Namn saknas

Då var vi framme vid höstens första dag. Här i Visby vaknade jag till tät dimma. Hoppas den lättar så vi kan åka iväg på en utflykt framåt dagen. Måste passa på medans vi fortfarande har en dotter kvar på ön. Det jag uppskattar – och givetvis visste innan flytten hit, var att det var ”ordnat” som i Ystad. Nära till ögonstenar i en fin småstad och relativt nära till ett dukat bord lite längre bort.
Då var det Österlen. Nu är det Gotland.
Här är ett foto från en plats som känns bekant. Galgberget. Det namnet finns också i Halmstad. Där handlar det om bokskog och barndomsminnen. Här bygger jag nya minnen. Den svenska historien bär på många otäcka och våldsamma episoder. Hur kunde människor ha behållning av att gå hit och bevittna halshuggningar och hängningar? Visst fanns det ingen TV och Netflix. För en vapenvägrare som jag… 😦

Vi skyndar långsamt. I ett helt annat tempo än det vi tvingades in i under allt bestyr med flyttningen. Först igår kunde vi sätta punkt i och med att försäljningen slutfördes i Ystad. Skönt att slippa betala två bostäder och dyra räntor för ”speciella korta lån”.
Smidigt och tacksamt med fullmakt så vi slapp göra en flygresa för att ”kladda dit” två namnteckningar. Vi flyger hellre dit av andra orsaker. Vilket vi antagligen ska snart. 😉

De som känner mig IRL vet min tanke med att visa upp Gotlandsfoton och annat. Andra har frågat ex. här på bloggen. Här kommer en del av min plan:
Jag bestämde mig redan i våras för att jag skulle starta upp en till blogg som mestadels skulle handla om Wisby (som det stavades förr) och Gotland. Gärna kryddat med besök på några närliggande öar. Först skulle jag köpa en mer avancerad kamera. Jag var på väg under en ”rast” att beställa en på nätet som utsetts till den bästa kameran 2017-2018 (i den prisklassen). Typiskt. 😦 När jag väl kom till skott fanns den inte längre i lager på det stället. Sedan har jag lämnat ämnet. Fortsatt med att låna/leasa Jennifers systemkamera som jag gjort de senaste tre åren. Jag har tagit flera hundra foton med den kameran sedan vi kom hit för fyra veckor sedan. Jag har valt ut och sparat i olika kategorier (20 st än så länge) i huvudmappen Gotland. Jag har strukturerat upp det som jag vill ha det. Ordning och reda. Här är några tankar.

Mitt mål är att besöka alla orter som finns på ön. Jag hoppas hitta oväntade saker.

En trappa som leder till något spännande.

Givetvis ska jag gå in och ut ur ringmuren överallt.

Ett annat mål är att gå in i alla medeltida kyrkor (94 st). Än så länge har jag besökt 7 stycken. Här i Tofta hade vi tur. Vi hörde hur de sjöng inne i kyrkan. Porten verkade inte vara öppen när jag drog i den. Sedan öppnades den inifrån av en av sångarna. Snart stundade det bröllop. Vi fick gå in en snabbis och ta kort. Tack!
När vi åkte förbi kyrkan en timme senare stod där två stora bussar och flera bilar.
Alla kyrkor är öppna 15 maj till 15 september. Förhoppningsvis hinner jag med några till i år. Dessutom är vissa öppna året om. Undra vilka kyrkor som hamnar på topp-tre av Bosse Lidén. 🙂 Vem vet? Jag kanske ber bloggbesökarna att välja sin favorit. Eller så blir det för stort.

De inlägg som varit populärast i längden och som fortfarande besöks varje dag på min blogg har varit dem där jag 2016 hedrade Mankells böcker om Kurt Wallander. Jag tänkte göra något liknande, i ett lugnare tempo under 2019-2021, om Mari Jungstedts kriminalböcker om Anders Knutas och hans kollegor.

