Skapa min egen sanning

Ögonblicksbilder; fem 

Att vänta behöver inte vara något negativt. Slipper jag trängas, svettas, bli blött och inte har en väntande tid som stressar mig tycker jag istället att det är en oas, full med möjligheter.
I detta ögonblick befinner sig Solveig i en butik på Hamngatan i Ystad för att köpa linsvätska. Det är lördag och mycket folk.

Själv har jag hittat en ledig yta på en bänk. Det är då ekipaget med kvinnan och hunden dyker upp. Jag greppar kameran och trycker till. Några sekunder senare ser jag ryggen och svansen försvinna iväg. Det är i samma sekund som min nyfikenhet och fantasi vaknar till liv. Vart är de på väg? När startade resan? Vad heter hunden? Är hunden en trygg vakthund? Är de turister från ett grannland? Hur långa dagliga pass gör de tillsammans? Jag har läst att hundar behöver stretching och massage efter längre ”utflykter”. En social sida av mig vill ha en konversation och de rätta svaren. Min andra sida nöjer sig mer än väl med det motsatta. Att jag själv får fantisera om sanningen och strapatser. Skapa mina egna äventyr. Vad är dina första tre tankar när du ser fotot?

Ibland kan det gå så långt att jag inte svarar på tilltal när Solveig dyker upp – mitt i verkligheten.
”Du där på bänken. Har du lust att följa med mig och fika?”
”Jag är rädd för att någon granne ska få syn på oss och sladdra till min fru.”
”Är din fru svartsjuk?”
”Nix. Undra varför.”
”Vill du höra sanningen?”
”Nä. Helst inte. Mitt ego kan blekna.”
”Tänk på måndag fyller du år. Har du tänkt på vad du fyller nästa gång? Ska vi resa till Budapest eller Prag? Vi måste vädra våra nya pass.”
”Vaddå? Jag fyller tjugosju nästa år. Inget att fira. Gubben på mitt pass är inte jag. Jag kommer att åka fast i passkontrollen. De kommer att behålla mig i Ungern. Säkert tvinga mig att äta budapestbakelser till frukost.”
”Skulle du ha något emot det?”

Ps.  Min diabetes fyller ett år mer än jag på onsdag. Livet är märkligt.
Ps2. Dialogen har jag snickrat ihop av olika tidsfragment. Men kunde varit tagen från ”i lördags”. Livet är fullt av ögonblick.
Ps3. Intensiv måndag. Två jaktstarter, ”Bara en natt”, ”Bara en dag”. Motionspass. Fika och fira med mig själv. Vet inte om jag kommer att hinna ha på mobilen. Vet inte om jag kommer att tänka på att sätta på den. Varför ska S alltid jobba så sent just denna dagen? Varje år. Kanske inte när jag blev femton. Då var hon tio och jag hade ingen aning om att hon fanns. ❤

Annonser

Film fyrtiofem av femtio

Liberal arts

Liberal arts
Genre: Romantisk komedi/Drama, 93 minuter, 2012.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 27/40
2). Bosse Lidén 2014: 97/120

Favoritscen: Jesse Fisher tar fram block och penna. Han skriver upp sin egen ålder: 35 år och Zibbys ålder 19 år och räknar ut skillnaden bara för att få de dystra tankarna på pränt. Sedan räknar han ut att när han var 19 år så var hon bara 3 år. Han jämför åldrarna både bakåt och framåt och kommer fram till att när han blir 87 år så kommer Zibby att vara 71 år. Jag kan riktigt se hur han tänker sig in i åldrarna. Förnuftet och hjärtat har sammanträde.

Egna ord: Det är svårt att bli arg på den genomsnälla bokälskaren Jesse Fisher (Josh Radnor) som spelar huvudrollen och som även skrivit manus till filmen. Jesse har alltid ett snällt ord eller ett skämt över både till de som behöver det och de som inte är värda det. Han tycks ha svårt att få ordning på sitt vuxenliv trots att han blivit 35 år. Stundtals ser jag likheter med hans namne Jesse i mina favoritfilmer ”Bara en natt” och ”Bara en dag”, helst under tvåpersonssamtal på olika platser med 19-åriga Zibby (Elizabeth Olsen). Sakta uppstår en ovanlig romans med inslag av klassisk musik och hederliga handskrivna brev som skickas mellan New York och collegelyan i det lugna samhället. Åldersskillnaden skrämmer Jesse och han kämpar emot. Romantik, intressant dialog och humor blandas smidigt med allvar och seriösa inslag. Skådespelaren Zac Efron gör en kul biroll som en kuf vid namn Nat. Ännu en film där jag är nöjd med slutet.

