Diagnos boknörd?

Det var farsdag för ett par veckor sedan. Lizette är en fena på att hitta bra presenter och julklappar. Denna gången fick jag detta spel.  ❤

Förr hade jag slängt fram det när några kompisar tittat in. Nu duger det med att utmana mig själv. Givetvis gjorde jag en tjusig tabell med de fem kategorierna: 🙂
1. Vad heter boken?
2. Vilken romankaraktär?
3. Vilken författare?
4. Ond bråd död
5. Diagnos: boknörd?

Jag bestämde mig för att först gissa vilken procent jag skulle få i varje kategori när jag svarat på alla 265 frågorna. För att dra ut på det har jag läst fem kort om dagen. Nyss avverkade jag sjunde dagen. 25 frågor passar mig utmärkt. Inte hasta fram. Istället suga på karamellerna – men utan papper på.

Jag var säker på att ond bråd död skulle vinna och att Diagnos: boknörd skulle komma sist. Där hade jag bara räknat med 1 % rätt. Vad förvånad jag är över att Diagnos: boknörd har lett hela tiden och lär vinna när jag är klar om några dagar. Jag visste inte i förväg att det har sin fördel att vara utbildad bibliotekarie och själv gett ut böcker. 🙂
Sämst är jag än så länge på titlar.

Idag var min bästa dag. Jag hade 16 rätt av 25. Mitt sämsta är 7 rätt av 25. 😉  Så något proffs är jag INTE.

Kakao Förlag heter de som kommit på detta. Kul, kul tycker jag.
Om några månader kan jag göra om det. Förhoppningsvis kommer jag ihåg några av felsvaren och helst de jag kunde/gissade rätt på denna gång. Helt säker är jag inte.
Sedan är det dags att fråga om några andra vill vara med och leka. Tur jag haft handskar på mig. Så det inte finns några fingeravtryck på korten. 😉

Miljonregn över nio kvinnor?

Prisklass A:
Stort GRATTIS till Korsordsmästaren 2015 – Anki Arvidson. ❤ ❤ ❤
som dessutom satte nytt poängrekord denna tredje säsong.

Stort GRATTIS till silvermedaljen – Signhild Hortberg. ❤ ❤

Stort GRATTIS till bronsplatsen – Inger Börmark.  ❤

Prisklass B:
Jag gjorde i ordning 30 st lappar med de olika uppgiftsvinnarna. Solveig fick äran att dra två lappar.
Vinnare: Anki och Znogge.

Prisklass C:
Här deltog de deltagare som fått ihop femton poäng. (Anki, Signhild, Inger och Znogge fick inte vara med)
Vinnare: Gunilla Wahlberg och Ditte Akker.

Prisklass D:
Det var inte så svårt för mig att välja bästa felsvaret. Ingen löste uppgift fjorton ”Är nog Zlatan”, men jag fick in några bra alternativ. Ingen slog dock förslaget ”Danskdödare” som senare passade utmärkt i den runda bollsporten. För det var just det Zlatan blev i Köpenhamn. Tack för att han räddade den svenska sommaren 2016.
Vinnare: KerstinCecilia.

Världen & Vardagstankar. En ny kategori för året där jag själv inte svarade med ord på era kommentarer. 106 personer deltog. Jag har de sista dagarna läst igenom alla era ord ännu en gång. Mina ämnen var varierande. Ibland skoj och drömmande. Ibland allvar. Andra gånger nostalgiskt. Precis som livet kan vara. Ni följde snällt med och bjöd verkligen på er själva. Underbart att Primrose och Annika gick iväg och skalade en potatis och en morot. Tusen tack ALLA 106 deltagare. ❤