Givetvis kommer jag att besöka olika fikaställen. Jag har redan börjat att göra en topplista. Det som förvånar oss är att vi ännu inte hittat goda osötade kakor som dem jag njutit av i Hjo, Falkenberg, Boarp, Båstad, Ängelholm (klart bäst) och i Ystad på flera ställen. En besvikelse för mina vardagar. 😦  Syftar på att köpa hem kakor. På fik kan jag styra med min pump och ofta rör jag mig efteråt och behöver extra kolhydrater.

Var på ön finns den vackraste solnedgången? Jag ser mycket fram emot att få se soluppgångar. Liksom att upptäcka ansikten i raukar. Jag har redan sett Hoburgsgubbens lillebror. Undra om jag kan få pris för det. 😉

En annan sak som jag är svag för är gamla fisklägen. Vilken tur att det finns gott om det. Här i Gnisvärd tillbringade vi för två veckor sedan en mysig eftermiddag. Startade med en fikastund på stranden. Fick lust att vara med i kubbspelandet.

I november 2019 kommer det att bli en korsordstävling på den nya bloggen utan namn. Då kommer svaren att ha anknytning till Gotlandstrakten. Vad tycker du att jag ska döpa bloggen till? Jag tänkte betala för en egen domän.
Denna gamla blogg behåller jag. Den har sin funktion och är min gamla kompis. Kanske blir den mer och mer som en dagbok. Sådant ger sig om fyra månader.

Nu vet ni som frågat:
1. Jag tar massor av kort.
2. Hoppas jag ska lära mig en ny systemkamera under september.
3. Men jag sparar de allra flesta bilderna till nästa år/nästa blogg.
4. Vad kul det skulle vara om du/ni besöker den bloggen också.

Önskar dig bloggläsare/besökare en fin första septemberhelg. ❤
Nu är dimman borta. Men en sover och en är och handlar mat. Okej. Klockan är bara 08.36.

Annonser

Två vänstergummistövlar

0010001En mörkare himmel

En av mina sommaraktiviteter är givetvis att läsa böcker. Detta är mina två senaste beställningar från bibblan. Jag kommer att börja med Henning Mankells fristående fortsättning på ”Italienska skor”. Så här står det överst på baksidan:
En höstnatt vaknar den pensionerade läkaren Fredrik Welin av att det brinner våldsamt. Han hinner precis ta sig ut innan det är för sent. Allt han lyckas få med sig är två vänstergummistövlar. Morgonen därpå finns endast aska kvar av hans älskade skärgårdshus….
Mari Jungstedt tycks ha lämnat både Gotland och sin man bakom sig. istället blir det en ny serie från ett annat semesterparadis, Gran Canaria. Nu provar hon på ett tajt samarbete med Ruben Eliassen. Det ska bli spännande att se hur denna privata mix funkar skriftligt.

På tal om ett annat spår:
Imorgon ska jag resa tillbaka till Hansatiden. Det har jag sett fram emot länge.
Jag får heller inte glömma bort att snart lägga in en Julitävling. Vem ska bli Julimästare och vinna en titel och en lott? Jag vann själv i en bloggtävling och fick presenter i onsdags. Det bästa var att jag vann på lotten. Tack än en gång Maria Bromander. 🙂 Månadens kåseri är mycket seriöst (läggs in 27/7) och skrivit en natt på balkongen då jag inte kunde sova. Vilken vacker himmel det var och underbart ljummet i luften. Nästan en tropisk natt, om jag får lov att överdriva ett par grader. ❤

Veckans tre böcker

 

Etthundra milFruktans tidKathago

Vår beställningslista på bibblan är lång. Vissa titlar är det rejäl kö på. Det är alltid lika kul när Solveig kommer hem med ”presenter” från Tomelilla Bibliotek. Vilken hade du börjat med? Om en stund ska jag byta ”Bosse Lidén läser just nu” bild. Då kan ni se mitt val. 😉

Karthago trevar djupt ned i psyket hos en man som hemsöks av fasansfulla krigsminne, medan historien om en flicka rullas upp, en flicka vars väg bort från familjen inleddes långt innan hon försvann från dem.
En historia om våld, kärlek och förlåtelse. Ett mörkt och fängslande familjedrama.

