Rykten eller sanningar?

Jag vet att man inte ska ha några fördomar. Samtidigt måste man få tänka sitt. Ibland tänker jag för mycket. Ni ska veta att det inte är så lätt att vara överintelligent. Då och då är jag tvungen att lätta på trycket. Annars svämmar det över. För visst är det märkligt. Hur kan folk vara så olika? Fast vi bor så nära varandra geografiskt sett.

Vi svenskar har vårt smarta sätt att tänka. Varför finns det så konstiga människor i vårt grannland till väster? På ett vis kan man tycka att de är snälla och roliga. Jag är mer orolig för deras mentala hälsa. År efter år kommer det vetenskapliga larmrapporter om episoder som hör ihop med norska medborgare. Visst stämmer det inte alltid med de norska vänner jag fått genom åren. Det är klart att det alltid finns undantag. Har man flyttat över till svenska gränsen finns det ett hopp, ett litet hopp, att det kan reda upp sig. För att inte bli av med mina underbara norska vänner lämnar jag Moltas Erikssons nidvisa, Norgesången, om vad man ska göra med dessa norrmän utanför dagens inlägg. Kan ni inte klara er utan får ni besöka Tuben och lyssna på inslaget från Mosebacke Monarki 1968. Dra inte in mig i det bara. Jag har inga som helst fördomar om mina grannar i väst. 😉
Listan över märkvärdiga norska medborgare är så lång att mitt utrymme på WordPress inte räcker till. Jag ringde och kollade med Mr WordPress. Fick det dystra beskedet att jag var tvungen att nöja mig med fyra saker. Det var inte lätt att välja fyra nålar i höstacken. 😉

Läste att en norsk eldslukare fick ställa in för att han fick halsbränna. Men hur så svårt kan det vara. En runda in på Apoteket så upptäcker man snabbt hur många produkter som helst som botar problemet på några få sekunder. Jag tänker inte sitta här och skriva upp alla och ge gratis produktreklam. Jag jobbar inte på Apoteket. Appolut inte. Så sjuk är jag inte. Ännu.  

En norska tog med sig bildörren när hon åkte till Sahara bara för att kunna veva ner rutan ifall det blev för varmt. Sådant stör mig. Syftar på ordet IFALL. Det är klart att det är varmt i öknen. Tvekar hon kan hon kolla på Webben eller någon annan internationell väderleksrapport. I dagens moderna samhälle går det att ställa in rätt väderlek överallt. In i minsta regndroppes molekyler.  

En norsk gutt hällde vatten över datorn för att surfa på internet. Hallå där! Köp norska blåbär! Snacka om att bara tänka så långt näsan räcker och inte det minsta långsiktigt. Hur kul är det att surfa runt i en halv minut och sedan börjar allt att hacka och låsa sig. Man måste tänka smart som en Svensk tiger. Ställa in vattenspridaren så det kommer ett jämnt flöde hela tiden man är uppkopplad. Han var så knäpp så jag vill inte prata mer om det. En spann, jösses…

En söt norsk brunett kastade brödrosten i en älv för att den skulle rosta bättre. I en älv. Hur korkad får man vara på en skala från nio till åtta? Fattade hon inte vilka farliga strömmar det kan vara i en norsk älv? Finns det inga stillsamma små sjöar i deras land? Hon riskerade livet och hur sjutton skulle hon hitta den igen med alla strömmar som finns just i en norsk älv? Brödrosten kunde fått bucklor när den slog emot någon vass sten. Tänk om det var den där fina röda från OBH Nordica.

Nu måste jag lugna ner mig och ta på mig mjukistofflorna när jag går en runda på stan. Vill inte gärna väcka sömntabletterna när jag passerar Apoteket vid Stora Torget. 😉 Nej kära läsare. Jag jobbar inte där men jag har min fulla rätt att passera förbi utan att legitimera mig.

Jag lovar. Jag ska bli mer seriös redan imorgon. Då ska jag lägga in musik från en klassisk duo och berätta en lite vemodig historia till. På fredag är det dags för kåseriet ”Jag hatar min närmaste kompis.” Nästa vecka är det höstlov. Även manliga bloggare kan behöva höstlov. Kanske blir det en eller ett par rundor till Norge. 😉

Annonser

Endast fyra dagar kvar till årets dom

Nu börjar det närma sig. Bara fyra dagar kvar. Jag gillar inte känslan. Vill inte ha det där dåliga samvetet som skaver. Samtidigt blir jag trött på mig själv för att jag skäms. Försöker gaska upp mig. Det är väl mina problem. Ingen annans.

