Drottningen av ord

GemensammaDetta spel var den första pryl som jag och Solveig köpte gemensamt. Idag är det en speciell dag för det populära gamla sällskapsspelet.

Statistik

Som ni kan se var det just idag som vi för tjugofem år sedan gick in i Bokhandeln i Tibro och slog till. Visst har det gått jättebra för mig? 😉  Vilken tur att jag aldrig varit en dålig förlorare. Egentligen har jag haft ledningen många gånger, där jag ändå i slutändan förlorat. För det är när det är som mest trångt på spelplanen som Solveig blixtrar till och ser möjligheter som jag inte trodde fanns. 😀

Dubbelt uppDen som har turen i lotten och får lägga först får dubbel ordpoäng.

Hörnen Det tog ett tag innan jag förstod att man inte skulle släppa till de lila platserna frivilligt.

Svårlagda

Att man inte skulle spara på i:n på det blå stället insåg jag tidigt, men det är svårt att se genom vita brickor och fuska ligger inte för mig.

Ger höga poäng

Bäst är det om man inte får de fem ”bästa” bokstäverna på samma gång och framför allt inte har kvar dem när det är slut med nya bokstäver. Byter man bokstäver då riskerar man att få tillbaks samma igen. 😉
Roligast är det att spela en ljummen sommarkväll på balkongen efter att ha haft en härlig aktiv sommardag.

Erkänna

Eftersom det var jubileum gav jag min motståndare chansen att nå upp till hundra segrar just denna dag. Hon tog den såklart. Stort GRATTIS till drottningen av ord. ❤

 

 

 

 

Låt det aldrig bli en ny månad

Hela år 2014 var speciellt hos oss i köket. Jag vet inte hur många gånger som jag tittade på väggen utan att se det jag ville se. Det retade mig. Det enda positiva var att jag tränade på min karaktär – att klara mig utan. Skälet till tomheten var att det var första gången i vårt gemensamma liv som vi inte hade en almanacka i köket.
De sista åren har vi haft fotokalendrar där vi valt ut tolv egna bilder, riktigt fina och personliga kalendrar. Vi kom aldrig till skott förra året. Tidigare brukade jag fixa ihop tre stycken fotokalendrar. De andra två fick våra döttrar i julklapp. När jag konstaterat att de ibland glömt att byta månadsblad kröp sanningen fram till slut. De gillade inte vissa bilder. Ville inte visa upp dem för kompisar osv. Därför låg de hellre fel i tiden. Löjligt tyckte jag. Snygga bilder med söta tjejer på. Tagna av en mästerfotograf. 😉

I januari 2014 hittade vi bara fula kalendrar när vi gjorde ett tafatt försök att fylla tomrummet i köket. Men i somras när vi var på Bornholm slog vi till direkt när vi hittade 2015 års kalender i Rönne. Sex månader före tiden. När vi kom hem från semestern la jag kalendern på ett bra ställe. Det fantastiska var att jag lyckades hitta gömstället i slutet av december 2014.
Vad tycker ni om januaribilden? Det påminner både om Ystad och Gamla Stan i Falkenberg, där vi också bott.

Rönne

Nu har jag ”big problemas”. Jag har blivit förälskad i denna bild. Möjligtvis kan jag tänka mig att byta ut till denna …

Rönne två

men det är decemberbilden … Vet inte om jag har lust att fira advent och jul så här tätt inpå. 🙂 Jag som egentligen längtar till våren och sommaren vill inte längre att januari ska ta slut. Kan Jennifer och Lizette ha smittat mig? ”Sådana barn sådan fader”, nytt Ystadordspråk.
Nästa fråga. Har inte Bornholmsinvånarna röda dagar? Jobbar de ännu hårdare på de blå dagarna? (det är blå färg på söndagar och helgdagar)

När hela familjen spelade Alfapet en kväll funderade Solveig på att börja räkna hur många gånger som jag sa att jag älskade Januaribilden. Vilken tur att hon börjar jobba imorgon igen. Då slipper hon höra mitt tjat. 🙂 Jag hade ju inget att göra när de satt och tänkte i evighet innan de fick dit bokstäverna på spelplanen. Vilken plats jag kom på i spelet? Är det nödvändigt att jag berättar detta? Okej! Jag kom precis bakom medaljplatsen. Vilket innebar att jag bara fick en Aladdinbit i den grenen. Perfekt för en diabetiker.

Vår väggkalender med ficka i sovrummet är januari-neutral. Den är mer av funktionell betydelse. Vi har alltid en sådan och lägger våra räkningar i. Mycket praktiskt. Är det någon mer som kör med den varianten?

Mappkalendern

Jag läser i min femårsdagbok, där jag skriver på tredje året att vi både 2013 och 2014 plockade ner julen dagens datum. Har du kvar allt, lite eller inget? Vi har kvar allt och granen är den bästa vi haft under våra fyra jular i Ystad. Konkurrensen var visserligen inte hård. 😉

PS. Glöm inte att rösta på tre filmer. Tre trisslotter ska delas ut. Ni har bloggtävlingen under min header.

