Vem bor här?

Ända sedan jag såg första säsongens program har jag älskat TV-programmet ”Vem bor här?” Bara att slippa reklamavbrott tilltalar mig. Tävlingsmomentet kittlar. Går det att se på människorna och ta hänsyn till deras yrken för att knäcka nöten? Det har hänt att jag haft full pott. Men oftast är det få bostäder jag spikar. Kvintetten som deltar verkar ha riktigt kul ihop och jag gissar på att det finns de som fortsatt att umgås efteråt.
Jag hade älskat att lägga ut blindspår på olika sätt. Bytt taktik längs resan. Skojat mycket. Snabbt ställt om till seriösa kommentarer. Ställt de rätta frågorna när jag var ensam med någon medtävlande. Spelat spelet. Har jag fel när jag tycker att prissumman är för skral? För vissa segrare är det knappt fickpengar. Ska de dessutom dela med en-två andra blir det lite löjligt. Höj det ordentligt. Eller byt ut det mot en magnifik resa.

I måndags var det bara kvinnor med. Det receptet tyckte jag var klokt. Antar att det blir män nästa vecka. Den sista villan med den underbara naturutsikten uppskattade jag skarpt. ❤ Flera bostäder gillar jag att se, men skulle aldrig kunna tänka mig att bo i själv. Ofta kommer tanken till mig,” lagom är bäst”.
Självklart spinner jag lätt vidare på egna tankar för att utveckla konceptet. Förstår att det handlar om pengar och tid. För alltför många bostäder har varit i Stockholmstrakten. Visst har de besökt Göteborg och Skåne några gånger. Men jag hade gärna sett att den gröna folkvagnsbussen rullade iväg åt fler håll i vårt land. Kanske även tog oss till utlandssvenskars hem. Samtidigt inser jag faror och genast tänker jag på om något program snabbt ”raserat”. Finns det alltid ett sjätte bostadsalternativ/deltagare tro? En reserv om något fallerar.
Skulle även kunna ske i stora staden Stockholm. Men risken ökar rejält om de skulle begränsa sig till två mindre städer väldigt nära varandra.
”Vem tar nyckeln?” Snabbt tar pensionären Ulla nycklarna ur programledarens hand och de fem kvinnorna går iväg mot villan. En söt flicka på fyra år hoppar fram från grannhuset. Hon har precis kommit ut från bakre dörren på en parkerad bil.
”Ulla! Får jag följa med dig och Buster ut på prommis idag?”

Jag kan skriva minst tjugo roliga påhittade episoder, som skulle kunna hända. Något personligt kunde blivit glömt kvar framme på ett oväntat ställe, typ i ett förråd.

Det vackra gula huset på fotot ovan har jag bott i. Var säkert en rik herre som ägde huset från början. För så var det i grannhus på gatan. Nu var det istället omgjort till fem lägenheter.
Det hade varit kört om jag hade varit med i programmet när vi bodde i trästaden Hjo. Två bibliotekarier i samma lya. Hur många hundratals böcker hade vi redan då? Borde skrivit tusental.
Alla deltagare presenteras med förnamn och yrkestitel. Det skulle vara kört bara genom ordet Bo och helkört med titeln bibliotekarie. 😉 Eller kunde vi burit ner alla böcker till förrådet och frågat om vi kunde fått leasa hundra tuffa muggar där det stod ”I love Hjo”? Skulle också kunnat låna några av min svärmors alla samlingar. Men då vore det inte mitt hem längre.
Bäst att se programmet från TV-soffan.
Ser du ”Vem bor här?” Spelar du i så fall på Appen? Har du fem rätt ibland? Skulle du vilja vara med i programmet?

Ps. Kul att lägga in inlägg i denna blogg då och då. Annars är det https://gotlanduppochner.com som kommer i första hand – detta premiärår för den nya bloggen. Hur det blir i framtiden vet jag inget om.

Visst är hon duktig?

Sedan vi lämnade vårt hus på 3×160 kvm har vi haft köpförbud på myslampor, böcker, tavlor m.m. När vår yngsta dotter började plugga på Universitetet i Lund och skaffade sig en omöblerad lägenhet blev läget förändrat.
Vi kläckte tillsammans idén att skapa ett bibliotek i det tomma rummet. Sju Billyhyllor med glasdörrar fick flytta in. Stånk och stön i flera timmar och dagar. När vi sålt klädskåpet ska vi sätta in en mysig läsfåtölj och en passande golvlampa. Skrivbordet får vara kvar vid fönstret. Ett litet arbetsrum för någon med möjlighet att se naturen utanför.
Plötsligt såg vi något som vi inte sett sedan sommaren 2011. En tom lång vit vägg bakom soffgruppen i vardagsrummet. En yta full av möjligheter. 🙂

När jag i höstas visade en blogglänk med en konstutställning i Svedala fick Solveig en briljant idé. Hon ville köpa en tavla, av min bloggvän Christina Karlsson, till mig i julklapp.
Det var svårt att välja ut vilken. Till slut stod det mellan tre stycken tavlor.

