Äntligen en segrare

Äntligen. På tredje försöket gick det att få fram en segrare i ämnet statyer.

Gunilla Wahlberg

Stort GRATTIS till Gunilla Wahlberg!
Ni var jättemånga som lurade i vassen under gårdagens tävling, en aktivitet som levde i många timmar. Sådant märks inte utåt sett, helst inte när färre lämnar kommentarer än vanligt. Men bakom kulisserna kunde jag notera på WordPress statistik, att bloggen satte nytt visningsrekord förra dygnet. 648 visningar blev det. Tänk om jag hade så många varje dygn. 🙂

TÄVLINGSSTATISTIK:
1. Hundra inlägg: I vilken stad finns denna staty? Ingen klarade Mariestad.
2. Sex månader med blogg: Gömda ordspråk. Vinnare: Kerstin Nilsson.
3. 10 000 visningar: Bild på en Cuttlebug. Vinnare: Ulrika Gasser.
4. Julblogglov: Kerstin Johansson, Kerstin Nilsson, Lena Larsson, Signhild Hortberg, Anette Åkesson.
5. 20 000 visningar/Sportlov. Tio sovande bilder på Jennifer: Ezter Nilsson.
6. 25 000 visningar/Påsklov. Tio kaffekoppar: Anne med E.
7. 30 000 visningar. Hjo Kyrka: Kerstin Nilsson.
8. Ett år som bloggare. Vilket inlägg hade flest visningar. Susan Adelbrant.
9. 50 000 visningar: Tio t-shirt: Skogsfen, Regnbågen och Petronella
10. Fotbollskillar. Vem är jag? Vinnare: Petronella Hjertqvist
11. 70 000 visningar: OS/Sportlov. Tio sovande Jennifer. Vinnare: MiaTankar
12. 500 inlägg. Glenn Hysén. Vinnare: Lisbeth ”Lippe” Forsberg.
13. Vem tog vad? Matfråga. Vinnare: Lars-Gunnar Blom.
14. Bloggen två år. Statyer i Ystad. Vinnare: Ingen klarade de två uppgifterna.
15. Fotbolls-VM i Brasilien. Vinnare: BP och Bosse Lidén.
16. 600 inlägg. Vinnare: Gunilla Wahlberg.
17. 100 000 visningar. Då kommer det inte att handla om statyer. 😉

Jag önskar alla bloggläsare en trevlig start på veckan. Vad ovanligt det var att vakna till vågskvalp på radion. Sitta i köket i mörkret och äta frukost med levande ljus klockan halv sex. Solveigs sommarlov är slut. Våra nästan dagliga balkongfrukostar är snart bara ett mysigt minne från sommaren 2014. Nu ska jag ägna mig åt att lusläsa ett manus och försvinna in i en ”läsa varje ord och tecken värld”.

Bloggtävling sexton: Para ihop statyn med orten/ön

 

Bild ett

Bild två

Bild tre

Bild fyra

Bild fem

Bild sex

Bild sju

Bild åtta

Bild nio

Alternativ: Ystad, Halmstad, Trelleborg, Kivik, Sundsvall, Bornholm, Ängelholm, Backåkra, Piteå, Viken, Ven och Smygehuk (som ni ser har jag medvetet lagt till tre extra alternativ)

Bilderna kallar vi A-I (allt i den ordning som de är inlagda i blogginlägget)
Ni lämnar en sådan här tabell eller skriver bara de aktuella nio orterna i en ordningsföljd. Ex. Halmstad-Ängelholm-Ven-osv.

