Kändes som en vårdag

Jag städade bostaden i torsdags. Igår efter lunch, när jag satt och väntade på Solveig, tröttnade solen på att inte få stå i centrum. Efter nästan två veckors gråhet och regn bestämde sig den gula lampan för att göra ett finbesök. Då gjorde det inget att det upplevdes i vardagsrumsluften, som om jag inte hade städat, på grund av det starka ljuset som letade sig in i varje vrå.

Vi parkerade bilen vid hamnen. Höll andan när vi passerade en stank från en slamsugningsbil, innan vi lämnade in de lästa böckerna på bibblan för att få lättare promenadbagage.
Överallt såg vi soltörstiga människor som njöt av det som kändes som en vårdag. Själva kände vi oss nyförälskade och som vi var iväg på en weekendresa till Visby. ❤ Runt Almedalen strosade personer i alla åldrar. Men det var fler gräsänder och måsar än tvåfotade individer. Orsaken var några småbarn som matade fåglarna. För första gången var vi framme vid bänkarna som stod på rad framför scenen. På bänkryggarna stod många välkända politikernamn från alla tider. Sorgligt att läsa namnet Anna Lindh på en namnplatta. Såg att statyn var tillägnad Olof Palme. Får göra ett bloggreportage om det i framtiden. Hela tiden upptäcker jag nya intressanta saker.

Fotot taget med Solveigs mobilkamera.
 Det är en rejäl bit uppförsbacke det hållet på Hästgatan. (Gatan till vänster som fortsätter slingrande en bra bit till höger) Spontant bestämde vi oss för att prova ett nytt fikaställe. Jag hade läst på en sajt att KA:Feit (gutemål?) var utsett till ett av Visbys tio bästa fikaställe. Vi gillade det. 🙂 En annan gång tar jag med kameran och frågar om jag får ta kort. Jag är förtjust i detaljer i inredning. Även när de piffar till toaletten med små medel.
Sedan var det nerförsbacke till bibblan. Tur jag hade broms på benen så jag inte hamnade på Öland. 😉
Betyg på de lästa böckerna. Första gången Peter May inte får en femma av mig. lite sorgligt. Skälet skulle jag kunna hålla en föreläsning om eller skriva en avhandling om. Under minst 200 sidor höll han sin vanliga höga klass. Naturbeskrivningar på de karga öarna är hans hemmaplan. Där har han få ”övermänkvinnor” bland skrivande författare.

3/5

 

 

5/5

 

Ska bli spännande att läsa hur Håkan Nesser löst det när han sammanfört Van Veeteren med Gunnar Barbarotti i sin senaste tjocka bok.

Det finns många åsikter om Björn Ranelid. Sex ord vill jag skriva: Han är de små människornas röst.  ❤ Själv har Björn svårt att säga/skriva bara sex ord. 🙂 Jag önskar dig en fin lördag.

Annonser

Jakten på en telefonkiosk

Hemma tillverkas det ofta olika smoothie med den där ”leksaksmaskinen” de har. Helst på sommaren. En av våra döttrar älskar att experimentera med olika ingredienser.
Inte hade jag en aning om de upplevelser som skulle träffa mig redan efter en proteindrink. Det var som att komma på besök på zoo.
Proteindrink

Visst har jag sett rosa elefanter tidigare i mitt liv.

Rosa elefant

Men efter två stycken mangosmoothie såg jag plötsligt fem stycken blå …

Blå elefanter

Vad lätt det är att bli smoothieberonde. När jag svept tre drinkar började fyra stycken chi… nu börjar jag visst sluddra på bokstäverna. Skärp dig Bosse. Fyra stycken giraffer sjunga Franslåten i olika stämmor. ”If I were sorry.”

