Vår, vänskap och val

Många är vi som längtat till våren. Vi som bor längre söder ut är bortskämda med dessa efterlängtade tecken. När de kommer ler vi och när ingen ser det blir en del av oss lyckliga som små barn. Alla har vi våra egna vårtecken. Platser vi gärna återvänder till år efter år. Ibland är det i vår egen täppa. Säkert har många som jag sina privata favoritplatser. Har vi tid packar vi utflyktskorgen. Lämnar stresskostymen hemma. Öppnar våra sinnen vi haft lyckan att födas med. Njuter av sällskap eller bara sluter ögonen ensamma och tar in intrycken som är helt gratis. Låter oss smekas av de mjuka vindarna. Vårregnet har sköljt bort kalla och bitvis jobbiga vinterdagar. En del har upplevt skottningen som en pärs. Några olyckliga har halkat på en isfläck. Kropparna har varit stela. Tankarna dystra. Sakta suddas sorgligheterna bort på vår näthinna. Till nästa gång vintern gör sig påmind. Andra tycker att vintern är den bästa årstiden. Allra bäst är att gilla eller åtminstone acceptera det vi inte kan göra något åt. Vi som inte är ekonomiskt oberoende. Tänka klokt att var sak har sin tid. Efter en lång och dryg vinter kommer det en ny vår som vi borde vara tacksamma för. Inte ta för given. Istället ödmjukt tacka för möjligheten. Det är en ynnest som gör mig varmglad varje år. Lite mer för varje säsong. Tack för att jag får vara med en gång till, tänker en tacksam inre röst.

Vänskap har inga årstider. Men det är i kristider vännerna testas. Det är i de trånga öppningarna i livet vi får muskler likt puppan som kämpar på i sitt skal. Vänner är ett grekiskt ord som står för en intim relation. Har man en bästa vän kan man möta vilken trist och grå vardag som helst. Jag hörde på webben att vi behöver 21 fysiska berörningspunkter varje dag för att ersätta bekräftelsebehovet. Hur många vänner på Facebook motsvarar det? Ärligt talat finns det ett tal som gör det rättvisa? Kan riktig närvaro mellan fyra ögon ersättas? Komplement. Surrogat. Bättre än inget alls. Skype är en modern variant. Men aldrig fullt ut anser jag. När man är med någon medmänniska som man har fullt förtroende för rasar alla murar och stängsel. Tidsbegrepp försvinner. Energi lagras. Endorfinerna bildas. Det är här och nu. Vi blir ett. Först då går det att känna en obeskrivlig tacksamhet över livet. Livet som vi inte ska ta helt självklart. Motsatsen är dåliga vänner. Hörde i samma inslag att man inte ska gå ifrån dem. Mannen gjorde en kort paus. Sedan sa han. ”Spring.” Energitjuvar och de som vill leda in oss på fel spår i livet är inget att hålla i handen.

Tänk så många val vi gör i livet. Medvetet och omedvetet. Tur vi inte räknar dem. Oftast går de på automatik. Svårast tror jag att det är för ungdomar som inte skaffat sig livserfarenheten ännu. Livet är en lång resa för de flesta av oss. Många stationer som ska besökas. Ibland blir vi försenade. Det händer att vi hoppar på fel tåg. Utan rätt vägledning kan det till och med leda till att vi inte ens hittar tillbaks till spåret. Det rätta spåret. Istället virrar vi ändlöst omkring utan något mål eller något fast att ta tag i.
I vissa sammanhang tror jag att det är nyttigt och nödvändigt att våra barn väljer fel väg. En liten bit. För att inse att det är fel. Ändå måste de då vara starka, våga stå emot och i bakhuvudet tänka på vad de lärt sig genom att lyssna på äldre förståndiga människor. Exempelvis kloka mossiga föräldrar. Sätta ner foten innan det är försent. En svår situation. Ibland kan grupptryck stressa beslutet.

Jag skulle skriva om våren men tankarna fladdrade iväg till två andra saker som börjar på bokstaven V och plötsligt höll jag på att gå Vilse i mina egna tankegångar. Samtidigt som jag tänkte skrev jag ner dem här. Just för dig läsare. Mina privata tankar som föddes av att jag lyssnade på ett inslag på Webben och som fick mina egna tankar att fladdra till likt en vårfjäril mellan sina blomstopp.

Eftersom vi flyttat så ofta har vi fått ändra val och mål med våra vårutflykter. Här är ändå några av de saker jag kom på just i skrivande stund. Kära platser som vi mått bra på. Bokskogarna i Åkulla, Galgberget i Halmstad, Guds ängar en bit från Falkenberg, blåsipporna i Berg, triftblommorna nedanför Skallen i Haverdal, backsipporna i Grevie backar, se de nyfödda djuren i Hembygdsparken i Ängelholm, Vallarna i Falkenberg, båtturer till Ven, rapsfälten i Skåne, liljekonvaljen och alla fåglar i Hagestad naturreservat. Balsamoaser där vi tankat energi och bara varit. Fjäderlätta. Harmoniska i både kropp och själ. Livet har för en stund varit helt kravlöst. Stunder där vi önskat att det gick att stanna tiden.
Önskar DIG läsare en fin söndag.
Kram.

