Stängt fem dagar om året

Åttonde nedslaget i kategorin, Österlens bästa fik

Sommaren 2017 hade jag mycket att göra med manuset ”Minnen som stannat kvar”. Därför fick detta inlägget aldrig chansen på bloggen. I dessa snötider passar det nästan bättre. Både när det gäller att minnas och framför allt längta efter det som väntar oss. 

 

I Kivik på vackra Österlen ligger fiket som har öppet 360 dagar om året.

Kivik ligger underbart vid Hanöbukten. Vi hade precis tagit fotot i Baskemölla, som jag har som header. Ljuvligt att åka iväg tidigt på morgonen. Innan alla vaknat och det kryllar av bilar på vägarna. Innan vi skulle ut och vandra på tre ställen i kuperad terräng var det dags att fylla på kolhydraterna.

Detaljer. Jag älskar att njuta av en personlig prägel på interiören.

Kaffekvarnar visade vi också upp på Lidéns Samlingsmuseum. Solveig brukade inför varje säsongsstart köpa nya kaffebönor som hon strödde ut framför. Jag minns hur ljuvligt det doftade från den montern. Jag gick dit ibland och sniffade i smyg.

 

Snyggt. 🙂 Nu var det en skön vindstilla solskensmorgon. Därför valde vi att sitta på terassen.

Ni är säkert några som känner igen denna variant av våg.

Många lockande saker i skyltfönstret. Läste att de gör specialtårtor med modellerade figurer och att kunden får komma med önskemål. Undra om de fixar det hemliga jag tänkte på just nu. 😉

Fattas det dig läsare något? Jag är impad av utbudet. 🙂 Min ibland sjuka fantasi tog sig en funderare. Vad menas med glutenreducerat? Tar de bort hälften? Blir ätaren bara hälften så sjuk av att äta matbrödet? 😉 Jag läste friskrivningsraderna senare.

Jag har besökt många fik under mina 28 år som diabetes 1 bärare. Ystad, Ängelholm, Boarp och Hjo ligger väldigt långt framme när det gäller att sälja osötade aptitliga kakor som alla kan älska att äta. ❤ Hade jag bjudit dig hemma hos mig hade du aldrig trott att det var osötat och mitt blodsocker går inte upp på ”fel sätt” av intaget. Tyvärr är det magert/torrt på de flesta ställen jag besökt genom åren. 😦

Blir du frestad? Nyttigheter på toppen. 🙂

I en broschyr står det att de tillverkar spettkakor på ett traditionellt sätt, utan några tillsatser och med svenska råvaror. Har du ätit spettkakor? I så fall. Vad tycker du om det? Jag tror att antingen älskar man det eller ”avskyr” det. Ungefär som med mockatårta som jag brukade bjuda på när jag fyllde år förr. En tårta som var som bäst efter tre dagar.

Nästa gång blir det fika inomhus för oss.

Visst ser det ut som en perfekt litet oskyldigt bakverk för en diabetiker? 😉
Faktum är att det är/var det. Jag var redan låg efter backarna i Baskemölla och vi skulle iväg på tre ställen till som är rejält kuperade. Brösarps backar var ett av dem. Då är wienerbröd det idealiska för att kunna behålla ett jämt pålitligt blodsocker under en längre tid. Det feta är ”guldet” i ”medicineringen”. Inte för blodkärl som korkar igen. Denna taktik tillämpar jag givetvis inte varje dag. Bara i extrema dagsscheman. Minst fem dagar om året avstår jag wienerbröd. 😉

Betyg: 4/5

Annonser

Kåserilistan fylls på

Foto: Bosse Lidén. Motiv: Herrvik/Gotland

Det har idag gått fyra månader sedan min tredje bok hittade till Ystad.

https://bosseliden.wordpress.com/2017/09/25/en-marklig-och-behaglig-kansla/

I blogginlägget berättade jag om kåseriboken och lockade med att tre personer skulle vinna en Skrapkryss om de nämnde sina tre favoriter och det kåseri de tyckte minst om.

Jag kommer att lotta tre namn inför årsdagen, 25 september 2018. Någon lycklig kan bli miljonär till hösten. Vem vet. Det kanske blir just du. 😉

Innan dess hoppas jag fler personer vill bidraga med sina ”redovisningar”. Än så länge har 44 läsare lämnat in sina favoriter. Endast 21 personer har lämnat in ”sämsta kåseriet” och där leder rejält det kåseri som jag hela tiden varit tvärsäker på skulle vinna den del-tävlingen. Själv valde jag ett annat kåseri. Smaken är som baken…
Du får lämna ditt bidrag i en kommentar ”under” detta blogginlägg. Jag har noterat att det snart finns 200 kommentarer och börjar bli trångt på inlägget 25/9-17. Ändå har de flesta lämnat på FB, SMS, mail och muntligt till mig.

