expressen? Albert Bonniers Förlag eller ge ut själv? Losers Förlag eller SolBo Förlag? Alla dessa val man står inför såhär i början av året.

Egentligen är det Joanna Björkqvists fel… 😀 Jag gick in på en länk från hennes blogg och blev sugen på att köpa en bok som hon skrivit tillsammans med kollegan Kristina Svensson. Titeln var: http://dinbokdrom.se/ (Läs gärna min positiva recension som jag la in som januari månads boktips här på bloggen). Blir det fel går det inte att ringa upp Albert Bonnier heller. Han tog ner skylten 1900.

Det är dyrt, trist och energikrävande att dra ut 350 sidor. Lägga ner tid på att skriva följebrev och sammanfattningar. Ändå är jag tämligen säker på att vissa bokförlag inte ens läst en sida av mitt manus. Man satsar inte på debutanter som inte ger avkastning direkt. Så är det bara. Jag har tröttnat på att inget händer. All denna väntan av min tid. Jag har bara ett liv. Textmässigt är mitt manus klart för mig sedan länge.

Jag och Solveig har varit ensamma några dagar. Våra tjejer befinner sig på läger. Vi har gemensamt kommit fram till att SolBo Förlag inte ska vara skraja för att satsa på en debutant. 🙂 Manuset ”Mina fotsteg i ditt hjärta” ska bli först och förhoppningsvis inte sist ut. Primärmålet är att inte gå back ekonomiskt. Personligen är även målet att inte bli totalsågad på BTJ viktigt. Nästan viktigare för mig som bibliotekarieutbildad. Jag ska erkänna att det kommer att göra mig orolig. Tänker på alla tusen timmar jag lagt ner. Hur dessa kan krossas av en främling med makt på några rader och sekunder. En främling som kanske haft en olycklig kärleksdrabbning i västkuststaden Halmstad och som därför ser rött så snart staden kommer på tal. Då är det kört så det ryker. Jaja. Man får hoppas att lektören är neutral och bara gör sitt jobb. Solveig har jobbat som lektör på BTJ i massor av år. Synd att hon inte skriver om vuxenböcker. 😉

Sådär skrev jag under jullovet.

Vissa saker har fördjupats nu några veckor senare. Jag struntade i att skicka till Albert Bonniers förlag och många andra förlag. Stängde av de tankarna. Plötsligt kändes de totalt oviktiga. Jag fungerar så. När jag släpper saker droppas de helt bort i mitt medvetande. Jag går aldrig och ångar mig efteråt.

Samtidigt stämmer inte en sak längre som jag skrev ovan. Den sysslan som ett ”riktigt förlag” skulle tagit tag i. Haft åsikter om ditten och datten. Nu har ansvaret glidit över till mig och mina närmaste. Textmässigt är jag åter igen INTE KLAR. Visst har jag tvättat texten i många timmar, men inte ord för ord. Inte varje tecken. Sådant skulle jag ha sluppit ifrån om ett känt förlag tagit över taktpinnen.

För att jag ska få den riktigt rätta känslan måste jag dra ut varje kapitel på papper. Sedan hitta olika trevliga positioner. Gå omkring och läsa högt. Prassla med papperna. Sätta mig i en favoritfåtölj. Lägga mig på rygg i sängen. (Saknar att kunna vara utomhus). Efter att jag läst ett kapitel börjar slitet. Varje mening ska sakta läsas igenom. Sedan varje ord och tecken. Finns det för långa mellanrum? Sitter ” på rätt ställe jämfört med punkter och kommatecken? Måste erkänna att jag fortfarande ibland hittar små, små fel här och där. Inte på varje sida, men tillräckligt ofta för att vara retfullt. Tänk om det blir ett fult fel redan på första sidan som stör läsaren. Hemska tanke. Till saken hör att jag inte läst många böcker genom åren som inte innehållit något fel. Men. Jag har sett många fler fel i böcker med okända bokförlag genom åren. Det är en sanning som får branschfolk att le lite fult. 😉

Sista veckan har jag blivit rejält yrkesskadad. Undermedvetet letar jag fel. Den spännande boken jag läser på kvällarna har innehållit 28 fel, d.v.s. som jag märkt. Hitintills. Albert Bonniers Förlag står det på framsidan. Slump? Varför dyker det namnet upp hela tiden?

Jag stressar inte. Drar ut ett kapitel på kvällen. Jobbar intensivt med en sida när jag känner mig fräsch och redo nästa dag. Den helt klart bästa metoden är när Solveig läser högt för mig. Då hör jag direkt om det fungerar. Mycket bättre än om jag gör det själv. Jag har aldrig tyckt om att höra min röst. Minns hur pinsamt det var på mellanstadiet när vår lärare spelade in oss när vi läste en engelsk text på rullbandspelaren. Sedan fick hela klassen lyssna på allas inläsningar. Det kändes som det var någon annan som läste. Obehagligt. Berodde inte på fel engelskt uttal. Jag har hört Solveigs röst på radio några gånger. Den är helt perfekt. Hon skulle kunna få läsa in min bok som en ljudbok. Fast näää. Berättarjaget heter Sebastian. Det skulle bli tokfel… Vilken är er favorituppläsare när ni lyssnar på ljudböcker?