Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del två

DSCN8510

Min första novell, sålde jag till en tidning som heter Kvällsstunden och har sitt säte i Karlstad. Titeln var ”Anställningsintervjun”. Jag tänkte bjuda på denna söta banala text men hittar den såklart inte… Däremot hittar jag mycket annat som jag totalt glömt bort att jag skrivit. Jag ler när jag ser mina styrkor och svagheter.

Så lätt jag följde den osynliga mallen. Jag lånade hem tidningar och tidskrifter från jobbet och kompletterade med att köpa veckotidningar från kiosken, som jag sedan grundligt analyserade. Jag knäckte koden och skrev noveller som köptes av mottagaren. Spädde på med sagor, resereportage från Astrid Lindgrens värld, när vi var på Jersey, i Saalbach och i Wien osv. Inga problem. Men. Detta var bara min hobby. Jag jobbade som socialbibliotekarie och trivdes utmärkt med det. Min dröm var någon helt annanstans – att skriva en roman.
Närmast till hands låg vid den tidpunkten att skriva en barnbok, med redskapet min egen fantasi och kreativitet. För att stå ut med mig själv skrev jag som en mjukstart en ny typ av kärleksnoveller. Häftigt och nytänkande, tyckte jag själv. Fick jag sålt dem. Nej. Återigen nej. Där var det stopp och belägg. Därför tog jag ett allvarligt samtal med mig själv, mellan två bruna ögon. 🙂
Jag skulle inte kunna titta mig själv i spegeln om jag körde på i samma hjulspår och bara skiftade namn, orter, yrken och smådetaljer i den färdiga mallen som jag snabbt kläckt gällde i svenska veckotidningsvärlden på den tiden. Jag skulle då bli som de personer som spottar ur sig två-tre böcker samma år och är megastolta över detta. I smyg ifrågasätter jag både starkt kvalitén och om det är författare de ska kallas. Mina tankar går till när jag knäckte novellkoden. 😉

Jag skrev inte för pengarnas skull. Jag ville ha roligt, känna stimulans och vara nöjd med mig själv. Samtidigt tyckte jag det var simpelt enkelt. Väldigt snabbt hade jag lyckats sälja en hel del olika saker trots att jag inte var utbildad journalist. Jag skrev på ren inspiration.
Under mitt möte med mig själv vecklade jag ut drömkartan på bordet. Lite styv i korken när ingen sköt tillbaka, kom jag fram till att det kommer att bli en baggis att ta nästa steg mot min dröm. Det här går som på räls, tänkte jag positivt. Något svenskt bokförlag kommer garanterat att ge ut ett manus av det fräcka musiknamnet Bosse Lidén. 😉 (Både för- och efternamnet kändes fortfarande främmande för mig eftersom jag bytt efternamn i samband med vigseln och dessutom växlat smeknamn från Bobo till Bosse.)
Eftersom Solveig jobbade som barnbibliotekarie fanns det alltid en stor boktrave på golvet vid hennes säng. Hon tipsade mig och jag blev insatt i bra barn- och ungdomsböcker. Vissa böcker föll jag pladask för. En bra barnbok för mig, kan läsas av en vuxen med både stort intresse och behållning. Efter några månaders planerande satte jag mig i vårt underbara sovrum med små kyrkfönster åt tre håll och började skapa mitt första manus som fick arbetsnamnet ”En andra chans”. 😀

I denna kategori kommer jag att göra precis som med de femtio filmtipsen. Jag är tacksam och glad för varje kommentar från läsare, men jag kommer bara att bekräfta att jag läst med en glad gubbe. Det handlar om tid, brist på energi, integritet med mera. Jag tänker bjuda på en hel del privat när jag bjuder in dig till tankar om mitt skrivande och min väg till att SolBo Förlag gav ut min första roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Givetvis kommer jag att belysa arbetet med själva romanen. Inläggen kommer inte alltid att följa tiden kronologiskt.
Är du intresserad av att köpa ett signerat exemplar från vårt förlag så tryck på Köp boken under min Header på bloggen. Vill du låna den från ditt bibliotek? Lämna ett inköpsförslag på bibliotekets hemsida om du har lånekort på bibblan. Då kostar det dig antagligen tio kronor när du hämtar boken. Har du läst romanen och gillar den får du väldigt gärna göra samma sak för min skull och för låntagarna i din hemmiljö. Jag vet att det finns de som gjort det av mina bloggläsare. Tusen tack till er för hjälpen. Ni kan vila era ögon nu. 🙂 Det ska erkännas att det är tufft när man inte har de stora elefanternas möjligheter. Få titlar styr hela bokförsäljningen i vårt land. Jag gör detta definitivt inte för att tjäna några pengar. Jag gör det enbart för att inte förlora några pengar och för att jag är väldigt sugen på att göra en repris. Massor av planer finns i mitt huvud. Det är bara min kropp som har andra åsikter mellan varven. Tyvärr.

