Populärt trångt rum

Det minsta av rummen på nedre plan i den gamla Lanthandeln som vi köpt var inte lätt att möblera. Vi satte in en stor monter längst in med temat jättestora kaffekoppar. Sedan kändes det fullt om vi tog hänsyn till en rullstolsbunden. Det var då vi kom på att vi skulle utnyttja sidoväggarna till något annat lockande, som inte tog för stor yta.

musikInför en säsong kom jag att tänka på mina gamla ”filmstjärnorbilder”. Tyvärr fick vi bara plats med fyra tavlor i rummet. Tema ett blev musik.

man

kvinnor

Tema två och tre blev manliga & kvinnliga skådisar. Gissa var kvinnorna hamnade? Det var underbart att lyssna på deras spontana repliker. ❤

sport

De sportintresserade trivdes när de återsåg gamla idoler från rinkar och fotbollsplaner och jag hjälpte dem gärna på traven med namnen, som satt kristallklart vid den tidpunkten.
Själv var jag hemligt kär i BB under några mycket unga pojkår. Jag kunde inte begripa hur hon kunde se så olika ut på bilderna. På ett påminde hon om George (Georgina) i Femböckerna.
Vem var din/dina idoler?

Annonser

Wiolettan gjorde det igen – GRATTIS

127

Uppgift tjugosju av trettio: Beatleslåt.
Svar: 6 bokstäver
Facit: MISERY
Vinnare: Wiolettan, 2 minuter och 16 sekunder
Fakta om nästa uppgift: Kategori C
Lathund: Kategori A 9-10, Kategori B 9-10, Kategori C 9-10

En tidig härlig John & Paul låt från 1963 och albumet Please Please Me.

Aktuell tabell: 
1. Anki Arvidson, 47 poäng
2. Signhild Hortberg, 45 poäng ❤ ❤
3. Inger Börmark, 35 poäng

4. Wiolettan, 33 poäng  ❤ ❤ ❤ ❤ ❤
5. Susan Johansson, 29 poäng
6. Annika Sohlin, 28 poäng
7. Åsa Bäcklund, 26 poäng
8. Lma, 24 poäng
9. Znogge, Villa Herberts, 20 poäng ❤ ❤ ❤
11. Gunnel Moberg 20 poäng
12. Gunilla Wahlberg, 18 poäng
13.Marie Kristoffersson, 17 poäng
14. Ing-Britt Jönsson, Maj Johansson, 17 poäng
16. Eva Rohlén, Ditte Akker, 16 poäng, det gröna gänget.
18. Per Börmark, 14 poäng
19. Gun-Britt, 13 poäng
20. Ingen Vinnare, 12 poäng
21. Börje Carlsson, Cecilia Ottosson, 12 poäng
23. KerstinCecilia, 11 poäng
24. Ezter,11 poäng
25. Lisbeth ”Lippe” Forsberg, 9 poäng
26. Pia Boman, 7 poäng
27. Greger Byskata 6 poäng
28. Primrose, 6 poäng
29. Yvonne Carlsson, Susie Bloom, 4 poäng
31. Minton, 3 poäng
32. Ethel Hedström, Solveig Svensson, Tant Glad, Åse Holmander-Mehlin, Anna-Karin Mattsson, Marianne Sturk, 2 poäng
38. RosMarie Danielsson, Maria Bergman, Ingrid Levander, Skåningen, Gun Toresson, Lotta Modin, Agneta Truelsen, 1 poäng
45. Inez Carlsson, Gittan Jacobsson, Leif Svensson, Suz, Wera, 0 poäng
50. Övriga 

❤ = Uppgiftens medaljtrio.
Gröna siffror betyder att deltagaren uppnått gränsen femton poäng.

* Om två eller fler ligger på lika poäng är antalet grensegrar avgörande i första läget.

Fast text:
A. Tio uppgifter kommer att dyka upp på klockslagen 07.00, 10.00, 15.00, 18.00,19.00, 20.00 och 21.00.
B. Tio uppgifter läggs in på bestämda klockslag. När? Detta kommer att berättas om här på bloggen.
C. Tio uppgifter kan komma när som helst under månaden.

OBS! Ibland kan det bli mer än en fråga samma dag. Exempelvis när lekledaren behöver fritid en annan dag. 🙂

EFTER det att en uppgift är stängd kommer jag att föra in en aktuell tabell UNDER uppgiften, lämna rätt svar, tala om vem som har vunnit och berätta om nästa uppgifts kategori, A, B eller C.