DSC_39960023

En väckarklocka började ringa i mitt huvud. Bäst jag letar upp en telefonkiosk och ringer till Solveig som har min mobil med på några intervjuer i Malmö, för hon ville ha både hängslen och livrem. Ska jag ta en till smooooothie eller ringa först? Vad svårt det är att hitta telefonkiosker. En vanlig kiosk hittade jag snabbt. Får jag poäng för den LekBosse? Det är kanske lättare att hitta dinosaurier? (inte värt att jag tittar i spegeln)  😉
Det var inte förrän jag lyfte näsan… otroligt fiffigt … om man lyfter näsan följer både blicken och ögonen med. Ungefär som ett Björn Ranelid ”Mirakel”. Vips hittade jag en telefonkiosk i Ystad. Bara man tänker uppåt väggarna går allt bra i livet. Vänta lite. Jag som är lite höjdrädd som Örjan. Nä. Nu får jag inte vara en fegis. Om jag använder mig av taktiken att inte titta neråt kommer det att gå bra. Tror du inte det? 😉 Annars får jag leta upp en påskkvast.  😀
Ringa rättvist

Ps. vilken kick. Jag behövde verkligen bli hög som en giraff. 🙂

Trevlig pratstund med en kändis

”Det gamla fiskeläget Brantevik går mot strömmen. När kommunen lägger ner sina bibliotek öppnar författaren och journalisten Bertil Torekull ett nytt i byn. Idag invigs den nya bibblan av Björn Ranelid.”
Jag läste artikeln i Ystads Allehanda och fick en idé förra söndagen. Varför inte ta en trevlig biltur ut på Österlen med fru, fikakorg och en hård present av papper? Efter en mellanlandning i Skillinge åkte vi en halvmil norr ut. Vad spännande. Spikade vi platsen direkt?

Ett

Kan det stämma? Kan man lita på något om man sätter sig ner en stund?

Två

Vi hade kommit rätt. Idén kommer från USA där ”Little free libraries” är vanliga. ”Take a book, give a book”. Jag läste på en blogg att det även finns i min gamla hemstad Hjo.

Tre

Jag kör bara med det sistnämnda. Givmild som jag är en vacker söndag. 🙂

DSC_15330015

Eftersom jag kände igen personen som satt innanför det låga planket, kunde jag inte låta bli att fråga om det var okej att jag tog ett kort på honom.
Bertil Torekull trodde först att jag var en fotograf från en tidning. Men eftersom jag inte satt kvar på bänken, sa jag sanningen och skälet till att jag åkt dit. 😉 Snabbt kom han runt hörnet och hade tagit på sig sin häftiga hatt. Sedan pratade han en god stund med mig och Solveig om allt möjligt. En mycket intressant man, som dessutom var nyfiken på oss och våra liv.

Fyra

Det är fint i Brantevik även om jag har ett sorgligt och dyrt privat minne från platsen, ett minne som nyss firat ett år. Jag vill inte prata om det. 😉

Fem

När jag vände på ryggen såg jag denna scen. Hoppas att kvinnan valde rätt bok… eller tog hon en vanlig Björn Ranelid-bok? 🙂

Sex

Fotnot: Bertil Torekull är född 1931 i Ronneby. Han har haft många stora poster i sin långa yrkeskarriär. Några av dessa var chefredaktör för Vecko-Revyn, Veckans affärer, Dagens Industri. Östgöta Correspondenten samt Svenska Dagbladet.

Bertil har även varit utlandskorrespondent för Bonniers i både USA och i Frankrike. Själv har jag flera gånger läst hans intressanta kolumnistinlägg i Ystads Allehanda. Har förstått att han är en ytterst intressant samhällsdebattör och föreläsare.

Torekull kandiderar i valet 2014 till EU-parlamentet för Miljöpartiet de Gröna.

Han har i år släppt boken ”Att dansa med vargar – en bok om relationen mellan slaven och slavägaren”. Bertil skriver om och porträtterar fyra riktiga ”vargar” – Abbe Bonnier jr, Peter Wallenberg, Jacob Palmstierna och Ingvar Kamprad.

 

En intensiv vecka

DSC_16130012

I takt med att temperaturen ökade drog vi upp tempot för manusarbetet denna veckan. Det var inte lätt att hitta en skuggig plats. Ett tag satt vi så nära vår häck vi kunde komma. Inomhus var det inte tal om att jobba. Våra hjärnor är inte gjorda för att vara kreativa i en bastu.
I torsdags skickade vi iväg inlagan och dagen efteråt gick omslaget samma väg. Nu kommer Annika Bengtsson på Grim förlag att göra PDF filer av materialet innan vår nästa arbetsuppgift tar vid.