Prisklass; Troget lämnande av kommentarer:
Jag skrev att alla som lämnade femton stycken skulle delta i en trisstävling. Nu blev det Skrapkryss som är en mycket roligare lott, i samma prisklass. Min lilla rättvisa kupp var att de som hade kommenterat flitigare skulle gynnas. Därför fick deltagarna en chans mer för varje svar över femton kommentarer. Jag tog fram en stor rulle med brunt omslagspapper. Skrev ner sexton kvinnors namn x antal gånger lite överallt på papperet, som täckte hela hallen på nedre plan. Sammanlagt fanns det 115 namn. Sedan bad jag Jennifer ta på sig en mörk halsduk över ögonen och så hon fick en röd överstrykningspenna i handen. Jag hade ett eget papper med en tabell med de sexton tävlande kvinnorna. Regeln var: Den kvinna som först fick tre poäng vann. Jennifer målade Ezter röd. Sedan gav jag henne en gul penna. Hon kröp omkring på det stora papperet och målade gult på namnet Ezter. Den tredje gången lyckades Jennifer tre gånger träffa tomma platser med den blå pennan. Därefter satte hon med hjälp av sin vänsterhand ner pennan … och namnet Ezter blev blått också. Jag som hade räknat med en låååång tävling där jag skulle få ge Jennifer nya färger. Med andra ord en rättvis segrare. Hoppas Ezter har lika mycket tur med skrapandet.
Vinnare: Ezter.

Prisklass; kommentar som gav mig något extra:
Det går inte komma ifrån att denna kvinna sprider glädje, skämt, snällheter, allvar och kärlek var hon än drar fram. Inte bara hos mig. Jag kan på avstånd på andra bloggar se att hon alltid har tid för ett ord även hos de bloggare som har det tufft. Hennes egen blogg är högst personlig och kan inte kopieras av någon annan. Om man läser de kommentarer hon fått inser man hur viktig hon är på Blogglandia. Ett ljus eller ett yrväder som lyser upp mörkret. På denna kategori hade jag dragit ut tre bidrag från henne som tilltalade mig mycket.
Vinnare: Allas vår TantGlad som ”oälskar” tävlingar. 😉

Jag höll på att skriva att det var sluttävlat 2015. Det var fel. Än återstår Månadens tävling. Den kommer att handla om böcker och dyker upp någon gång i december. Då var det dags för mig att leta upp adresser. Råd till er nio. Se till och skrapa fram rätt ”saker”.

Det ordnar sig

Mitt i en tugga av det nybakta brödet på Hartmans café blev jag allvarlig och fundersam.
När jag tog en mun av min stora Latte kom jag att tänka på en man som hette Porteus.
Han sa vid något tillfälle att om man går och väntar på svårigheter kan man få lida dem två gånger. En klok man. De orden kunde kommit från min egen mun. Redan för flera år sedan. Minns hur Solveig gick och oroade sig för en sak med vår första dotter Jennifer. Jag försökte lugna henne på ett manligt sätt. Strök henne varsamt över ryggen. Delade med mig av min visdom. Höll ett intelligent och välgenomtänkt tal.

”Det ordnar sig älskling. Vänta. Ha tålamod. Ge det en chans. Jag har läst någonstans att saker växer inte i samma takt. Först kommer ett. Om ett tag kommer nästa. Det är inte alls bra att oroa sig. Oron kan lätt hoppa över till barnet. Se istället livet från den ljusa sidan. Många barn gillar förresten att hoppa omkring och sjunga en visa. Jag lovar. Titta på mig. Lyssna noga. Vi ringer doktorn till hösten om det inte dykt upp. Det högra. Dessutom är det pinsamt. Doktorn tycker antagligen att vi skulle upptäckt det tidigare. Tänk istället på något annat så känns det bättre. Är det inte värre att Jennifer inte har något hår? Är du helt säker på att det är en tjej vi fått? Jag menar. Den där saken… kan inte den ha ramlat av eller… den har kanske inte heller växt ut ännu. Jag sticker till biblioteket och lånar några böcker så kan vi kolla in läget sedan. Blir det bra?
Ta du bara det lugnt. Dra några djupa andetag som vi lärde oss på den där föräldrakursen.”

Barrtävlingen

Jag kommer från en familj där vi ofta lekte, tävlade och spelade spel. Inte konstigt att jag förde vidare dessa gener.