A = Kivik
B = Smygehuk
C = Backåkra
D = Bornholm
E = Ystad
F = Halmstad
G = Trelleborg
H = Ängelholm
I = Viken (Inlagd 22.00) Äntligen fick jag en segrare i en statytävling. 🙂 Redovisning imorgon. God natt!
Regler: Para ihop rätt bild med rätt namn. OBS! Det ni INTE ska göra är att berätta offentligt vilka statyer ni är säkra på. Denna regel gäller både er som tävlar och ni som bara skriver ner en vanlig kommentar. Gör ni det av misstag suddar jag ut er hjälp till andra och er kommentar kommer att se lite konstig ut att läsa. 🙂
Däremot kommer JAG under dagen att hjälpa till med att fylla i tabellen.
Jag börjar med A och fortsätter ända ner till H under dagens lopp (jag vill ju gärna ha en vinnare i denna statytävling). Ni har bara EN chans. Den FÖRSTA som har alla nio rätt vinner tävlingen och en Trisslott. Taktik: Ska ni chansa eller vänta på en Bosse Pusselbit till? Jag kan också berätta att minst sex av dessa statyer finns med på bild och med text i min blogg. Denna tävling gynnar med andra ord er som följer min blogg. Annars finns möjlighet att ”leta” upp i bloggen. Lycka till! Jag kan berätta att det första rätta svaret kommer klockan åtta. Ha en fin söndag. Tävlingen avslutas klockan 22.00 om ingen klarat uppgiften.

 

Tysta eller öppna rummet?

Jag kan inte riktigt fatta att Brevbärarens dotter har körkort.
10007
Vi brukar stanna till och fika här i Billinge, halvvägs Ystad-Skummeslöv, längs väg 13.
Andra fikar på andra ställen.
20006
30005

Jag föredrar positionen utanför. Helst när det finns något att sitta på.

DSC_06200001

Får man ta hunden med sig när man sover? Vilken tur att Solveig kryssat i en ruta på nätet där det stod tyst rum. Nu blev det bara underhållning från en utomhuskonsert på Stortorget till klockan 02.00. Tänk om hon kryssat i ”stökiga rummet”. 😉
DSC_06220002Ska vi ta vänster eller höger?
80004

 

Äntligen svängde vi av i Skäralid mot Naturreservatet vid Kopparhatten.
100003

110002
”Det är fint här uppe i bokskogen, men ska vi verkligen bo här i natt?”

120001

 

Strejk födde roadtripstankar

001

Då är två av mina tre älsklingstjejer hemma. Ska bli skönt att ha en samlad trupp där vi under flera ostrukna veckor kan hitta på många roliga saker tillsammans och… nähä… inte det.
”Ska ni iväg redan? Ni har bara haft sommarlov i en timme, fjorton minuter och…” 😉
”Sluta pappa. Har du något bra förslag, så vi kan ta oss till Laholm? Vi har köpt presenter och fixat med massor av överraskningar. Ska uppvakta fyra studenter. Lisebergsturen får vi tyvärr skippa. De håller fortfarande på och tjafsar och allt verkar ha spårat ur.”
”Spårat ur. Du är rälsrolig. Ingår jag och mamma i förslaget?”
”Jag kan köra. Har du kommit över att jag slog dig i minigolf i tisdags?”
”Nästa gång får du inget handikapp. Jag vägrar att spela med en varm halsduk för ögonen och en fyrkantig boll i tropisk hetta.”
”Ha ha. Ta det som en man. Vill du ha revansch?”
”Vet inte om jag har råd med det, efter vårt senaste vad.”

 

Jag är inte svårövertalad. Älskar roadtrips, när jag slipper halka och mörker på vägarna. Bara jag slipper stressa. Därför blir det inte E6:an, utan väg 13 som tar oss hela vägen från Ystad till lergöksstaden Ängelholm. Den här gången hoppas jag att vi äntligen har tid, att vädret är på vår sida och att Jennifer inte behöver systemkameran. Länge har jag velat besöka Kopparhatten vid Skäralid. Önskar mina läsare en fin helg. Med eller utan fotbollstittande. 😉