Det finns 73 kåserier totalt i boken. Femtio av dem har fått minst en röst i kategorin ”Mina tre favoriter”.
Leder just nu gör: ”Bridge Over Troubled Water”. Den skuggas av tre konkurrenter. Mycket kan fortfarande hända. Hela listan har du på länken ovan. Åtta månader kvar av ”läxan”. Först vill jag ha en underbar vår och en fin svensk sommar. Bättre än förra.

https://bosseliden.wordpress.com/asikter-blurb-om-minnen-som-stannat-kvar/

Här kan du läsa blurb/åsikter om ”Minnen som stannat kvar”. Tack för alla era lämnade ord. Intressant och stimulerande att få feedback på mina texter/alster. Jag har mitt favoritblurb – men det är naturligtvis hemligt. 😉
(Sidan finns numera alltid lättåtkomlig under min header)

Är du sugen på att köpa någon av de tre titlarna finns alla uppgifter här – och även som en egen sida under fotot från Baskemölla hamn, på vackra Österlen. ❤

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Ps. Nästa blogginlägg har rubriken ”Bättre än bra”. Det är inte helt reklamfritt – men äkta Bosse-sanningar. 😉
Ps 2. Nu har jag fixat en ny sida med en aktuell kåseritabell. Markera försiktigt Blurb/åsikt om ”Minnen som stannat kvar” under min header – då ser du undersidan med texten Dessa kåserier tyckte läsarna mest om. Flytta ner markören och tryck.
45 st personer har lämnat röster och det finns numera två kåserier i täten. 🙂

 

 

 

Sex mil hemifrån; etapp elva

Underbart att komma iväg tidigt på morgonen. Ovanligt att det var så vindstilla i Baskemölla.
En fantastiskt fin liten backig ort på Österlen. Första gången som vi promenerade bland villorna. Synd det inte är okej att lägga in trettio bilder på varje stopp. 😉

Andra bilstopp blev i fiskebyn Vitemölla. Vi parkerade utanför tenoren Jussi Björlings favorithotell. Vi har många gånger sagt att vi någon gång ska ta in här en natt. Jag tror den planen kommer att gå i uppfyllelse. Egentligen fick vi lust att vandra vidare in till Kivik men det fanns inte tid för detta. Istället var jag i behov av ett maffigt Wienerbröd inför de kommande tre krävande vandringarna. 

Vår bil kände sig ensam på parkeringen. Inte en människa mötte vi på promenaden bland de tre tusen planterade träden.

 Fötterna sökte sig till historiens rötter.

Otroligt vad eken har varit med om mycket. Mina förfäder har kanske också beskådat trädet.
 Egentligen skulle bli besökt en engelsk trädgård, men vi noterade att de hade stängt på måndagar. Typiskt att det var just en måndag. Här noterade vi att vi var i fel månad. Som det kan bli. Juni Magnolia stod det på skylten. Undra om vi prickade in rätt år? 😉
Tur de hade ordnat en lekpark för mindre vuxna män. 🙂
Solveig ville gärna göra ett besök på denna Outlet, där hon fyndade lite av varje. Själv slog jag mig i slang med …
… eller det var mest fågeln som tjatade på om att jag skulle släppa ut den.

Nu var vi redo för nästa bestigning på en mycket omtalad mark. Det har varit många turer runt dessa konstverk. Eller om det är konstiga verk? Smaken är delad. Själv gillar jag bäst den naturliga Österlensutsikten som jag njöt till fullo av.
Den här tyckte jag var tuff och blev min favorit. Vid nästa verk hajade jag till när jag läste att det var Kim Hedås som låg bakom ”ljudet”. Mina tankar gick till en suverän konsert i Umeå som hon hade ihop med Jonas Gardell 1999. Jag spådde att hon skulle bli en stor svensk artist i framtiden. Antagligen tog annan konst över. Synd tycker jag som hade sett fram emot många album och framträdande med henne där hon fick ta mer plats. Jonas var också suverän. Men jag satt som på nålar och var rädd att han skulle dra in mig i något i sina monologer. För det var en liten lokal och jag satt ”dumt” till. 🙂

Till slut nådde vi till Himmelstrappan och min fantasi gick igång. Jag både hörde och såg hur Jack, Linnéa, Bart, Jonny och Harald satt längst upp och dinglade med benen. Samtidigt som kvintetten njöt av varandra och av utsikten drack de mellanöl och la upp planer för sommaren. En och annan butelj singlade ner som ett sommarregn mot marken. Plötsligt började Jack att sjunga om sextiosju och jag hängde på.
”Vad står du där och sjunger för? Tur vi är ensamma som vanligt. Kom så tar vi oss vidare till Brösarps Backar.”
”Vi är inte ensamma här. På trappan sitter…”
Vi avslutade med medhavd lunch innan benen fick övertalas till nästa bergsbestigning. Jag är mycket förtjust i Brösarps Backar. Men vi skulle varit här i maj som vi brukar vara. När backsipporna blommar. ❤

Fast text:
Solveig kom på en idé våren 2015 som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån och sedan vända bilen. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. Om du vill läsa om resorna 2015-2017 är det bara att gå in på kategorin ”Sex mil hemifrån”.