Rent spel i garderoben

Jag var en modern man. Hemma hos oss delade vi på hemsysslorna. Vi var nygifta och bodde i den mysiga trästaden Hjo vid Vätterns västra sida. Lägenheten låg på andra våningen i ett gammalt sekelskifteshus. Huset var K-märkt och doftade snickarglädje i varje vrå.

När det var dags för storstädning gjorde vi det mer spännande än det vanligtvis är att jaga dammråttor. Vi kröp upp i en soffa och plockade fram papper, penna och en färgtärning. På papperet klottrade vi ner de sex viktigaste sysslorna. Framför varje punkt skrev vi namnet på en färg. Så här kunde det se ut: blå=damma, röd=dammsuga, vit=torka golven, grön=diska, svart=plocka undan kläder, gul=fixa en romantisk middag som avslutning. Nu var vi inte bara gifta. I denna stund var vi även tävlingskonkurrenter. Vi hade en snäll variant och en betydligt tuffare. Enligt den första kastade vi färgtärningen tills vi fick tre uppdrag var. Använde vi oss av de tuffare reglerna gällde följande. Började Solveig kasta och fick upp en röd prick fick hon äran att dammsuga. Sedan var det min tur. Om Fru Fortuna log mot mig kunde jag få rött vid mitt kast. Då var dammsugningen redan upptagen och tärningen hamnade i Solveigs hand igen. Med maximal otur kunde en av oss åka på alla sex sysslorna. Som jag njöt när det hände mig en lycklig fredag. Dåligt samvete kunde jag inte stava till. ”Jag cyklar ut en sväng. Behöver du något?” Solveig som på den gamla tiden var mindre tränad på att förlora muttrade något ohörbart från en av sina sex sysslor.

En annan novemberfredag höll jag på att torka golv i vardagsrummet. Solveig gick runt med dammsugaren. Jag hörde det monotona ljudet på avstånd. Antagligen från hallen. Jag vred ur moppen. Gnolade på en låt. Hade jag varit gift längre, skaffat mig mer erfarenhet av livet, kunde min hörsel ha anat oråd. Reflekterat övar att ljudet aldrig flyttade sig. Till slut kom jag runt hörnet och såg att dörren till klädkammaren stod på glänt. Den svarta sladden avslöjade att det var därinne min älskade fru höll hus. Jag fortsatte med den gröna sysslan. Diskade och funderade samtidigt över vad vi skulle ha till middag. Vi män är kända för vår förmåga att ha många bollar i luften samtidigt. Det doftade citron. En stor bubbla steg upp från vasken. Jag måste bara fråga Solveig något superviktigt. Troligen något i stil med; Vilken spisknapp hör till vilken platta? Eller så gick tankarna till om det gick att kombinera citron och kyckling. Jag styrde stegen mot korridoren och såg samma syn som tjugo minuter tidigare. Dörren stod öppen så pass mycket att endast sladden tog sig igenom. Visst var klädkammaren stor men… Jag öppnade sakta dörren. Där satt barnbibliotekarie Solveig Lidén i sin favoritställning. En mjuk kudde satt fastklämd mellan hennes rygg och väggen. Dammsugaren stod strategiskt på, medan hon själv slukade en barnbok med hår och hull. Snabbläsare som hon är var det inte många sidor kvar. De gröna kattögonen lyftes från boken. En röd färgton framträdde på hennes äppelkinder när hon sa: ”Förlåter du mig?”

Episoden kommer jag aldrig att städa ut från mitt minne.

Skrivit 2005. Skrev detta kåseri till en veckotidnings novelltävling under tävlingsrubriken ”Ditt städminne” och vann första priset .