Nu är det min tur

”Har ni redan börjat med korsordstävlingen 2017? Varför sa ingen till mig? Jag fick ju vara med förra året. Har till och med en egen blå kategori till höger med mitt namn; Svante. Själv är jag färgblind. Istället låste dumma Bosse in mig i en monter med en massa jobbiga kryp. Måste varit för det där bildspelet och att jag tänkte sladdra till er om Facit i tävlingen.”

” Lite var det även för att Bosse tyckte att jag inte tryckte på rätt tangenter. Det fann ju för björnligen inga blå tangenter.”

”Sedan anklagade han mig för att jag fuskade i kortspel. Han är värre än min kompis Stefan Elefant. Det måste varit för tusen år sedan.”

Nu ska jag avslöja en sanning. Varje morgon var det jag som fick spruta brunfärg på de tre töntarna. Tacka vet jag att vara naturligt brun.” Brum Brum på dig”

Annonser

Inget bildspel idag

dsc_39630002

Hej!
Jag skulle bara kolla om det fanns något nytt bildspel om mig. Nähä. Trist. Det var länge sedan sist.
Trosa tyckte jag var lätt. För snickarbyxor fick inte plats. För det är sju bokstäver.
Jag tjuvkikade i Bosses facit för en stund sedan. Imorgon står det att … björnskit också. Nu kommer han i trappan. Jag vet vad han ska göra. Se på de där brudarna i Bachelor. Det hör jag på hans smygande steg.
Förr var han mycket roligare. Då brukade vi åka runt överallt och träffa…  Ni säger väl inget? Vi får ta det någon annan gång. Den här stolen fick Bosses mamma av sin pappa när hon fyllde 3 år. Då var det en annan färg. Jag minns Sofia. Det var hon som köpte mig på Björnhemmet. Då pratade hon om att jag skulle få träffa småbarn. Så himla liten var inte Bosse. Beror på vad man jämför med. Min pappa Sifvert var mycket större. En gång när vi bodde i Björnköping kom tyvärr en … bäst att sluta där. Jag vill inte gå på tarpapi eller vad det heter fler gånger. Tanten blev så rädd att hon hoppade ut från fönstret när jag bara skulle ge henne en björnkram. Tur hon hade kontoret på första våningen och landade i en bädd av nyponbuskar.
Tass på er.

Dunkers kulturhus, del ett

1

Det var hit vi styrde våra steg efter fikat på Fahlmans konditori i Helsingborg.
Dunkers kulturhus invigdes 2002. Fem år efter det att en arkitekttävling hade utlysts. Vann gjorde dansken Kim Utzon med temat ”Staden vid havet”. Kims pappa Jörn är ännu mer känd. Det var han som ritade operahuset i Sydney, Australien.
Är det någon som minns tennisbollar och gummistövlar från Tretorn? Jag minns det mycket väl från min uppväxt. Gummifabriken var Helsingborgs största arbetsplats och drevs av Henry Dunker. Han och hans fru Gerd fick inga barn. Gerda var genuint intresserad av kultur. Henry valde att donera hela sin förmögenhet till Helsingborg stad. Tack vare dessa pengar kunde Dunkers kulturhus byggas. 🙂

2

Det finns saker att titta på utanför också.

3

Dessa visade jag förra året. Då trodde vi att något nattsuddargäng hade vält kaninen.

4

Efter att ha betalt entré och hängt av oss var det dags för att besöka första utställningen.
Av Dunkers 16 000 kvadratmeter utgörs över 3 000 kvadratmeter av utställningsyta.

5

Det är fri entré till konstnären Karin Wibergs ”Moment – Ögonblick”. Hennes skulpturer är byster av lera som föreställer människor och djur.

6

Det var mäktigt och effektfullt i visningsrummet och sinnena fick stimulans. Läckert med kombinationen med bildspelet på väggen.

7

”Jag har alltid haft en fascination för urskogen, dess mystik, det genuina ursprunget, det farliga, okända, det vackra och ljuva. Vem möter man djupt där inne i den mörkaste skogen, när man känner att man inte är på sin vanliga trygga mark utan kliver vidare in i en ny och annan värld?”
Karin Wiberg

8

Vad händer utanför? Känner jag mig inte trygg här inne? Behöver jag fly? 🙂

9

Smart sätt att nå upp. Det skulle vi behövt i vår härliga lägenhet i Gamla Stan i Falkenberg.

10

Egentligen gick vi inte ut här utan fortsatte till nästa visning och till nästa visning. De kommer imorgon och på onsdag. 🙂
Först hade vi tänkt äta lunch på Dunkers men vi var inte så hungriga just då. Annars kunde vi suttit vid ett fönsterbord en våning upp och tittat ut mot Helsingör. Istället hamnade vi ju på restaurangen ”Hos Bo” som var riktigt bra.

DSC_40900050