Här kan du både se och lyssna på Christina som visar runt på Galleri KVIS. (Konstens Vänner I Svedala) YouTube inlägget kommer en liten bit ner i  blogginlägget.
http://blog.christinakarlsson.se/2017/09/vernissage-och-en-promenad-pa-galleri-kvis/

Perfekt val. Passar till oss som byggde upp Nordens största privata kaffekoppsmuseum på Bjärehalvön. Något vackert att vila ögonen på.
Christina har en konstnärssjäl. Syns både i fotocollage och tänkvärda texter på hennes blogg. Det är alltid intressant att följa hennes tankar där. 🙂

Istället för att gräva fram våra väl nerpackade tavlor längst in i det djupa förrådet har vi blivit inspirerade. Jag har fått uppdraget att gå igenom alla tusentals foton jag tagit sista åren. Hitta möjliga kandidater. Sedan tänkte vi förstora två av dem. Planen är också att köpa en tavla med ett motiv från Österlen. Tidigare under ”köptavleförbudet” såg jag flera snygga som jag ville ha. En spännande och stimulerande uppgift. Eller kommer jag att bli trött av att leta bland tusentals bilder^? Borde passa på att slänga ett hundratal foton. Tack vare våra nya tavellister blir det smidigare att byta tema och tavlor efter säsong och smak.
Vi gillar även Christinas val av tavelram. Jag som är blyg som en viol fick höra av min hustru att Christina dessutom var mycket trevlig.

Dags för dagens motion innan jag ska träffa kommissarie Foyle igen. Engelska deckare och skådisar står i en egen klass. Jag njuter av varje avsnitt. Sju säsonger.

Diagnos boknörd?

Det var farsdag för ett par veckor sedan. Lizette är en fena på att hitta bra presenter och julklappar. Denna gången fick jag detta spel.  ❤

Förr hade jag slängt fram det när några kompisar tittat in. Nu duger det med att utmana mig själv. Givetvis gjorde jag en tjusig tabell med de fem kategorierna: 🙂
1. Vad heter boken?
2. Vilken romankaraktär?
3. Vilken författare?
4. Ond bråd död
5. Diagnos: boknörd?

Jag bestämde mig för att först gissa vilken procent jag skulle få i varje kategori när jag svarat på alla 265 frågorna. För att dra ut på det har jag läst fem kort om dagen. Nyss avverkade jag sjunde dagen. 25 frågor passar mig utmärkt. Inte hasta fram. Istället suga på karamellerna – men utan papper på.

Jag var säker på att ond bråd död skulle vinna och att Diagnos: boknörd skulle komma sist. Där hade jag bara räknat med 1 % rätt. Vad förvånad jag är över att Diagnos: boknörd har lett hela tiden och lär vinna när jag är klar om några dagar. Jag visste inte i förväg att det har sin fördel att vara utbildad bibliotekarie och själv gett ut böcker. 🙂
Sämst är jag än så länge på titlar.

Idag var min bästa dag. Jag hade 16 rätt av 25. Mitt sämsta är 7 rätt av 25. 😉  Så något proffs är jag INTE.

Kakao Förlag heter de som kommit på detta. Kul, kul tycker jag.
Om några månader kan jag göra om det. Förhoppningsvis kommer jag ihåg några av felsvaren och helst de jag kunde/gissade rätt på denna gång. Helt säker är jag inte.
Sedan är det dags att fråga om några andra vill vara med och leka. Tur jag haft handskar på mig. Så det inte finns några fingeravtryck på korten. 😉

En märklig och behaglig känsla

Jag vill presentera min tredje utgivna bok. Aldrig tidigare har jag varit så ärlig mot mig själv, som i denna kåseribok.
Boken är en utmärkt present till någon du tycker om. Ingen risk att personen går upp i vikt. På tal om vikt. Det ryms två böcker för samma porto i Postens blå påse.
Jag har infört två olika priser. 150 kr för ”Minnen som stannat kvar”, 75 kr för ”Mina fotsteg i ditt hjärta” och 75 kr för ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”.   (+ porto)

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Tryck på denna länk för att se hur du ska göra för att betala m.m. Det går även att swisha – vilket har varit mycket populärt.
Följ anvisningarna och du får snabbt din leverans. Glöm inte att skriva ditt namn på inbetalningen och att betala porto. 🙂

Tävling/åsikter/blurb/recensioner/favoritkåserier/sämsta kåseri:

1. Vilka tre kåserier blev dina favoriter i ”Minnen som stannat kvar”?
2. Vilket kåseri tyckte du minst om?

När jag fått in era val via bloggkommentarer, meddelande på FB, muntligt till mitt öra, vykort (jättegärna) m.m. kommer 3 personer att vinna en Skrapkryss. Jag drar vinnarna 25 september 2018, när boken fyller ett år.

