Fönster mot naturen

Alfred Hitchcock var en fantastisk regissör, men jag har läst många trista saker som han gjorde eller ofina ord som han slängde ur sig.
”Skådespelare ska behandlas som boskap”, är ett av de klassiska citaten som han är pappa till.
En av hans många filmer som jag uppskattade var ”Fönster åt gården”, från 1954 med bland annat James Stewart och Grace Kelly i huvudrollerna som Jeff och Lisa.
Ni är säkert många som sett filmen. I sju veckor måste yrkesfotografen Jeff, efter en olycka, ha sitt ena ben gipsat och han sitter i rullstol. Snabbt blir han uttråkad och börjar spana med kikare från fönstret mot innergårdens lägenheter. Eftersom det är värmebölja är många fönster öppna …
Jag har själv lekt med samma syssla några gånger när vi bodde på hotell i större städer och jag blev lämnad kvar på rummet när damerna shoppade. Det gick ingen nöd på mig. Om sanningen ska fram älskade jag sysslan och kunde fortsatt och fortsatt för min fantasi hade inga gränser. Från hotellfönstret spelades det ena efter det andra fredagsnöjet upp. Allt utan reklamavbrott. Ibland hände det för mycket på för många ställen för att jag skulle hänga med. Jag lovar. Jag hade inte kikaren med mig. 🙂

Ibland tvingas personer skruva ner sitt livstempo temporärt. Det behöver inte vara något negativt. Alla människor som rusar genom livet skulle behöva komma till eftertanke med jämna mellanrum. I andra fall är det ålder och sjukdomar som bromsar det fysiska.

Dags för TJUGONIONDE UPPGIFTEN:
(Stängs klockan 19.59 onsdagen den 12 oktober)

Denna gång vänder mig till dig som har tid att upptäcka saker utanför ditt fönster. Jag syftar inte på eventuella mord som i filmen jag nämnde, utan andra vardagshändelser. Tillfällen som kan bli en mysig sekvens med guldkant mitt i vardagen, som de personer som springer i ekorrhjulet missar.
Poänguppgiften är alltså för dig som har tid att spana genom fönstret då och då under den tid som lekmomentet är öppet. Jag är inte det minsta intresserad av gamla bilder, nätbilder, insända bilder från kompisar och sådant, utan enbart vad som kan hända utanför DINA bostadsfönster.
Ett bra förslag kan vara att ha kameran/mobilen till hands så du inte missar ögonblicket. Ibland är det viktigt att ha tur.
Grundtanken är att jag denna näst sista gång äntligen vänder mig till lekkamrater som bor nära naturen. En bit från avgaser, neon, buller, stress och alla måsten.

Regler som jag vill att du följer:
Bara foton från dessa timmar som uppgiften är öppen. Alla kort ska tas genom ett fönster i den bostad som du är mantalsskriven i. Domaren ska kunna se vad som finns där ute. Det räcker inte med ord eller pilar.  🙂  Be älgen komma närmare. Locka på ormen med en påse ostbågar. Givetvis kan fotona inte bli lika bra, få samma skärpa, som om du hade öppnat fönstret.

dsc_00040091
Två gulliga ekorrar som lekte länge utanför mitt kontorsfönster.

samtal

Intressant samtal med Delfie och en för mig okänd katt.

dsc_00070004

Olika sorters fåglar ser jag ofta. Ibland solo, ibland i flock.

spindelnat

Spindlarna är flitiga byggare.

postbil

Ibland är de fortfarande gula, andra dagar är det blå bilar som gäller. Tidigare var detta ett cykeldistrikt.

Som ni kan se har jag själv inte så mycket att bjuda på. Men jag har sett igelkottar, harar och kaniner de sista veckorna.

Checklista/poäng:
Katt, 2 p. Fågel, 2 p. Rådjur, 3 p. Häst, 3 p. Ko, 3 p. Kanin/Hare, 3 p. Älg, 5 p.
Ekorre, 5 p. Räv, 5 p. Orm, 10 p. Varg, 10 p. Spindelnät, 2 p. Gul postbil, 2 p.
Blå postbil, 2 p. Traktor, 3 p. Sopbil, 3 p.
(Bor du inte i Sverige får postbilen har andra färger också)

Maxpoäng:
63 poäng.

