Småsaker från bloggaren

De som följt min blogg har förstått att jag är allergisk mot reklamavbrott som hackar sönder filmer eller bidrar till att dramatik i idrottssammanhang går förlorat för att spelarna och åkarna inte tar dryckespaus under reklamen.  😦
Jag vet och informeras ofta av kommentatorer och text om att det går att betala för att slippa reklam. Hallå. Det gör det ännu dummare. Företag betalar miljontals kronor för att de ska pumpa in köptankar i våra ömtåliga hjärnor. Ska då samma mediaföretag som får betalt göra reklam för att jag/tittaren ska betala för att slippa … 😦

Däremot gillar jag att upptäcka småsaker i vardagen som jag missat för att jag inte läser ordentligt. Enkel men träffbar text som fick mig att le.  🙂

dsc_00070088

Annars läser jag mycket i andra sammanhang. I förra boken stannade jag till och funderade på två saker i texten. Det första förstod jag av fortsättningen. Det andra var jag inte säker på. Gissade på starkdryck av något slag. Vilket visade sig rätt. Sup. (Google)

1. Tittar i november.
2. Hon måste ha en tår på tand.

Det är svår att se om hon ser på en eller ej. (Fortsättning på ettan) Skelar är naturligtvis svaret men jag blev nyfiken på uttrycket som jag aldrig hört tals om och undrade vad liknelsen kommer ifrån. Det enda jag kom på var att höstmånaden är månad nummer elva och jag drog en parallell till vad bilskolläraren lärde ut FÖRR. Håll i ratten ”Tio i två” (Numera kvart i tre). Om november är elva på urverket … ?
Vad kul det är att lära sig nya saker. 😀

 

Avslutar med några ord från Carl-Gustaf Lindstedt som jag precis hittade i ett block.

” När man är så trött att varenda ben i kroppen värker. Ska man vara glad att man inte är abborre.”

Annonser

Yxornas häll

Bild ett

Sista dagarna har jag nästan fått nypa mig i armen. Just idag för ett år sedan skojade jag med en granne och sa ”god jul“ till honom. Det hade kommit ett rejält busväder och varit snöstorm på natten. Idag behövdes ingen snöskottning. I helgen tog vi årets första riktiga ”vår-roadtrip” ut till Österlen. Extra roligt var att familjen var intakt, men tjejerna ville inte vara med på några bloggbilder. Det är inte bloggen de är emot utan att synas över hela världen när som helst. Det har varit mycket prat om det på föreläsningarna i skolan på sista tiden. Tur att jag fått tillstånd till lördagens inlägg. 😉

Variation förnöjer. Eftersom vi har en lågstadiefröken i familjen blev det en tur till ”Yxornas häll”, som ligger mellan Simrishamn och Brantevik. Det är en av de mest kända hällristningarna i Skåne och en av de äldsta. Den härstammar från äldre bronsåldern, ca 3 500 år sedan.

photo5Lika gammalt var inte det vi beställde till fikat och fågeln lät bli våra godsaker.

photo4  Den satt helt stilla. Såg ut som en död träfågel. 🙂DSC007510016

Sist gjorde jag reklam för Olof Viktors. Backagårdens café och växthus tycker vi är i samma höga klass. Min morotskaka vann över den jag åt sist på Olof Viktors. Nyttigare och godare med de stora mumsiga nötbitarna. Caféet öppnade säsongen den 1 mars. Redan var det behagligt varmt i växthuset. Helst där jag satt med solen mot mig. Minns i höstas när jag och Lizette skojade med Solveig som gått iväg till toaletten. När Solveig kom tillbaks började jag viska till henne med en förskräckt min. Berättade att jag skämdes över Lizette som satt och åt från en stor klase blålila vindruvor. Jag kunde inte fatta att hon vågade knycka en klase från vinrankorna som slingrade sig runt borden. ”Tänk om någon sett det. Har vi inte uppfostrat våra barn till att…” Lizette var neutral och åt vidare. Sedan såg antagligen Solveig Jennifers blick och förstod att så illa var det inte med lillasyster. Under tiden Solveig var iväg kom nämligen en dam som jobbade där och la druvorna på vårt bord.

photo2

photo3

Det känns som om vårbruket spårat ur. Kan bonden ha fått solsting? Jag gissar på att han drömmer om alla brev han ska få från Linda  i ”Bonde söker fru” och därför hamnade traktorn på bänken istället för på åkern.

DSC007550020

Varför kom jag akut att tänka på att motionera bort det jag just fikat?

DSC007560021

”Du där! Vet du var Hammars backar ligger? Nu har du väl ändå fått halsduken fel? Vi har precis varit där inne och fikat och tittat på fina saker i butikerna.”  ”Solveig! Såg du vad brun han redan var? Varför fick du så bråttom till bilen?”

DSC007590024Måste ha varit rekord för Jennifer när det gäller att övningsköra. Jag tycker att hon gjort rejäla framsteg och förstår inte varför hennes bilskollärare har drabbats av magsår och hela tiden byter bort just hennes lektioner. 🙂 Under flera av milen höll hon till höger på vägen. Genvägen över klitterna i Sandhammaren ruskade om både bil och passagerare. Blev inte riktigt klok på varför hon ville tävla med katamaranen som gick till Bornholm. Ibland kan det vara en fördel att inte fråga för många söndagsfrågor och som tur var hade jag med danska pengar och det är ingen manetsäsong ännu. 🙂 Ser man bara problemen från den ljusa sidan blir det mesta bra. Annars får man vänta på rätt vindar.

photo6
Hammars backar. Här har vi varit några gånger. Ligger ganska nära Kabusa skjutfält. Vi läste på anslagstavlan att man skulle hålla sig undan vissa övningsdagar i nästa vecka.