Det började med tur, sedan cykeltur och slutade med otur

 

Idag har jag haft riktigt tur.

DSCN89880001

På Olsson Basar hittade jag en perfekt skylt i lördags. Bank, bank i gräsmattan.

DSCN89950002

Grannarna flyttade snabbt. De skrek något om att de inte tål sniglar.

DSCN90180006

Kaffet tog slut till fikat. Tyvärr kom jag inte på hur man framställer kaffe ur cikoria. Skulle man smula eller hacka sönder de fina blå blommorna? Lika bra att cykla vidare till Kvantum. Jag har för mig att affären är flyttad till höger om Röda havet.

DSCN90160004

Ska jag sätta kaffepaketet i bärkassen eller tvärtom?

DSCN86540004

Så var det slut med turen för idag… 🙂

DSCN90220009

Ska vi vädra jojo-kortet imorgon eller ska jag skriva ett kåseri om när jag åkte på språkresa till England? Jag har några sköna minnen därifrån.

 

 

 

 

Det var länge sedan

Det var länge sedan

Det var väldigt tidigt i år. En gång i tiden kunde det bli flera matcher på ett år. Det var innan vi blev med barn och eget företag. 🙂

Jag är inte riktigt som andra. Lika bra att erkänna det med en gång. Visst skriver säkert alla som spelar Alfapet protokoll. Hur skulle de annars veta vem som vann. Men jag stannar inte vid det lilla futtiga. Jag tar oftast längre steg. Slänger inget gammalt. Därför ligger alla mina fult skrivna A4-papper (alltid jag som är sekreterare) kvar i lådan. Än så länge putar inte locket. Det är bara en tidsfråga. Senast 2025 kommer locket att ramla av. 😉

På varje ”fight-papper” finns en egen liten tabell över ställningen totalt och även årets ställning. Som jag nämnde blir det inte många matcher längre. Sedan flera år tillbaks blir det oftast bara en om året. Därför kan jag titulera mig årets mästare både 2009, 2011 och senast 2012. Ett noll vann jag med dessa år. Med andra ord är jag regerande mästare. Sug på den. Jag tänker inte det minsta på att jag 1993 fick stryk med 19-14 och premiäråret 1990 med hela 15-5. Sådant gammalt är mossigt. Då spelade vi på helt andra platser och underlag. 😉
Jag känner mig så smart. Tänk att jag vunnit hela 61 gånger. Jag är på väg mot de magiska hundra. 😀
Kanske inte idag. Det har inte börjat så bra. Den som lägger först får visst en massa extrapoäng när personen startar med att lägga ut alla sju brickorna. Nu hörde jag någon bloggtittare höja rösten. Var säkert en kvinna.
”Hur många gånger har din fru vunnit?”
”Vilken fru? Vi är konkurrenter och titulerar inte varandra hur som helst. 😉 Hm! Det har hänt ett par gånger att hon lyckats vinna. Jag har haft livsfarliga förkylningar och en menisk som råkade trilskas i visa trängda lägen. Helst i underlägen.”
”Det där var inget svar på min fråga?” (vilken envis bloggläsarkvinna)
”Okej! Solveig heter hon. Förresten. YESSSSS! Man får inte lägga egennamn. Det kom jag på just nu. Måste läsa det finstilta. Hoppas det står att man blir diskad och måste sköta städningen i minst en månad om man lägger sitt eget namn först. Var är mina läsglasögon?”
”Försöker du slingra dig? Du har ju själv lagt DITT namn. Svaret på min enkla fråga tack.” (Vad hon tjatar. Den här anonyma bloggkvinnan).
”Kan jag inte istället berätta att vi spelat 157 matcher. Jag är regerande mästare från förra året och bo kan också vara…”
”Hon har alltså vunnit 96. Det är alltså snarare HON som är på väg mot hundra.”
”Vad snabb du var. Är du mattefröken? På väg och på väg…”
”Jag är kvinna.”

Jag förstod inte Solveigs list de första femtio matcherna. Jag var jätteglad när jag kunde lägga ut fem bokstäver och därmed fick fem nya fräscha brickor att vända på. Spännande. Stolt räknade jag ihop och skrev in fjorton poäng. Hann inte skriva klart innan Solveig lagt två futtiga bokstäver. Stackars liten hann jag medkännande tänka innan…
”53 poäng”. kvittrade den söta varelsen mitt emot köksbordet.
”Femtiotre poäng för två bokstäver?”
”Tre gånger ordpoäng och jag blev äntligen av med mitt C. Dessutom blev det ett nytt ord både här och där.”
”Det är fult att peka”, sa jag lamt.

Till slut förstod jag. Man ska inte lägga ut långa ord om man samtidigt bjuder på de lila hörnen. Man måste vara superlistig i detta bokstavsspel. Tänka i flera steg. Inte bjuda på något. Absolut inte skapa öppningar för den andra. Jag trodde bara det var ett sällskapsspel med min flickvän. Var naivt glad när jag la långa ord som blev trevliga ordormar både lod- och vågrätt. Tydligen var jag helt ute och reste i det blå. Det här förklarade en och annan förlust i de första drabbningarna.