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Jag kommer att lägga in 30 lekuppgifter. Finaluppgiften dyker upp i mitten av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (Jag lottar.) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten. ❤

Lek-Tabell: (Efter 28 uppgifter)
1. Eva Rohlén, 353 p. 🙂
1. Ditte Akker, 353 p. 🙂
3. Znogge, 352 p. 🙂
4. Wiolettan, 343 p. 🙂
5. Gunilla Wahlberg, 325 p. 🙂
6. Villa Herberts/Lena, 302 p. 🙂
7. Anki Arvidson, 292 p. 🙂
8. Primrose, 278 p. 🙂
9. Ethel Hedström, 264 p. Står över. Bortrest. 
9. Comsi Comsa, 264 p. 🙂

11. Maria Bromander, 229 p. 🙂
12. Lma/Lisbeth, 199 p 🙂
13. Kicki Olsson, 191 p. 🙂
14. Mia J, 181 p. Står över. Hon läser i en kåseribok. 😉
15. Gun Britt Söderström, 148 p. 🙂
16. Gunnel Moberg, 93 p. 🙂
17. Sanna, 82 p.
18. Kersti, 77 p.
19. Tant Glad, 72 p. 🙂
20. Anne, 61 p.

21. Sussie, 48 p. 22. Gun Toresson, 38 p. 23. Gerd Lindblom, 37 p.
24. Annika Sohlin, 24 p. 25. Susjos 20 p. 26. Ninni, 19 p. 27. Ezter 17 p.
28. Susan Johansson, 11 p. 29. Mickan, 10 p. 30. Susie på Stjärnarve, 9 p.

31. Minton, Katarina, 7 p. 33. Åsa H, 6 p. 34. Kerstin, 5 p. 35. Anna Andersson, Skåningen, Jennifer, Gunilla J, RosMarie, 4 p. 40. Pia Boman, 3 p.
41. Övriga 0 poäng.

Missa inte att gå in på mina lekkompisars blogginlägg:
(Blir kanske inte så många denna näst sista gång)
– Det är alltid de som står för underhållningen.
http://tantglad.bloggo.nu/Smafolket-finns-visst-och-lite-annat/#comments
http://dammsamlare.blogg.se/2016/october/fonstertittare-2.html
https://ankistankar.blogspot.se/2016/10/bosses-tavling.html?showComment=1476274559676#c2800291208084033026
http://kicki-olsson-58.bloggo.nu/Uppgift29/#comments
https://sigrid-gunnelsblogg.blogspot.se/2016/10/fonster-mot-naturen.html?showComment=1476281937293#c3301006659424279573
https://egopyret.blogspot.se/2016/10/bosses-29e-uppgift.html?showComment=1476285679088#c6258544278930269924
http://akker.blogg.se/2016/october/fonster-at-gatan.html#post-comments
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/10/en-angels-talamod-eller-stor.html
https://villaherbert.wordpress.com/2016/10/12/bosselek-29/comment-page-1/#comment-1111
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/10/12/11374253-fonstertittare/
http://eva49.bloggo.nu/Utsikt-fran-mitt-fonster-1/#comments
https://znogge.wordpress.com/2016/10/12/den-dar-katten/#comment-202554
https://lma7.wordpress.com/2016/10/12/i-vantan-pa-postbilen/comment-page-1/#comment-13329
http://gunwah.bloggo.nu/Mitt-fonster-mot-naturen/#comments
https://lillafridhem.blogspot.se/2016/10/bosses-tavling.html?showComment=1476337304633#c115819183665523991

 

 

 

Annonser

Sex mil hemifrån; etapp åtta, del ett

1

När vi svängt av väg 13 hamnade vi på en ”svart grusväg” och tankarna gled tillbaka till 1963 och filmen ”Fåglarna” av Alfred Hitchcock. För det du ser på bilden var mycket svartare än vad du kan tro. Det tog tid innan Solveig nådde systemkameran i baksätet och de hundra fegaste kajorna hade då redan lyft…

2

Vårt första stopp var en av de tio markerade lederna i Fulltofta Strövområde. Här var Solveig med sin skolklass i början av juni. När barnen passerade genom portalen skulle de säga sina namn…
”Bo Anders”. 🙂

3

4

Här växte många ekar av äldre slag.

