Film nio av femtio

När hjärtat blir varmt

När hjärtat blir varmt
Genre: Drama, 95 minuter, 2005
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 35/40
2). Bosse Lidén 2014: 107/120

Favoritkommentar: ”Konsten är inget du väljer att göra, det är något som väljer dig.”

Egna ord: Jag faller pladask för denna film av flera orsaker. En fantastisk skådespelarprestation av Harvey Keitel som spelar Weldon Parish. En författare som slog igenom med romanen ”Skuggdansaren” för tjugo år sedan. Jag älskar miljön runt Toscana och blir småkär i vackra Claire Forlani. Dessutom ett tema som jag brinner för själv. Skrivandet, eller inte skrivandet. Den amerikanske, numera mytomspunna författaren Weldon Parish har rymt från världen efter det att hans älskade fru dött. Han gömmer sig för världen i en liten by i Toscana på den italienska landsbygden och skyddas av lokalbefolkningen. Den unge ambitiöse bokförläggaren Jeremy Taylor (Joshua Jackson) får en order från sin chef i London om att leta upp Parish i ett viktigt ärende. Detta blir inte det lättaste när en självgod Jeremy glider in i en tjusig BMW, klädd i kostym och med vax i håret. Han installerar sig på det lokala hotellet och stöter på problem precis överallt. Här tar humorn i filmen över ett tag. Många härliga scener och romantiken kommer på häst.
Detta är en film med många bottnar. Storstadspuls byts mot lantligt lunktempo. Ung stressad man med egna författardrömmar utvecklas som människa. Äldre bitter man med stor livserfarenhet gömmer de innersta känslorna även för sig själv. Det är otroligt intressant och välgjort hur dessa två manliga karaktärer utvecklas och förändras under mycket speciella möten, där humor kryddat med galenskap blandas med djupaste allvar på ett ödmjukt sätt och med en säker regissörhand. Så många scener berör mig. Allt inramat av ett vackert landskap. Kanske är titeln vilseledande, eller inte. För det är just vad som händer med mitt hjärta.

Dagens fråga: Händer det ofta att du väljer film efter VAR handlingen utspelar sig?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

Annonser

När kommer nästa mord?

DSCN8489

Jag läste en välskriven spännande bok för några veckor sedan via Läslustan vi är med i. Titeln var ”Laglöst land”. Författaren Håkan Östlundh. Såg att han hade gett ut ett tiotal böcker. Eftersom handlingen var förlagd till min favoritö Gotland låg han bra till i mina ögon redan från start. Insåg att huvudpersonerna figurerat i tidigare böcker. När jag hittar en bra författare som skriver ”serieböcker” vill jag gärna börja på ruta ett. I lördags var vi en runda på Ystad Bibliotek. Först gjorde Solveig mig uppmärksammad på två böcker med min favoritförfattare Jussi Adler-Olsen som stod frestande uppsatta på en hylla. Jag läste snabbt de okända titlarna och blev glad som en speleman tills jag insåg att min danska är sådär. 😦

Inne bland deckarna och spänningsböckerna blev jag glad igen när jag hittade åtminstone en bok av Håkan Östlundh. Ett rätt spännande fotoomslag. ”Jag ska fånga en ängel” var titeln. Jag vände på boken och läste baksidan. Funderade på polisnamnet Paul Bäckström. Var han med i boken som jag nyss läst? Mitt taskiga minne. Antagligen. Han flyttar såklart från Sollentuna till Gotland senare i sin karriär. Prasslar med en framgångsrik gift bokförläggare med kontor i Gamla stan. Samtidigt sker en konflikt med allvarliga följder mellan ungdomsgäng från skilda samhällsklasser.
Håkan är en god stilist. Själv försöker jag dra mina egna slutsatser och se mönster i handlingen som har psykologiska inslag. Många bottnar. Vad ska hända för spännande? Ungdomsstoryn måste såklart höra ihop med vuxenvärlden på något dolt sätt. Eftersom boken är välskriven läser jag på. Snart har jag läst 300 sidor av de ca 400 sidorna totalt. Jag ligger i sängen och kan inte sluta läsa eftersom jag är så pigg. Solveig har somnat för länge sedan. Då börjar jag storskratta så hon vaknar. Jag kan inte hindra anfallet. Visst hade jag de sista femtio sidorna börjat ha inre åsikter. Hade författaren inte tappat tempo? Körde han inte fast i detta med det dåliga samvetet för otrohetsaffären? Var det inte dags att släppa fram fler obehagliga episoder? Började inte alla detaljerade förhör med de misstänka unga grabbarna ta för stor plats? Det flöt inte på. Håkan hade verkligen utvecklats i senaste boken, tänkte jag.
Där ungefär ringde en ljudlös klocka i mitt huvud. Jag vände på boken. ROMAN stod det mellan författarnamnet och titeln. Efter att jag pussat min älskade godnatt igen kunde jag läsa vidare med de nya förutsättningarna, när jag insett att personalen på bibblan hade satt upp boken fel. Den skulle stått i hyllorna bland svensk skönlitteratur. Nu blev det en helt annan läsupplevelse när jag inte hade samma krav och förväntningar längre. Kraven på att det skulle dyka upp något hemskt skruvades ner.

För första gången funderade jag på om inte en av mina vänner hade rätt. Förlagschefen och jag tyckte att det blev ett ord för mycket i ”himlen” om hon skrev dit ordet Roman på mitt omslag. För plottrigt. Det var ju så självklart till den fina framsidan. ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Inte kunde någon få för sig att det var en kriminalbok.
Men nu börjar jag fundera… kommer någon att vänta på att författaren ska redogöra för hur det är tekniskt möjligt att se fotspår i denna viktiga faktabok som står placerad på Ve (Medicinavdelningen) på ett av Sveriges kommunbibliotek. Jag ber om ursäkt på förhand och hänvisar fegt till förlagschefen och till att bibliotekspersonal och butikspersonal kan göra placeringsmissar. Fel gör vi alla. Det gäller bara att variera dem. 😉

Igår kväll fick jag äntligen ett livstecken från Danmark. Provboken är på väg enligt mejl. Gissar på att boken skickas via flaskpost eftersom det tagit sådan tid jämfört med hemsidans information. Bäst att sticka ner till havet och spana idag. 🙂 Vilken färg tycker ni att jag ska välja när jag börjar göra markeringar i boken?

DSCN8488