Ett par gånger om året …

… besöker vi Benestads backar. Naturreservatet som grundades 1961. Första gången brukar vara för att se blåsippor och få en första inblick i vad som är på gång i naturen.

Vid nästa besök är det betydligt grönare ner mot Fyledalen. Nere i dalen rinner Fyleån.

Vackra små aprilblommor. ❤

Det är värt att hoppa på tuvorna och riskera att bli blöt. Ibland fick vi fundera en stund vilken väg vi skulle ta i den kuperade miljön. Svårast var det att komma över rännilarna med den höga halten av kalk. Området är på grund av kalken mycket örtrikt och fjärilsfaunan ska vara artrik och innehålla flera utrotningshotade arter enligt Länsstyrelsens hemsida. Fjärilarna får vi studera vid nästa besök.

Skönt att ta siesta. Solen gjorde ett besök och det blev varmt och skönt på filten. Solveig slöt ögonen och njöt. Själv fick jag syn på två rovfåglar som jag tror är glador.

Jag fick lust att vara med i programmet ”Det stora fågeläventyret”. Tänk att få åka till Peru och se kondorer. För att få en bättre bild lämnade jag filten utan att säga något.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag blev inte klok på om fåglarna bråkade om pinnen eller var kära i varandra.

Naturen är fiffig och fantastisk. Synd att inte alla människor är mer rädda om den.

Tur att Grästrollet klarat av vintern.
Kul när jag hittat tillbaka till Solveig och filten. Hon berättade att hon legat där och blundat. Ibland sagt något till mig. Undrade till slut varför jag aldrig svarade. Trodde att jag somnat. Så visade det sig att hennes gubbe var puts väck. Inte första gången. 😉

Det tog minst en minut innan jag hittade knappen så rulltrappan gick igång. 😉
Vi träffade ett trevligt Stockholmspar som satt och fikade längre upp. De trodde att det inte var tillåtet att vistas längre in på området. Hoppas de inte råkade illa ut efter vi lockat dem med upplysningar om blåsipporna och en jägare kom på oväntat besök.
Glad Påsk önskar jag alla bloggbesökare.

 

 

Blåsippor och vänlighet

h

Uppgift åtta av trettio: Risk för fisk
Svar: 4 bokstäver
Facit: DRAG
Vinnare: Wiolettan  ❤
Tävlingstid: 18.00-19.00
Råd: Ta gärna chansen att hänga på. De trettio första i sluttabellen har vinstchans.  🙂

Dagens ord/citat:
”Det är svårt att ge bort vänlighet. Den kommer hela tiden tillbaka till dig.”
Cort Flint

Om du funderar på regler, poäng, tider, priser m.m. Tryck på denna länk: https://bosseliden.wordpress.com/2016/10/22/jag-har-redan-kopt-tio-skrapkryss/

TABELL:
Priskategori ett:
1. Åsa Bäcklund, 33 p.
2. Anki Arvidson, 28 p.
3. Wiolettan, 25 p.

Priskategori tre:
4. Lena/Villa Herberts, 21 p.
5. Inger Börmark, 21 p.
6. Ingen Vinnare, 20 p.
7. Signhild Hortberg, 18 p.
8. Primrose, 17 p.
9. Comsi Comsa, Znogge, 16 p.

Priskategori fyra:
11. Ditte Akker, 14 p.
12. Ethel Hedström, 13 p.
13. Pelle Börmark, Åse Holmander-Mehlin, 12 p.
15. Maj Johansson, 11 p.
16. Gunnel Moberg, 10 p.
17. Lisbeth/Lma, 8 p.
18. Minton, 7 p.
19. Cecilia Ottosson, 5 p.
20. Helena, Pia Boman, Ezter, 3 p.

Priskategori fem:
23. Eva Johansson, Maria Bromander, 2 p.
25. GunBritt Söderström, Eva Rohlén, Annika Sohlin, Skåningen, Regnbågen, 1 p.
30. Alla andra, 0 p. 🙂

Jagande:
Ingen/inga än så länge.

Priskategori två:
Wiolettan, 2
Lena/Villa Herberts, 1
Åsa Bäcklund, 2
Ingen Vinnare, 2
Ethel Hedström, 1

Kandidater för priskategori sex:
Ingen än så länge.