Du får gärna skriva en kort recension/ha åsikter. Jag blir INTE ledsen om du som GILLAR boken puffar för den på din blogg, bland dina FB-vänner eller IRL.
En del av dina skriftliga/muntliga ord flyttar jag över som en blurb (små citat). Ditt namn nämns inte.

Jag önskar dig läsare, av hela mitt hjärta, trevliga lässtunder. Det var därför jag skrev boken. ❤

Blurb/Åsikter”:
”Den här boken har jag väntat på och den gör mig inte besviken.”
”Du är klippt och skuren för att ha en egen spalt i en veckotidning.”
”Det allra första kåseriet; Bridge Over Trouble Water gjorde att jag var tvungen att lägga ifrån mig boken i flera dagar. Ditt kåseri gjorde mig alltså väldigt känslosam.
”Det är känslan av ren äkthet och nakenhet som gör dig så spännande att följa i kåseriform.”
”Jag har följt dig i smyg på bloggen. I bokform överträffar du dig själv – flera gånger om.”
”Lova oss läsare. Sluta aldrig roa oss.”
”Förlåt Bosse! Jag sträckläste en sömnlös natt.”
”Du skriver så humoristiskt och fint och jag skulle önska att det är många, jättemånga som tar tillfället i akt och läser din bok.”
”Jag är så nöjd och glad över din sista bok. Helt underbar att läsa, och jag har avnjutit den i mindre stycken, men nu är den slut snyft och det blir en saknad som alltid när man läst något bra.”
”Jag vet ingen som i samma kåseri kan få mig att hinna med att le igenkännande, skratta högt, gråta så jag knappt vågar gå till jobbet utan att riskera få närgångna frågor.”
”Din lägstanivå är sjukt hög.”
”Tack för att du lyser upp min grå vardag.”
”Mixen av allvar och skoj gör att intresset hålls vid liv.”
”Imponerad av att du kan leverera en roande text om något som egentligen borde klia som en hord av myggor.”
”Hade gärna läst fler praktikal jokes. Sparar du på de värsta semesterbusen till nästa bok?”
”Berörs av pojken som cyklar fort hem efter ett ordkrig och vill ringa mormor.”
”Du är de små människornas röst.”
”Bäst är barndomsskildringarna.”
”Du är klockren med detaljer och överdriver sällan.”
”Smart och pedagogiskt att följa en tänkt tidslinje.”
”Har själv diabetes ett och är tacksam för att du ger en nyanserad bild av skitsjukdomen.”
”Du är ett föredöme för många med att använda ”Bossehumor” som vapen mot elaka människor. Fast ibland är du skönt elak.”
”Inget fel på dina kåseriböcker, men din roman är klart bäst. Blir det någon uppföljning?”
”Alldeles för svårt att bara välja ut de tre bästa.”
”Dumma dig som får min mascara att rinna. Egentligen stavas det B-E-R-Ö-M.”
”Upplever det som om varje kåseri är som en möjlig filmscen.”
”Tack för mysiga och tänkvärda lässtunder de senaste veckorna.”
”Jag har redan läst boken två gånger.”
Vilket mustigt bildspråk du har.”
”Du har ett fint flyt i berättandet.”
”Älskar författarens beskrivningar av vardagshändelser med stor värme och kärlek. Fyllda med empati och humor. I botten finns en stor del del allvar.”
”Författaren har ett fint flyt i berättandet. Både i den sceniska framställningen med träffsäkra dialoger och i de berättande delarna, som han behärskar galant.”
”Jag är ingen bokmal men kunde inte låta bli att sträckläsa alla kåserierna.”
”En kåseribok med en mjuk och fin ton.”
”En bok fylld av värme och humor, men också med en stor portion eftertänksamhet.”
”Förra kåseriboken hade mer humor. Den sista boken har mer djup och vinner i längden.”
”Varje kåseri är som en välsmakande pralin. Väl utvalda av tillverkaren.”

OBS! I fortsättningen för jag in nya blurb på SIDAN ”Minnen som stannat kvar” som finns under min header.

Längre recensioner:
http://enrosafluga.blogspot.se/2017/10/omojlig-uppgift-bosse.html
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2017/10/21/11486771-en-bok-som-beror/

Favoritkåserier:
7 poäng:
Bridge Over Troubled Water , Skyddsänglarna jobbade övertid. 

6 poäng:
Sommarförälskelsens skuggsida, Drömmen av guld. 

5 poäng:
Tummade på det,  Livet som stalker, Vilken flickvän skulle jag välja? Utsikt under ett bord.

4 poäng:
Mormor och jag, Gubbar i keps, Bjöd på sig själv, Djungeln i badrummet, Blinda hunden, Underbara tanter.

3 poäng:
Svårt att ta tillbaka ord, Lyfta den som ligger, Blött äventyr, Rökaren som gick upp i rök,  Går det att lita på någon?  Från koja till slott, Måste du köra så långsamt?, Från sol till totalt mörker.

