En kär sexåring som fått för lite omsorg sista månaderna

Jag landade skakigt på marken

Nyss hemkommen efter mysiga soliga dagar på Gotland. Väskorna fyllda med smutstvätt och sinnet fullt av alla dessa tusen intryck som ska sorteras upp i rätt minnesfack.

Det är underbart att flyga i klart väder och med fönsterplats. Endast små söta bomullsmoln utanför fönstret, utportionerade på behagligt avstånd. Läckert att se marken under hela flygtiden. Bilarna som små leksaksbilar på det strukturerade vägnätet. Sjöar och vattendrag i olika storlekar. Småland fyllt av skog. Så plötsligt dyker en större tätort upp. Malplacerad och ditslängd som för att störa naturpusslet.

Det lilla planet ruskade om mitt välbehag vid några tillfällen. Värst var det när landningen inleddes. Då började fågeln med plåtvingar att skaka. Som människa blir jag medveten om vår litenhet i det stora.

Alltid lika skönt att komma hem efter en lyckad semester. Upptäcka det hemvana på ett nytt sätt. Skönt att bevittna att vi inte haft objudna gäster. Den köttätande växten i fönstret har gjort sin plikt – ännu en gång. 😉 Garderingen med larm är heller inte tokig. Fast vid förra resan stod en Securitasbil på uppfarten. En man klev ur bilen och berättade att larmet hade gått. Bakom hans rygg tog jag skydd när vi i gemensam manstrupp gick in i bostaden. Inget märkligt på entréplan. Tretton trappsteg neråt.
I sovrummet fanns det liggande svaret som stavades p-e-r-s-i-e-n-n. Fallande svart persienn. Nu vet vi att larmet funkar 🙂

Fotnot: Detta var min första bloggtext. Inlagd i dag för sex år sedan. Ingen kommentar i molnet. Kanske en handfull personer som råkat snubbla in och läst. Inte kunde jag då ana att den skulle få en ny chans som inlägg nummer 1 311. 😀

Hoppas du haft en fin midsommar. Vi arbetar med än det ena och det hundrade. En del stora sysslor börjar på S; Sälja, skänka, slänga, spara, städa, slita, syna, sova. Vi lovar varandra som vanligt att nästa gång påminna den andre om att ALDRIG flytta igen. Samtidigt tar vi chanserna att njuta av denna bostad som vi har många ljusa minnen av. En lunch på balkongen, en fika på altanen eller gräsplätten. På kvällen finns det sol på framsidan. Där sitter jag ibland med en bra bok eller korsord. Skingrar tankarna.

Bli den första att lämna en kommentar till denna text. Tyvärr kommer jag inte att svara med en text (men symbol). Detta är en offentlig plats med sina för och nackdelar. 😉 Dessutom har jag mycket begränsad fritid. Sköt om dig. ❤

 

Annonser

Ord som berör mig; 12

Vackra ord

Livet är inte ett fotbollsfält,
som man kan rusa fram över,
utan en trädgård, som skall skötas.
He Fosdick

 

Nästa veckas inlägg:
Imorgon är en speciell dag för mig, då jag lovade något för tjugofyra år sedan. 😉
Kanske hade någon funderat en gång extra om personen vetat om vissa saker. Vågar jag lägga in bilden och berätta om vadet jag vann? Egentligen vann jag dubbelt. Den sanningen behöver jag inte ”slingra” mig ifrån. 😉
Det hände några få gånger att vi tuffade till oss en aning vid filmvisningarna. När det gäller denna thrillern löste vi det genom att vi höll för ögonen på våra döttrar när slutscenen kom. Annars var tanken att skona dem från att få mardrömmar och absolut inte välja filmer där man gottar sig i våld, utan istället gotta oss i familjestunder med guldglans. Tjejerna var små när vi startade första säsongen. Jag är rädd för att de redan på den korta tiden som gått sedan vi avslutade med tionde säsongen, har tagit igen det med råge på sina egna rum framför dataskärmarna med stängda dörrar. 🙂
Vad kan hända mer på min blogg under kommande udda vecka. Ska jag berätta om att jag äntligen har börjat tro på jultomten igen? Mitt hopp är att han dyker upp om fem år. Inlägget är seriöst. Eller dyker det upp något kåseri på bloggen, som blev över när vi valde inför kåseriboken ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”? Egentligen är det så att jag under en vaken natt gick upp och gjorde en tabell över oskrivna kåserier inom många olika områden, där innehållet kunde varit både roande och oroande och kom fram till att antalet kåserier aldrig sinade. När listan några dagar senare hade passerat tvåhundra insåg jag att problemet inte låg där. Det hade jag inte heller inbillat mig. Under december ska jag leva ett annat slags liv om hälsan och jag är kompisar då. Vill det sig väl kommer inre funderingar att få ett slags svar. Annars får jag lyssna till mitt hjärta och gå på min magkänsla. Det stora målet med den vita månaden december är egentligen att testa nya ”livsskor” som bara går att genomföra om jag tar flera steg bakåt i det sociala  ekorrhjulet. Vilket vackert ord som jag just nu födde. Eller finns det redan? Med tanke på min kanske gåtfulla avslutning väljer jag att svara på kommentarer med en glad gubbe denna söndag. En röd helgdag som jag hoppas att alla mina bloggläsare kan njuta av på ett trevligt och höstligt sätt. Sedan finns det några som kan ha snöbollskrig redan. Kram.