Vilken är sanningen?

Jag har glömt att visa resultatet av mitt inlägg som hette  https://bosseliden.wordpress.com/2013/11/18/pigga-upp-november/ Där jag bland flera andra saker skrev att jag startat en tipstävling med mig själv som skulle pågå i tjugo veckor. Smart knep. Därmed vann jag alla veckor. 😉 Nu två veckor efter finalen kommer nästa bekymmer. Vilken av dessa lappar ska jag tro på är sann? 😉
A B

Vi har några gånger skojat och pratat allvar om vad vi skulle göra om vi vann en storvinst på lotto, tips eller om Rickard Sjöberg ringde en grå novemberdag. Min taktik hade varit att ligga lågt ett bra tag och inte väcka uppmärksamhet. Jag är bra på sådant. Jag hade skänkt pengar till några saker som jag brinner extra för. Jag hade helt anonymt skickat pengar till människor på Blogglandia som jag börjat fästa mig vid och som behöver lite guldkant som piggar upp och förenklar deras vardag ett tag. Vi hade skaffat något enkelt men funktionellt boende nere vid Medelhavet, där vi hade bott mellan november och mars. Bara tagit en sväng hem vid julen. Nu är frågan. Är lappen till vänster eller höger den rätta? Solveig! Kan du smörja in ryggen på mig? Vilken taverna ska vi välja i kväll? 🙂

Kort om nästa vecka: Imorgon kommer del tre i tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Kanske vågar jag skicka med inledningen på mitt första manus. Gör sig antagligen inte så bra med dessa marginaler. Filmtips elva på torsdag rör sig om en film som utspelar sig under en enda dag. En riktigt stressig vardag. Fredagens kåseri lutar åt att handla om hundar för fjärde veckan i rad. Vilken variation jag kommit in i. 🙂
Annars anser jag att dessa fyra kåserier skiljer sig väsentligt åt till innehållet. Denna gång har jag ett stänk av allvar med och tyckte att livet var orättvist när jag skrev det.
Jag gillar att leka med siffror, därför blir det inget inlägg på tisdag och onsdag. Skälet är att det ska bli en ”snabbtävling” på lördag när jag lägger in inlägg 500 på bloggen.
Glöm inte att göra mig sällskap i kväll framför ”Mästarnas Mästare”. Önskar alla läsare en fin söndagskväll. Jag har just blivit bortskämd med kaffe och våffla med gott tillbehör.

Annonser

En nytvättad sannhistoria

Svårt att säga hur många gånger vi sagt frasen att vi måste åka och tvätta bilen på en mack sedan vi flyttade till Ystad. Lättare att hålla reda på hur många gånger det hänt. Inte många. Ändå lovade vi varandra att vi skulle sköta vår bil även på utsidan när vi bytte senast.

Idag gjorde vi det. Vi ville att bilen skulle glänsa när vi gjorde en av årets sista turer ut på Österlen i det vackra vintervädret. Jag rattade in på OK. Glatt såg jag att båset var tomt, vikdörrarna öppna och att det lyste grönt. Jag körde fram precis utanför tvättomaten medan Solveig gick in för att betala och få en biljett med kod. Runt min bil kretsade bilar som skulle kontrolleras på luft, tvättas för hand och personer som skulle in på macken i olika ärenden. Skönt att ha pool position, tänkte jag belåtet. Knack, knack. En äldre man ville något. Han sa att det var hans tur att tvätta bilen. Jag såg ingen bil. Inte ens en påse Ahlgrens som stack upp från hans vinterjacka. Solveig kom efteråt. Det visade sig att mannen köpt biljett före henne i kön. Jag rullade bakåt och hamnade i ett sämre läge. Mannen trollade fram en riktig bil och körde in den i tvättbåset. Han gick ut från bilen och slog in koden. Vikdörrarna gled ihop och det blev tråkigt för mannen utanför och för oss i bilen. Då kom Solveig på att hon fick två andra saker samtidigt i kassan. Vi startade med att tvätta instrumentinredningen med en trasa. Sedan tog vi vindrutan med en annan starkt doftande våtservett, som tvingade mig att öppna dörren för att få frisk luft. Tiden gick. Vi såg hur dörrarna öppnades och hur det blev grönt sken. Mannen gick in och backade ut sin nytvättade bil. Nu var det vår tur. Äntligen skulle vi chocka vår bil med både vatten och schampo. Efter att Solveig slagit in koden valde vi att utnyttja den trista väntetiden utanför porten. Eftersom vi visste att det handlade om ungefär 7-8 minuter valde vi att gå iväg på en promenad. In en sväng på Folkets Parkområdet. Upp mot gamla Vattentornet. Ner för en backe. In genom en liten passage bakom macken. En lagom runda i solskenet. Ändå fick vi stå utanför någon seg minut och vänta när vi kom tillbaka.
Så gled dörrarna upp. Men… Det lyste rött om stoppmärket. Vi stod snällt kvar och väntade på grönt.