2 poäng:
Rädd på olika sätt, I klostret fann jag ro, Säck mot säck, Båda såg rött, Vad dåligt jag mådde, Axel ur led, Sista friska dagen, Filmen tog mig med storm, Akut kär, Ville bara se, Korttidsminnet har lagt av, Tjuvlyssnande pappan, Tre levde farligt.

1 poäng:
Mötet jag helst varit utan, Doggy gick inte på sommardiet,  Halmstad sex, Frågor från kvinnligt håll, Frestelsen blev för stor, Från uttråkad till panikångest, Flykten från domaren, Pojken som skrattade, Vågar vi bry oss? Grannen som stal energi, Oväntade nattgäster, Lynchstämning vid havet, Polisen som viftade som en stins?, 2-1 till mig, Kunde absolut inte hända.

Sämsta kåseriet:  (Var inte rädd för att lämna ett bidrag. 🙂
10 röster:
Ökänd efter sjuttiofem meter.

4 röster:
Skjuta upp saker.

2 röst:
Två män och en hund, En liter mjölk för hundra kronor.

1 röst:
Blött äventyr, Post till de döda, Pojken som skrattade.

Kram Bosse/Bobo/Sebastian ❤

OBS! I fortsättningen för jag in nya poäng på SIDAN ”Minnen som stannat kvar”, i en underavdelning, som finns under min header. (Bild på hamnen i Baskemölla)
Jag har redan börjat fylla på med nya lämnade poäng. Så denna tabell haltar redan. Välkommen istället till bloggens startsida. 😀

Fem tabbar som jag minns

Dags att avsluta Bornholmsinläggen. Ovanligt tidigt i år. 🙂 Förra året la jag in de två sista (bildspel) inläggen från Gotlandsresan under hektiska november, då jag har Korsordstävlingen. 

Vad har hänt med gubben? Varför tar det så lång tid, från att ögonen sett en sak till tanken nått mina händer så de agerar som förr? Supersnabbt. Reflexartat. Visst dök den vackra regnbågen upp snabbt och oväntat, när vi kom runt hörnet. Sedan trasslade jag in mig i remmar och annat innan jag kunde trycka på rätt knapp på kameran. Då återstod inte mycket av skönheten. Eller så var det så att jag lugnt stod och njöt lite för länge först.

När vi kom till underbara Balka strand blev vi nostalgiska och tänkte på när vi var på Bornholm första gången 1994. Då bodde vi strax intill stranden.
När jag såg fågelungar i vattnet gick jag ner till stranden för att fota dem. Plötsligt hör jag något kraftigt ljud från höger och stirrar upp. Mamman som befann sig en bra bit därifrån hade anat STOR FARA och kom till undsättning. Det såg både effektfullt och skrämmande ut på samma gång. Inte tog jag några foton. Jag hann inte. Därför bad jag Solveig på tillbakavägen att gå fram emot ungarna, för att jag skulle kunna stå beredd en bit ifrån med kameran och fånga den perfekta bilden, när mamman kom i full fart och gick ner för landning.

Inte blev det lika dramatiskt. Mamman insåg att det var inte en lika stor fara när en kvinna kom. Istället markerade hon mest. Hade inte vingarna i högsta läget. Såg inte hotfull ut. Bara beskyddande. Miss två av mig.

Självklart borde vi haft med ett ex. av ”Mina fotsteg i ditt hjärta” och ett ex. av ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” till detta lilla bibliotek. Precis som vi gjort på några andra ställen i Sverige.

Vi blev hänvisade till att stå först i kön i en fil, inför färjan vi snart skulle köra på. Jag gick ut från bilen för att sträcka på benen och få frisk luft. Det var ju rätt gott om tid till färjan var förankrad och den kunde tömmas på fordon och människor.
Först ut från färjan rullade den ena fräcka bilen efter den andra. Antagligen skulle det vara en veteranbilsträff på ön under helgen. Jag stod och njöt av de fräcka klenoderna. Vilken tid det tog för min hjärna att inse att det hade varit kul att ta kort. När jag äntligen hämtat kameran i bilen, fanns det inte många bilar kvar i den genren. 😦