Jag har sneglat på lappen som suttit på A-tavlan i köket några dagar. Kallelsen. Det privata besöket. Besiktningen av det där som jag har i munnen.

Visst minns jag att den privata mottagningen låg mysigt. Gick att ta sig in från två håll. Märk väl jag skrev inte två hål. 🙂 Antingen från kullerstensgatan mitt emot det gamla klostret, eller via en mysig bakgård där patienterna fick ställa sina fordon. Hade det varit rätt årstid kunde jag suttit utanför i den trevliga bersån med fruktträd och små vrår och vickat på tårna. Förra gången jag var där var det just sommar och varmt.

Förra besöket. Jag hade inga hål. Men det var snabblektionerna utan rast som jag minns mest. Kursen i hur man borstar tänderna rätt. Tandläkaren påstod på allvar att det fanns spår som avslöjade min burdusa teknik där jag lekt Porsche på Autobahn. Jag försvarade mig med ungdomlig vårdslöshet och menade att jag numera använde eltandborste. Ändå var han inte helt nöjd med mitt försvar. Antydde att spåren var åt det färska hållet. Eftersom det inte var någon el ansluten till tandläkarstolen erkände jag inte att jag ibland, fem-sex dagar i veckan, inte gillar det långsamma surrandet. Jag skyndar gärna på det eldrivna.
Tandläkaren gick in på känsliga frågor.
”Tandtråd?”
”Visst. Både tråd och tandstickor av plast.”
”Tandstickor puttar bara in bakterierna. Värdelösa.”
Jag orkade inte förklara mitt läge. Tandtråden är perfekt på många ställen. Men hur jag än vrider och vänder på huvudet och munnen får jag inte in någon tråd längst in. Jag är inte så stor i gapet. Det slutar bara med att jag biter mig själv. Vem sjutton ska man då begära skadestånd av? Hjälper inte att man har bildbevis. Huggbevis. Han i spegeln blånekar. 😉
”Du måste skölja med munsköljvätska. Förebygger karies. Det finns två sorter på apoteket. Välj den med 0.2 % Natriumfluorid. Den andra som de säljer är värdelös.”
Jag gjorde så. Stod och tvekade i affären och blev splittrad när en expedit försökte kränga på mig tio biprodukter. De måste få procent i dessa nya businesstider. Försökte förklara att jag inte hade bakpulverproblem och varken var lös eller hård i magen. Mitt egentliga ärende blev plötsligt väldigt privat. Jag kände mig splittrad när jag äntligen nådde rätt hylla. Var rädd att välja fel. Tänk om jag valt en flaska som påskyndar karies med siffrorna 99.8 %. Det hade inte varit roligt. 😦

Den var vidrigt stark den första. Antagligen tog jag fel. Jag fick stålsätta mig. Tänka på vad jag önskar mig i julklapp och andra förvillande saker för att fixa minuten. Fuskade alltså. Jag hörde orden:
”Det står en minut men du ska skölja två minuter. Annars gör det ingen som helst nytta.”
Jag är alltid rädd för att jag ska lura mig själv. Svälja allt. Tro att det var en aptitretare på kvällskvisten.
Flaskan tog slut. I alla fall innehållet. På något vis. Det fanns visst fler i familjen som hade dåligt samvete. Sedan hade jag en lång skön paus där jag ägnade mig åt andra aktiviteter. Mina fossingar ville också ha uppmärksamhet. Helst under vintern. Sedan är det så lätt att man odlar nya intressen. 😉

Nu har jag provat den andra. Den är tvärtom. Nästan ingen smak alls. Känns som vattenblask. Sista veckan har jag jobbat stenhårt inför mötet. Sköljt. Gurglat. Spottat blod. Fräst lite. Pysslat om tänderna efter bästa förmåga. De verkar en aning småtjuriga på mig av alla människor. 😉

Hoppas att inte besöket gör för stora hål i ekonomin. Om jag har zero hål ska jag direkt gå och fira med något riktigt smarrigt på ett fik i city. Eller så sticker jag in på apoteket och tittar efter om de fått in en tredje variant av vätskan. Mellanstark. Med den lilla finstilta texten tjusigt instoppad bakom produktnamnet. Förebygger sådär. Svälj högst varannan droppe. Skölj på egen risk. Vi garanterar inte att tänderna sitter kvar. Missfärgningar kan förekomma hos 93 av 100…