Den blå promenaden

Vi tyckte igår det var dags att se efter om ”de blå” kommit på besök.

Efter vi parkerat på den lilla gropiga parkeringen utanför Benestad Naturreservat stack jag iväg i förväg.

Ett

Jag frös i mina vårkläder. För att få upp värmen bestämde jag mig för att flytta hela högen till ett annat ställe. På kuppen skulle mina biceps bli vårfagra att titta på.  😀

Två

Då kom fröken Solveig och berättade att så får man inte göra i ett naturreservat. Det tyckte jag inte var så stenkul att höra.  🙂

Tre

Efter jag lagt tillbaka stenarna och vi tagit oss igenom gärdet nådde vi mer spännande miljöer.

Fyra

Eftersom de har betande djur här ibland finns det en del bommar/grindar att trixa sig igenom. Det gällde på vissa ställen att hålla sig på de utlagda trägångarna. För det lockade inte att hamna i det farliga träsket. Jag såg en hungrig krokodil som jag inte ville träffa tänderna på.

Fem

Ibland var det trappor.

Sex

På den enda bänken som finns har vi suttit några gånger och fikat. Helst ska det vara senare på året då det finns en ljuvlig grön tavla framför ögonen. Då mår jag som bäst.

Sju

Det du inte ser på bilderna är att det lutar riktigt rejält och det var svårare att gå ner än upp. Kameran åkt ner i ryggsäcken som en säkerhetsåtgärd. Jag vågade inte ha den på halsen när vi vek vänster och kom till steniga ”stuppartier” där den smala stigen stundtals tog slut och ersattes av en mjuk massa som vårbäckarna porlande rann över. Ibland lät jag Solveig gå först som en testklättrare. Det sämsta var att jag såg för bra med mina nya glasögon. På nära håll var det tvärtom. När en taggig buske hälsade för intensivt på mig åkte brillorna av. Tur jag hade de gamla i ryggan.
Det var lika vackert som förra våren. Överallt fanns det blå buketter som var svåra att göra rättvisa utan ett proffsigt objektiv.

Åtta

Nio

Tio

Några vårlökar ville också vara med på bild. Såklart de fick.

Elva

Jag brukar ofta leva efter devisen att man ska bryta upp när livet är som bäst. Då stannar mina fina minnen kvar bäst. ❤

Det blev delvis en annan väg upp mot sista trappan. Vi tog oss en ”ofikapaus” (nytt ord) på bänken.

Tolv

Hjärtat är en konstig manick. Antagligen låg pulsen rätt högt när jag nådde den sista grinden. Ändå var det som om hjärtat slutade slå när jag såg … visst hade jag hört skrönor om Benestadskobran ”Berra” som ska vara mycket ogästvänlig, men jag trodde inget var sant om ryktet. Folk pratar så mycket strunt. Jösses. Den grå kobran sträckte på halsen, men verkade inte se oss köttbitar. Du ser väl kobran?  På vänster sida om stocken som ligger plant.

Tretton

Jag kutade över gärdet till bilen, men Solveig som hade nycklarna verkade inte ha bråttom. Vi stannade till i Stora Herrestad för att se den ”blå mattan” på nära håll. Tycker du också om pumpar?

Fjorton

Fick vårlöken vara med ville dessa gula blommor också vara med på min blogg. Är det dvärgpåskliljor tro?

Femton

Scillan ska ses på plats. Till hösten flyttar antagligen systemkameran jag hyr norr eller väster ut. Då måste jag bestämma mig. Inte skjuta upp besluten. Ofta har jag svårt för att välja. När jag väl gjort mina val brukar jag bli konsekvent och släppa andra tankar.

Sexton

Sjutton

Intressant att läsa om informationen om Stigsten.

Arton

Nitton

När vi kom hem såg vi att vår förgätmigej blommade vackert blå. Ovanligt tidigt i år.

Gillar du att läsa om promenader? Gå då gärna in på TantGlads blogg där hon samlar ihop andra bloggares äventyr på sina promenader. Här är senaste länken dit: http://tantglad.bloggo.nu/-En-sondagspromenad-vid-kajen/
Jag önskar dig läsare en trevlig avslutning på söndagen och en bra start på den nya veckan.

 

Tryde 1303 på Österlen

Vårett

Vi styrde norrut för att få njuta av blåsipporna i Benestads backar och träffa på vår vän nyckelpigan.

