En tid som varit

Bloggbild

Det tar emot men till helgen tar jag adjö. Hundratals filmer kommer att landa hårt på återvinningscentralen i Hedeskoga. Igår upptäckte jag en stor låda till i förrådet. Jag har inte orkat gå igenom den ännu. Såg att det låg flera köpefilmer överst. Kan nog inte med att slänga vissa av dem. Grease med min hemliga flickvän Olivia Newton-John, Välkommen Mrs Doubtfire med Robin Williams i två roller, En bädd av rosor som jag inte alls gillade första gången, men som jag sett om med behållning flera gånger efter premiären m.m. Bäst att blunda och sätta på locket igen. Jag har tre dagar på mig. 🙂

När vår VHS-spelare gick sönder efter många år köpte vi en kombinerad CD och VHS-spelare, för att fortfarande kunna se inspelade filmer. Ibland har jag tyckt det varit trevligt att visa upp en del riktigt gamla filmer för våra tjejer. Många klassiker i svartvitt. Hösten 2012 blev Jennifer och Lizette förtjusta i att se Skärgårdsdoktorn. Pang! så blev det svart i rutan när Wilma skulle smyga ut mitt i natten. Gick inte ens att öppna luckan och ta ut kassetten. Den fick snällt följa med till soptippen.
Jag vet att man kan rädda filmer och spela över med hjälp av tekniska apparater. Allt har sin tid. Eftersom vi oftast spelade in på long play är kvaliteten inte den bästa och därför är inte tekniken aktuell. Däremot var det suveränt med long play när vi åkte iväg på en veckas semester. När vi kom hem kunde vi återse alla serier och program som vi följde. Det var tiden innan ”playkanaler” tog vid. Givetvis har vi räddat vår bröllopsvideo och inslag från när Lidéns Samlingsmuseum var med på TV och lite annat smått och gott. Frågan är om inte ekorren Bosse Lidén på lördag kommer att sitta med en nostalgisk blick och titta stelt rakt fram i bilen och inte ens lyssna på ljudet när Solveig slänger ner allt i en tom ekande container. Det gör ont i hjärtroten när jag ser bilden framför mig just nu.

Givetvis kunde jag inte låta bli att göra en tabell över vilka filmer vi hade inspelade. En smart minneslista att titta i om min längtan blir för stark. Med lite tur finns filmen på DVD. Det verkar inte som Blue Ray kommer att slå ut DVD i samma racerfart. Ändå. Snart kommer garanterat något nytt på marknaden och då blir det till att slänga våra DVD-filmer när vår nya spelare lagt av.

Annonser

Jag är dyr i drift

Vi är flitiga på att källsortera i vårt hushåll. En blå plastback står i diskbänksskåpet bredvid avfallsspannen. Fast jag nästan varje dag går ut till soprummet är backen snabbt överfull igen. Med jämna mellanrum, när saker börjar ramla ut när jag öppnar soprummet, fyller jag bilen och åker och slänger i containrarna.

Det är ett konstigt kretslopp. Jag fyller på i klädescontainern och polackerna plockar ut kläderna igen. Tidigare kunde det hända, jag ska vara ärlig och erkänna, att när det var knökat så tog det emot att trycka till och stoppa in halva armen i den skumma mörkgröna miljön. Tänk om en råtta med taskigt humör bet till och jag blev av med ett par fingrar. Den rädslan har gått över sedan vi flyttade till Skåne. Jag är så van numera att det jobbas för fullt därinne. Helst när det är mörkt ute. Kan inte finnas några råttor och möss där inte. Ibland byter jag några fraser på polska. Svårt att förstå alla ord. Helst med tanke på att det ekar därinne. Deras gamla minilastbilar står ofta i vägen när jag kommer med bilen. Motorn är på. Bråttom för att hinna med nästan färja till Skavinski. 🙂

Jag behöver inget beröm för att jag sköter grovsoporna. Papper, kartonger, mjukisplast, ofärgat glas, färgat glas, batterier, kläder osv. Jag är duktig på att stoppa rätt. Borde skriva upp det på mitt CV. Ändå händer det att Solveig tilltalar mig:
”Bosse! Har du varit iväg till återvinningsstationen idag? Eller ligger skräpet kvar i soprummet?”
”Ja och Nä.”
”Du har väl inte gjort det igen?”
”Vilket? Man är alltid oskyldig tills motsatsen är bevisad. Så det så. Hör med Kurt Wallander.”
”Du är överbevisad sedan länge. Den här gången var förpackningen oöppnad. Hur många nya paket har jag köpt som du sedan slängt?”
”Jag har ingen siffra så där direkt.”
”Du är dyr i drift.”
”Du får ta det på min veckopeng. Jag kan inte hjälpa att jag är superstark eller att förpackningen ingenting väger.”