Baksidestext: Jesse Fischer är singel och oinspirerad till livet. Istället minns han sina glansdagar på college – fyllda av fester och poesiseminarier. Han undrar om hans bästa tid är förbi. När hans favoritprofessor från skoltiden frågar om Jesse vill hålla ett tal på hans avskedsmiddag tar Jesse chansen att återse sitt gamla college. När han möter Zibby – en musikälskande student – vaknar något inom honom och han måste fundera på om det inte är här han hör hemma.

Kuriosa: Båda de yngre kvinnorna i filmen heter Elizabeth på riktigt. I filmen heter till och med en av dem Elizabeth men kallas för Zibby.

Dagens fråga: Vilken är den största åldersskillnad du haft i ett förhållande?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tove var först, kommer det någon nummer två?

De två senaste torsdagarna har jag talat mig varm för två filmer som jag tyckt hållit hög klass om man gillar romantik, nostalgi, Wien och Paris. Det är viktigt att man ser filmerna i rätt ordning.
1. Before Sunrise / bara en natt
2. Before Sunset – bara en dag.

Här kommer en genväg som dessutom är både snabb och helt gratis. Man behöver inte ens vara medlem (är gratis). Bildkvaliteten är lite sämre än den jag har på mina DVD-filmer, men duger förhoppningsvis och det är helt reklamfritt. Bli inte irriterade som jag blev när tyskan i första filmens inledning inte översattes till svenska. När medelåldersparet bråkat färdigt på tåget blir det tal på engelska och översatt till svenska.

Dreamfilm.se (ni får skriva in adressen själva) 😉

Jag skickar med de två scener från första filmen som jag valde som favoriter och den berömda kyssen som fick pris på MTV.

Min bloggvän Tove berättade att hon sett ettan och kort senare tvåan. Finns det någon mer därute som kommer att drabbas av samma lycka som jag drabbades av den mörka höstkvällen för snart tre år sedan när jag råkade snubbla in på Before Sunrise och blev så tagen att jag såg den tre gånger på raken? Antagligen finns det inte fler sådana galningar som jag. Men osvuret är alltid bäst. 🙂

 

Film trettioåtta av femtio

Bara en dag

Bara en dag/Before Sunset
Genre: Drama, 77 minuter, 2004.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 30/40
2). Bosse Lidén 2014: 111/120

Favoritkommentar: ”Ett minne avslutas aldrig så länge man lever.”

Egna ord: Mina förväntningar var skyhöga. Det är unikt att jag är nervös inför att se en film. Vid första titten klarade jag inte av att ta till mig de bra sakerna. Istället satt jag och ville skynda på Jesse och Celine på olika sätt, med tanke på de ringa sjuttiosju minuterna. Jag hade ingen Latte framför mig på ett franskt café och insåg inte att jag såg ett nytt mästerverk. För mig fick andra filmen bara en sjua. Nästa dag gav jag filmen en ny chans. Efter det blir det en tia, precis som för första filmen, vid varje titt. Denna gång utspelar sig filmen i en annan av mina favorithuvudstäder i Europa, Paris. Effektfullt får vi återblickar från magiska scener i Wien nio år tidigare. Som alltid när två människor träffas på tu man hand kan de känsliga bitarna ta tid för att komma fram. Pusselbitar behöver fogas in på rätt plats. Känsliga bitar skaver. Man kan känna sig utlämnad om man tar av sig rustningen. Sanningen kan ta olika slingrande vägar innan den naket står där i eldskrift. Filmer växer och växer. Visst tycker jag att Celine tjatar för mycket sex vissa stunder. Det är kanske typiskt franskt.  🙂 Allt känns annars lika naturligt som förra gången. Häftigt att två personer kan bära en hel film. Allt blir så verkligt med tanke på att de själva har blivit nio år äldre ”in real world”. Jag vill inte avslöja för mycket. Mitt budskap är att filmerna ska ses i rätt ordning. Julie Delpy har själv skrivit tre låtar som hon framför i filmen. När jag hör låten ”A Waltz for a night” reser sig håren på mina armar. Smart sätt att låta kameran bjuda på Parisvyer i inledningen för att skapa plats för Wien i senare återblickar. Återigen får Linklater till ett rafflande slut. Han ska känna sig mycket stolt över dessa två filmpärlor.

Baksidestexten i korthet: Ethan Hawke och Julie Delpy skapar åter igen en magisk känsla när de återupptar sina roller som Jesse och Celine och återförenas med regissören Rickard Linklater i den fängslande berättelsen om kärlek och återuppväckta känslor.

Kuriosa: Nio år senare gjorde samma trio om det igen. Tredje filmen som kom 2013 heter Before Midnight. En fjärde film är med i planerna. Jag vet inte vad arbetsnamnet är. Kan det vara ”Bara en kvart”?

Dagens fråga: Har du upplevt någon gång att del två är bättre än första filmen?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014