Solveig har många goda egenskaper. Jag önskar att jag hade hälften av dem. Men en sak som överraskade mig när vi flyttade ihop i Hjo var när jag skymtade en dålig förlorarsida i hennes personlighet. Absolut inte den värsta sorten. Inget skrikande, inget slängande, inga hårda och fula ord, möjligtvis en aning bortförklarande. Hon var ärlig redan från början och erkände att hon var lagd åt det hållet. I hennes hem hade det heller inte varit så mycket spelande. Nu fick jag egentligen inte se så mycket av denna sida. Spelade vi intelligensspel vann nästan alltid hon. Jag gratulerade henne och hon berömde mig för att jag var en så god förlorare. Vissa saker skalas av med tiden. Numera ser jag aldrig några sådana tendenser. Inte hos henne och inte heller hos våra barn.
När det var dags att städa ut vår första gemensamma jul dök tävlings-Bosse upp som en försenad jultomte.
”Ska vi tävla? Det blir mycket roligare då. Den som hittar flest barr vinner.”
Solveig lyssnade på mitt förslag och godkände reglerna. Jag hade en stund tidigare slängt ut den barrande granen i trädgården. Vi visste båda två att den hade barrat en hel del. Vi hade under några veckors tid fört vidare barren när vi gått omkring i den rymliga lägenheten. Barr borde finnas överallt, men givetvis mest där granen stått i vardagsrummet och på dess saliga väg ut genom lägenheten där den stött emot alla våra bokhyllor i korridoren.
Enligt de muntliga reglerna fick vi inte öppna ytterdörren. Bara ta barr som fanns inne i lägenheten. Vi hade en kvart på oss. Jag ställde äggklockan och sa några sista fraser.
”När den ringer häller vi ut våra plockade barr från fryspåsen. Må bäste MAN vinna. Den som förlorar får bjuda på en hemlig överraskning till helgen. Någon fråga?”
”Ha. Du slant visst på ett ord. Må bästa KVINNA vinna. Skyll dig själv. Jag slår dig lätt”, sa Solveig och vädrade något stort.
Solveig såg nöjd ut när vi möttes på golvet i en vrå en stund senare. Hon ville att vi skulle jämföra våra påsar. Log ett retligt leende och fnös åt min påse som jag var rätt belåten med.
”Vill du stoppa klockan? Så slipper du få storstryk”, kläckte hon ur sig en gång när vi möttes någonstans och där hon tyckte att vi skulle lägga ner tävlingstid på att pussas trots att vi tagit ner misteln.
De synliga barren var borta från vardagsrummet. Under tiden som jag plockade ett par belästa barr mellan några böcker hörde jag på avstånd hur det lät från köket. Solveig sjöng högt på ABBAS klassiker ”The Winner Takes It All. Då från ingenstans dök en tanke upp som växte och som fick det att börja bubbla i magen på mig. Fortfarande var jag inte helt säker på att det skulle ge napp när jag smög iväg mot…

Klockan ringde från diskbänken. Det blev samling kring köksbordet. Stolt la min fru sin fryspåse på julduken.
”Och vad har min bäste herre funderat på att överraska sin segrande fru med till helgen?”
”Ska vi inte räkna först? Hur många har du?”
”Säkert hundra mer än du. Orkar inte räkna alla. Vi kan väga om du är blind. Ta fram din skvätt nu fegis.”
”Om jag är blind kan jag heller inte se vikten på vågen. Måste erkänna att du ser extra gullig ut med den minen.”
”Tack. Du ser inte så dum ut heller. Dessutom är du som vanligt en god förlorare.”
”Förlorare? Du har inte sett min påse?”
”Du gubben. Jag såg dina få barr innan. Jag darrade inte av skräck precis av synen.”
”Det var ju för flera minuter sedan” sa jag och tog sakta upp min välfyllda gröna fryspåse samtidigt som jag sökte ögonkontakt. ”Ska vi inte i alla fall räkna för rättvisans skull? Snälla älskling.”
Hon flyttade blicken till påsen och jag kunde nästan höra hur det skramlade runt i hennes huvud. Sedan kom orden i blixtens hastighet.
”Du har fuskat. Vi fick inte gå ut. Hur har du hunnit det?”
”Jag har inte varit ute. Följde bara spelreglerna. Alla barr i lägenheten.”
”Du har fuskat. Du som aldrig fuskar annars…”

Vi hade bara tagit fram 1-literspåsar. Jag hade lätt kunnat fylla en större påse. Solveig fortsatte i flera år efteråt att hävda att jag fuskade, när vi skojade och berättade om det för kompisar. Vad tycker du som läsare? 