Annonser

Att lura hjärnan en stund

DSCN2257

Ibland kan jag fundera på hur många procent av tiden i ett nyhetsprogram på TV, som är positiva. Jag är inte helt säker på att de ens är mätbara. När nyhetsuppläsaren rundar av kan hon innan hon säger godkväll, berätta om ett vårtecken som har visat sig någonstans. Så får vår näthinna med tvära kast lämna en strejk, ännu ett onödigt krig eller en katastrof, för att få njuta av årets första blåsippa eller ett gulligt djur som fötts på Skansen, i femton gemytliga sekunder.

När vi stänger av radion, datorn eller TV:n tar vi omedvetet med oss väldigt många världsbekymmer in i vår egen hjärna, som sedan behöver bearbetas när vi sover. Jag tror att detta slukar en hel del energi. Visst är det viktigt att saker lyfts fram. Det är bara tråkigt att det mesta är just eländigt och sorgligt. Personligen kan jag heller inte göra så mycket åt det.
Därför försöker jag hitta andra kanaler i livet. Sedan jag blev utbränd har jag medvetet skärmat av mig från att se Nyhetsprogram sent på kvällarna. Istället njuter jag av att läsa solskenshistorier i tidningar eller se positiva nyheter på nätet. Jag är medveten om att jag lurar min hjärna, men det är den bästa medicinen för just mig.
Som de glada nyheter jag läst i Ystad Allehanda de sista dagarna. Varje dag kommer det in täta rapporter om vårtecken. En man i Källesjö har ringt in och berättat att han hört tranor. Ett rekordtidigt vårtecken. Lärkan har hörts över ett fält utanför Köpingebro. Det står att just lärkan är ett vanligt tidigt vårtecken. Det står också att den drillande fågeln ska få snö på sina vingar tre gånger innan det är vår på riktigt. Rent temperaturmässigt måste det vara plusgrader tio dygn i följd om jag minns rätt. Hoppas att det hinner bli det innan den 20 mars. Då är det nämligen Vårdagjämningen.
Sedan är det kul med vissa mysterium. En kvinna i Ystad tog tag i brevbäraren och ville klaga. Hon höll ett brev i handen. Berättade att både adressen och dateringen stämde, men inte årtalet. Brevet var skrivet för 36 år sedan. Avsändaren var en väninna. Kvinnan trodde först att det hade hänt väninnans gamla föräldrar något. I texten stod det att väninnan hade handlat skit för 45 spänn och nu inte kunde handla mer på hela veckan. Det var då kvinnan förstod att hon blivit kastad 36 år tillbaka i tiden. Hon ringde upp sin väninna som först inte mindes något brev men till slut sa; ”Ja, jag har undrat varför du inte har svarat.” 🙂 När det gäller adressen på Stora Östergatan så var det kvinnans barndomshem och efter att hon har bott på sju olika ställen så hade hon kommit ”hem” igen till slut. Så kom brevet. Frågan är var brevet varit under 36 år. Ingen vet. Det kan i varje fall inte legat på posten, för de har inte samma lokaler som då brevet skrevs.
De flesta danskar är glada och positiva åt en sak som inte hänt i landet på 200 år. En historisk varg rör sig någonstans på Mittjylland. De tror att den kommit upp från norra Tyskland. Eller har den tagit bron från Skåne? Om de är så glada över en varg kan de få den som stryker runt på Österlen också. Så får de två sällskap. Är det sådant som kallas för att göra en Björntjänst? 🙂

Här kommer tre frågor till Dig läsare som det är frivilligt att svara på:
Tycker du att det är kul eller trist att det idag äntligen är final i Mellis?
Vilket är det personliga vårtecken du varje år längtar efter?
Vilken plats där du bor måste du besöka, för att du ska känna att du firat in våren?

Mina personliga svar är:
1. Ja. Måste erkänna att jag inte tyckt det varit så kul i år. Någonstans har det blivit för urvattnat. De få låtarna som jag gillat har inte gått vidare.
2. Här runt Österlen har jag ännu inte fått just bara ett favoritställe, men jag kan nämna ett par andra jag längtat efter som hör ihop. Att se den underbart ljusgröna färgen på bokarnas blad i början på maj, på Galgberget i Halmstad och i Åkulla bokskog var balsam för min själ.
3. Om Solveig fått svara hade hon säkert sagt blåsipporna vid Silverfallen i hennes barndomstrakter. Jag säger att åka till ön Ven utanför Landskrona en fin majdag. Cykla tandem. Äta och dricka något gott.

Jag måste tillägga att jag fått mig en stor dos av energi de sista dagarna från oväntat håll, som gjort mig både glad och mycket rörd. Tusen tack ni båda skånska bloggande tjejer.

http://jagarsandra.blogspot.se/2013/03/tycka-om.html

http://minplatsisolen.blogspot.se/  Torsdagen den 7 mars, Bloggtriss – Kärleken till ord

Ha en fin lördag. Tack för du läste.

Ps. Såg att detta var mitt inlägg nummer 250. Festligt. Egentligen hade jag tänkt mig att lägga in ett kåseri en gång i veckan. Aldrig kan man lita på sig själv… 🙂