När snön kommer…

Som jag skrev i fredags lever jag just nu utomhusliv utan systemkamera -när jag rör mig i Visby. Men likt en ekorre samlar jag på min kost: idéer av olika slag. Det är riktigt skönt att ha lätt packning. En påse nötter. 😉  (fotona har jag tagit mellan september-oktober)

När jag idag rattade ner mot centrum efter lunch, hoppades jag att det fanns en ledig p-plats längst ner. Då behövde vi bara ta trappan ner och direkt befinna oss på den plats du ser på fotot.
Det blåste snålt och vi skyndade på stegen inledningsvis av vår promenad.
Min fantasi går igång när jag ser den gamla muren som fått utstå många prövningar. När vi gick igenom Dalmansporten (samma foto) tittade jag uppåt och konstaterade att ingen konsthandlare hängde död.  (Knutasdeckare av Marie Jungstedt)

Precis som vi trodde kom inte vinden åt oss på andra sidan muren. Ett helt annat klimat. ”Inmursklimat” får det heta. 🙂

Jag har kommit fram till att det finns minst fem stycken strategiska platser på Klinten och Kyrkberget, med möjlighet att ta jättefina bilder i framtiden, under olika årstider.

Denna lilla mysiga gata har vi vandrat in på några gånger sista tiden.

Bara alla gamla hus, i olika skick, fascinerar mig.
Idag såg jag några som hade synliga adventsprylar. Själva väntar vi två veckor till. Snart är vi där.
I december är mitt mål att det ska finnas minst ett foto från ”Visby som snöklätt”, på denna blogg. ❤
Vad som sedan väntar runt årsskiftet har jag små aningar om. Bättre att inget veta. Gotlandsfoto lär inte hamna här. Sedan är frågan om tiden kommer att räcka till att hålla igång två bloggar och allt annat. 😉 Tror det ger sig efter hand.

Ha en bra fortsättning på kvällen. Dags att återvända till siffrornas värld. 😀

Nionde segraren i år

8

Stort GRATTIS till Ingrid Levander. Det gjorde du bra! ❤
Nio olika segrare under 2015.

Månadsbloggtävlingar & Segrare 2015: Januari: Susie Bloom, Februari: Gunnar Carlstedt, Mars: Tove Olberg, April: Eva Rohlén, Maj: Bosse Lidén, Juni: Gunilla Wahlberg, Juli: Znogge, Augusti: Signhild Hortberg September: Ingrid Levander, Oktober: ?

Personligt: Jag tycker det är både kul och intressant att testa nya sorters tävlingar och moment. Vad häftigt det var att en av de djärva som försökte sig på att vinna två lotter, trots att det fanns 168 möjligheter, lyckades hitta både rätt veckodag och tid. Givetvis ville jag inte gå in och stoppa tävlingen i förtid. 😉 Då skulle jag inte få reda på vad som händer i de andra två momenten och lära mig något nytt, när jag lämnade ledtrådar. Vad överraskad jag blev att det inte var fler som chansade mellan klockan 18-22. Där blev jag lurad av att besöksstatistiken ökade rejält fram tills jag tog paus och såg på Idol.
Nu till facit. Så här stod det under några veckor i min personliga statistik på WordPress:
Torsdagar 16 %. 21.00 8 % är mest populära att besöka din blogg ….
För någon vecka sedan togs denna nyhet bort. Det finns så många andra trevliga saker att utläsa. I oktober tänkte jag testa en ny form av tävling. Hoppas någon kommer att gilla den och vågar/har tid lämna in en kommentar. Annars får Bosse Lidén skrapa själv. 😉
Ps. Ingrid! Hoppas du skrapar fram ”rätt saker”. 🙂

 

Utskrattad på hemmaplan – del ett

DSC_2275

En miniserie i fyra delar: ”Mitt liv som mobilägare”

