Innanför ruinerna

 

1

Ofta brukar vi välja att starta vid Österport när vi ska besöka den coola Innerstaden i Visby. Just den porten känns som hemma på något vis.

2

Den idylliska sagostaden är rejält kuperad på vissa ställen. Därför uppskattade jag att i uppförsbackarna rida på Fabian. 🙂

3

Men det klassiska affärsströget från Södertorg längs med Adelsgatan är relativt platt hela vägen.

4

När Solveig gick på klädesäventyr passade jag på att skaffa egna kontakter. Jag måste erkänna att guteborna är ganska fåordiga. Min charm gick inte hem. Har jag blivit för ringrostig? 🙂

5

Fårskalle stämmer kanske på mig.

6

Trist att jag inte hade med egen stol och några ”Mina fotsteg i ditt hjärta” och ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Sveriges manlige boksigneringskung från lilla Laholm är en gemytlig ”Nalle”.

7

8

Detta ska visst vara Visby innerstads mest fotograferade gata – Fiskargränd. Sorgligt att torkan varit tuff. Annars kunde bilden hamnat som en Header på min blogg eller Facebook om rosorna blommat för fullt.

9

Sankta Katarina vid Stora Torget. Leka gömme inne där en natt kunde varit en utmärkt blogglek. 😉

10

Efter några timmar berättade Libra för mig med hjälp av siffror och en pil rakt ner, att det var dags att tanka för diabetes ett grabben.

Som vanligt fixar ett wienerbröd att hålla ett jämnt och bra blodsocker i schack. Bra även efter utflykten. Vad igenkorkade blodkärl tycker om saken är en annan femma. Jag gör detta knep bara en handfull gånger på ett år.

11

Ändå kände jag mig iakttagen från ovan.
12

Och från marken. Vilka långa svansar katter har i innerstaden. För inte tala om hur låååånga ben befolkningen har.

16

Har det att göra med att ben blir starka av uppförsbackar och kullersten? 🙂

13

Jag kommer aldrig att glömma när vi just var på väg in i den välsorterade te/kaffebutiken och Jennifer ringde. Hon berättade att hon kommit in som reserv i Uppsala och skulle ägna kvällen åt att fundera på om hon skulle behålla sin plats på Lunds Universitet och läsa om miljö eller … Hon kom rätt snabbt fram till att hon skulle ångra sig resten av livet om hon inte tog chansen. Nästan femtonhundra sökande till 60 platser.

14

Jag hade gärna lyssnat och sett på Melissa Horn som skulle uppträda i S:t Nicolaus samma kväll. Det kunde blivit en magisk afton. ❤

15

Cirka 2000 personer bor året om i Visby Innerstad. I hela den idylliska småstaden bor 25 000 personer året runt. I detta huset skulle jag kunna tänka mig att bo.

17

18

Lysande idé. Någon måste dock laga punkan snart. Undra om fler kommuner i vårt land kommer eller har tagit efter?

19

Vi tog en skön ”siesta” vid S:t Hans ruin innan vi var redo för den tuffa Trappgränd. Jag vågade inte gå in på Lejongränd och Elefantgränd. Istället klappade och tackade jag fåret Fabian för hjälpen och sällskapet. 🙂

20

Det finns numera tjugosju torn (från början var det tjugonio). Detta är det mäktiga och fruktade Kajsartornet som fungerat som fängelse.
Tacka vet jag Kärleksporten. Gissa vad vi gjorde där? Undra hur många miljoner kyssar som bytts där? Hur många har varit hemliga? Farliga?

21

Vi tog Kajsarporten ut till nya äventyr utanför Visby 3,44 km långa ringmur.

Du ska vara glad att du slipper se alla bilder som jag/vi tog. 🙂 Jag älskar både Gotland och Visby innerstad. Det är kittlande med all historia som jag kan fundera på när jag flanerar på kullerstenen i trånga gränder. Betraktar kyrkoruiner. En skön mix av mysiga små butiker och café eller matställe runt varje hörn. Det är svårt att se sig mätt. Vill jag byta position är det bara att glida in i Botaniska trädgården eller besöka Almedalen utanför bibblan, som vi gjorde några gånger när vi tankade över bilder från kameran till externminnet.
Strandpromenaden från Kruttornet till Snäck, där vi såg solnedgången var mums. ❤
Jag rekommenderar Gotland och Österlen till alla som orkar lyssna. Nu dags för fika. Ska jag välja altanen eller balkongen?