Det är söndag idag. Förra söndagen träffade vi en riktig kändis. Jag ska återkomma till denna Österlenman som ex. känner Björn Ranelid. 🙂

Tänk med vänner jag fått här på Blogglandia. En del av dem har hängt med sedan starten sommaren 2012. Väldigt många av de 259 personer som kommenterat på min blogg har jag aldrig träffat i verkliga livet. IRL som det så tjusigt heter. Det var heller aldrig mitt mål när jag startade upp. Jag hade redan många kontakter. Dessutom har jag anpassat mitt liv sedan jag sprang in i väggen. Samtidigt är jag innerst inne samma nyfikna kille så….
Att Signhild Skrivmoster Hortberg skulle bli nummer ett var inte överraskande. Själv hade hon inget att säga till om saken eftersom vi överraskade henne på hemmaplan. 😉 Nummer två var också ett naturligt val. Båda dessa kvinnor har varit med sedan vi var aktiva i en skrivarsajt parallellt med blogg och Facebook. Där var hon bara Regnbågen för mig. Numera är hon lika mycket Laila. Vi hade som väntat riktigt mysigt på vårt balkonghäng. Inte gjorde det saken sämre att hon både har en trevlig man och att han har ett välklingande namn – Bosse. En av Lailas presenter kommer vi att ha glädje av hela livet och förhoppningsvis kan den bringa välgång.

Blogg

Igår blev det en heldag med två gamla kompisar som känt mig sedan jag var en liten parvel. Efter balkonglunchen tog vi dem med på en Österlentur med ett stopp på Backåkra café. Där satt vi länge och som alltid gled samtalsämnena över i en salig blandning av allvar och skoj. För inte alls så länge sedan skulle vi haft med oss fyra goa tjejer. Nu är de upptagna med sina egna liv. Idag ska vi ta avsked av Jennifer och Lizette som försvinner iväg på ett sommarläger. Det är nu som jag ska skriva att vi kommer att längta ihjäl oss… vänta… de läser aldrig min blogg. 😉 Här ska göras många kuliga saker i nästa vecka om jag får bestämma fritt. Det enda molnet på himlen är att Solveig börjat prata om att förbereda sig för sina två skolstarter i Tomelilla och Kristianstad. Så var det något om ett hemprojekt som min ”frusna skuldra” inte kan delta i. Jag lyssnade bara med ett halvt öra. Ni kan ju själva se de bruna bevisen på mitt högerben. Jag inte ens kan gå i en trappa utan att råka illa ut. Känner mig som en Farbror Melker. 🙂 Självutlösaren tycks inte veta vad fokus/skärpa är. Snällt dock att kameran inter trillade ner från stolen som jag ställt på grannbordet. Ännu värre hade varit om någon snubbe sprungit iväg med…

DSC_16210007

 

 

 

 

 

Jag blev kär redan första gången

Jag kände mig obehagligt rastlös förra lördagen. Det kom utan förvarning. Kändes som förr när jag inte sportat på några dagar och jag började klättra på väggarna. Den känslan har jag tränat bort, eller växt ifrån sedan många år. Nu är jag inte kapabel till att sticka ut och springa en mil. Därför satte jag mig och började bloggvandra. Ingen bra medicin när det kryper och jag kände mig på gränsen till irriterad. Berättade det för Solveig.
”Kom och hjälp mig med strykningen?” kläckte hon käckt ur sig.
”Går inte. Jag har Frozen shoulder och Frozen legs.”
”Du kan väl ta vänster hand. Eller gör inte det. Du kommer bara att klumpa dig och jag har inte tid att köra dig till akuten. Det räckte med trappepisoden i tisdags. Jag kan snart inte lämna dig ensam.”
”Finns det inget vuxendagis?”
”Du menar gubbdagis?”

Ni som följt mig ett tag vet att jag är en stor bokälskare. Det har blivit många tusen böcker genom åren. Några av er vet att jag ALDRIG har läst en E-bok. Att jag envist som en grottmänniska står fast i att jag vill kunna bläddra med fingrarna, känna ett lätt prassel och många andra positiva känslor. Min bloggfavoritlista börjar bli lång. Jag började uppifrån och nådde som nummer tre till en kvinna som jag lärde känna på en skrivarsajt, Lena Larsson. Hon hade ett sätt att skriva som jag föll pladask för. En härlig blandning av skämt, allvar, djup och reflektioner. Allt framfört på ett högst individuellt och mycket finurligt sätt. Jag läste Lenas sista blogginlägg. Scrollade ner och såg att hon gett ut en E-bok. Hur sjutton gick det till, var min första spontana tanke. Synd att jag aldrig kommer att läsa eller låna den från biblioteket, var den andra lite mer destruktiva tanken. Då läser jag att det finns en flik under hennes Header som heter ”Ack du ljufva liv!” Stackars Lena. Som tur är kan hon varken se eller höra mina tankar. Mitt humör är lågt. Min rastlöshet desto högre. Jag ska aldrig i hela livet läsa en E-bok. Never. Mina fingrar lydde inte min mörka tanke. De busade istället fritt. Här kan ni läsare göra samma utflykt. 🙂