Har du också råkat ut för det? Att familjemedlemmar skrattar rått åt dig när du berättar något viktigt.
Det har gått flera månader, men jag har inte glömt den där söndagen då jag var extra spontan. Vi satt och njöt av en av Solveigs alla goda söndagsmiddagar som hon skämmer bort oss med. När vi kom till efterrätten slank repliken ur mig.
”Vet ni tjejer. Jag har bestämt mig. Under den sista tiden har jag märkt att det är så kul att ta kort och lägga upp dem på bloggen och Facebook. Nu ska jag ta det ett steg vidare. Jag ska skaffa Instagram.”
Detta var ingen spontan kommentar. Jag hade gått och grubblat på det under flera veckor.
”Pappa. Du är otrolig.”
Sedan kom inte min ena dotter längre förrän tjejerna började storskratta och uppföra sig som om de behövde haklapp. Solveig fick lust att snabbt dra ner persiennen för att inte någon granne skulle ha åsikter om bordsskicket.
”Vad är det som är så roligt? Så krångligt kan det väl inte vara att starta upp med Instagram? Det gör snart alla. Vänta ni bara. Jag ska googla hur man gör. Skratta på. Ni skrattade åt Facebook och bloggen också.”
”Stort lycka till pappa. Det kommer att gå kanon”, kläckte nummer två ur sig och det lät inte som hon menade det.
”Solveig. Tack för maten. Varför skrattar de? Är dina döttrar sjuka? Varför skaffade vi inte oss guldfiskar istället?”

Summering och nystart

 

DecemberfarvälDet är dags att summera bloggåret 2014. Jag vill tacka för trevliga stunder under mina bloggpromenader. Många bloggar är energikickar och riktigt avkopplande, både när det gäller text och bilder. Ni är många som är duktiga därute. ❤

Jag är glad för åtskilliga uppmuntrande kommentarer och den respons som jag fått under året efter mina inlägg.

Jag har även fått lära mig hur fort bloggandet kan bli obehagligt. Det var ytterst fult gjort och totalt onödigt 😦

SolBo Förlag är djupt tacksamma till er som köpt våra två böcker och för rosor om dem på olika ställen; i recensioner här, på era egna bloggar, på Facebook m.m. Snällt av er att rekommendera dem som inköpsförslag på olika bibliotek ❤

Solveigs förslag Facebook

I maj kraschade min dator. Det innebar att alla bloggfavoriter raderades. Efterhand som jag fick nya kommentarer fick jag tillbaks de flesta favoriterna och det har därefter tillkommit många nya. I nuläget har jag 168 bloggar inlagda som favoriter. Problemet är att det tar tid varje gång jag ska in på ex. Bokrondellen, Adlibris och andra viktiga ställen som SolBo Förlag behöver besöka varje vardag. Därför har jag bestämt mig för att ta bort alla bloggfavoriter till det nya året. Då kommer banken och de andra dagsviktiga sajterna överst. Sedan kommer jag efterhand som jag får kommentarer här på bloggen, att fylla på med bloggar som kommer att få nummer och bloggägarens namn – för att ha mer koll på Blogglandia.

Medelålders par

Några bloggtankar inför 2015:

Månadens kåseri: Läggs in fjärde måndagen i varje månad.

Månadens tävling: Trisslott till vinnaren. Denna tävling kan dyka upp vilken dag som helst. Ibland blir det en snabbtävling, ibland får ni tänka till längre.

Världen & Vardagstankar: 30 frågor som tar vid på torsdagar efter filmtipsen.

En hel del bilder från Österlen och Ystad kan jag utlova när vädret lockar ut mig mer. Jag har redan klurat ut några nya kategorier som vill visa upp sig. Lite galet, funderingar, vackra ord, skyltar, Jennifersånger m.m. kommer att fortsätta dyka upp på bloggen.

Hur det kommer att bli 2016 står skrivet i stjärnorna. Det beror på vad som händer eller inte händer inom flera områden. Det jag brinner mest för är att skriva, skriva och skriva bokmanus. 🙂 Samtidigt har intresset för att fotografera ökat sista året. Vad har du för planer för ditt bloggande 2015?

Fotnot. Gå gärna in och rösta på tre filmer av mina femtio filmtips. Tre personer kommer att vinna var sin Trisslott. Här är länken https://bosseliden.wordpress.com/femtio-filmer-en-bloggtavling/ som även står under min Header.