Här kommer förklaringen: Inomhus i vår hall stod julgransfoten kvar. Så grön och vacker. Inte bara på utsidan. Jag kunde ta skopvis med stickiga barr under tiden som jag kände segerns sötma växa i munnen. 

Månadens boktips – ”Vilseledd” av Linwood Barclay

Denna första gång går tipset till en nagelbitare. Ni som gillar psykologiska thrillers har kommit rätt, men var medvetna om att slutet innehåller fysiskt våld. Enligt Stephen King är detta den bästa thrillern han läst på fem år.

Prologen inleds med att jag-personen, journalisten David Harwood, tillsammans med sin fru Jan och deras fyraårige son Ethan, ska tillbringa en sommarlördag i en stor nöjespark några mil bort från bostaden. De åker iväg tidigt på morgonen. Väl innanför grindarna går allt snett. Ethan somnar direkt i sulkyn. Han märker därför inte att en man med skägg rullar iväg med honom när David gått för att köpa glass och Jan råkat få en sten i skon. Genast tror man som läsare att det handlar om kidnappning av ett barn (om man inte läst baksidan). Så är inte fallet. Istället är det hustrun Jan som försvinner helt spårlöst en stund senare. Polisen har svårt att acceptera att det bara är beställt EN vuxen- och en barnbiljett på nätet till nöjesparken. Inte heller har någon av övervakningskamerorna på nöjesfältet fångat Jan på bild, trots att hon enligt David gått in och ut en extra gång för att hämta saker i bilen. Som ni förstår dras snaran åt hårdare och hårdare runt Davids hals för varje ny ledtråd som pekar mot att han mördat sin hustru. Grannarna vänder honom ryggen. Media jagar honom febrilt. Det är David mot hela världen, där han desperat letar runt i Jans gamla hemliga fotspår. I en sidohandling försöker David gräva fram sanningen om påstådda mutor för att få tillstånd och bygglov för ett stort privat fängelse på orten. Eller är det ingen sidohandling? Till slut kommer det oundvikliga. Ett kvinnolik hittas i närheten av platsen som David och Jan befann sig på dagen INNAN nöjesbesöket. Det finns ett vittne som både sett paret och även pratat ensam med Jan som då sagt en del märkliga saker. Ingen utom David har därefter sett Jan i livet, eftersom Ethan inte anses pålitlig på grund av sin ringa ålder.

David och Jan har varit gifta i fem år. Ett lyckligt äktenskap enligt David. Farmor och farfar står för barnpassning när David och Jan jobbar eller när paret vill ha en stund för sig själva. David har inte fått många fragment om Jans olyckliga barndom under åren. Hennes föräldrar vet inte om att hon gift sig eller att hon blivit mamma, eftersom hon stack hemifrån redan som tonåring. På sista tiden har Jan berättat för David att hon inte mår bra psykiskt. När polisen snokar runt får de istället bilden av att Jan verkat mer uppåt de sista veckorna. Vem talar sanning? Vem kan man lita på?

Som vanligt gissar jag både rätt – men mest fel när jag sträckläser. Detta är en spännande bok som fångar sin läsare från första raden till den sista. I efterhand funderade jag på om det var sannolikt att David inte hade någon manlig vän i sin egen ålder med tanke på att han beskrevs som utåtriktad. Är det ett medvetet drag från författaren för att förstärkta Davids sårbarhet? En annan sak som jag funderar över är om inte moderskärleken är betydligt starkare än kärleken till diamanter…

Författaren bor utanför Toronto och har tidigare jobbat som journalist på Toronto Star. Boken kom på svenska 2012 på Kabusa Böcker. Göteborgsförlaget har tidigare gett ut tre böcker med samma författare.