https://drive.google.com/file/d/0Byb2M_bVrp1qdWZONi0zTF9GTUE/edit?usp=sharing

Den otroligt fina framsidan, som finns på en liten bild på bloggen blev kornig och inte så tilltalande i E-boken på min datorskärm (däremot helt perfekt som PDF-fil). Där. Där stannade min ENDA negativa tanke under den närmaste lässtunden. När jag kommit halvvägs i denna, ”bara” 27 sidor långa E-bok, är jag helt hänförd. Då drabbas jag av en ny känsla. Detta kan inte gå. Hon kan inte hålla denna nivå genom hela debutboken. Omöjligt av en novis. Hon har lagt ribban så högt att jag bara väntar på att den ska trilla ner i huvudet på mig. Det händer inte. Den darrar inte ens.
Detta var min första lästa E-bok. Jag kommer inte att läsa den fler gånger. Istället drog jag ut den på papper. Jag har sedan i veckan i små portioner fingranskat ”Ack du ljufva liv!” och tänkt tillbaka på min bibliotekarietid. Då hade denna briljanta text hamnat på avdelning D. Efter ett tag tänkte jag vidare. Detta är för bra för att stanna i en… kan hon hålla samma klass i åttio sidor till borde en pappersbok kunnat girera årets debutant 2015. På min blogg finns i högerspalten en plats där det finns en bild på den bok jag just nu läser. En del kanske tror att jag har svårt för att ta mig igenom Björn Ranelids senaste. Det är inte sant. Romanen var riktigt bra och det har gått några veckor sedan vi skildes åt, som nära vänner. Sedan har jag smugit med vilka böcker jag läst. Romanerna höll ingen högre klass. Fast de varit omtalade lite överallt. Det är då jag tycker att det är orättvist. Bokbranschen. Livet. Tomma tunnor som kan skramla mest. Pärlor får inte alltid chansen.
Stressa inte. Läs denna ”snabblästa”, luftigt skrivna text med inlagda passande bilder med pratbubblor. Jag skulle bli överraskad om du inte hittar en personlig passage som tilltalar dig. Skriv gärna en kommentar på Lena Larssons blogg. Det är hon som är värd rosorna. http://www.nygamlaord.blogspot.se/ Av mig får mitt livs första lästa E-bok en hel bukett rosor. Boken var inte bra. Den var MYCKET BRA. Det handlar om olika betraktelser. En osynlig tråd av gemensamma nämnare löper genom de väl utvalda texterna. Så här skriver författaren själv på slutet. ”Så nu har jag fyllt ”Ack du ljufva liv” med några av mina livsnära texter för att roa, beröra och väcka tankar.” Just dessa tre goda ting är just vad texten gör. Författaren kunde inte presenterat det bättre för läsaren. Jag blev road, mycket berörd och berättelserna triggade igång mitt inre som endast god kultur gör. Gör sedan gärna som Lena skriver på slutet. ”Den här e-boken är GRATIS men jag har en önskan att du när du läst ger något till någon annan. En slant, en hjälpande hand, ett peppande ord eller ett leende. Tack.

Hoppas ni fortfarande är med mig i texten. Jag önskar dig läsare en Glad Påsk. Själv tänkte jag och bloggen ta påsklov. Kram på er, alla mina läsare. Både ni som kommenterar och ni som bara läser. Vilka ni nu än är. Alla är lika välkomna. Annandag påsk är jag tillbaks med Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Min slingriga väg mot min första roman. Denna vecka 17 kommer det hela tre filmtips för att det ska stämma med veckonummer. Ordning och reda. Det som jag beskriver i fredagens kåseri (25/4) var ytterst pinsamt för mig när det hände. Varken första eller sista gången som jag gjort bort mig i livet. Jag är som en magnet ibland. Inte manet. 😉 Glöm inte att skala äggen innan ni äter dem.
”Solveig! Du har väl inte städat undan min nya påsk-kvast? Den med raketbränsle. Först till Ale Stenar vinner.” 😉