Vad dåligt jag mådde

Det är måndagen den 22 april. Ett datum jag aldrig kommer att glömma…

Min mammas mormor var visst synsk. Mamma brukade inte vilja prata om det. Tror att det fanns en massa spännande saker jag hade velat ha reda på. En orsak var nog att mamma också fått lite av sleven. Hon brukade ofta känna på sig saker…
Det här året var den 22 april en lördag. Jag befann mig i slutspurten av min utbildning till bibliotekarie. Livet lekte för mig. Denna lördag hade jag tackat nej både till en middag på Restaurang Gyllene Prag i Göteborg och till en fest i Varberg. Istället var jag kvar på min studieort. Hade varit på högskolan under dagen. Pluggat inför en tenta. När jag kom hem till min lilla lägenhet borde jag ha varit trött och sugen på att slappa framför TV:n. Istället drabbades jag av en mysko rastlöshet i hela kroppen. I vanliga fall skulle jag ha kunnat sticka ut och springa en runda och botat symptomen direkt. Ett gammalt väl beprövat knep. Nu var det sent. Dessutom var det en sådan konstig känsla som jag aldrig upplevt förut. Ett tag var jag inne på att jag höll på att bli sjuk. Kom fram till att jag inte var matt och inte hade ont, men ändå skavde det inombords trots att jag inte hade ett enda problem att brottas med. Inga gömda skelett i garderoben. Istället lekte som sagt var livet. Jag hade mängder av planer för den närmaste framtiden. En del av dem var hemliga. En lockande semesterresa var betald. Livet var helt enkelt underbart. Varför ville jag då krypa ur skinnet? Inget hjälpte fast jag försökte lura mig själv. Jag hade ätit så det var inte orsaken. Trots att jag inte hade någon större lust bestämde jag mig för att ta mig ner till centrum. Stod länge och frös vid en busshållplats, alldeles ensam. Kroppen var som en främling för mig. Attackerna kom stötvis. En stund kändes det bättre och jag trodde att jag bara inbillat mig. Snabbt kom obehaget tillbaks som en bumerang. Vad hade jag drabbats av? Taskiga nerver av ingenting alls? Måste lura hjärnan. Dansvåningen på Grand lockade inte. Inte alla dessa brudar som såg likadana ut allihop. Dit gick jag nästan aldrig. Mycket roligare med kårfesterna på högskolan. Där kunde jag vara mig själv och blev aldrig avspisad. Jag sökte mig istället upp på andra våningen. Vid pianot sjöng och spelade en medelålders man med runda brillor och en häftig hatt, gamla hits. Jag köpte mig en dryck vid baren och satte mig tillrätta i en skön fåtölj. Efter ett tag drog han en lång rad Beatles klassiker. Han gjorde det med bravur. Skickligt spelande. En bra röst. Variation mellan ballader och lite mer ös i melodierna. Vettigt mellansnack då och då. I min vanliga värld skulle han ha trollbundit mig. När någon träffar rätt på mina själssträngar har de ”en vän för livet”.
Jag mådde skit. Riktigt dåligt. Utav inget alls skäl. Ingen matthet. Inget malande. Bara en obehaglig känsla som jag inte blev klok på. Mitt i låtarna kunde det bli riktigt äckligt. Hjälpte inte att ta en klunk. Bara för stunden. I nästa refräng var det dags igen. Till saken hör att jag är envis. Sitter du nu här efter allt krångel för att ta dig hit, blir serverad suveräna Beatleslåtar och andra hits från sextiotalet – då sjutton sitter du kvar grabben, intalade jag mig själv. Uppför dig som folk.
Ingen såg vilket krig som föregick i min kropp. Det handlade inte om något virus som hade krig mot de vita blodkropparna. Detta satt djupare. Så djupt att mina tankar inte nådde dit. Var inte ens i utkanten av sanningen. Jag kommer aldrig att glömma dessa sega maratontimmar. Där jag var som en främling för mig själv i min egen kropp. Ont om pengar, ingen nattbuss. Det kändes lite bättre under den långa promenaden uppför alla backar på hemvägen i mörkret. Klockan visade söndag sedan några timmar när jag knoppade in.