5

Inte värt att störa arbetande ”humleal” (en humla som är personal) 🙂
6

Vet du att Mjölkörten även kallas för Rallarros?

7

Kommer det att bli en tidig och kall vinter nästa gång tro?

8

Här är en av de nyfikna kalvarna.

9

Det var en mycket naturskön trakt som jag är glad att Solveig ville ta med mig till. ❤

10

Jag måste upp och spana en stund. Synd att vi inte hade med oss kikaren. I bakgrunden Östra Ringsjön.

DSC_39960018

Här kan fågelskådarna gå ut och spana från den byggda utsiktsplatsen.

11

Först var det lite jobbigt med alla flugor INNAN vi fikade. Då berättade jag strängt på halländska att de skulle flyga iväg till de nybakade komockorna en bit ifrån. Helt otroligt. Varenda en lyssnade och lydde. Jag borde blivit flugmagister. Under en skön stund njöt vi av fågelsång, gott kaffe, sjöutsikt och av livet självt. 😀

12

När vi vandrat tillbaka till ”Den lilla blå” åkte vi tillbaks samma väg igen. Denna gång stannade vi till vid Fulltofta kyrka. Kyrkan uppfördes på 1100-talet och är byggd i romansk stil. Byggmaterialet var gråsten och som hörnstenar användes huggen sandsten.

13

Den här bilden gillar jag lite extra.

14

Det var en fin interiör i kyrkan med sevärda takmålningar.

15

Detta fönster blev min favorit i den heliga lokalen.

16

Hopp… hoppas tjockleken på fönstren räcker. Jag läste att Tippi Hedren blev skadad av en fågel under en filmtagning och fick ta paus i en vecka. Kanske bäst jag gör mig av med de två kärleksfåglarna i bagaget. Har jag tur hjälper det att de bara är uppstoppade. 🙂

Det blev så många fina bilder så jag delade upp denna åttonde etapp i två delar. Nästa gång får du följa med till … vad gissar du på?

19

 

Fast text:
Solveig kom på en idé våren 2015 som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån och sedan vända bilen. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. Om du vill läsa om förra årets fem resor är det bara att gå in på kategorin ”Sex mil hemifrån”. Detta var tredje resan 2016.

 

 

Film trettiotvå av femtio

I sista minuten

I sista minuten
Genre: Thriller 136 minuter, 1959.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 28/40
2). Bosse Lidén 2014: 107/120

Favoritkommentarer: ”Konstigt… planet besprutar växter där det inte finns några växter.”
Favoritscen: Den tysta scenen vid en öde karg busshållplats mitt på vischan.

Egna ord: Eftersom publiken alltmer började koncentrera sig på att hitta Alfred Hitchcock som statist i hans filmer, blev regisören tvungen att dyka upp tidigare och tidigare. I denna klassiker dröjde det inte mer än två minuter innan han hade oturen att inte få komma på en dubbeldeckare. 55 år efter sin premiär anser jag att intrigen i ”I sista minuten” fortfarande håller hela vägen. Möjligtvis kan jag störa mig på det tvära slutet som påminner om; Nu får vi packa ihop snabbt och ta en tågsemester. 😉 Det glänser om den rappa dialogen som är som en hyllning till språket. Stilsäkra ord far i luften och känns inte alls mossiga. Humorn och ironin är medryckande. Den svala Eva Kendall övertygar lika mycket som Roger Thornhills speciella bridgespelande mamma. Spänningen tar inte stryk av att humorn tillåts få ta plats. En svår våg att bemästra. Visst har vissa bilscener spelat ut sin roll, men jag hittar många regipassager där jag förstår att regissörer i årtionden har föreläst om Hitchcock, som en mästerlig förebild för kameraspråk och idérikedom när det gällt att hitta vinklar, och avundats hans sätt att låta kamerorna leka med publiken. Det är en helt annan historia att han säkert inte var lätt att jobba med och att han var en egendomlig och i många fall en elak och udda personlighet. ”För vem kan man lita på i denna bokstavssoppa? FBI? CIA? Polisen?” Jag läste att Eva Marie Saint har varit aktiv i filmbranschen så sent som i år. Nu som 90-åring. Cary Grant dog 1986. Han hann med att medverka i fyra Hitchcockfilmer och privat att vara gift fem gånger och ha en partner under en längre tid. Han är pappa till en dotter som heter Jennifer. Originalmusiken i ”I sista minuten” stod Bernhard Herrman för. Filmen är i färg.