Små och stora bilar

Man har inte roligare än man gör sig. Jag gillar lokalen där vi besiktigar bilen. Det är inte samma företag som tidigare hade monopol i vårt land. Bäst tycker jag givetvis om att höra en manlig stämma berätta att bilen har klarat av årsprovet. Eftersom vi är noga med service varje år, brukar jag inte vara speciellt orolig där jag sitter med en kaffe latte och betraktar scenen. Det är några år sedan jag såg en kvinnlig ”besiktningsman” sköta sysslorna. Jag menar inte att fixa en latte, utan att besiktiga ett fordon. Minns annars att det hänt både i Halmstad och i Ängelholm. Det var mer oroligt i min barndomsstad. Där gick det rykten om att en namne till mig, om han väl bestämt sig, satsade allt på att banka sönder bilplåt så att det skvätte över hela lokalen. Mer nitisk snubbe har jag aldrig hört talas om inom kåren. Tuffa män satt och bet på naglarna i kön och hoppades slippa Bosses slägga. Inte ens en sexig kvinna i kort kjol kunde få honom att byta intresse för en kvart. Det var för övrigt hans dotter som sedan axlade manteln. Jag tror att hon fick sin pappas slägga i julklapp när det var dags. Det retar mig att jag glömt smeknamnet. Var det Bosse Slägga? Nä… Det var något betydligt roligare.

Ser det ut såhär där ni besiktar bilen? Eller körde jag fel? Här är så mycket att titta på att jag glömde bort tiden. Är det normalt att de kör iväg med bilen och är borta i över en timme? 😉

DSCN93610001

DSCN93620002DSCN93630003DSCN93660006DSCN93650005

Längtan och väntan

Tio veckor springer iväg fort när livet är snällt. Nu är det dags att skicka in tionde och sista korsorden till Hemmets Veckotidning.

DSCN94750029

Än så länge har vi vunnit en gång. Två stycken Sverigelotter kom med posten. Det ovanliga var att vi vann på bägge lotterna. Bli inte förvånade om det kommer inlägg på bloggen från Maldiverna. Eller inte…det finns andra saker som börjar på M… madrasser som kan fyllas. 🙂

Som jag skrev i ett tidigare inlägg tycker jag om att längta och vänta. Var sak har sin tid. Hemmets Veckotidning och korsorden hör för mig ihop med härliga sommartider och pauser mellan olika aktiviteter. När vi hade helårsprenumeration försvann charmen och ersattes av en löjlig press. Måste hinna läsa och lösa korsord med tanke på att vi betalt tidningen. Istället gör vi numera såhär: När längtan blir för stark så köper vi ett lösnummer. Helst vid högtider när det är en tjockare tidning och fler korsord att kämpa med.

Ibland kan längtan övergå i spontanlösningar. När vi närmade oss Ängelholm och skulle köra på E6:an slängde jag ur mig frasen till Solveig.
”Hinner vi in till Nisses Konditori?”
”Du vill ha dina älsklingskakor? Klart vi gör, men det är ju inte säkert att de gjort några.”
DSC_31910112

Jag har som tur är ingen statistik på alla goda ”Nisses kakor” jag ”fått” genom åren. Alla gånger jag ringt och beställt när jag vetat att vi haft ärende till den trevliga lergöksstaden, slunkit in och hämtat en vit kartong med namnet Bosse Lindén på locket. (Nej. Jag skrev inte fel efternamn. Det är nästan aldrig det står rätt någonstans.) Fördelen med att ringa först var att det alltid handlade om nya fräscha kakor. Inte tal om annat än att det är en väsentlig skillnad om kakor stått framme i x antal timmar och dagar. En gång såg jag en kaka som rymde ut från… nej. Nu överdrev jag lite. 🙂

Tur i oturen. Det fanns bara fem kakor vid disken. Inga i frysen. Jag fick de sista. Dessa osötade kakor är en läckerhet som jag önskade att receptet var offentligt på.
DSC_31940118

Ibland är det dumt att säga att det gör vi nästa gång. Det gjorde vi inte heller när vi VAR i Smygehuk förra gången. Det var när vi kom hem som jag fick reda på att de hade ett häftigt vattenfall med stenar som kunde passat bra på byrån i vår hall. Jag blev mer och mer sugen på detta och när vi åkte förbi på väg 9 i lördags blev det ett stopp i Smygehuk. ”Sorry. De är slut. Jag kan säga till Leverantören att de ska ta hem nästa säsong.”
DSCN94660020DSCN94670021