Så till slut storyn om vår egen lilla blå. Vi hade varit lite bekymrade av allt blåsande under veckan. Stormbyarna hade avlöst varandra. Det hade gått bra på ditvägen, men då hade jag tuggat på ett åksjuketuggummi och haft blicken fäst på horisonten hela tiden på havet.
Men som jag beskrev och visade på foton från ett tidigare inlägg. Det räckte även denna sista dag, med att vi lämnade sidan på ön där vi bodde och förflyttade oss en halvmil. Plötsligt möttes vi av lugnt vatten på den andra kusten.
Vi var ute i god tid. Stod här (se fotot) parkerade i en timme. Jag gick en skön promenad i en liten skog.
Allt gick bra när jag körde på färjan. Det är då något ”hemskt” brukar hända mig/oss. 🙂
Fast den tanken hade jag inte när jag nöjd satte mig på en sittplats och njöt av att det var lugnt vatten på havet och att vi hade haft en mysig och trevlig vecka tillsammans. Solveig hade gått iväg mot toaletterna. Jag var ensam med behagliga tankar som flöt lugnt omkring. Snart skulle vi åka ut från hamnen. Pling pling, lät det från en högtalare. En dansk röst drog något meddelande om någon bil. Jag noterade att det var samma två första bokstäver som på vår bil. Sedan förstod jag inte mycket av gröten. Ändå började en liten lampa att lysa inombords i min hjärna. Det kan inte vara sant. När han drog allt en gång till försökte jag leka struts och började tänka på annat. Som tanken att S kanske satt där och hörde samma sak från sitt håll. 🙂  Plötsligt stod hon bredvid mig och sa något om att det var vår bil som var huvudattraktion just då på färjan. 😀
Inte för att vi trodde att ljuset stod på som S uppfattat att mannen sagt. Ändå var vi tvungna att kila ner till nedre däck. Första problemet var att jag endast kände till en väg dit och den fick man inte gå när färjan lagt ut. Det var vägen förbi ”köket”. Jag struntade i det och ilade förbi förbudsskylten och ner till bilen. Givetvis stod inget ljuse på. Men det finns en fördröjningseffekt på några minuter. Orsaken är att det är en finess som ska vara till hjälp när man parkerar bilen i mörker. Då ska det lysa så man kan sätta in ex. sin husnyckel i rätt hål på dörren redan på första försöket i höstmörkret.
Vi köpte bilen förra sommaren. Det tog några veckor innan vi kom hem en kväll då det var mörkt. Då trodde vi det redan var fel på vår nyinköpta bil och vi ringde försäljaren nästa dag. 🙂
Nu hade någon hjälpsam säkert meddelat att det stod en blå bil med ljuset på. 😉 S gick till informationen och meddelade på svenska …

Tilltalande omslag eller avskräckande?

Smaken är delad, som baken.
Efter våra bibliotekarieår vet både jag och Solveig vikten av att ha ett tilltalande omslag på en bok. Rör det sig om en känd och erkänd författare spelar det inte så stor roll. Då säljs och lånas boken ut på grund av författarnamnet, som är stort och synligt på framsidan. Annars är det A och O. Detta står också i flera böcker som behandlar ämnet. Jag som med stor glädje följde ”Förverkliga din bokdröm”, av Kristina Svensson och Joanna Björkqvist nickade när jag kom till den biten i deras briljanta handbok, som vänder sig till dem som vill ge ut en bok på eget förlag. Alltför många gånger har jag lett snett åt hemska, tarvliga och totalt misslyckade omslag, där jag undrat om förlaget tänkt överhuvudtaget något alls. Sedan svängde pendeln hos de etablerade bokförlagen som gick i fronten. Men även där skakar jag ibland på huvudet. Därför sticker jag ut hakan och säger mot medvinden när jag anser att detta framgångsrecept är skitfult. Solveig håller med mig. Gör någon annan det?

Österlen är magiskt vackert. ❤ Tänk vilka vyer och oförglömliga omslag som kunde suttit på dessa åtta böcker som ingår i Karin Brunks Holmqvists romansvit från Österlen. Även om man inte visste vem hon var så skulle bilderna varit lockande i vilken bokhandel eller på vilket bibliotek som helst. Istället slarvar man bort detta perfekta tillfälle att låta handlingen leva i symbios med trakten och dess härliga personporträtt, som skulle gjort Karins skrönor rättvisa. Är det verkligen bara jag och Solveig som tycker att detta är en stor tabbe av Kabusa förlag? Antagligen. Annars skulle det inte fortsatt bok efter bok.

Har det hänt att du köpt en bok enbart av en tilltalande framsida?

Viktig information redan nu …

Min tiomånaderslek börjar närma sig slutet. Nästa gång är det 28:e lekmomentet. Då kan alla vara med. Både de med och utan blogg. Allt sker på min blogg.
Det som är viktigt då är att du bara lämnar EN svarskommentar till de tre delmomenten. Annars blir domaren inte nöjd och kommer bara att läsa den första kommentaren. Det går alltså inte att snabbt ”roffa” åt sig snabbpoäng och lämna in resten senare.

Det krävs tur, snabbhet, klurighet, taktik, känsla för namn och en blick för spelet.
Delmoment ett: Hundar.
Delmoment två: DVD-filmer på bibblan. (Snabbfråga)
Delmoment tre: Bloggvänner. (Det går utmärkt att ”härma” en lekkamrat, men är det fel svar kan det bli riktigt spännande). 😉

Viktigt:
Du som läser denna text just nu är en besökare på min blogg och därmed har du en fördel. För redan nu berättar jag om tid och datum för inlägget tjugoåttonde lekuppgiften:
Onsdagen den 28 september, någon gång, mellan klockan 20.00-21.00 .
Först ska jag den kvällen se ”Bonde söker fru”.  😀 Tycker du jag är töntig? Det kan jag leva med.