 

Tre hårda paket från bibblan

Gurun i PomonadalenDe hatiskaI mullbärsträdets skugga

Jag startade med Mikael Bergstrands tredje bok om Göran Borg och hans härlige indiske vän Jogi, eftersom det bara är ett fjortondagslån. Första boken ”Delhis vackraste händer” från 2011 tog mig med storm och jag gav högsta betyg. Därför är det alltid svårt med uppföljaren av en succé. Andra boken ”Dimma över Darjeeling” var också läsbar, men mina förväntningar var skyhöga och mina skratt under läsningen färre. Det ska bli spännande att få uppleva dramatik på nära håll då Mr Gora och Jogi drar till Österlen och en plats med namnet Pomonadalen. Undra om jag känner igen platser trots eventuella fiktiva namn? Men först ska det bli ett stort bröllop i Indien. Jag skulle aldrig vågat ha Jogis mamma till svärmor… 🙂

Björn Hellbergs förra bok föll mig inte i smaken. Den fick en mycket svag trea i betyg. Jag hoppas han ryckt upp sig i ”De hatiska”. Annars finns det en risk att han tappat mig som läsare, så länge som han håller till på ostkusten. Mitt tålamod med hans uppstyltade dialoger och torra humor är betydligt större när han vistas i mina gamla kvarter i Laholm med omnejd.

Egentligen borde jag läsa om ”Juryn” eftersom John Grishams senaste bok är en fristående fortsättning på hans hyllade roman från 1994, men jag har inte ork och tid. Jag tycker Grisham är en mycket skicklig författare inom denna populära genre och med en väldigt hög lägstanivå. Det är inte ofta hans svenska titlar innehåller så många ord som tre. Det har bara hänt två gånger tidigare. ”Det målade huset” och ”Den oskyldiga mannen”. Många av titlarna har bara ett ord. (17 st) Vilken är den bästa Grisham bok du läst? Eller tillhör du inte hans fanclub? I så fall tycker jag du ska prova ”Delhis vackraste händer” istället. Skrattar du inte där har troligtvis inte du och jag samma humor.
Humor är individuell, vilket är berikande. Jag och Lizette skrattade åt ”Pang i bygget” medan Solveig och hennes grönögda dotter inte klarade av den sortens humor när John Cleese överdrev. Då kröp det i dem. Jag tror att Jennifer skulle skratta mer nu än då. Solveig älskade att lyssna på mig i smyg när hon hörde mig skratta. Jag skrattade gott varje gång trots att jag sett avsnitten så många gånger förut. Orsaken stavades utbrändhet. Skratt förlänger livet enligt vissa experter. Men jag skulle aldrig komma på tanken att gå på en skrattkurs för att locka fram onaturligt skratt. Så lätt lurar man inte min kropp och knopp. Envishet är bara förnamnet. 🙂

 

November – Läsmånaden nummer ett för mig

Anna Jansson Jojo Moyes Robinson Björn Hellberg

Coben

Fyra deckarförfattare, men bara tre deckare på mitt nattygsbord. Hur går det ihop? Kan det vara så enkelt som att Björn Hellberg har hoppat av spåret och börjat skriva en pedagogisk bok om blyghet? Eller har Peter Robinson satsat på en politisk bana? Sanningen vet säkert några av er. Har någon läst Anna Janssons trendbrott där hon lämnat Maria Wern, men stannat kvar på min favoritö Gotland? Jag noterade att en trevlig bloggerska lovhyllade ”Livet efter dig”. Solveig började läsa boken på bussen och fastnade direkt för den gripande handlingen.

 

Björn Hellberg januari

Dagens första fråga utan pris. Framför vilken av dessa fem författares bostäder står våra döttrar poserade? En bild som blev månadsbild på en almanacka ett år.

Vilken av dessa fem böcker skulle du ha läst först? Vilken hade du inte läst?

För mig är det julafton att läsa böcker på hösten.
Jag önskar alla bloggläsare en fin vecka.

En av två

Ibland är det inte så svårt. Ofta behöver man inte singla slant. Så länge valet bara står mellan två saker.

DSCN94380037

Här är det busenkelt för mig. Kaffe Latten är min. Det där ynkliga lilla starka italienska hinner inte komma ner i halsen… jag skulle inte ens hinna tänka hela ordet Espresso förrän det blir Finito i koppen. Den är för Solveigs gom.