De orden tröstade mig inte alls just då. Eftersom tjejerna var med la jag mig inte ner på golvet och tjöt. Istället tänkte jag. Det var inte meningen. Hjälpte föga. Svårt att lura ”vill ha hjärnan”. Jag var själv förvånad att jag blev besviken. Brukar annars släppa sådant direkt. Gick ändå snabbt över när vi fortsatte ut på piren i den underbara sensommarvärmen. Vad bra. Då har jag ännu en sak att längta efter…
DSCN94680022

Hoppas att sommaren 2014 blir lika fin när vi kommer hit nästa gång. Längre ner kommer vi inte i vårt avlånga land. Då blir vi blöta.

DSCN94730027

Önskar er en fin avslutning på arbetsveckan. Nästa gång lägger jag in månadens boktips.

 

 

Handla på tid

När vi blev småbarnsföräldrar ändrades våra inköpsvanor drastiskt. Tidigare gled vi in i närmaste affär efter jobbet och köpte det vi behövde. Det vi inte behövde slank med i korgen av rena farten. Nu var det veckohandling och planering som gällde på agendan. Vi lusläste reklam och klippte ut kuponger. Såg till att vi plockat undan allt onödigt från kofferten. Packade in barn i baksätet och for iväg några mil utanför centrum.

Vår Volvo rullade oftast iväg på lördagar. På Maxi i Ängelholm öppnade de klockan åtta. Klockan 7.59 stod vår familj beredd med kundvagn och inköpslista. Nu började racet, med mig vid rodret. Jag följde varugångarna likt en snitslad bana. Visste tyvärr att så fort som jag lärt mig att hitta, brukade de för skojs skull möblera om bland hyllorna. Antagligen på firmafesterna. Bytte plats på sakerna, så att kunderna i ren förvirring, skulle få med sig fel saker. Mig lurade de inte. Ibland strejkade hjulen. Började leva sitt eget liv. Detta brukade hända när vagnen var halvfull.

Det var suveränt när barnen växt till sig. Tidigare hade Solveig bekymmer med denna bit. Hon stod med famnen full av varor medan man och vagn var puts väck. Ibland funderade hon på att göra en efterlysning i högtalarna. Istället höll sig nu Lizette intill sin mamma. Hon studsade bort till sin storasyster med varor. Jennifer i sin tur jagade ikapp vagnen och sin pappa. Jag planerade så att de tunga sakerna hamnade i botten, allt medan jag höll en hög jämn takt i täten. Vid målsnöret siktade jag in mig på rätt kö. Struntade fullständigt i vilken kassörska som var snyggast. Sådant omoget hade jag växt ifrån. Ändå förstod jag inte varför vi så ofta hamnade i den kassa som fick datorhaveri. Där en ny tjej tvingades använda snabbtelefonen, men inte fick tag på någon erfaren kollega, som visste vad en trevlig gurka kostade. Kunden framför oss hade problem med sitt kort som var avmagnetiserat. Någon bakom skulle till akuten och ville gå förbi.

Tillbaks i bilen konstaterade jag stolt: ”Nytt tidsrekord. Där ser du Solveig. Vi fick med allt på listan. Det blir hälften så dyrt när jag är med.”
”Hälften fattas”, suckade hon.
”Det beror på att inköpslistan har luckor.”
”Det kan finnas bra erbjudande som vi missar”, kontrade Solveig.

Ibland åkte Solveig iväg ensam till någon stor affär. Där strosade hon omkring i lugn och ro medan endorfinerna tilltog i styrka. Lät impulserna leka fritt när hon gled in bland hyllorna. Njöt av stunden och var supernöjd över något fynd. Hon älskade dessa stunder för sig själv. Timeout från man och barn. De gyllene tingen kunde hon älska senare. Stördes inte av ljudet från högtalarna i taket och missade därför informationen som de tvåhundratrettiotvå andra besökarna log åt i affärslokalen. ”Vi har en efterlysning från en orolig man och två barn som väntar i hemmet. Vi ber Solveig Lidén att omedelbart…