Först förstod jag inte vad det var frågan om. Helt omtöcknad som alla känner sig en tidig söndagsmorgon efter en utekväll. Telefonen hade inga planer på att ta hänsyn. Den malde på i samma tonläge. Med ett öga halvöppet läste jag på de eldröda siffrorna på klockradion.
Klockan var kvart över sex. Samtalet kom från min storebror. Utan att borsta tänderna, äta frukost eller ens kamma mig slängde jag mig på telefonen och ringde efter en taxi. Med en hårfin marginal hann jag med en motorvagn till Varberg och sedan vidare med ett tåg söderut. Klev av i Halmstad. Åkte bil vidare ner till Lunds universitetssjukhus och tillbringade mitt livs längsta söndag där.

Visst kände jag till att min pappa gick och väntade på en operation. Men det bedömdes inte som akut. Väntetiden var upp emot ett halvår, minst. Jag hade pratat i telefon med honom någon vecka tidigare. Han såg fram emot att få komma igång med tennisen igen, kanske till slutet av sommaren och allra senast när innesäsongen började igen. De skulle ta några friska blodkärl i underbenen och flytta upp dem en bit i kroppen där det var trångt runt hjärtat. Inte visste jag att en främmande person blivit förkyld och ställt in sin operation. Att pappas manick som han jämnt bar på sig hade pipit till. Att han inte tyckte det var så viktigt att höra av sig till sina barn innan han tog tåget till Lund.
Där satt han på tåget och planerade sin ljusa framtid. Tog sig för egen maskin till det stora sjukhuset. Lite segare än under sina glans dagar.
Hem till Halmstad åkte kroppen på ett annat sätt. Då hade bollen gått i nät i hans sista match.
Efter detta tillfälle brukar jag ringa mina nära och kära om jag känner en liknande odefinierbar känsla i kroppen. När de svarar går ett omätbart lyckorus genom min kropp. Tack gode Gud… Ändå kan jag lite tufft manligt låtsas på rösten som om allt är som vanligt.
”Hur är läget? Allt väl?”
Detta var mitt första besök i skånska staden Lund. Jag kände bara till att det bodde en söt tjej i närheten. Där var inte mina tankar en enda gång denna söndag. Söndagen då jag fick en lång lektion i livets allvar.

När musiken tystnar släcker jag ner

Ett nytt år skulle formas. 2013. En idé föddes där jag förenade två roliga saker med en tredje som var mindre rolig – brist på tid. Genom att sätta på en CD och under tiden surfa runt på Blogglandia bland alla mina favoritbloggar, kunde jag både ha trevligt i öronen och samtidigt läsa vad ni bjöd på, men ändå inte bli sittande för länge.

Om ni spetsat era öron kunde ni hört mig nynna och ibland sjunga falskt, samtidigt som jag läste och kanske kommenterade. Jag försökte hålla mig ifrån renodlat tjejsnack. Vet inte om jag varit välkommen då. Var rädd för att ni skulle ha blockerat mig. 😉
När skivinspelningen var extra lång hann jag även besöka nya bloggar.

Personlig som jag oftast är i denna blogg så delar jag med mig av vilka skivor jag lyssnat på denna första A till Ö-period. Utmärkt sätt att vädra en del gamla CD-skivor. Synd att jag inte längre kan lira mina gamla LP och singlar. Funderar på att köpa en ny variant som jag såg att Kjell och Co har till försäljning. Måste ta reda på om den går att koppla till min lilla leksak på väggen. Köpte en begagnad liten Bang & Olufsen när vi flyttade till Ystad. En av mina gamla drömmar gick därmed nästan i uppfyllelse. En ny stor kostar som en halv ny bil.
Kära läsare av detta torsdagsinlägg. Jag har TVÅ viktiga frågor till dig. Vilken dag skulle du gärna ha velat sitta med mig och lyssnat av dessa 25 musikstunder?
Vilken dag skulle du vägrat att sitta med? Hoppas få många svar. Gärna även från er som inte brukar kommentera annars.
Abba: Gold
Beatles: Den vita skivan
Cohen, Leonard: So Long Marianne
Dageby, Ulf: Underbara rum
Eagles: The very best of
Ferry, Brian: The very best of the Ballads
Gasolin: Supercollection
Hellman, Jakob: …och stora havet
Imbruglia, Natalie: Left of the middle
Joel, Billy: River of dreams
Kyrkjebö, Sissel: Gift of love
Laleh: Prinsessor
Michelsen, Anne Dorte: Den ordlöse time
Näslund, Totta: Duetterna
Oldfield, Mike: Voyager
Parton, Dolly: The very best of
Ratata: Mellan dröm och verklighet
Simon and Garfunkel: The greatest hits
Texas: The greatest hits
Ulrikkeholm: Majbritte
Winnerbäck, Lars: Rusningstrafik
Young, Neil: Harvest moon
Zelmani, Sophie: Memory Loves You
Åström, Nina: Moods
Östen Med Resten: Greatest of the best

Tävling; Bosses Bloggfrågor – 3 vinster

Dags för en ny tävling. Denna gång är det INTE först till kvarn som gäller. Istället vill jag att så många som möjligt hinner lösa och förhoppningsvis hitta något intressant att läsa, titta på, eller lyssna på under mitt BLOGGLOV.