Där kunde vi stått än idag. Det blev aldrig grönt. Värst av allt var att den bastanta stålkonstruktionen mellan de två tvättgrunkorna fanns bakom bilen. Sådant händer bara när Bosse Lidén är i farten. Varför bytte jag efternamn? Det gick i alla fall att låsa bilen från min position. Jag sa några lugnande ord till den våta bilen och gick i rask takt in på macken. Där fanns bara en kund före. Jag hörde att den långa yngre mannen bakom disken inte talade skånska. Ingen dialekt alls. Bra tänkte jag när det blev min tur.
”Jag skulle vilja ha ut bilen”, inledde jag med sarkastisk röst.
Den meningen hörde han, men dessvärre förstod han inte vad jag menade. Efter det förstod han inget av de halländska orden, trots att jag artikulerade tydligt. Jag kunde lika gärna befunnit mig på en mack i Mexico eller i Ghana. Solveig kom till undsättning. Henne förstod han, men verkade ändå inte tro på det osannolika att bilen inte gick att köra ut från tvätten. Han log lite dumt. Till slut följde han med oss. Inte på en promenad mellan oss där vi höll varandra i handen. Njet. Direkt med stora ungdomskliv mot tvätthallen. Vi var lite rädda för att det skulle se helt normalt ut och att han skulle få bekräftat att vi var två gamla galningar. En som pratade svenska och en som kom från ett annat land. Av hans min och hans kliande i det blonda hårsvallet förstod vi under samma sekund att vår bil lyckligtvis fortfarande var inlåst. Han tryckte förgäves på några knappar. Själv funderade jag på att kliva under och nå min ryggsäck i bilen. Kameran hägrade. Men gissade på att allt skulle starta igång och att jag skulle bli huvudperson i tredje filmen: ”Vi hade i alla fall tur med vädret”. Eftersom jag var osäker på mitt gage lät jag bli.
Rassel, rassel… Grunkorna satte igång och killen undrade om vi ville ha en ny tvätt. Bilen var tvättad så det tackade vi nej till unisont. Dumt att chansa när det just nu gick att snabbt backa ut den chockade bilen. Först julbad och sedan inlåst i ett främmande garage. Synd att det är så många helger nu. Måste vänta ett tag. Innan jag anmäler mig till någon kurs i främmande språk. Vet inte om jag ska välja svenska eller skånska. Svårt val. Ett lättare val är, att tvätta bilen, ska vi göra nästa gång, om många dagar, något bra år. (gillar ordföljden som passar en man som jag som kämpar på med ”mackerska språket”).

P.S. När vi ett par dagar senare synade bilden lite noggrannare upptäckte vi att vi nog skulle tackat ja till en ny tvätt. Solveig fick ta en hink med vatten och en tvättsvamp för att fixa till den halvrena bilen… D.S.

Jag blir en aning mörkrädd…

När jag var i den åldern lekte jag också med bilar. Fast det var på golvet i köket eller i mitt rum, som jag delade med min storebror innan min storasyster flyttade hemifrån. Bilarna var i en betydligt mindre skala. Sedan fanns det äldre grabbar som kunde bygga bilar av trä. Jag var bara två och ett halvt år så jag fick inte köra själv. 😉

 

Mamman sov. Då passade den fyraårige sonen på att pilla fram bilnycklarna från jackfickan. Sedan gick han ut till bilen och körde iväg. Han tog sig runt kvarteret och lyckades ta sig genom tre högersvängar innan ha rammade en annan bil. Ingen skadades men bilarna fick plåtskador.
”Jag har ingen aning om hur han lyckades. Han har aldrig kört bil tidigare”, säger mamman. (det var ju intressanta nyheter)

Pojken klarade sig oskadd, men fick åka till sjukhus för kontroll. Han mår bra och undersökningen visade ingenting. I notisen i dagens Ystads Allehanda står att pojken själv pratar oavbrutet på i bakgrunden.
”Han säger att han varit ute och kört bil och nu vill han hem och äta”, berättar mamman.

Skönt med en grabb som står för vad han gjort. Många fega äldre skulle blånekat trots DNA och flera vittnen. Hoppas att han och hans familj lärde sig något av bilturen och inte firade med en påse Ahlgrens bilar. Det är klart att man blir extra hungrig när man varit ute och kört bil en runda. 😦

Detta hände i Gärsnäs som ligger en bit från Simrishamn på Österlen om ni skulle våga ha vägarna förbi.