Tävling – Bild FYRA

D

Vad är en mjuk kudde mot att ta det piano? Vad lätt ett barn har att somna överallt när energin är slut.

Tävlingsregler stod efter Bild ETT. Jag tjuvstartade med detta inlägg, trots att det är två timmar kvar tills det är måndag. Klockradion är satt. Jag tänkte äta frukost framför skidskyttetävlingen, som blev framflyttad idag på grund av dimman. (Hoppas Björn Ferry och Fredrik Lindström är morgonpigga.) Sedan ska vi på vårt sista utvecklingssamtal på högstadiet… om vi inte börjar på en ny kull. 😉
Önskar dig en fin vecka åtta.

En enda chans

Ibland får man bara en chans att välja rätt replik. Ganska läbbigt när man tänker efter.

Posten var sen i onsdags. Det var inte förrän det drog ihop sig till fika som jag såg brevbäraren. Jag hämtade vår tjocka bunt och ropade att fikat var klart. Snart satt vi där hela familjen. Jag och mina tre damer. Familjestund. Myspys. Ändå kändes det som om bara min kropp var där. Jag själv kände mig utanför. Som en katt bland hermelinerna. Det bläddrades febrilt i de nya tjocka katalogerna. Repliker om fult, mode, storlekar och färger studsade runt kaffekopparna och sötsakerna. Ingen hade tid med mig och min nytttiga smörgås med grönsaker på.
”Vet ni om att Kikkan Rendall fyllde 30 år på självaste nyårsafton?”
”Är hon modell pappa?”
”Kunde hon lätt varit. Vet ni vem som ligger sjua efter tre etapper i Tour de Ski?”
”Gunde Svan.” ”Tomas Wassberg.” ”Björn Ferry.”
Jag hade haft mer behållning av att prata med väggen eller bananflugorna.

På kvällen befann jag mig tillsammans med Solveig i badrummet. Någon trängde sig lite fult fram till spegeln så att jag inte hann lämna några spår efter min tandborstning på spegeln.
”Nu är man bara gammal, ful, fet och finnig”, sa Solveig som säkert hade tankarna på sin födelsdag om några dagar.
”Du är väl inte finnig?”
Min replik var spontan, blandad med en portion av ironi, bus, sanning och några kryddor till.
”Vad sa du? Det där var inte rätt replik.”
”Stämmer det inte?”
”Det var väl inte den repliken jag ville höra, dummer.”
”De andra sakerna vet väl både du och jag att de inte är sanna. Var det inte 26 du ska fylla?”
”Försök inte att rätta till det nu. Har du ringt och grattat Kikkan, eller har hon också blogg?”
”Hörde du det i allt bläddrande?”

Vi ensamma och stackars män har det inte alltid lätt. Mina tankar gled över till storyn om mannen som fick två slipsar av sin svärmor i julklapp. När han kom hem till henne nästa gång var han smart nog att ta på sig en av dem.
”Och vad var det för fel på den andra?” sa svärmor redan i dörren.

Frågor från kvinnligt håll

Vad är nytt

Vi hade precis ätit färdigt lunchen i lördags. Vi var tre hemma. Jennifer var på stan. Jag skulle resa på mig för att fixa efterrätten. Då kom frågan. Jag har hört den några gånger genom åren.
”Vad är det som är nytt?”
Den där leken blir jag alltid lite nervös av. Orsaken är att jag har så dålig statistik. Brukar inte fixa 1av3 ens. Hade det stått en ny BMW på garageinfarten hade det varit solklart. En metod jag brukar ta till är klassikern med att möta en fråga med en fråga.
”Va?”
Den fungerar inte längre. Bättre att titta sig omkring. Allra bäst för klimatets skull är att starta med en granskning av ett styck fru. Näsan är på plats. Nya kläder? Kan det vara en ny frisyr? Nä. Hon har varit hemma hela förmiddagen. En snabbtitt i köket. Denna gång klarade jag det på första försöket.
”Snygga julgardiner.”
”Duktigt. Och du kom på det helt själv.”
Egentligen är jag en person som tycker om när man gör det mysigt omkring sig. Ändå har jag svårt för att se förändringar som jag inte gjort själv. Mina egna bidrag brukar jag än så länge komma ihåg. 🙂
Jennifer hann bara komma in i hallen.
”Snygga gardiner mamma. Såg typ jättehäftigt ut från gatan.”
”Tack min älskade dotter”, sa Solveig på det där speciella sättet som fick Jennifer att vakna till.
”Pappa. Vad har du nu gjort för dumt? Säg inget. Jag vill inte höra.”
Finns det någon manlig bloggläsare som kan stötta mig? Som vet hur det känns. En del av er kvinnor muttrar säkert, spottar ur er någon ironisk kommentar om oss män som om ni inte tror att jag hör den. Jag hör jättebra. Precis så mycket som jag vill höra. Jag har ett bloggprogram som är hemligt där jag även ser er. Tillverkat i en liten italiensk by av en äldre kvinna som kom på det av misstag när hon egentligen skulle göra en mustig gryta av spindelnät och ändarna på frigående morötter som korsats med blyga violer. Var kom den långa svammelmeningen ifrån? 😉
Tillbaks till tråden. Jag är likadan. När jag gjort något som jag är nöjd med vill jag också likt ett barn få uppmärksamhet. Helst beröm. Någon kram. Ett bevis på att man duger. Vem vill inte det?
Det har hänt att det gått flera dagar innan frågan kommit. När Solveig inte kunnat låta bli. Nu med fler ord i meningen. Jag kan också skönja något syrligt i röstläget. Ofta har jag sett det nya efter ett par dagar när jag snubblat över det. I smyg njutit över förbättringen. Då har jag ibland låtit bli att säga något för att testa hur många dagar det ska gå innan min älskade fru inte kan hålla sig från att fråga.
Denna gång tog hon mig med storm. Satte sig grensle över mig på soffan mitt i ett livsviktigt skott från Björn Ferrys bössa.
”Vad är det som är nytt sedan i måndags? Du har bara en chans. Vårda den.”
”Vilken måndag? Aj! Inte nypa där. Jag ringer MRIS. (Männens rätt i samhället)