De tre med flest rätt vinner. Jag lottar om det är fler som har samma antal rätt. Första pris är en pyramidlott, andra pris en trisslott och tredje pris en tianlott.

Jag stänger ”slussen” måndagen den 7 januari 2013. Kanske puffar jag på tävlingen någon gång i en kommentar innan dess. Helst om intresset varit för julsvalt. 🙂

OBS: Era svar, för och efternamn och postadress skickar ni i mail till mig så att ingen lånar era rätta svar. Det enda som andra ska kunna se är din kommentar i mitt första inlägg (uppgift 15). Min mailadress är: bosse.liden@telia.com

Jag hjälper till med KATEGORIER och ibland även med i vilken MÅNAD inlägget lades in.
LYCKA TILL!!! Julstressa inte. Läs gärna lugnt hela texten.

Musikminnen:
1. Vad hade jag för hemlig dröm som svävade omkring i rummet när jag lyssnade på ”Bridge Over Troubled Water?”

Gotland:
2. Vad heter kapellet på Gotland som jag la in en bild på?

Skrivande:
3. Hur många kapitel skulle ha ett svart gem i hörnet när jag skickade iväg fjorton hundra vita sidor av mitt manus ”Mina fotsteg i ditt hjärta”?

Funderingar:
4. Vad hette min mammas första kärlek enligt mitt inlägg ”Den första kärleken”?
5. Vad hade jag missat för viktigt enligt inlägget jag la in 16 oktober?
6. I ”Döden slog till blixtsnabbt” (augusti) hände det hemska saker. Min fråga är. Vilket cigarettmärke rökte Joakims storebror och hans kompis?

Kåserier:
7. I vilken stad befann jag och Solveig oss när vi råkade ut för Ulliganer? (juli)
8. Vilken Beatles-låt spelade min bror när jag ryckte upp dörren till hans rum i,
”Min bror var trollkarl”? (juli)
9. I kåseriet ”Rent spel i garderoben” ska man fixa något om gult kommer upp på tärningen. Vad ska förloraren fixa? (juni)
10. Vad hette de två finska bröderna i ”Pojken som kunde läsa”? (augusti)
11. Vad stod det på min t-shirt som Solveig ville slänga i ”Nu ska vi ha möte”? (augusti)12. Var jobbade mamman Britta i ”Vem vill bli miljonär”? (september)
13. Jag ljög för barn på ett Kindergarten i Köpenhamn. Vilket OS skulle jag delta i enligt ”Jag ska vara med i OS”? (augusti) OBS! Jag skäms än fast jag tyckte det var kul också.
14. Vilka fyra färger hade min mammas fingrar enligt ”Bärplockerskan”? (augusti)

Sista uppgiften:
15. Skriv en kommentar i mitt första inlägg som jag skrev på midsommarafton 2012
(d. 22/6-12). Vad som helst som bevisar att du hittat och löst uppgiften.

Eftersom jag vill att tävlingen och frågorna ska ligga först när Ni besöker min blogg avslutar jag med dessa ord. Skulle varit kul om många har tagit sig hit ner i texten. 🙂

God Jul & Gott Nytt År!
Jag vill tacka alla er som besökt min blogg sedan jag startade i somras. Ett speciellt tack till er som tagit er tid att kommentera och lämnat fotspår inte bara på min blogg utan även i mitt hjärta. En del läsare har valt vägen Meddelande på Facebook, vanliga mejl, telefon och öga mot öga. Ingen nämnd, ingen glömd.
Jag hoppas att alla ni läsare får fridfulla helger med mycket bus, skoj, god mat och mysig gemenskap.

Tusen visningar

Denna magiska gräns nådde jag för en stund sedan. En milstolpe. Ganska snabbt marscherat på så kort tid. Första veckorna berättade jag bara för en handfull personer om min nya hobby. En egen blogg. Det var så många tekniska bitar jag var tvungen att sätta mig in i först.