Baksidetext: Roger Thornhill är en reklamman som råkar ut för ett minst sagt olyckligt missförstånd. På mindre än ett dygn är han plötsligt oskyldigt misstänkt för rattfylleri, bilstöld och mord. Thornhill blir jagad kors och tvärs över USA av både polis och ett gäng hänsynslösa mördare som är övertygade om att han är spion. Cary Grant spelar huvudrollen i Alfred Hitchcocks spännande, underhållande och romantiska thriller. I övriga ser vi bl.a. Eva Maria Saint och James Mason.

Kuriosa: I filmen ”En fisk som heter Wanda” heter John Cleeses rollfigur Archie Leach, vilket är Cary Grants verkliga namn. I Cary Grant-filmen ”Det ligger i blodet” nämner Grant själv namnet Archie Leach när han pratar i telefon och han säger att ingen har hört talas om Leach. Sådant tycker jag är häftigt.

Dagens fråga: Vilken Hitchcock film anser du är bäst? (Jag har haft frågan på Facebook hösten 2012).

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

Film tjugofyra av femtio

001

Stekta gröna tomater/Fried Green Tomatoes at the Whistle Stop Cafe.
Genre: Drama 125 minuter, 1991.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 29/40
2). Bosse Lidén 2014: 101/120

Favoritkommentar: ”Hälsa henne att det är bitjusaren från Alabama.”

Egna ord: Jag har alltid varit förtjust i att lyssna på äldre människor. Då menar jag att sitta ner och låta dem få tala till punkt.
Inte kunde Evelyn Couch, den tröstätande och överviktiga kvinnan i medelåldern, som följt med sin egotrippade man till ett äldreboende för att hälsa på hans aggressiva faster, ana vad som väntade i dagrummet, dit Ev tog till sin flykt. När saker kastades mot henne innan hon kom in till släktingen (som vi aldrig får se) sa hon till sin man att han fick gå in själv. Evelyn tänkte ta sig en kopp kaffe i lugn och ro. I dagrummet stod en äldre dam som började prata om intima kvinnoorgan och privata läbbiga undersökningar. Evelyn trodde säkert att det rörde sig om en senil tant, men kunde inte gärna fly en gång till. Hon lyssnade med ett halvt öra på monologen som börjat handla om gamla händelser, tills hon mitt i babblandet hörde detta:
”Men att någon kunde tro att hon mördade honom övergår mitt förstånd.”
Jessica Tandy gör rollen som Ninny, Mrs Cleo Threadgoode, som tillfälligt bor på Rose Hills, tills hon kan flytta hem igen. Efter det att Evelyn fått de första pusselbitarna till vad som hände på landsbygden i Alabama på 1920-talet, när pojkflickan Idgie Threadgoode råkat ut för en sorg som hon aldrig helt kommer över, är både Evelyn och jag fast. Trollbundna och tagna av det mörka, när en bröllopsdag övergår i en hattjakt med dödlig utgång. Det blir fler besök för Evelyn hos Ninny, men i fortsättningen åker hon dit själv. Växelvis får vi följa Evelyns kamp mot viktproblem, medelålderskris, äktenskap som går på tomgång och som kryddan på moset, en briljant berättelse från förr som breder ut sig mer och mer i den takt som Ninny vill ha det. Jag föll som en fura redan första gången jag såg filmen. Bara att få höra den underbara, sävliga, dialekten från Alabama tar mig med storm. Vackert foto. Musiken av Thomas Newman. Har ni inte sett den bitterljuva berättelsen om vad som händer runt Whistle Stop Café så hyr den ”igår”. 😉

Kuriosa: När 80-åriga Jessica Tandy 1990 fick en Oscar för sin huvudroll i filmen ”På väg med Daisy” var hon den äldsta skådespelare som fått en Oscar. Själv minns jag Tandy från Alfred Hitchcocks thriller ”Fåglarna”.