Ett hundra mil är en roadtrip genom Storbritanniens klassamhälle, en skildring av en familj som försöker behålla hoppet – och en annorlunda kärlekshistoria.

Fruktans tid är den avslutande delen i Set Mattssons kritikerrosade trilogi om Douglas Palm och Malmö på 1940-talet. Jag är ganska säker på att Set Mattson kommer att ge ut en ny bok på ett större bokförlag den närmaste tiden. Här behöver de stora elefanterna inte jobba för att hitta ett guldkorn efter Ondskans pris (2012) och Svekets offer (2013). Jag noterade att Sets mellanson heter Douglas.

Gerhardsen

Carin Gerhardsen lurade mig rejält när det gällde att gissa mördare i hennes sista bok Tjockare än vatten. Nu ska jag byta den scannade bilden som jag missade att redigera färdigt, mot den bok som Bosse Lidén läser just nu, enligt höger mall på min blogg …
Hoppas ni hade sol och fick sköna vårkänslor igår. ❤

Månadens boktips – ”Marcoeffekten” av Jussi Adler-Olsen

DSCN95680009

Än en gång har jag varit uppslukad av avdelning Q. Denna gång har själva storyn fångat mig mer än kontakten med Carl Mörk, Assad och Rosie i teamet vars jargong som alltid är rå, härlig och full av ironi. Adler är mästerlig på att fånga läsarens uppmärksamhet. Det känns verkligen som att jag befinner mig på gatorna i Köpenhamn. Att jag måste akta mig för klanen och är rädd för alla skuggor och människor där jag står och försöker läsa av situationen.
Detta är femte boken om avdelning Q. Tempot är uppskruvat och går ibland över gränsen när det gäller våld som jag vill läsa om. Samtidigt blir det naturligvis mer realistiskt. Det är en svår balansgång och gränsen har flyttats iväg i modern litteratur om vad man får skriva om. Inget får snart lämnas åt läsarnas fantasi.
Intrigen och personteckningen är lysande. Spänningen byggs upp steg för steg. Humorn är en härlig krydda i alla böckerna. Språkförbistringen mellan Carl och den hemlighetsfulla syriern Assad är underbar även i denna bok. ”Nästan polisen” Rose som tidvis är lagd åt det schizofrena hållet har fått större plats i denna bok. Trion har som vanligt stora samarbetsproblem med övriga avdelningar som finns över deras källarkontor. Carl Mörk bor i sin egen villa i ett lite speciellt kollektiv som består av hans före detta frus odrägliga son, en helt förlamad före detta kollega, dennes personliga assistent och hans pojkvän som är sjukgymnast. Om ni vill lyssna till boken ska ni veta att Stefan Sauk gestaltar bokens personer helt suveränt.

Kort handling: Den statslösa och kriminella femtonåriga Marco startar en lavin av händelser när han förstår att han måste rymma från sin farbror Zola som håller sin klan med järngrepp. Först råkar Marco se… sedan får han inte en lugn stund på Köpenhamns gator.

Kort sammanfattning: Detta är kriminallitteratur när den är som bäst. Jag har ju haft Adler-Olsen som månadstips tidigare.

Boken är utgiven på ett förlag som heter Albert Bonniers förlag. Ligger i Stockholm. 🙂

Aftonbladet eller Expressen?

Aftonbladet eller Expressen? Albert Bonniers Förlag eller ge ut själv? Losers Förlag eller SolBo Förlag? Alla dessa val man står inför såhär i början av året.

Egentligen är det Joanna Björkqvists fel… 😀 Jag gick in på en länk från hennes blogg och blev sugen på att köpa en bok som hon skrivit tillsammans med kollegan Kristina Svensson. Titeln var: http://dinbokdrom.se/ (Läs gärna min positiva recension som jag la in som januari månads boktips här på bloggen). Blir det fel går det inte att ringa upp Albert Bonnier heller. Han tog ner skylten 1900.