OBS!
Din inlämning behöver inte göras inom denna tidsram. Lekuppgiften är öppen fler dagar som vanligt. Jag ville bara vara snäll och berätta eftersom det finns möjlighet att tjäna snabbhetspoäng. Eller förlora om du är för snabb eller ”härmar” fel lekkompis. 😉

Ha en bra fortsättning på denna onsdagskväll.

 

 

Den gillade jag skarpt

 

Väldigt få människor vill bli gamla och hamna på ”hemmet”. Vi väljer heller inte våra sjukdomar och tillkortakommanden. Ändå tror jag det finns personer som har varit gnällspikar långt tidigare. Även mobbing kan flytta med in på ”hemmet” om det finns en svag ledning. Den här boken lämnade mig aldrig oberörd. När jag startade hade jag ingen aning om var ribban låg och om det skulle vara en alltför skruvad humor eller en våg av elände under ett helt år.

Precis som i verkliga livet är dagboken fylld av personliga ord och meningar. Det finns inslag av inhemska nyheter i Nederländerna där jag stundtals kan tappa läsintresset. Men under varje dagboksanteckning, finns det även med någon episod som tilltalar mig. Ex. en tråd som följs upp från en annan dag.

Vem som döljer sig bakom pseudonymen Hendrik Groen är en än så länge väl bevarad hemlighet. Vad glatt överraskad jag skulle bli om det visade sig vara en kvinna. 🙂 Tror jag inte. Boken kommer att bli film. Hade jag varit den hemliga författaren skulle jag sett till att hålla ett vakande öga över filmteamet. Lätt hänt att det blir buskis och förstört. För boken är en pärla och berör mig på många sätt. Det finns många klacksparkar mot saker som jag själv stör mig på. Samtidigt får jag skratta. Nickar instämmande. Kärlek och vänskap blir man aldrig för gammal för. Om jag skulle hamna på ett äldreboende och fortfarande vara klar i skallen skulle jag säkert hitta på bus, bilda slutna föreningar typ GMID. Kan du gissa vad det står för? Gammal-men-inte-död.

Den hemliga klubben med sex medlemmar i starten har åtta punkter i stadgan.
1. Föreningens målsättning är att förgylla ålderns höst med hjälp av utflykter.
3. Deltagarna får inte gnälla.
Det var härligt att läsa om äventyren som de turades om att planera.

Onsdagen den 3 juli
I morse var jag på sjukhusbesök. Svårt. Man måste ju ändå utstråla något slags optimism och det är inte det lättaste när man ser lika dystert på situationen som jag.
Jag skulle bli en väldigt dålig sjukhusclown.
Som tröst till mig själv kan jag säga att jag, jämfört med en annan besökare, var husets egen lilla solstråle. Två sängar bort var en kvinna på besök hos sin nyopererade man. Under trettio minuter pratade hon uteslutande om sig själv och då framför allt om sina egna sjukdomar. Nu gjorde jag något som jag aldrig hade vågat förr. Jag frågade: ”Är det inte bättre att ni byter plats?”
Det piggade upp Evert, men kvinnan tittade bara misstänksamt och oförstående på oss. ”Min vän menar att din inåtväxande tånagel egentligen är mycket värre än din mans hjärtoperation och att det alltså vore bättre om du lade dig i hans säng”, sa Evert med orörlig min.
”Lägg er inte i andras angelägenheter.”

Mina sista ord: Låna hem boken.

Betyg: 5/5

Älskade bibliotek

Intresset för bibliotekens möjligheter kom inte till mig via min familj. Istället var det skolbiblioteket som sådde fröet. Ett välsorterat bibliotek som också var en kommunal biblioteksfilial några dagar i veckan. När jag tyckte att jag gått igenom beståndet tog jag cykeln till stadsbiblioteket på lördagsförmiddagar. Ofta hade jag rejäla bokhöger på mitt skrivbord genom uppväxten. Denna stillasittande aktivitet blev ett bra komplement till mitt annars fysiska schema med bus och sport.

Med två utbildade bibliotekarieföräldrar var det inte konstigt att våra döttrar fick intresse för läsandet. Framför allt hölls det koll på när bokbussen kom till vår gata.

Som med allt annat går det i vågor. Men helt har aldrig mitt bokläsande legat nere några längre tider. Nu på hösten kommer det istället att öka i takt med att mörkret tar över. Om jag får vara med och bestämma …

Dags för TJUGOFJÄRDE UPPGIFTEN i min lilla lek:
(Stängs klockan 20.00 lördagen den 3 september)

Din uppgift:
Du besöker ETT bibliotek. Letar upp de uppgifter som går att hitta från min lista. Tar foton. Kanske lånar du hem några böcker inför septemberkvällarnas mörker. Du lägger in bilder på din blogg och skriver i en kommentar i detta inlägg att du är klar. Passa på att i kommentaren gissa på extrafrågorna som det står om längre ner. Jag tror inte att det är speciellt många som kommer att hitta ”min” bok på ditt valda bibliotek. Därför högre poäng. 🙂