Vårtvå

Vårtre

Moln kan vara vackra, dramatiska och mycket annat.

Vårfyra

Vårt andra mål var att besöka Tryde 1303 där min gamla kompis Gerhard Franzén i Åkersberga ställde ut tillsammans med en annan naturfotograf, Erika Ahlberg.

Vårfem

Tyvärr blänkte det och min kamera kunde därför inte göra någon rättvisa till dessa naturfotografers alster. Gå gärna in och titta på Gerhards sida  http://www.gerhard.se/index.html och därifrån går det att komma vidare till Erikas. Jag och Solveig hade samma favorit. Erikas björn i det gröna och Gerhards vattenpump, tilltalade oss mest. Vi var impade av de flesta av tavlorna.

Vårsju

Vårsex

Vi drack gott kaffe och åt var sin mumsig brownie med hallon och grädde, vid ett mindre bord. Tryde 1303, som ligger ganska nära Svamparondellen på väg 19, är ett Bed & Breakfast, café och Galleri. Enligt deras program för 2015 ”bjuder” de på musik, mat, konstrundan, klädbytardag, litteraturrundan, Österlen lyser, kulturkvällar, brunch, afternoontea och mycket mer.

Våråtta

Vårnio

Vårtio

Det blev varken någon ny hatt eller en häftig nostalgisk burk. De hade haft musikunderhållning kvällen innan. Paret som driver detta ställe visade sig vara ett riktigt trevligt och tillmötesgående par. Tack för pratstunderna och bra service. ❤

Vårelva

Jag är svag för fina fönster. Tyvärr är jag för gammal för att leka & bygga koja.

Vårtolv

Jag blev beklämd när jag såg en oansvarig, nödig pappa rusa in på WC och lämna sin dotter här. Tänk om hon hade rullat iväg och ramlat ner. Jag höll ett vakande öga på henne ända tills Solveig påpekade att dottern var en docka. Ibland har min älskade fru ingen fantasi alls. 😉 För enligt mig var pappan en …

Vårtretton

… huvudlös förälder utan ansvar. 😉

Vårfjorton

Vi tackade för besöket, satte på oss våra skidor och åkte hem igen. Hit kommer vi att återvända.

 

 

 

Den blå resan som slutade spöklikt vitt

I lördags åkte vi iväg efter lunch för att leta efter blå saker. Första stopp blev Stora Herrestads kyrka.
Blå ett  Jag kunde inte låta bli att ta några steg in genom grindöppningen vid det vi tror var prästgården. Vilket underbart blått hav av scillor. Tänk att ha denna utsikten från sin bostad varje vår. Blir man hemmablind? Jag hade inte blivit det. I många år har jag varit en mästare på att njuta av små saker i det stora. I yngre år kunde det hända att jag sprang för fort i vissa kurvor.

Blå två

Andra stoppet var Benestads backar. Undra vad det sista ordet kommer ifrån? 😉 ”Solveig! Vänta på mig! Är det okej om jag rullar ner? Hur bromsar man?”
Det var riktigt tufft att gå tillbaka upp igen. Tur att det varma kaffet och fikat hägrade. Som liten grabb hade jag älskat att springa i dessa branta backar. Det syns inte på bilderna hur kuperat det var. Mer än Brösarps backar kändes det som just då.

Blå treBlå fyra

Vi hade läst om att det skulle finnas blåsippor. Nu började vi ana något blått som fick Solveigs barndomskänslor att vakna till liv. Vid den här tiden på året tänker hon nostalgiskt på hagarna med alla sina blåsippor ”hemma” i Berg i Västergötland. För Solveig är blåsippor lika med vår.