Det är dyrt, trist och energikrävande att dra ut 350 sidor. Lägga ner tid på att skriva följebrev och sammanfattningar. Ändå är jag tämligen säker på att vissa bokförlag inte ens läst en sida av mitt manus. Man satsar inte på debutanter som inte ger avkastning direkt. Så är det bara. Jag har tröttnat på att inget händer. All denna väntan av min tid. Jag har bara ett liv. Textmässigt är mitt manus klart för mig sedan länge.

Jag och Solveig har varit ensamma några dagar. Våra tjejer befinner sig på läger. Vi har gemensamt kommit fram till att SolBo Förlag inte ska vara skraja för att satsa på en debutant. 🙂 Manuset ”Mina fotsteg i ditt hjärta” ska bli först och förhoppningsvis inte sist ut. Primärmålet är att inte gå back ekonomiskt. Personligen är även målet att inte bli totalsågad på BTJ viktigt. Nästan viktigare för mig som bibliotekarieutbildad. Jag ska erkänna att det kommer att göra mig orolig. Tänker på alla tusen timmar jag lagt ner. Hur dessa kan krossas av en främling med makt på några rader och sekunder. En främling som kanske haft en olycklig kärleksdrabbning i västkuststaden Halmstad och som därför ser rött så snart staden kommer på tal. Då är det kört så det ryker. Jaja. Man får hoppas att lektören är neutral och bara gör sitt jobb. Solveig har jobbat som lektör på BTJ i massor av år. Synd att hon inte skriver om vuxenböcker. 😉

Sådär skrev jag under jullovet.

Vissa saker har fördjupats nu några veckor senare. Jag struntade i att skicka till Albert Bonniers förlag och många andra förlag. Stängde av de tankarna. Plötsligt kändes de totalt oviktiga. Jag fungerar så. När jag släpper saker droppas de helt bort i mitt medvetande. Jag går aldrig och ångar mig efteråt.

Samtidigt stämmer inte en sak längre som jag skrev ovan. Den sysslan som ett ”riktigt förlag” skulle tagit tag i. Haft åsikter om ditten och datten. Nu har ansvaret glidit över till mig och mina närmaste. Textmässigt är jag åter igen INTE KLAR. Visst har jag tvättat texten i många timmar, men inte ord för ord. Inte varje tecken. Sådant skulle jag ha sluppit ifrån om ett känt förlag tagit över taktpinnen.

För att jag ska få den riktigt rätta känslan måste jag dra ut varje kapitel på papper. Sedan hitta olika trevliga positioner. Gå omkring och läsa högt. Prassla med papperna. Sätta mig i en favoritfåtölj. Lägga mig på rygg i sängen. (Saknar att kunna vara utomhus). Efter att jag läst ett kapitel börjar slitet. Varje mening ska sakta läsas igenom. Sedan varje ord och tecken. Finns det för långa mellanrum? Sitter ” på rätt ställe jämfört med punkter och kommatecken? Måste erkänna att jag fortfarande ibland hittar små, små fel här och där. Inte på varje sida, men tillräckligt ofta för att vara retfullt. Tänk om det blir ett fult fel redan på första sidan som stör läsaren. Hemska tanke. Till saken hör att jag inte läst många böcker genom åren som inte innehållit något fel. Men. Jag har sett många fler fel i böcker med okända bokförlag genom åren. Det är en sanning som får branschfolk att le lite fult. 😉

Sista veckan har jag blivit rejält yrkesskadad. Undermedvetet letar jag fel. Den spännande boken jag läser på kvällarna har innehållit 28 fel, d.v.s. som jag märkt. Hitintills. Albert Bonniers Förlag står det på framsidan. Slump? Varför dyker det namnet upp hela tiden?

