Småsaker från bloggaren

De som följt min blogg har förstått att jag är allergisk mot reklamavbrott som hackar sönder filmer eller bidrar till att dramatik i idrottssammanhang går förlorat för att spelarna och åkarna inte tar dryckespaus under reklamen.  😦
Jag vet och informeras ofta av kommentatorer och text om att det går att betala för att slippa reklam. Hallå. Det gör det ännu dummare. Företag betalar miljontals kronor för att de ska pumpa in köptankar i våra ömtåliga hjärnor. Ska då samma mediaföretag som får betalt göra reklam för att jag/tittaren ska betala för att slippa … 😦

Däremot gillar jag att upptäcka småsaker i vardagen som jag missat för att jag inte läser ordentligt. Enkel men träffbar text som fick mig att le.  🙂

dsc_00070088

Annars läser jag mycket i andra sammanhang. I förra boken stannade jag till och funderade på två saker i texten. Det första förstod jag av fortsättningen. Det andra var jag inte säker på. Gissade på starkdryck av något slag. Vilket visade sig rätt. Sup. (Google)

1. Tittar i november.
2. Hon måste ha en tår på tand.

Det är svår att se om hon ser på en eller ej. (Fortsättning på ettan) Skelar är naturligtvis svaret men jag blev nyfiken på uttrycket som jag aldrig hört tals om och undrade vad liknelsen kommer ifrån. Det enda jag kom på var att höstmånaden är månad nummer elva och jag drog en parallell till vad bilskolläraren lärde ut FÖRR. Håll i ratten ”Tio i två” (Numera kvart i tre). Om november är elva på urverket … ?
Vad kul det är att lära sig nya saker. 😀

 

Avslutar med några ord från Carl-Gustaf Lindstedt som jag precis hittade i ett block.

” När man är så trött att varenda ben i kroppen värker. Ska man vara glad att man inte är abborre.”

Annonser

En bit åt gången

En kåseribok är som en chokladask från Aladdin, fylld med mörka och ljusa bitar. Den vita i mitten kan vara både älskad och hatad av en kräsen publik. När jag satt och skrev kåserierna följde jag mest min inre kompass. Jag ville bjuda på olika sorters känslor där läsaren skulle trivas i sällskap med vår gemensamma bok. Vårt önskemål var och är, att läsaren ska välja en bit åt gången.
Detta bestämmer vi naturligtvis inte över. En är allergisk mot choklad. En annan slukar glupskt i sig ”hela kartongen” på direkten. En tredje person väljer ut sina favoriter och lyfter i smyg på skyddspapperet och norpar åt sig dem från understa lagret, innan det översta är tomt. Vilken slags läsare/ätare är du? En fjärde person?
När det gäller ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” verkar det som om boken nått vår idealtanke när Solveig fick ”denna reflektion” på sin Facebooksida. Avsändare var vår gemensamma vän Lena Larsson på insomnade 1av.3.se. Utsedd till Sveriges bästa bok – och skrivarforum så sent som 2012.

”Har nästan läst hela ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Skrattade högt när jag läste en av Bosses texter, en annan dag rann tårarna, då jag blev djupt berörd av en av dina berättelser. Boken är så fin och innehållet är som en chokladask, olika små goda bitar. Varmt, roligt och berörande. Tänker att boken är en jättebra present, eller julklapp, då det är så många olika berättelser som helt klart passar och berör många läsare.”

Jennifers skimrande