Jag önskar dig som kommit hit ner i texten GOD JUL & GOTT NYTT ÅR. Förhoppningsvis träffar vi på varandra på Blogglandia nästa år. Trist nog kan jag bara kommentera som anonym hos många som har blogspot och inte alls om inte alternativet anonym finns med på listan. Var rädd om dig. ❤

 

 

Halvvägs från start och halvvägs till mål

bild 1

Tiden går fort. Min lilla lek i november på Facebook har kommit halvvägs. Femton av trettio uppgifter är avklarade. Det har precis som förra året varit en hel del dramatik, men framför allt har det bjudits på många skratt och en gemensam tillvaro i novembermörkret. 42 personer har än så länge försökt klura ut vad jag varit ute efter. Ibland har de tävlande skrivit bättre och roligare svar än det som jag haft som facit. Allt finns noterat om ni trycker på BOSSES TÄVLINGAR under min Header.
Det är en skön mix av personer som jag känner eller träffat på i olika sammanhang. Här har ni tio i topp på den aktuella listan. En del av dem kommer från bloggvärlden. Om ni är sugna på att besöka deras bloggar är ni säkert välkomna. Jag kunde inte låta bli att ta med två till personer som ligger strax utanför ”de tio” och som har trevliga bloggar.

1. Göran Nilsson, 26 p.
2. Signhild Hortberg, 25 p.  http://skrivmoster.bloggplatsen.se/
3. Inger Börmark, 22 p.
4. Cecilia Ottosson, 17 p. http://ciccirealisten.blogspot.se/
5. Ingela Harrysson, 14 p. http://inghar.blogg.se/
6. Pia Boman, 11 p. http://marlonzacco.blogg.se/
6. Anki Arvidson, 11 p. http://ankistankar.blogspot.se/jag
8. Per Börmark, 9 p.
9. Lippe Forsberg, 9 p.
10. Åsa Bäcklund, 7 p.

12. Åse Holmander Mehlin, 6 p. http://schnauzeraxl.wordpress.com/
17. Annika Sohlin, 5 p. http://badtant.bloggo.nu/

Rött namn betyder att personen har vunnit minst en uppgift. Fortfarande återstår det femton uppgifter att lösa så allt kan hända. Uppgift nummer sexton kommer kl … 😉
Jag önskar alla läsare en trevlig fredag. ❤

Ps. Detta var inlägg nummer 666.

Dan före dan före…

Det var mörkt när klockradion gick igång i morse. Mörkt både inomhus och utomhus. Jag tog de tretton trappstegen och startade upp med att skapa myskänsla. Tände granen, de fina stora stjärnorna i vardagsrummet, levande ljus på köksön och nummerljuset som vi nästan är ikapp på. Jag älskar att börja och sluta dagarna så.

Det är jag som är FrukostNisse i vår familj. Numera är det inte så vanligt att vi är fyra till bords en tidig helgdag. Trötta tonåringar sover vidare tills det blir ljust efter sina sena kvällar. Men idag ville tjejerna gärna med och storhandla. Och det bästa. Det bästa är att ingen av de tre vill ha mig med. Jag har liksom straffat ut mig. 😉 En sådan här dag vill de inte missa något som ska vara med på julbordet. Då gillar de inte mitt höga tempo, där jag tycker att vi följer inköpslistan och satsar på att vara först ut ur affären. Förresten. Hur ska maten få plats? Annars när vi veckohandlar brukar vi nästan få trycka in maten och man tänker ändå lika dumt varje gång. Detta måste vara mat till ett helt fotbollslag. Vi kommer att få slänga mat. Men det behöver vi nästan aldrig. Redan efter tre-fyra dagar börjar det fyllas på saker på inköpslistan. Det stora fruktfatet får luckor och de lätt övermogna frukterna från förra handlingen tittar fram fast jag är säker på att vi vuxna la dem överst när vi handlade förra gången. 🙂

Jag kommer inte helt undan. Jag har fått uppgifter på hemmaplan. Hade hoppats att det skulle vara viktiga saker som att läsa Ystad Allehanda, avsluta den spännande boken av Anna Fredriksson eller börja på den nya tegelstenen av Elizabeth George. Njet. Ingen av dessa saker nämndes. Men jag har tömt diskmaskinen och fyllt på den igen. Allt tilltugg till gårdagskvällens familjefilm tog stor plats. Vår tvättmaskin har kallat på mig flera gånger. Den är mycket snällare och har en betydligt trevligare ton än ”Bernhard” som vi hade i Skummeslövsstrand. Hans skrikande kunde göra mig galen om jag råkat somna igen. Inte hjälpte det heller att skrika tillbaks.