Jag stressar inte. Drar ut ett kapitel på kvällen. Jobbar intensivt med en sida när jag känner mig fräsch och redo nästa dag. Den helt klart bästa metoden är när Solveig läser högt för mig. Då hör jag direkt om det fungerar. Mycket bättre än om jag gör det själv. Jag har aldrig tyckt om att höra min röst. Minns hur pinsamt det var på mellanstadiet när vår lärare spelade in oss när vi läste en engelsk text på rullbandspelaren. Sedan fick hela klassen lyssna på allas inläsningar. Det kändes som det var någon annan som läste. Obehagligt. Berodde inte på fel engelskt uttal. Jag har hört Solveigs röst på radio några gånger. Den är helt perfekt. Hon skulle kunna få läsa in min bok som en ljudbok. Fast näää. Berättarjaget heter Sebastian. Det skulle bli tokfel… Vilken är er favorituppläsare när ni lyssnar på ljudböcker?

Tre chanser fick jag

 

DSCN7832

Tre chanser fick jag. Det är inte ofta man får så många. Jag tog vara på…

Jag låg i soffan i vardagsrummet igår och läste Åke Edwardsons bok ”Hus vid världens ände”. Elfte boken med poliskommissarie Erik Winter. Vi som läste tian konstaterade att Erik dog i en pool på Costa del Sol. Författaren och förlaget Albert Bonniers Förlag hade gått ut med att detta var avslutningsboken om den populära Winter i Göteborg. Nu några år senare höll visst Erik ”bara” på att drunkna. Lite Bobby Ewing-stuk från Dallas. Saknas det pengar även bland stora jättar?
Mitt i en spännande sekvens ser jag något gult fladdra förbi utanför balkongdörren. Jag sänker boken och ser en leksugen talgoxe som till slut sätter sig på räcket. Jag njuter av det effektfulla av nymålat svart, fluffigt vitt och en liten söt gul garnering på toppen. I ett andetag flyger fågeln iväg och jag är tillbaks i ett otäckt mord. Efter ett tag upprepar sig händelsen utanför. Nu föds idén om att föreviga. Hinner inte tänka klart tanken förrän fågeln busar med mig. Flyger istället och sätter sig på fönsterblecket och kikar in på mig. Först trodde jag att den skulle skvallra om vem som är mördaren. Sådana skämt uppskattar jag inte. Jag blev distraherad av fågelns charm. Plötsligt är den tillbaks i snön. Sitter där riktigt länge. Nu kryper jag försiktigt iväg. Springer nerför trappan. Hittar kameran på första försöket. Av med fodralet. Uppför trappan. Kryper på golvet och gör mig beredd.
Talgoxen sitter kvar. Verkar tänka. Snabba dig på. Jag har annat att göra.
Tänkte den inte alls. 😦 Den satt kvar medan jag ställde in kameran. Jag såg att det blev en grön punkt och skulle precis trycka ner den silvriga knappen, då flög den rackaren iväg…
Snart ska vi åka och fika i centrum. Mysigt att sitta stilla och se hur alla far omkring därute. Själva är vi nästan klara med julklapparna. Måste dock in till Ystads bokhandel och byta bok i Läslustan. Är klar med biografin om Freddie Mercury i Queen. På baksidan står det. ”Jag tänker inte bli en stjärna. Jag tänker bli en legend”.
Får inte glömma bort att köpa en massa julkort i bokhandeln också. Såg att de hade snygga med Ystadmotiv. Läste att enligt en Sifo-undersökning står sig de hederliga gamla julkorten bra i konkurrensen av alla nya billigare alternativ. Till och med ungdomarna var för de handskrivna hälsningarna. När jag jobbade som julbrevbärare höll jag inte med…
Ha en fin helg. Försök att inte stressa. Det finns så många roliga och trevliga saker man kan göra i dessa tider. Arbetsuppgifterna behöver dock fördelas jämnt. Syftet med allt måste vara att man ska ha det trivsamt. Att det finns tid för reflektion och stillhet även innan den stora helgen. Därför avslutar jag med ett eget ord. MYSPYS 🙂