Bild fem Bild sex

Bild sjuBild åtta

Vilken tur vi hade. Enda bänken med den härliga utsikten var ledig.
”Måste jag ta en blå kaka bara för att allt ska gå i blått i detta blogginlägg? Dammsugaren ser godare ut.” 🙂

Bildåttaoch enhalv Varför smakar nästan alltid det man äter och dricker mycket godare utomhus? Vi bestämde oss för att göra ett återbesök i maj när skogsdungarna är gröna. Utsikten från bänken kommer då att vara som från det bästa vykortet. Kakorna som jag skojade om fanns på Tomelilla bibliotek som var nästa destination. Detta var första gången som jag såg min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta” på ett bibliotek. Boken finns tråkigt nog inte på Ystads bibliotek. Tror ni att jag blev stolt? Nä. Det kändes inget alls. Istället kom tanken. Om den finns inne betyder det att ingen vill låna den. 😦

Nästa stopp var en trädgårdshandel vid namn Ullstorp som vi aldrig besökt tidigare. Det var när vi kom ut med inhandlade växter, blommor och en söt fågel på en pinne, som jag blev skrämd av denna blåa sak. Tänk så lättskrämd jag är. 😉
Bild nio

Föresten blev jag botad snabbt. De tre dagsspökena såg mest söta ut.
Bild tio

Extra: När jag gick för mig själv en stund inne i trädgårdshandeln och plåtade olika saker kom en man från ingenstans och undrade vad jag tog kort på. Jag kände mig lite dum, men lyckades få honom på gott humör när jag berättade om min lilla blogg. Han berättade att hans leverantörer inte gillade att det togs kort och idéer knycktes. Har någon av er råkat ut för att ägare ”hoppat” på er i affärer när ni plåtar? Om jag varit ute i skumma syften hade jag väl mer smugit med fotandet. Samtidigt förstod jag honom på ett sätt. Han var inte alls otrevlig.

 

Han har koll på Ystad

Lurblåsaren

Ystad är unikt på många sätt. Ett av dem är att staden är den enda i hela världen som har en Tornväktare som blåser året runt. Nuvarande tornväktaren heter Roland Borg och har haft sysslan i 45 år. På sikt är det tänkt att hans son Robert ska ta över uppdraget. Roland som är 66 år tog över arvet efter sin far Helmer Borg, som i sin tur ärvt det efter sin far.
Lurblåsaren blåser varje kvart, i de fyra väderstrecken, från klockan 21.15-01.00, hela året om. Först blåser han en signal i norr kvart över, sedan öster, söder och väster. Vid halvtimmeslagen blåser han alltid två gånger, kvart i tre gånger och hel timme fyra signaler.
Dessa signaler från tornväktarens kopparlur är en tradition sedan flera hundra år, som talar om att allt är lugnt i staden. Vid endast två gånger har Roland bytt schema. När gryningspyromanen härjade som värst och det brann på fem ställen i Ystad var det inte rätt läge och när Sverige vann brons 1994 i Fotbolls-VM i USA tutade Roland rakt ut av glädje.
Det krävs en speciell teknik för att få ljud i kopparluren. Man måste ha starka lungor. Dessutom måste man vara vig och absolut inte lida av höjdskräck. Roland håller till i ett litet rum strax under urtavlan på kyrktornet i Mariakyrkan. Mellan tutningarna ser Roland på DVD. Han är även ett stort Elvis Presley-fan och det lilla tornrummet är fyllt av skivor, foton, tavlor och andra Elvisprylar som besökarna har gett i present. De som gestaltat Kurt Wallander på film har givetvis varit och hälsat på, andra kändisar är Ernst Kirchsteiger och gamle kungen Gustav VI Adolf. Vår dotter Lizette var på studiebesök där med sin konfirmationsgrupp förra året.
Givetvis har vi som relativt nya i staden köpt en söt tornväktare, som tur är, utan ljud 🙂
Önskar er en fin lördag. Vi tänkte åka på utflykt till Benestads backar och se om vi hittar några blåsippor. Först några tristare sysslor.

 

 

Att lura hjärnan en stund

DSCN2257

Ibland kan jag fundera på hur många procent av tiden i ett nyhetsprogram på TV, som är positiva. Jag är inte helt säker på att de ens är mätbara. När nyhetsuppläsaren rundar av kan hon innan hon säger godkväll, berätta om ett vårtecken som har visat sig någonstans. Så får vår näthinna med tvära kast lämna en strejk, ännu ett onödigt krig eller en katastrof, för att få njuta av årets första blåsippa eller ett gulligt djur som fötts på Skansen, i femton gemytliga sekunder.