Det är trevligt att då och då gå in på de detaljerade statistiksidorna och avläsa dagens visningar, veckans visningar och numera även vidare till månadens. Lika trist är det att en dag se att det står sex visningar idag. Helst om jag lagt ner tid på att lägga in ett nytt inlägg. Då brukar jag ta ett allvarligt snack med mig själv om att siffror kan ljuga. De där sex visningarna är kanske bättre än de femtiosju jag hade dagen innan. Det rörde sig säkert om sex personer som hade stor glädje av texterna. Tog till sig av orden, kände igen sig i något, skrattade och var tillfredställda med bloggbesöket efteråt – som är huvudsyftet med detta projekt. Dagen innan handlade det garanterat istället om personer som snubblade in på sidan på grund av någon medvetet bra skriven tagg. Ett nyckelord som fick en Beatles-intresserad att hamna på min blogg och undra vad en trollkarl har att göra med hans favoritlåt Yesterday. Men den taktiken är heller inte helt fel. Vänta bara till hösten när jag börjar med ett nytt sidoprojekt på denna blogg. Annars är det så att man får ta siffror med en nypa salt:

ETT enda äkta berömmande ord är oftast tusen gånger mer värt än EN stel rak siffra med tre nollor efter 🙂

Inte bara siffror visas på mina dolda statistiksidor. En Top Views by Country for all time visar i vilka länder mina visningar har skett. Numera är det bara världsdelen Afrika som fortfarande är vit på kartan. Mina geografikunskaper testas. Jag lär mig var länder i världen ligger. Vilka färger och symboler de har på sina flaggor. Gissa vilken flagga och vilket land som ligger etta? Inte svårt. Landet som har skrapat ihop en Guldmedalj hitintills i OS i London är svaret (handbollsfinalen är kvar att spela).

Riktigt tjusigt och samtidigt konfunderande med dessa flaggor. Ska jag känna mig stolt eller börja småskratta när jag ser att jag haft en visning i Brasilien och en i Indonesien? Än så länge ligger United States klar tvåa efter Sverige i tabellen. Genast går min fantasi igång. Rör det sig om svenskamerikaner eller amerikaner som trycker på knappen översätt? Den funktionen är skrattretande. Jag syftar på att jag hade en hel del problem med svenskan när jag skulle installera denna blogg på WordPress som i grunden är på engelska. En trött kväll satt jag och funderade över den djupa frågan om jag själv verkligen är svensk. Jag tvivlade många gånger under arbetets gång. Tacksamt noterades att Solveig hade samma problem som assistent. När vi tryckte på översätta blev det ibland så dålig och hackig svenska att vi inte visste om vi skulle skratta eller bli sura. Alla som provat på att trycka på översätta till svenska på Google förstår vad jag menar. Ordföljden haltar och vissa ord är översätta med helt fel ord. Komiskt men störande när man vill vidare och komma igång med en blogg. Helst detta år 🙂

I dagens moderna värld behöver det inte innebära att det suttit en söt fransyska på ett utomhuscafé i Paris och njutit av mina ord på sin laptop bara för att jag ser den franska flaggan i en tabell. Inte när jag i efterhand får reda på att en god vän var inne och läste i min blogg ett par gånger under sin långsemester i Frankrike. (Där sprack den trevliga drömmen). Några sekunder senare kom nästa tankeställare.
”En dag när det ösregnade i Tyskland tittade jag också in på din sida.”
”Har du varit en vända i Indonesien också?”
” Nej. Det får bli next time.” Varför undrar du föresten något så knasigt?”
”Du sa nästa gång?”
”Det gjorde jag av bara farten.”
”Var du inne på bloggen i Danmark om jag får fråga?”
”Ja. Givetvis. Mitt på bron.”
”På vilken sida gränsen?”
”Jag skojade bara. Har du drabbats av solsting?”
”Me too. Tror jag. Skojar alltså. Inte om solsting.”
”Du kanske skulle ta semester och vila upp dig. Har det inte blivit för mycket bloggande för dig i sommar?”
”Ja en härlig lång tur på Autobahn låter frestande. Där finns mycket jag slipper se.” :- (

Från och med i nästa vecka har jag bestämt mig för att ha en fast veckodag för längre kåserier under hösten 2012. Fredagar. Däremellan blir det funderingar och mindre inlägg när andan och lusten kommer smygande. Månadens boktips och Österlenbilder är givetvis återkommande inslag.