Uppgiftslistan till dig:
A: Bild på biblioteket. 5 p. (skriv namnet också)
B: Bild på en Kurt Wallanderroman. 2 p.
C: Bild på en bok som handlar om diabetes. 2 p.
D: Bild på en bok som handlar om Gotland. 2 p.
E: Bilduppslag på en delfin. 2 p.
F: Bild på en Astrid Lindgren bok. 2 p.
G: Bild på en ABC-bok. 2 p.
H: Bild på en bok som handlar om ämnet film. 2 p.
I: Bild på en poesi/diktbok av en kvinnlig poet. 2 p.
J: Bild på en memoarbok som handlar om en manlig person. 2 p.
K: Bild på en DVD. 2 p.
L: Bild på en bok som du kan rekommendera till oss andra. 2 p.

M: Bonusuppgift: Har du dubbeltur är ”Mina fotsteg i ditt hjärta” inköpt och finns ”hemma” (ej utlånad) 5 p.
* Läs mina regler först noggrant om denna spännande uppgift.

N: Bonuspoäng om du kan gissa de tre biblioteken som är på mina inledningsbilder. (Det är våra kära döttrar som är med på fotona). Här får du landskapshjälp.
Bild ett = Västergötland.
Bild två= Halland.
Bild tre = Skåne. 2+1+2 poäng = 5 p.

Skriv så här i din kommentar I SAMBAND med att du lämnar in din uppgift, efter att du lagt in ett blogginlägg.
Ex. Uppdraget utfört. Välkommen till min blogg. Jag chansar på följande:
Bild ett = Alingsås bibliotek
Bild två = Kungsbacka bibliotek
Bild tre = Lunds bibliotek.
OBS: Givetvis får du lämna samma svar som någon annan gjort innan dig.

Här kommer mitt bidrag i bilder från A till K + min boks framsida som inte räcker för dig enligt poängreglerna.  😉
Biblioteket på fotot ligger i Ystad.

OBS reglerna nedan för just denna bonusuppgift! Min bild är hämtad från Tomelilla Bibliotek och skulle inte gett några poäng.  🙂

Regler:
Du bestämmer dig för att fysiskt besöka ett bibliotek i din närhet under de dagar som lekuppgiften är öppen. Kan du inte av någon anledning finns det inga andra poänggivande genvägar. Däremot är du välkommen tillbaka till någon av de sex lekuppgifter som återstår. 🙂
(Tips. Kolla öppettider på nätet.)
Läs mitt schema och följ mina anvisningar.
Alla bilder tas av dig på just det bibliotek som du valt. Böckerna ska givetvis tillhöra biblioteket.
När det gäller bonusuppgift M kan poängen bara inbringas om det dessutom finns en bild på ryggen där det står Hc som betyder Svensk Skönlitteratur. Dessutom vill jag ha en bild på en stämpel som bekräftar att just den boken kommer från just det bibliotekets bokbestånd. Brukar stämplas på insidan.

Maxpoäng = 37 poäng.

Fast text:
Uppgiftsjakten 2016 kan dyka upp var som helst på min blogg – i vilken kategori som helst. Det är mycket troligt att jag lägger in andra inlägg som hamnar över detta om någon/några dagar. Scrolla ner hit om så är fallet, om du ska lämna ditt bidrag.

Jag kommer att lägga in 30 lekuppgifter. Finaluppgiften dyker upp i slutet av oktober. Den bloggare som leder när jag slutar får titeln UPPGIFTSMÄSTARE 2016 och en skraplott. Någon annan av de tio högst placerade kommer också att få ett pris. (Jag lottar.) Det betyder med andra ord att den som kommer ex. tia kan bli miljonär och den som får titeln kan bli utan miljonen. Fru Fortuna sköter den biten. ❤

Lek-Tabell: (Efter 23 uppgifter)
1. Ditte Akker, 246 p. 😀
2. Znogge, 234 p. 😀
3. Eva Rohlén, 233 p. 😀
4. Wiolettan, 222 p. 😀
5. Gunilla Wahlberg, 211 p. 😀
6. Villa Herberts, 192 p. 😀
7. Anki, 187 p. 😀
8. Ethel Hedström, 176 p. 😀
9. Primrose, 160 p. 😀
10. Comsi Comsa, 158 p. 😀

11. Maria Bromander, 138 p. 😀
12. Mia J, 132 p.
13. Lma, 131 p. 😀
14. Gun Britt Söderström, 114 p. 😀
15. Kicki Olsson, 96 p. 😀
16. Sanna, 82 p.
17. Kersti, 77 p.
18. Tant Glad, 54 p.
19. Gunnel Moberg, 53 p.
20. Sussie, 48 p.

21. Gun Toresson, 38 p.
22. Gerd Lindblom, 37 p.
23. Anne, 28 p. 😀
24. Ninni, 19 p.
25. Ezter 17 p.
26. Annika Sohlin, 12 p.
27. Susan Johansson, 11 p.
28. Mickan, 10 p.
29. Susie på Stjärnarve, 9 p.
30. Minton, Katarina, 7 p.