Dagens fråga: Funderade du också på att bli vegetarian efter att ha sett ”Stekta gröna tomater”? Avslöja inga detaljer för andra bloggläsare som INTE sett filmen och tänker slänga sig över mitt filmtips. 🙂

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

Film arton av femtio

CCI20140429_00010001

Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö
Genre: Drama/Thriller, 92 minuter, 2005
Betyg:
1). Ej sedd av alla i familjen.
2). Bosse Lidén 2014: 105/120

Favoritkommentar: ”Livet ska vara som för en fjäril en sommardag.”

Egna ord: Håkan Nesser är en av mina favoritförfattare. Jag uppskattar när han skriver ungdomsskildringar. Denna film är baserad på en bok med samma titel där handlingen utspelar sig en sommar i början av 1960-talet. Jag är säker på att det är tack var Håkans medverkan i manusarbetet som magin från boken når fram till filmen.
Det skulle bli en höjdarsommar för fjortonåringarna Erik och Edmund. Istället blev det en höjdarfilm enligt recensent Bosse Lidén. Redan i filmens upptakt börjar det effektfullt. Sedan blir det en återblick från en begravning i nutid, till denna speciella sommar där det mörka lurar runt hörnet. Eriks mamma har cancer. Det börjar närma sig sommarlov. Hans pappa bestämmer tillsammans med en kollega att sönerna ska tillbringa några veckor vid sommarstället Genesaret. Eriks bror Henry (Jonas Karlsson) ska både skriva på en debutroman och se till grabbarna. Tre veckor innan skollovet får de en vikarie i skolan som ändrar om i alla pojkars hemliga rum. Vackra Kim Novak som egentligen heter Ewa (Helena af Sandeberg) gör succé. På hemmaplan är det mer hennes pojkvän som utmärker sig. Han är en känd landslagsspelare i handboll, Berra Albertsson (Anders Berg).
När Erik och hans omaka nya vän Edmund är ute och ror leker de två-ords-leken. Reglerna enkla. Varje yttrande måste innehålla två ord. Inte fler. Inte färre. Varannan replik ska komma från Erik och varannan från Edmund.
”Önskas ro?”
”Ja gärna.”
”En smörgås?”
”Inte än.”

Livet är lugnt och hoppfullt i inledningen av sommarvistelsen. Pojkarna visar sig passa bra ihop efter omständigheterna, trots vissa olikheter. Erik njuter av att slippa se sin deppiga pappa och befrias från att besöka det sorgliga rummet på lasarettet där så mycket blir osagt. Mitt under detta rofyllda dyker deras fröken ”Kim Novak” upp som en ängel, cyklande längs med sjökanten. Ewa är på riktigt. Snart tar filmen en ny vändning. Ni kommer att få höra följande kommentar från en kommissarie. ”Det är alltid via detaljerna vi kommer fram till helheten.”

Jag är stormförtjust i det gåtfulla och i sagostämningen i fotot. Berättarrösten som lotsar oss tittare. Nostalgiskt trivsamt att återse bilmärken, interiörer; TV, fåtöljer, bokhyllor från tidigt 60-tal som jag mest minns från kort. En tillbakadragen humor i bakgrunden mitt i det dystra.
”Det gör ont att vara fjorton år och veta att man upplevt det fullkomliga.”

Filmen har ett helt annat slut än romanens. En speciell sida av min personlighet föredrar bokens variant men jag förstår förändringen.

Fakta för er som inte vet: Kim Novak var egentligen en känd skådespelare som fortfarande lever, född 1933. Känd i ex. Alfred Hitchcocks film ”Studie i brott”. Hon var en klassisk skönhet med en sexig röst. Vida omtalad i skvallerspalterna för sina kärleksaffärer med kändisar. Just nu är det ett drev av påhopp och nätmobbing om hennes skönhetsoperationer i ansiktet.

Dagens fråga: Vilken är din favoritbok av Håkan Nesser? Eller är det så illa att du inte alls tycker om den gamla läraren som författare?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

Månadens boktips – ”Den sista akten” av Mari Jungstedt

Marie Jungstedt har gjort det igen. Snickrat ihop en gedigen kriminalroman. Detta är tionde gången Anders Knutas och hans kollegor brottas med onda handlingar på solskensön Gotland. Liksom i flera av de sista böckerna tar de hjälp från fastlandet av den matglade och populära Martin Kihlgård, från rikskriminalen i Stockholm.