Vad är mer passande än att avrunda detta sifferinlägg med att skriva TUSEN TACK till Er som följer denna blogg och till Er som gästtittar ibland. Välkomna åter!

Min bror var trollkarl

Visst minns du när du var liten och önskade att världen skulle förändras till det bättre om du blundade några sekunder? Du hade gjort något dumt. Ångrade dig genast.
Ville kunna trolla tillbaks tiden.

Min storebror Dan satt i vardagsrummet och tränade på pianoläxan. Vi var ensamma hemma. Jag sökte mig till klinkandet. Var Dan på rätt humör kunde jag beställa en låt som han tog ut på gehör. Denna gång var jag mest ett störande moment, som en not för mycket. Alltså sökte jag närkontakt. Började kittla honom i magen. Han var känslig för den sortens beröring och spottade ut sitt favoritord.
”Sluta!”
Jag hade vaxproppar i öronen. Trodde att han menade att jag skulle fortsätta. Denna gång en aning mer intensivt. Det var en ojämn kamp. Han var nio år äldre. Hade mer hår på armarna. Jag fick en knuff. Golvlampan kom i gungning. Någon av oss fick tag i lampan, men kunde inte hindra att skärmen med en vass kant under tyget, gjorde en utflykt till soffbordet.
”Sluta! Titta nu vad du gjort!”
Dan pekade på ett jack i det nyinköpta valnötsbordet med svängda ben. ”Idiot!” slängde min bror ur sig och marscherade in på sitt rum.

Med gråten i halsen lufsade jag in på mitt eget rum. Solen hade gått i moln. Jag funderade djupt på livets orättvisor. Försökte efter en stund att intala mig att problemet inte var så stort. Första intrycket kunde varit fel. Likt en pyroman sökte jag mig tillbaks till elden. Jag hörde en Beatleslåt från Dans stängda rum. Med dystra steg nådde jag brottsplatsen och noterade att lampskärmen var på plats igen. Jag blundade några sekunder. Sände iväg några ord i en slags bön. Därnäst flyttade jag sakta blicken neråt. Till slut nådde blicken till bordet som till min stora glädje såg ut precis som jag bett om i bönen. Ändå litade jag inte helt på synen. Jag tog till några extrablinkar innan jag försiktigt strök med fingret längs med bordets jämna kant. Livet var för bra för att vara sant. Min ringa erfarenhet av livet tänkte på trä som kan andas. Hade inte pappa pratat om det? Skadan läktes självt på något konstigt sätt efter en stund. Som när man ramlar och slår sig. Solen kom fram igen på min barnhimmel.
”Kom fort!”
Jag ryckte upp dörren till Dans rum där Paul sjöng Yesterday. Min bror vände på det fingrade LP-omslaget. Lyfte inte ens blicken.
”Vad är det nu du har slagit sönder?”
Ännu var jag inte så bra på att förstå ironi.
”De… det finns inget jack längre på bordet.”
”Visst. Tror du på jultomten också?”
Med släpande steg följde han med till vardagsrummet. Nöjd pekade jag på bordet och insisterade på att han själv skulle känna efter. Dan spelade med och lät en hand glida längs kanten. Pokerfacet var påkopplat. Det var en cigarrettfimp i mungipan som skiljde honom från Humphrey Bogart.
”Vad märkligt” sa han stilla.
”Där ser du. Det var inte så farligt. Jag provade en trollformel när jag la tillbaka lamphatten”, kvittrade jag och hade svårt för att stå stilla.
”Gjorde du? Vad häftigt. Var det Abrakadabra?”
Nu började jag komma upp i varv. Gjorde indiansteg på mattan. Det återstod sekunder innan bomben skulle brisera. Dan gjorde en huvudrörelse mot fönstret.
”Dansa över till andra sidan av bordet pysen.”
En bit av min barndom dog i ett nafs när jag återfann det djupa jacket. Den otäcka historien var tillbaks på ruta ett. I samma sekund som jag förstod min brors smarta schackdrag hördes en nyckel i låset.

Otroligt nog tog det lång tid innan brottet upptäcktes.
”Rune! Kom och titta. Det är ett djupt märke i vårt nya soffbord. Vid fönstersidan. Högst märkligt.”
Bokstäverna började dansa i min läxbok på köksbordet.

Brottet var preskriberat när sanningen flera år senare kom upp till ytan. Då skrattade mamma gott åt historien.