Vad är en högtid som snart väntar mot vad jag upplevde för två dagar sedan. Jag trodde att jag fyllt veckans kvot av framgångar när jag vann i Lippes blogg i början av veckan. Istället upptäckte jag en fantastisk sak när jag gick in på en av mina favoritbloggar. Jag hade fått ett Nobelpris av en enig jury på Åland. Inte vilket pris som helst. Är ni nyfikna så gå in och läs vilket och alla motiveringar som andra bloggare också fick. Där kan ni också få tips om bloggar som vunnit andra fina priser. Gå ner till inlägget den 20 december med rubriken Årets nobelpris!

http://fruvenus.blogspot.se/

Imorgon kommer årets sista inlägg på denna blogg. Hoppas att det inte blir ett tomtebloss utan att många läser det, exempelvis en bit då och då. Det handlar om en ny tävling. Denna gång med tre priser. Ingen stresstävling. Svar vill jag av naturliga skäl bara ha via min mejladress. Förhoppningsvis kan jag även locka några att le eller skratta. Det är alltid mitt mål när jag skriver ett Kåseri. Handlar det om Funderingar vill jag även väcka tankar och känslor av ett annat slag.

Som jag älskade denna jullåt i mitt pojkrum. Singeln kunde rulla många gånger dagarna innan julafton. Är också väldigt förtjust i sångarens röst. Kolla in strumporna på två av gruppens medlemmar.

En manlig blogg

Det är intressant det här med bloggar. Innan juni i år hade jag mina egna åsikter om vad en blogg var för något. Jag vill inte i detalj gå in på mina smutsiga, elaka, vidriga tankar som kretsade runt i mitt huvud. De flesta tankarna hade hamnat där efter några felbesök genom åren. Dessutom hade jag läst om ämnet i tidningar och skrattat åt skämt på film. Alltså kunde jag ALLT om vad en blogg var för något skräp.
I slutet av juni gjorde jag något som inte är så vanligt för män. Jag blev med blogg. Visst var min fru inblandad. Det blir ofta så när det handlar om befruktningar. Under våren hade HON sått ett frö. 😉
”Det är klart du ska ha en blogg. Skulle passa dig utmärkt.”
Sakta växte tanken i min kropp under veckorna – som blev till månader. Till slut kunde jag nästan känna hur det sparkade i magen. Samtidigt får man inte glömma bort att det gjorde så ont på slutet. Jag fick problem att gå och började vagga som en gås. Satt mest. Jag kommer aldrig att göra om det. Det var komplicerat och krampaktigt innan den föddes. Vet inte om det var för att jag var förstföderska eller bara av skälet att jag var man och de flesta aldrig gör det.
”Aldrig mer” skrek jag rakt ut i den regniga Midsommarnatten när det började närma sig högtidsstunden och allt tekniskt krånglade som mest.
”Bara håll ut. Dra djupa andetag. Andas sedan lugnt.” tröstade Solveig som hade två erfarenheter i bagaget.
”Lätt för dig att säga. Föda små nätta tjejer är väl inget märkvärdigt. Är det du eller jag som ska föda en tjock bloggbaby? Snart struntar jag i det här.”
”Du kan inte ångra dig nu. Hur skulle det se ut? Du är halvvägs. Titta på skärmen. Tänk på något roligt. Vad ska den heta?”
”Du försöker bara lura mig. Vad sjutton är en WordPress-moderator? Jag vill ha en sugklocka och hit med lustgasen NUUUU!!!!”
Inte gick det lättare när jag tryckte på översätta. Då trodde jag att jag skulle bli helknäpp. Jag är inte bra på engelska men nu funderade jag skarpt på om jag var och är svensk sedan födseln. Eftersom mina föräldrar är döda är det inte lätt att kontrollera i efterhand. All text var grekiska. Jag gav upp och satte mig ner på golvet. Tjurade i tre sekunder. Sedan vände det tvärt. Överdosen av lustgasen fick mig att börja tokgarva åt eländet. Vilken svenskengelska det blivit av den engelska texten. Tur att några andra förstföderskor hjälpte mig via E-mejl när jag körde helt fast.