Detta är inte den mest spännande boken av de tio, men Mari Jungstedt har en mycket hög lägstanivå. Den aktiva handlingen är förlagd till den intensiva Almedalsveckan som årligen hålls i Visby. Vid frukosttid, på ett hotell i centrum, hittas journalisten Erika Malm mördad på sitt rum. Hon är en omstridd debattkvinna och har haft sina strider mot högerextremister. Hon är själv gift med en färgad man. Samtidigt lever hon ett dubbelliv. Polisen hittar spermiespår i hotellsängen. Trådar leder vidare till Romateatern och dess skådespelare. Med jämna mellanrum förflyttas läsaren tillbaks till samma teater säsongen innan. En gift jag-person faller pladask för den unge skådespelaren Felix Sanner. Sedan har jag-kvinnan svårt att glömma de erotiska stunderna som skiljer sig en aning från vardagslunket.
Anders Knutas tvingas iväg till Spanska breddgrader för att äntligen knyta ihop säcken med ett fem år gammalt fall som återkommit några gånger under seriens gång. Karin Jacobsson handlade den gången inte helt enligt reglementet när hon först hjälpte en kvinna att föda sitt barn på Gotlansfärjan och sedan lät dubbelmördaren Vera Petrov löpa. Men Karin hade sina personliga skäl den gången.
Boken består av en bra blandning av mord och privatliv. Det är alltid trivsamt att följa personer som man tycker att man känner vid det här taget. Knutas tycker kanske tvärtom eftersom han de sista åren inte känt igen sin fru, danska barnmorskan Line med sitt röda hår och sin bleka hy. I denna bok är det definitivt. Skilsmässopapperna ska skrivas under. Samtidigt går den än så länge hemliga kontakten mellan Anders och hans yngre parhäst Karin Jacobsson in i ett nytt skede. De är osäkra och blyga inför varandra och man vet inte som läsare vilken väg det ska ta. Reportern Johan har återigen problem på hemmafronten med Emma Winarve. Det gnisslar i äktenskapet. Erotiska lockelser på jobbet drar.
Mari trissar stilenligt upp tempot och spänningen mot slutet. Hon är duktig på att få till oväntade och varierande slut. Kanske lyckades hon inte helt övertyga mig denna gång med motiv och logik. Men jag förlåter henne så gärna för jag har haft några trevliga timmars sällskap ännu en gång.
Jag njuter extra av Maris klacksparkar åt sig själv. Likt Alfred Hitchcock lämnar hon numera avtryck i sina böcker. Han med att i en kort sekvens dyka upp in sina filmer. Hon med sina härliga små instick. Samtidigt lämnar hon dörren på glänt. Det finns fler kvinnliga författare med Gotlandanknytning. Men när hon i författarens tack nämner en viss kvinna som en nära vän förstår jag att mitt första intryck var rätt.
Nu äter jag lite likt en gråsparv ur Maris hand eftersom jag älskar Gotland och blivit en kompis med Anders Knutas och hela persongalleriet genom åren. Det är bara fem månader sedan jag och min familj satt och fikade i solskenet i Roma kungsgård. Vi strosade utanför Roma klosterruin från elvahundratalet dit vi inte fick titta in eftersom de förberedde kvällens föreställning av Trettondagsafton med Allan Svensson i huvudrollen. En underbar oas i mitten av Gotland. Trist nog fanns inga biljetter att få till pjäsen. Därför missade vi det magiska i andra akten när mörkret lägger sig runt omkring som det görs reklam för i romanen.

Marie tillhör inte det djupa släktet av spänningsförfattare. Men hon är god stilist. Påläst på sitt tema. Lämnar inte ut något halvfärdigt. Skriver med värme och träffsäkerhet. Låter oss bit för bit lära känna personerna som oftast återkommer i nästa bok på det ena eller andra sättet. Jag själv anser att hon är mer åt pusseldeckarhållet. Där fyller hon en viktig funktion. Det är spännande att som läsare leka deckare. Man frestas att anstränga sina hjärnceller till att vara aktiva under läsningen.

Marie är jämn i sitt författarskap om Knutas. Det går att ställa årsklockan efter henne. Från 2003 och fram till 2012 har hon kommit ut med en roman om året som fängslat mig varje gång.
Så Marie. Hoppas att detta inte är ”Den sista akten” 😀