Min enda chans att vinna matcher är att skaffa mig ett rejält försprång. Helst över femtio poäng halvvägs in i fighten. För jag vet vad som väntar. På slutet när jag är rädd för att de lagda bokstäverna på spelplanen ska flytta iväg lite dumt om jag försöker lirka ner något mellan dem brukar jag få problem. Stora problem. Helst om jag sitter där med fem I och två D. Sådana problem har sällan Solveig. Hon sitter och klurar. Tar sedan sina långa pianofingrar och lirkar ner någon liten vit bricka och bildar en massa nya ord och käkar upp min ledning sakta men säkert. Så är det att vara gift med en fröken, lektör och läromedelsförfattare i samma kropp.
Tur att jag inte är en dålig förlorare. Det är riktigt skoj att spela Alfapet. Vi borde göra det oftare. Vi har en gammal ordlista till domare. Det är Svenska Akademins ordlista över svenska språket. Fast vi kallar den för Elsa. ”Nu ska jag minsann se efter i Elsa om det ordet finns och stavas så”. Elsa var en faster till mig. Jag fick ordlistan i examenspresent när jag tog studenten. Tänk om Elsa vetat om alla gånger som vi slagit ”i henne”.
Solveig har ofta föreslagit en annan variant. Att vi ska spela fuskalfapet istället. Om vi är på riktigt tramshumör kommer jag att gå med på det. Ibland har det blivit så ändå. När vi efter ett tag upptäcker ett helt galet stavat ord. Jag gissar på att det ALLTID är jag som är skurken. Lagt ord ligger har vi som grundregel. Samtidigt är det kul att retas för det där ordet flera dagar efteråt.

En fråga till er läsare. Mitt minne jobbar febrilt. Det retar mig. Kommer inte på filmens namn. En äldre film. Antagligen från åttiotalet. En amerikansk film. Tre-fyra äldre damer sitter och spelar Scrabble (Alfapet) i en lägenhet sent på kvällen. De fnissar. Dricker något starkt till. Lägger snuskiga ord. Kameran följer dem utifrån. Jag är nästan säker på att de inte tillhör huvudpersonerna i filmen. Jag har för mig att det är en man som är jagad och som befinner sig utanför lägenheten, som ligger högt upp och tittar in på damerna. Min första spontana tanke var att scenen är hämtad från ”Tjejen som visste för mycket” med Goldie Hawn. Är det någon som vet svaret på min fråga?  Snälla hjälp mig så att jag kan sova i natt.

Kort och gott

Ibland behöver man inte krångla till det. Men allt handlar såklart om var man är mantalsskriven?

På somrarna brukar vi nappa på ett erbjudande från Hemmets Veckotidning. Med glädje leker jag gärna med ord och bokstäver i deras då extra tjocka korsordsbilaga. Platsen kan vara på stranden, i trädgården, på balkongen eller något annat lämpligt ställe. Vissa av korsorden är rätt lätta när man blivit varm i kläderna som man kan bli på sommaren. 🙂  Jag behöver knappt skaffa hjälp från hjärnan i familjen – Solveig. Nej. Mitt största problem var istället fram till i fjol, att fylla i den lilla lappen som skulle med de lösta korsorden. En ynklig pytteliten ruta som skulle klippas ut. Först satte jag kryss vid rätt korsord jag löst. Skrev namn, gatuadress och postnummer. Nu började molnen hopa sig på himlen och jag fick ta fram skohornet på pennan. Försöka skriva med så små bokstäver som möjligt. Hopplöst svårt att få plats med SKUMMESLÖVSSTRAND. 17 bokstäver. Finns det ett längre namn på en bostadsort i vårt land? Tydligen lyckades jag plita i dem rätt för det hände ibland att vi vann. Vann till och med på lotterna vi fick hemskickade.
När vi letade bostad i Ystad förra året fick vi göra en del resor hit ner för att gå på visningar. Tyvärr var det i januari-februari när vägarna ofta var luriga. Vi brukade först plocka upp våra döttrar på deras skolor och välja vägen genom inre Skåne. Ljuset faller snabbt på vintern. Plötsligt hajade jag till bakom ratten.
”Såg du?”
”Nä.”
”Det stod bara He på den blå skylten.”
”Du såg såklart fel. Måste ha varit någon lustig en som klippt av skylten. Du håller väl inte på att somna? Ser halva skyltar…ska vi byta?”
”En trött mot en halvsovande? Mitt i farten? Det stod faktiskt He. Där vill jag bo och lösa korsord.”
”Nu har du blivit helt knasig. Stanna vid nästa parkering. Vi byter chaufför.”

Efter en ny träff med en mäklare med mer fantasi än min och med en vidvinkelkamera som heter duga bar det iväg hemåt efter ytterligare en smaskig hotellfrukost på vårt favorithotell Prins Carl på Hamngatan.
”Fem poäng till mig.”
”Vadå? Vi spelar väl inte Alfapet?”
”He! He! Vad skojig du är. ”

DSCN7583