När vi stänger av radion, datorn eller TV:n tar vi omedvetet med oss väldigt många världsbekymmer in i vår egen hjärna, som sedan behöver bearbetas när vi sover. Jag tror att detta slukar en hel del energi. Visst är det viktigt att saker lyfts fram. Det är bara tråkigt att det mesta är just eländigt och sorgligt. Personligen kan jag heller inte göra så mycket åt det.
Därför försöker jag hitta andra kanaler i livet. Sedan jag blev utbränd har jag medvetet skärmat av mig från att se Nyhetsprogram sent på kvällarna. Istället njuter jag av att läsa solskenshistorier i tidningar eller se positiva nyheter på nätet. Jag är medveten om att jag lurar min hjärna, men det är den bästa medicinen för just mig.
Som de glada nyheter jag läst i Ystad Allehanda de sista dagarna. Varje dag kommer det in täta rapporter om vårtecken. En man i Källesjö har ringt in och berättat att han hört tranor. Ett rekordtidigt vårtecken. Lärkan har hörts över ett fält utanför Köpingebro. Det står att just lärkan är ett vanligt tidigt vårtecken. Det står också att den drillande fågeln ska få snö på sina vingar tre gånger innan det är vår på riktigt. Rent temperaturmässigt måste det vara plusgrader tio dygn i följd om jag minns rätt. Hoppas att det hinner bli det innan den 20 mars. Då är det nämligen Vårdagjämningen.
Sedan är det kul med vissa mysterium. En kvinna i Ystad tog tag i brevbäraren och ville klaga. Hon höll ett brev i handen. Berättade att både adressen och dateringen stämde, men inte årtalet. Brevet var skrivet för 36 år sedan. Avsändaren var en väninna. Kvinnan trodde först att det hade hänt väninnans gamla föräldrar något. I texten stod det att väninnan hade handlat skit för 45 spänn och nu inte kunde handla mer på hela veckan. Det var då kvinnan förstod att hon blivit kastad 36 år tillbaka i tiden. Hon ringde upp sin väninna som först inte mindes något brev men till slut sa; ”Ja, jag har undrat varför du inte har svarat.” 🙂 När det gäller adressen på Stora Östergatan så var det kvinnans barndomshem och efter att hon har bott på sju olika ställen så hade hon kommit ”hem” igen till slut. Så kom brevet. Frågan är var brevet varit under 36 år. Ingen vet. Det kan i varje fall inte legat på posten, för de har inte samma lokaler som då brevet skrevs.
De flesta danskar är glada och positiva åt en sak som inte hänt i landet på 200 år. En historisk varg rör sig någonstans på Mittjylland. De tror att den kommit upp från norra Tyskland. Eller har den tagit bron från Skåne? Om de är så glada över en varg kan de få den som stryker runt på Österlen också. Så får de två sällskap. Är det sådant som kallas för att göra en Björntjänst? 🙂

Här kommer tre frågor till Dig läsare som det är frivilligt att svara på:
Tycker du att det är kul eller trist att det idag äntligen är final i Mellis?
Vilket är det personliga vårtecken du varje år längtar efter?
Vilken plats där du bor måste du besöka, för att du ska känna att du firat in våren?

Mina personliga svar är:
1. Ja. Måste erkänna att jag inte tyckt det varit så kul i år. Någonstans har det blivit för urvattnat. De få låtarna som jag gillat har inte gått vidare.
2. Här runt Österlen har jag ännu inte fått just bara ett favoritställe, men jag kan nämna ett par andra jag längtat efter som hör ihop. Att se den underbart ljusgröna färgen på bokarnas blad i början på maj, på Galgberget i Halmstad och i Åkulla bokskog var balsam för min själ.
3. Om Solveig fått svara hade hon säkert sagt blåsipporna vid Silverfallen i hennes barndomstrakter. Jag säger att åka till ön Ven utanför Landskrona en fin majdag. Cykla tandem. Äta och dricka något gott.

Jag måste tillägga att jag fått mig en stor dos av energi de sista dagarna från oväntat håll, som gjort mig både glad och mycket rörd. Tusen tack ni båda skånska bloggande tjejer.

http://jagarsandra.blogspot.se/2013/03/tycka-om.html

http://minplatsisolen.blogspot.se/  Torsdagen den 7 mars, Bloggtriss – Kärleken till ord

Ha en fin lördag. Tack för du läste.

Ps. Såg att detta var mitt inlägg nummer 250. Festligt. Egentligen hade jag tänkt mig att lägga in ett kåseri en gång i veckan. Aldrig kan man lita på sig själv… 🙂