 

Tävling nummer sex – 25 000 visningar

Det börjar dra ihop sig till nästa tävling som jag tänkte kombinera med bloggpåsklov.
Jag kommer att från och med imorgon (23/3) lägga in ett foto varje morgon i tio dagar.
(samma upplägg som vid sovbilderna sist)

Uppgiften är enkel. Den 1 april är tävlingsdag. Då har du sett tio av de 3 333 st kaffekopparna som stod i montrar på Lidéns Samlingsmuseum. Skriv denna dag i en kommentar vilken kopp du gillar bäst. Ska bli spännande att se vilken kopp som är populärast hos er. Själv gillar jag alla men allra mest en. En av er vinner dessutom en Trisslott.
OBS! Jag drar en vinnare av ALLA de som lämnat bidrag. Inte bara de som röstade på vinnarkoppen. Tävlingstiden tar slut klockan 23.59 på kvällen. Jag svarar inte på några kommentarer på de första nio dagarna men ni får givetvis skriva om ni vill. Själv är jag fullt sysselsatt med saker som har med mitt manus att göra. Jag måste passa på när mina tre tjejer är hemma och kan utnyttjas i olika sammanhang. 😉 Mitt problem är vitt. Jag hade inte ens i min vildaste fantasi kunnat drömma om att stränderna var långt ifrån snöfria i Skåne veckan innan påsk. Jag hoppas nu på ett riktigt Björn Ranelid mirakel.

Den 11 mars registrerades SolBo Förlag på Bolagsverket. I ett kuvert från Kungliga Biblioteket har det bekräftats att två nummer i ISBN-systemet tillhör SolBo Förlag. Kanske bäst att skriva en uppföljare? 🙂
ISBN är ett trettonsiffrigt nummer som är som ett slags personnummer. Bara en bok i världen kan ha samma nummer.

En sak till om kopparna: Jag kan passa på att svara på en fråga som vi fått hundratals gånger sista åren. Var har ni gjort av alla koppar och andra samlingar? Vi ger samma svar till alla personer. De fyra S:en. Sparat, skänkt, sålt och slängt.

Tävlingsstatistik:
1. Hundra inlägg: I vilken stad finns denna staty? Vinnare: Ingen (eller Bosse Lidén)
2. Sex månader med blogg: Gömda ordspråk. Vinnare: Kerstin Nilsson
3. 10 000 visningar: Bild på en Cuttlebug. Vinnare: Ulrika Gasser
4. Julblogglov. Frågor på mina inlägg. Vinnare: Kerstin Johansson, Kerstin Nilsson. Lena Larsson, Signhild Hortberg, Anette Åkesson
5. 20 000 visningar/Sportblogglov:Tio sovande bilder på Jennifer. Vinnare: Ezter Nilsson
6. 25 000 visningar/Påskblogglov: Tio kaffekoppar. Vinnare: ?

Ha nu fina dagar. Hoppas att ni får njuta av vårtecken i alla dess former när det snart vänder. Visst är vi värda detta nu? Glad Påsk på er även om det känns mer rätt att skriva God Jul om jag tittar ut över det fina vita landskapet.

En värmande julotta för en skock frusna flockdjur

Är så tacksam för att vi kom iväg. Förra året orkade vi inte. Året innan härjade influensan i vårt hem. Inramningen med snö regnade tyvärr bort på natten. Under de tre minuterna från bilparkeringen till S:ta Maria kyrka i Ystad blåste det rejält. Jag var glad för att jag hade varmt under. Blev förvånad när vi möttes av frusna människor utanför de bastanta dörrarna. Jag som insisterat på att det är bättre att gå upp tidigare, komma dit i god tid, få sittplats, få platser intill varandra och kanske till och med kunna välja bänkrad och sida. Efter att ha fått stå, eller sitta på pinnstolar långt ifrån de mina genom åren, har jag en del referensramar i bagaget.

