Några sista reflektioner från LSM

Stig Lindberg ligger mig varmt om hjärtat. De kopparna gör vi oss inte av med. Fotot togs på en känd affärsgata i Visby. 😉

Den mannen ligger bakom mycket tufft och fint. Denna bild tog jag på EM i Visby,

Det var något visst med återvändarna. De som bodde i närheten på sommaren och gärna gjorde återbesök hos oss. För att se efter vilka nya samlingar som lyfts fram. Sedan var det vanligt att de som uppskattat ett besök kom tillbaka med någon vän som inte varit där förr.

Denna härligt alltid lika glada kvinna från Helsingborg kom flera gånger. Dessutom var hon en samlare av parfymflaskor. Våran nätta samling var såklart bara en droppe i flaskan jämfört med hennes. Den energin som hon gav räckte till hela min arbetsdag. 😀

Jag tog redan då några tusen foton. En del hamnade offentligt. Busschaufförerna gillade ex. att titta på vilka bussbolag som varit här. Det bussbolag som var där flest gånger under en säsong fick sitt namn på en leksaksbuss, som satt över en monter till allas beskådning.

Anna glömmer jag aldrig. ❤  Hon skulle snart fylla 95 år. Jag hade sett henne under tiden som jag stod på bussen och pratade i en mikrofon. Hon log gulligt mot mig. När jag gick runt i lokalerna senare återsåg jag aldrig henne och frågade därför någon kvinna. Fick reda på att hon gillade kaffekoppar och satt kvar på bussen. Jag gick ifrån frågor och annat för att gå ut till den stora bussen. Dörrarna var öppna. Jag klev på och där satt hon helt allena. Jag pratade med henne. Förstod att hon ville gå in men inte ville vara till besvär. Jag klev av och letade upp den ”lata” chauffören och tillsammans hjälpte vi henne ner.

Med nostalgi, humor och värme kommer jag ihåg hur mycket som helst från den tiden. Vilken tung titelbok jag hade. 😀 Visst skulle jag kunna kalla mig museichef utan att ljuga. Men jag var också toalettstädare, fönsterputsare, brevbärare, diabetessköterska, (några var riktigt dåliga med lågt blodsocker), vägvisare, ekonomichef, marknadsföringschef, turistbyråarbetare, förskollärare, hemmaman, uppfinnare, lekledare, snickare, bibliotekarie, skribent, uthyrare, diversearbetare, trädgårdsskötare, resande och mycket mer. Usch! Den skylten på bröstet hade jag aldrig orkat bära. 😉
På tal om skyltar. Ibland var det de riktigt små detaljerna som gjorde störst succé. Alltid lika intressant att se/höra repliker bakom ett hörn. Kom skrattet när någon läste högt visste jag att jag var i hamn. Jag älskade att förbättra. Leta upp intressant information. Forska på bibblan. Då var det inte google som gällde. Friheten att äga sin tid skapade möjligheten att blanda som jag egentligen alltid hade gjort. Även på andra arbetsplatser. Ju tråkigare arbetsuppgift. Desto större vikt vid att ha roligt och unna sig något gott. Då går tiden fortare. Gnälla kostar bara energi och gör att det blir extra mycket sirap i klockan. Då uppför den sig som en snigel i uppförsbacke, i motvind och med mycket stor hemlängtan. 🙂

Nu tar vi hem dig

”Nu tar vi hem dig.”

Orden kom från Solveig när vi gick ifrån fikastunden igår. Vad exakt menade hon med dem? Undra om det hade något att göra med vad som hände på Maria Caféet? Vilken tur att jag hann göra en privat sak på toaletten innan en dam kom in när jag stod och tvättade händerna.Tydligen hade jag inte låst dörren. Fast jag hävdade att damen måste ha haft dyrk när jag berättade det för Solveig.
När vi skulle gå ut frågade jag om jag skulle ta brickan och sätta den på vagnen.
”Nej jag kan ta den”, svarade min fru.
Jag gick därför iväg mot utgången. Öppnade dörren, höll kvar den med ena foten samtidigt som jag njöt av Mariakyrkans fasad. Bakom mig noterade jag den svarta jackan. Innan jag släppte dörren med foten sa jag sällskapligt och gulligt:
”Är du med mig?”
Jag ville ju inte att Solveig skulle få dörren i nyllet. Jag skötte mina kort. Släppte dörren i rätt läge utan att titta bakåt.
Toalettdamen ville inte ta mig i handen, 🙂 trots att jag hade tvättat händerna noga. Däremot gjorde nästa kvinna det och fällde inledningsrepliken till detta blogginlägg. Vilken tur att jag är helt okänd i min hemstad.
”Nu tar vi hem dig innan jag ska iväg och …”

Tävling – Kopp TRE; Berså

”Berså”, 1960-74, Gustavsberg. Dekor; Stig Lindberg

Sist på sidan Om mig står kortfattat vad jag sysslar med just nu.

Text för er som inte läste inlägget 22/3 eller deltog i ”Sovtävlingen” vecka 8 och känner igen mitt upplägg: Jag kommer från och med 23/3 lägga in ett foto varje morgon i tio dagar. Uppgiften är enkel. Den 1 april är tävlingsdag. Då har du sett tio av de 3 333 st kaffekopparna som stod i montrar på Lidéns Samlingsmuseum. Skriv i en kommentar denna dag vilken kopp du gillar bäst av de tio tävlande. Ska bli spännande att se vilken kopp som är populärast hos er. Själv gillar jag alla, men allra mest en som jag funderar på att ha med på mitt författarporträtt. En av er vinner dessutom en Trisslott. OBS! Jag drar en vinnare av ALLA de som lämnat bidrag. Inte bara de som röstade på vinnarkoppen. Tävlingstiden tar slut klockan 23.59 på kvällen. Jag svarar inte på några kommentarer på de första nio dagarna men ni får givetvis skriva om ni vill. Själv är jag fullt sysselsatt med saker som har med mitt manus att göra.