Vad råkallt det var idag när vi gick en vårpromenad på Norra Promenaden och in bland de gamla gatuhusen i vår stad. Våra tankar gick tillbaka en vecka till när vi förra söndagen njöt av vår familjepromenad på Sandhammarens vidsträckta strand. Sommartidens första ostrukna dag.
Jag blev glad när jag såg att denna okända medmänniska tog sig ända ner till stranden och gick en lång promenad i solskenet vid vattenbrynet. Hon parkerade sin bil bredvid vår och jag tänkte att det kommer inte att bli lätt för henne, bara med att gå i den djupa sanden ner till havet. Hon fixade det och fick sin belöning. 🙂
Det var ingen stor mussla som Solveig hittade.
En sväng upp till fyren blev det också. Sedan blev tre i familjen sugna på att klättra. 😉
Även denna söndag övningskörde Jennifer. Sedan hände något magiskt. Av sig självt styrde bilen även denna gång till ett av våra favoritfik.
De säljer även växter. Jag gillade namnet. Ormöga. Stackars liten. Fick du inte följa med in för din husse & matte? Kom så ska du få åka Volvo istället. Sedan ska du få något gott att äta. 😉