DSC007680033

Vad roligt att se allt spring som fanns i tjejerna. Det smittade nästan av sig till oss lite äldre. Backen känns i benen både upp och ner. Annars var det mycket dis häruppe. Nästa gång kommer jag att köra av strandvägen inne i Hammar istället. Jag såg på en karta på anslagstavlan att det var möjligt att nå fram riktigt långt på en slingrande grusväg. Tänk att välja en lite varmare klar dag med en fikakorg. Vilka öppna vyer mot Östersjön och inåt landet. Fortfarande har vi kvar att bevittna solnedgången vid Ale Stenar. I sommar kanske det blir av.

Se upp ni som rullar på Österlen till våren!

DSCN8228

Ibland kan det vara fördel att informera några månader i förväg. Framåt vårkanten får ni skylla er själva om ni är ute och kör bil på vackra Österlen. Ni gör det på egen risk. För jag är inte helt säker på att jag är lämplig som handledare i den där Volvon som skumpar fram på de kurviga landsvägarna. Det är många saker att tänka på. Med åren får man sina vanor och ovanor bakom ratten… Vi ska börja lätt har jag bestämt mig för. Första lektionen: Välja rätt nyckel. Andra lektionen: Repetera och spä på med det nya, starta och stänga av motorn. Jag tror jag gör det på mitt vis. När Jennifer vet hur nyckeln ser ut kör jag fågel-fisk-mitt emellan några veckor. Mjukstartar. Viktigt att hon inte spänner sig. Får spärrar. Eller sträcker sig på något dumt ställe. Jag lovar att inte lägga nyckeln i takrännan. När Jennifer hittar nyckeln får hon smaka på några Ahlgrens bilar så hon känner att atmosfären är gemytlig.
Om jag skulle be min husläkare att skriva ut något lugnande som jag kan knapra på när vi kommer till lektion tre. Då jag pedagogiskt ska berätta om tre pedaler och endast två fötter. Tur att det inte är tvärtom. 🙂

Förra söndagen var vi på kurs. Introduktionskurs för handledare och elev. I tre timmar grillades vi av en mycket sympatisk och duktig trafikledare som varvade roliga och tänkvärda anekdoter med bilder på väggen. Tiden rusade iväg. Mycket var repetition för mig och Solveig, men miljökörningen var ny för oss. Trodde mer det var ett gott råd, inte att man kunde bli kuggad för att man inte gjorde exakt rätt vid nerväxlingar och uppväxlingar. Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot våra lektioner. Måste få dela med mig av två roliga sannhistorier som den äldre och erfarne Stig berättade för oss i den varma lektionssalen:

FÖRSTA: Till en introduktionskurs kom Tobias med två blivande handledare. Hans pappa och farmor som var 84 år. En tid därefter skrev Tobias in sig på körskolan. Efter den hoppiga första lektionen frågade bilskollärare Stig om Tobias tränat mycket hemma.
”Jag har tränat jättemycket liksom.”
”Var då någonstans?”
”Överallt på Österlen. I stan. På landsvägar. Typ.”
”På motorvägen också?”
”Ja då liksom.”
”Med pappa eller farmor?”
”Mest med farmor. Hon har mest tid.”
Stig ringde upp farmor och fick bekräftat att hon varit med på flera bilturer. Han berättade om att Tobias hade vissa baskunskapsbrister och undrade om hon själv körde bil ofta.
”Nä. Jag slutade när de la om till högertrafik i Sverige.”

Tobias andra lektion var en nagelbitare även för den erfarne Stig. Tobias delade frikostigt med sig om information om hans övningskörning med farmor. Även om episoden när det gick åt skogen mitt inne i centrum. Han hade råkat köra upp över gångbanan och fått tvärstopp.
Nytt samtal till farmor. Stig tog upp ämnet att det hade blivit problem under övningskörningen.
”Det ordnade sig. En snäll busschaufför gick ur bussen och trixade ut bilen på vägen igen. De är så hjälpsamma i Ystad.”
”Tant tänkte inte på att dra i handbromsen innan Tobias körde upp på trottoaren?”
Det var tyst några sekunder innan följande kröp fram.
”Ah… det är så att Tobias skäms lite för mig. Så jag sitter i baksätet där jag inte syns så mycket när han är ute och tränar.”

ANDRA: En kille körde upp för körkort i Ystad. När han kom fram till ett ställe på landsvägen där en bevakad järnvägsövergång fanns gjorde han fel. Grabben tittade bara åt vänster. Inspektören berättade om detta när de kört färdigt.
”Du körde jättebra men kan inte få lappen. Varför tittade du bara åt vänster vid järnvägsövergången?”
”Det fanns ju bara ett spår. Varför skulle jag typ titta höger?”
Samma kille fick köra upp en andra gång inför en ny inspektör som visste om den förra episoden. Inspektören såg till att färden nådde samma ställe även under denna andra uppkörning. Denna gång blev killen nervös, motorn dog mitt på spåret när han tittade vänster och höger. Sedan kunde han inte köra iväg eftersom han av misstag lagt i treans växel. Pling, pling. Killen kämpade på medan bommarna höll på att gå ner. Pling pling. Inspektören fick snabbt ta hjälp av sina fotpedaler för att få bilen från spåret och förbi bommarna innan det var försent.

Tillägg: Killen spårade inte ut på tredje försöket utan fick sitt efterlängtade körkort.
Klicka en gång till på bilden om ni vill se bättre.