Jag har blivit bättre. Tack vare att jag är läskunnig. Helst på svenska. Lizette hängde gärna på tåget. Hon körde med engelska.
Orsaken till mina upprepade fadäser är att när diskbänksskåpet blir fullt ramlar saker lätt över och vid sidan om den blå plastbacken. Ingen i vårt kvinnodominerande hushåll har heller nappat på mitt förslag att ställa in paketet i kylskåpet eller lägga det i frysen. :)Jag har inte bara blivit bättre. Jag har blivit superduktig. Om jag får skriva det själv. Skrattar när jag håller på att få med mig paketet av misstag. Lyfter ut det och ställer snyggt tillbaka det igen. Ingen ska lura mig.
Denna gång låg det underst i backen. Kunde det verkligen ha ramlat så långt ner? Jag såg paketet med varningstexterna, den svenska och den internationella, när jag kom ut till soprummet. Ändå tvekade jag. Vände på det. Vilka regler gäller? Ska jag gå efter texten eller tomheten? Tål att fundera på. Jag vill bara inte att det ska bli fel så att min veckopeng ryker. Vill att alla ska tycka om mig. Hoppas att Solveig inte har tid med att läsa dagens inlägg. 😉 Hoppas också att hon inte kommer med exakt statistik i en bloggkommentar över hur många gånger jag gjort om blundern. Är rädd för att statistiken är otäckt hög.

Dyr i drift mannen

Den barrande granen

Det ska inte upprepas. Det ska absolut inte upprepas. Glöm aldrig det Bo Lidén.

Vi ska inte ge mannen en tredje chans. Julen 2011 var vår första jul i Ystad. Vi skulle skapa nya jultraditioner. Att köpa gran tillhörde inte väsentligheterna i firandet men barnen ville inte vara utan gran. Vi köpte en gran för 200 kr på närmsta stället. Oftast är det bäst om man väljer den första gran man lyfter på om man tycker att den är ganska okej. Börjar man istället leta runt kan det ta en ruskig tid och plötsligt tycker man att alla granar har minst ett allvarligt skönhetsfel. Lägga ner pengar på att ta den utvalda till en skönhetssalong tilltalar inte mig. Vet inte ens om de tar emot granar för en manikyr eller en grenbehandling. 🙂
Minns från förra året att ett yngre par köpte en gran före oss. Killen frågade granförsäljaren vad man skulle göra för att vårda sin gran på bästa sätt. Skulle man lägga i sockerbitar och gamla mynt?
”Nä nä. Sådant funkar inte. Det är nonsens.”
Granförsäljaren tycktes tveka någon sekund innan han ändrade sig.
”Kom här. Jag ska berätta en grej bara för oss män emellan.”
Han skrockade och blinkade åt flickvännen och drog iväg med hennes sällskap en bit bort.
Under tiden vi väntade på att få betala ångrade sig Solveig. Hon ville byta gran. Jag satte tillbaks den jag höll i handen. Sedan kunde jag inte låta bli. Passade bra för det fanns ingen annan i närheten och jag kände ändå ingen i staden. Dessutom är jag också en man. 🙂
”Vad gav du för gratisråd?”
Mannen verkade mäta avståndet till Solveigs öron, innan han skruvade på sig och halvviskade fram orden.
”Bästa sättet är att ta fram grejen i byxorna. En skvätt urin är bästa medicinen för att få granen att behålla sina barr längre.”

Jag gjorde fel. Gick istället blygt av gammal vana till någon av toaletterna när det trängde på. Jag var rädd av flera orsaker. Några får ni läsa om här; För att få ryggskott om jag skulle böja mig fram, bli stucken av barr. Att någon grantomte, ängel eller kula skulle ha åsikter. Framför mig såg jag skräckscenariot när jag kom till akuten och skulle både förklara och visa upp. Tänk om det var en kvinnlig läkare… jag vill inte prata om det. Vad är färgade kulor i grenen mot detta grantrauma?

Var det därför det hände direkt? Granen hann knappt komma på plats innan det regnade ner gröna barr som stack ont under de bara morgonfötterna. Vi fick införa en familjeregel. Varje gång någon var lat och tog genvägen till köket fick vederbörande ta fram dammsugaren och suga upp det gröna. Ofta hörde man samma ord i fyra olika stämmor under tiden mellan 20 december 2011 till 4 januari 2012.
”NEJ!!!”
Sedan gick en dammsugare igång som en ny jultradition i Ystad. Synd att det inte finns dammsugare med inbyggda jullåtar. 🙂

Det måste ha varit rekord. Aldrig har en gran åkt ut så fort hos oss. Eller var det en gran? Det var komiskt när vi åkte iväg till återvinningscentralen i Hedeskoga. Jag överdriver inte. Det fanns INTE ETT ENDA BARR på saken vi hivade ner i en container. Under tiden såg jag ett par andra slänga granar som jag skulle kunnat köpa som nya för de såg så fina och gröna ut. När jag tittade ner i containern såg jag andra åtminstone halvgröna granar. Ändå gav vi samma granförsäljare en andra chans i december 2012. Tidsbrist eller dåligt minne? En sak är säker. Det blir inte tredje gången gillt. Om jag inte provar…