Det har gått ett tag. Tiden har runnit iväg. Min blogg fyllde halvår för ett tag sedan. Jag har tagit mig tid att vandra runt bland andras bloggar. Så många olika typer det finns och så många roliga och intressanta människor som bloggar. Jag är givetvis svag för de med humor och de som kan bjuda på sig själva. Varva högt och lågt. Blanda skämt och allvar. En del är jätteduktiga på att skriva eller ta fina kort. Jag har några favoritbloggar som jag besöker varje dag med ett leende. Dessutom har de ofta till höger en lista med bloggar de själva följer. Det blir som en spännande julklappslista till mig.
Nu är det såhär att jag är lyckligt gift med EN kvinna. Ännu bättre är att samma kvinna INTE är svartsjuk. Vet inte om jag accepterat att hon hade haft hundra kompismän. Hon säger att jag inte hade gillat det. Då är det väl så. Kvinnor har alltid rätt. Solveig retar mig ibland. Kommer in och undrar om jag har tid med henne en minut eller om jag är upptagen med någon Diana i Australien eller Meg någonstans i Kisa.
”Kliv på. Det var bara Cameron Diaz. Hon ville vi att skulle fika nästa gång hon hade vägarna förbi Ystad.”
Jag har försökt några gånger att leta män. 😉 Men jag blev megapopulär. Jonas ville att vi skulle träffas på ett Internetcafé på ett glas mellanmjölk. Peter att vi skulle sjunga duett i Malmö. En finsk Marc att vi skulle raka av oss håret. En dansande fotbollskille att vi skulle smita in på Ullevi mitt i natten när det var stjärnklart. 😀
Så lätt ger jag inte upp. Jag kan inte hjälpa att jag är lagd åt det andra hållet. Jag står för det. Jag har ändå envist letat vidare. Någonstans finns den rätte. En man som har en blogg och samma vida intressen som jag. De få män jag har hittat har mer varit intresserade av något speciellt ämne. Målat in sig i en nisch jag inte kan så mycket om. Då blir det inte att jag släpper iväg en sådan här kommentar. ”Snygg fågel du tagit kort på. Hur många taggar är det? Pratar den goja? Får honorna två eller tre barn? Ska den vara så röd på huvudet? Mås den riktigt bra. Vad är normaltempen… tar man den i näbben eller… du behöver inte dra i alla fjädrar om dess härkomst.”
Det finns en gräns för min tramsiga ådra. Jag flyger istället vidare till nästa kvinnliga blogg.
Tänk att vi aldrig har träffats. Jag och mina osynliga NYA vänner. Ändå känns det som om jag känner vissa riktigt bra vid det här laget. Som alltid är det svåraste att få tiden att räcka till. Jag skrev ett långt personligt brev upp till Fredrik. Ni vet Sveas huvudfader. Han har inte svarat ännu. Mitt förslag är briljant. Hoppas att jag kommer att få något slags pris. Ett tidspris. Eller tidlöst pris som jag kan hämta över en lätt måltid den 10 december. På ett vis är det både smart och enkelt. Läs noga nu!
Varje dag i veckan när vi sover som djupast införs vintertid. Klockan blir ett istället för två. Visst var det en smart idé? Jag gick in på några fler detaljer om Fredrik hade slut på sina. Tänk på det ”braiga”. Vi kommer att bli yngre än vad vi skulle varit annars om klockan bara sprang iväg som vanligt. 😉
Fredrik ger säkert med sig. Kliar sig i håret och fattar rätt beslut. Glöm sedan inte att ställa tillbaks klockorna en timme när ni lägger er med tanke på bloggtimmen. ”Bosses bloggtimme” borde den döpas till. Jag ser tidningsrubriker, text-TV och nyhetsprogram påminna det svenska folket. Sedan blir det till en vana. En trevlig vana. Andra länder kommer att följa efter 🙂
Man kanske skulle skaffa en till? Ensambarn blir så lätt bortskämda. Varför inte adoptera en blogg från ett fattigt land.
Blogg på Er alla läsare. Helst ni som orkat läsa ända ner till denna rad. 😉

Tillägg: Jag har stött på en mycket bra manlig blogg sedan jag skrev detta. Livsnjutaren är hans alias. Den bloggen rekommenderar jag varmt. Gör gärna ett besök. http://siotiumest.blogspot.se/