32. Åsa H, 6 p.
33. Kerstin, 5 p.
34. Anna Andersson, Skåningen, Jennifer, Gunilla J, RosMarie, 4 p.
39. Pia Boman, 3 p.
40. Övriga 0 poäng.  😀

Missa inte att gå in på mina lekkompisars blogginlägg:
– Det är alltid de som står för underhållningen.
https://egopyret.blogspot.se/2016/08/bosses-lek-24.html?showComment=1472579686219#c5880548142820741194
https://lillafridhem.blogspot.se/2016/08/bosses-biblioteksuppgift.html?showComment=1472635179228#c1191618879056429984
http://enrosafluga.blogspot.se/2016/08/uppgift-24-i-bosses-tavling.html
https://znogge.wordpress.com/2016/09/01/dags-for/#respond
http://kicki-olsson-58.bloggo.nu/Bosses-lekuppgift-nr24/
https://tittelina.blogspot.se/2016/09/bosses-bloggtavling-om-bibliotek.html?showComment=1472750047342#c4095824764530023590
https://ankistankar.blogspot.se/2016/09/snabba-ryck-hos-bosse.html?showComment=1472751751868#c6651425138250021911
https://lma7.wordpress.com/2016/09/01/bosses-biblioteks-uppgift/comment-page-1/#comment-13207
http://eva49.bloggo.nu/Biblioteket-i-mitt-hjarta-1/#comments
http://gunwah.bloggo.nu/Pa-biblioteket/#comments
https://ystadtillabisko.wordpress.com/2016/09/02/bosses-tavling-biblioteket/comment-page-1/#comment-22
http://wiolettan.bloggplatsen.se/2016/09/02/11359136-en-mangsidig-tavling/
http://dammsamlare.blogg.se/2016/september/biblioteksmys-lek-med-kamera.html
http://akker.blogg.se/2016/september/att-leta-och-finna.html#comment
https://villaherbert.wordpress.com/2016/09/03/bosselek-24/comment-page-1/#comment-1070

 

 

Ta mig inte på fullaste allvar

Detta franska musikaliska äpple har blivit min favorit de sista månaderna. Det är ofta dyrt men alltid supergott.  😀

Här är annat läckert.

Andra gula läckerheter. Då har jag haft totalt fel när jag trott att jag är ensam hemma, när sanningen är 9001.

Visserligen har det varit riktigt varmt i Ystad den sista tiden, men har man en TURBO båt borde ägaren hålla sig i vattnet och vara rädd om lyktstolparna.

Däremot tycker jag det är förståndigt av Ystads kommun att skydda alla känsliga gröna ögon från solen.

Visst är det så att vi gärna vill sätta dit den skyldige? Men jag lovar att det hjälper inte att bli arg på alla. Däremot borde kommunen sätta på även fågelblöjor.  🙂

Självklart blir jag frestad när jag ser första bilen. Samtidigt vet jag att hon som jag älskar med gröna ögon inte uppskattade min hobby med att samla bilskyltar från 001 till 999 i rätt ordning. (Platespotting)

Jag kanske ska hota med att börja röka? Samtidigt blir det jobbigt när någon viktig person frågar och jag inser att jag måste vara ärlig.
”Hur gammal är du?”
”Jag är tjugosex + men min hy är femtiosju år.”

Jag höll mig i schack när jag stod i kön för att komma in på en konsert i onsdags kväll. Frestelsen att prova om det skulle börja tjuta om mig, avstod jag från med hänsyn till sällskapet. Jag får åka ensam till Simrishamn en dag i sommar och testa. I Ystad går det bra att komma in tyst och fin. Men jag har läst om andra bibliotek i Sverige som haft problem med oss söta med våra nya leksaker.

Det är inte mycket kvar av salvan. Mitt sätt att ta vår trappa har blivit betydligt säkrare sedan jag slingrar mig ner. Samtidigt är det pinsamt när folk med intensiv ormfobi blir skraja för lilla ofarliga mig. En del skriker. Andra flyr iväg när jag kommer emot dem eller byter snabbt sida på vägen. Är det en trång trottoar är det självklart en fördel att slippa dela. Okej! Det har hänt några gånger att jag väst och stuckit ut min kluvna tunga. Inte många gånger.

Ibland blir jag supertrött på den här jämställdheten mellan de två könen och håller med Robban Broberg till fullo.
Jag behövde verkligen göra det lilla och ryckte upp dörren så gångjärnen skramlade och en liten pudel höll för sina öron med framtassarna. Då sitter den ”bredaschlade tanten” och tror att hon har abonnerat den enda toalettstolen. Jag ser att hon håller på med att lösa ett korsord och har en lång rynka i pannan. Jag som under ytan är blyg som en viol får problem. Stora PROBLEM. Vad säger man?
”Ursäkta. Jag har också ett behov. Ett privat behov. Därför borde halva …”   😀