Jullottan skulle börja klockan sju. Vi var där 6.33. Undra´ hur länge det femtontal personer som stod och huttrade nära entrén hade varit där? Efter ett par minuter såg jag en man rycka förgäves i dörren. Vår familj försökte söka lä bakom en utbyggnad. Hjälpte inte. Den elaka vinden letade upp oss ändå. Det rann i ögonen. Tiden gick långsamt. Vi diskuterade orsaker samtidigt som vi såg att det i alla fall lyste därinne. Någon var vaken. Under tiden dök det upp nya hukande, frysande medmänniskor från olika hörn. En del stod stilla i små grupper. Andra försökte hålla värmen med att röra sig inom en liten area. Givetvis blir det så att man tränger sig inte på. Därför vågade jag inte säga.
”Ursäkta. Släpp fram en tvivlande man.”
Även om det var i sitt rätta forum och sammanhang vid en plats nära Guds hus.
Plötsligt var det en kvinna som klev fram till dörren, och tryckte till mot dörren. Den gick genast upp. Den numera stora flocken försökte samsas fast alla ville in först. Prästen Lars Rubin tog emot inne i kyrkan. Utan att räkna insåg jag det omöjliga när jag kom in i den vackert belysta kyrkan. Alla som satt därframme kunde inte varit de som gick in före mig. Porten hade varit öppen hela tiden. Människor är som flockdjur. Har en ledare konstaterat att det är låst följer alla de andra snällt efter i mönstret med att stå kvar på kö eller diskret runt dörren i en väntande, växande skara.

Vilken vacker timme vi fick uppleva. Första beviset på det är att jag aldrig tittade på klockan eller lät mina tankar sväva iväg till något helt annat. Endast två gånger stördes mina sinnen. Kom på villovägar. Det första gled iväg lika fort som det kom när jag konstaterade att det var inte Björn Ranelid som satt framför mig. Möjligtvis en bror eller sämre kopia. Andra gången var under avslutningspsalmen när något av glas gick sönder bakom en pelare. Antagligen en glaskåpa över ett ljus.
Jag tror inte ett enda elektriskt ljus var tänt i hela den vackert dekorerade byggnaden. Levande ljus överallt. En duktig präst som startade med ett ordskämt som fångade mig direkt. En fin koppling i predikan till en bibeltext om att leva i nuet. En lagom lång predikan som jag också alltid uppskattar. Jag tänkte i skrivande stund på ett par präster jag hört på julottor genom åren, som utnyttjat den fullsatta kyrkan med att kasta sten på besökarna. Ge dem dåligt samvete för att idag duger det, annars kommer det bara ett fåtal till gudstjänsterna. Vilket intryck får de av högtidsstunden och vad tar de med sig för ringar på vattnet till andra som inte ens var där då? Jag förstår prästernas dilemma och tankar men de är så totalt fel att tillämpas muntligt i det känsliga läget.

Man skulle kunna tro att jag hade lämnat in en egen önskelista över vilka psalmer och körsång jag ville höra denna jullotta. ”Var hälsad sköna morgonstund”, ”Stilla natt” ”Dagen är kommen” och ”O du saliga, o du heliga”. Över min rygg framförde den duktigt och  samstämda S:ta Maria kyrkokör ”Herdarna”, ”Betlehems stjärna” (Gläns över sjö och strand) och avslutade med ljuvliga ”Jul, jul”.

Jag tänkte på det efteråt när vi nöjda la oss som pusselbitar under en filt på den bäddade sängen. Det fanns en mening med flockfrysandet. Kontrasten mot att komma in i en varm kyrka blev så mycket mer påtaglig. Ramade in tavlan och budskapet med julen. Hoppas det blir fler gånger jag får äran att få sitta nära mina kära på samma kyrkbänk. Just det. Man ska leva i nuet.

Tillägg ett: Efter att ha levt mestadels utanför datorns värld ett tag tittade jag in på en av mina favoritbloggar som har sina rötter i Norge. Jag vet inte om jag är värd alla snälla ord som jag fick i en ”Fem i tolv-skål”. Besök gärna denna förträffliga och mångsidiga blogg. Jag gillar den bloggen skarpt sedan jag av en slump råkade hitta dit.

http://siotiumest.blogspot.se/2012/12/fem-i-tolv.html#comment-form

Tillägg två: Det är fortfarande fem dagar kvar på min tävling som jag la in 23 december. Ett sista tips är att ni letar svaren på MÅNAD istället för kategorin kåserier. Det går mycket fortare. På måndag kommer de rätta svaren och namnen på vinnarna. Avslutningsvis kan jag berätta att förra tävlingens vinnare vann på sin lott.