DSCN6606

Låt mig fundera två sekunder. Ska jag ta denna tallrik eller…

DSCN6607

… vad svårt det kan vara…när andra ser på;)

DSCN94850001

Måste erkänna att jag tycker det är kul att ha fel. Här var jag övertygad om att blåbär skulle vinna. Helst med tanke på att jag inte tycker att man ska blanda kakor och glass. Fel, fel, fel. Inte ens Bamse hade gillat blåbärsglassen. Däremot var den högra burken helt okej utan att glänsa.

Efter tre spänningsromaner; Jussi Adler-Olsen, Björn Hellberg och sist Peter Robinson får jag sticka mellan med något lättsammare och ”omordigt”. Vilken läsupplevelseresa jag gjorde mellan Adler-Olsen och Björn Hellberg. Vem tror ni vann med hästlängder? Vem slängde ihop ett slut som var snopet och verkade hopsnickrat för att det var en tennismatch på burken om femtiotvå minuter? Vem gjorde som vanligt? Avslutade med en grand final som hette duga? Svaret doftar danskt lång väg…

 

DSCN95960003

Sista valet är också lätt med viss hjälp från fru. Solveig har inte tid att läsa denna intensiva höst. Det är svårt för henne att hitta en lucka med tanke på heltidsjobb, studier på högskolan, tre böcker som ska släppas på ett bokförlag, lektörsjobbet på BTJ och en familj som gärna vill umgås ibland så vi inte glömmer bort varandra. Sorgligt med tanke på hur mycket hon älskar en bra bok. Eftersom hon blev sjuk och hamnade i sängen i förra veckan kunde en skönlitteraturbok ändå glida med. Hon trodde inte att Kockskolan skulle passa mig. Däremot tänker jag följa med Jenny och hennes tre väninnor när de tar tåget till Ystad för att åka på cykelsemester. Augustiresan är en roman om kärlek, vänskap och de hemligheter vi bär på. En både varm och omskakande berättelse om vikten av att våga visa hela sitt jag för dem man älskar. Hoppas boken lever upp till de tänkvärda baksidesorden. Annars hoppar jag in bland de hemska böckerna igen. Jag läste Sommarhuset 2011 och Lyckostigen 2012 av Anna Fredriksson med ganska stor behållning. Bäst tyckte jag om den förstnämnda. En resa till Ystad och Österlen känns både hemma och spännande. Tänk om det blir ett sammanträffande. Jenny och hennes tre väninnor cyklar förbi mitt fönster…nä… den gubben går jag inte på. Detta har redan hänt innan det blev bok. Jag är från Halmstad och kan skilja på dikt och verklighet 😉

Detta kommer inte att spåra ut

Det här kommer att bli superkul. Ingen chans att det kommer att spåra ur. SVT har verkligen satt ribban högt. Då syftar jag inte bara på att den före detta höjdhopparen Stefan Holm är tillbaka.
Klassiska par tävlar i långköraren ”På spåret”. Det handlar om mästarmöten. Alla har vunnit tävlingen. En del flera gånger. Orsaken till initiativet är att det i år är 25 år sedan första programmet sändes.
Teamet bakom serien har frågat alla levande mästare från de tio senaste åren och de allra flesta har tackat ja. Två som tackade nej till att tävla var radarparet Ingvar & Björn. Paret har ju heller aldrig vunnit tävlingen – bara många tittares hjärtan genom åren. 🙂

Här har ni de tävlande. Idel kända namn:

  • Erik & Martina Haag (regerande mästare)
  • Lennart ”Hoa Hoa” Dahlgren & Cecilia Hagen
  • Tommy Engstrand & Carina Lidbom
  • Caroline af Ugglas & Göran Hägg
  • Dick Harrison & Ellinor Persson
  • Johanna Koljonen & Marcus Birro
  • Lotta Bromé & Carl-Jan Granqvist
  • Stefan Holm & Katarina Mazetti
  • Jessika Gedin & Hans Rosenfeldt

Vilket par är Era favoriter?
Fredagen den 23 november är startdag. Reklamfritt.
Vid de viktiga spakarna sitter Kristian Luuk och Fredrik Lindström. (inte han med bössa på ryggen utan ordkonstnären)