Det måste de fått om bakfoten

Det finns de som säger att jag kört fast i blå saker. Att allt kretsar runt denna favoritfärg. 

 Att det beror på att jag saknar blå ögon som pappa hade. Måste vara en amatörpsykolog som gått en snabbkurs en grå novemberhelg som kläckte fram de orden.

Att allt jag köper och skaffar mig har blå färg. Det är en blå slump att jag lyssnar enbart på blå hits. 

Vet inte om det stämmer.  Jag var sugen på att köpa en ängel i andra glasfärger. Men den blå ängelns känsliga bedjande klänning kunde jag inte motstå.
Och bilfärgen var det bästa av det klena antalet färger som fanns till förfogande förra sommaren.

Fast en sak stämmer. För jag är helt ute i det blå och börjar bli färglös i tankarna. Allt är tomt som ett oskrivet papper. En lång stund har jag stirrat på boktipset så det bildats rynkor både i pannan och inne på hjärnkontoret. Vad handlar denna bok om? Jag vägrar att söka på nätet. Vill använda min egen hjärna. Minns tågboken som jag gillade. Har inte sett filmen ännu. Ska se den.
Vad sjutton handlade uppföljaren om? Tror jag skulle ge den en fyra i betyg. I natt kommer jag säkert på det och allt blir glasblått igen.  😉

Ps. Dags att snart dra en lapp. Klippte ut 23 lappar. Skrev namn på dem. Har vikt ihop dem till småbitar. Lagt dem i en hög ”Sötsaksreglerburk”. Tärningen var mycket roligare. Vilka spännande blå kast det blev och omkastningar mellan deltagarna. Nu får det bli en hederlig lappdragning. Ska jag fråga S eller göra det själv? Hör att han pratar i fånen. 

Fem tabbar som jag minns

Dags att avsluta Bornholmsinläggen. Ovanligt tidigt i år. 🙂 Förra året la jag in de två sista (bildspel) inläggen från Gotlandsresan under hektiska november, då jag har Korsordstävlingen. 

Vad har hänt med gubben? Varför tar det så lång tid, från att ögonen sett en sak till tanken nått mina händer så de agerar som förr? Supersnabbt. Reflexartat. Visst dök den vackra regnbågen upp snabbt och oväntat, när vi kom runt hörnet. Sedan trasslade jag in mig i remmar och annat innan jag kunde trycka på rätt knapp på kameran. Då återstod inte mycket av skönheten. Eller så var det så att jag lugnt stod och njöt lite för länge först.

När vi kom till underbara Balka strand blev vi nostalgiska och tänkte på när vi var på Bornholm första gången 1994. Då bodde vi strax intill stranden.
När jag såg fågelungar i vattnet gick jag ner till stranden för att fota dem. Plötsligt hör jag något kraftigt ljud från höger och stirrar upp. Mamman som befann sig en bra bit därifrån hade anat STOR FARA och kom till undsättning. Det såg både effektfullt och skrämmande ut på samma gång. Inte tog jag några foton. Jag hann inte. Därför bad jag Solveig på tillbakavägen att gå fram emot ungarna, för att jag skulle kunna stå beredd en bit ifrån med kameran och fånga den perfekta bilden, när mamman kom i full fart och gick ner för landning.

Inte blev det lika dramatiskt. Mamman insåg att det var inte en lika stor fara när en kvinna kom. Istället markerade hon mest. Hade inte vingarna i högsta läget. Såg inte hotfull ut. Bara beskyddande. Miss två av mig.

Självklart borde vi haft med ett ex. av ”Mina fotsteg i ditt hjärta” och ett ex. av ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” till detta lilla bibliotek. Precis som vi gjort på några andra ställen i Sverige.

Vi blev hänvisade till att stå först i kön i en fil, inför färjan vi snart skulle köra på. Jag gick ut från bilen för att sträcka på benen och få frisk luft. Det var ju rätt gott om tid till färjan var förankrad och den kunde tömmas på fordon och människor.
Först ut från färjan rullade den ena fräcka bilen efter den andra. Antagligen skulle det vara en veteranbilsträff på ön under helgen. Jag stod och njöt av de fräcka klenoderna. Vilken tid det tog för min hjärna att inse att det hade varit kul att ta kort. När jag äntligen hämtat kameran i bilen, fanns det inte många bilar kvar i den genren. 😦

Så till slut storyn om vår egen lilla blå. Vi hade varit lite bekymrade av allt blåsande under veckan. Stormbyarna hade avlöst varandra. Det hade gått bra på ditvägen, men då hade jag tuggat på ett åksjuketuggummi och haft blicken fäst på horisonten hela tiden på havet.
Men som jag beskrev och visade på foton från ett tidigare inlägg. Det räckte även denna sista dag, med att vi lämnade sidan på ön där vi bodde och förflyttade oss en halvmil. Plötsligt möttes vi av lugnt vatten på den andra kusten.
Vi var ute i god tid. Stod här (se fotot) parkerade i en timme. Jag gick en skön promenad i en liten skog.
Allt gick bra när jag körde på färjan. Det är då något ”hemskt” brukar hända mig/oss. 🙂
Fast den tanken hade jag inte när jag nöjd satte mig på en sittplats och njöt av att det var lugnt vatten på havet och att vi hade haft en mysig och trevlig vecka tillsammans. Solveig hade gått iväg mot toaletterna. Jag var ensam med behagliga tankar som flöt lugnt omkring. Snart skulle vi åka ut från hamnen. Pling pling, lät det från en högtalare. En dansk röst drog något meddelande om någon bil. Jag noterade att det var samma två första bokstäver som på vår bil. Sedan förstod jag inte mycket av gröten. Ändå började en liten lampa att lysa inombords i min hjärna. Det kan inte vara sant. När han drog allt en gång till försökte jag leka struts och började tänka på annat. Som tanken att S kanske satt där och hörde samma sak från sitt håll. 🙂  Plötsligt stod hon bredvid mig och sa något om att det var vår bil som var huvudattraktion just då på färjan. 😀
Inte för att vi trodde att ljuset stod på som S uppfattat att mannen sagt. Ändå var vi tvungna att kila ner till nedre däck. Första problemet var att jag endast kände till en väg dit och den fick man inte gå när färjan lagt ut. Det var vägen förbi ”köket”. Jag struntade i det och ilade förbi förbudsskylten och ner till bilen. Givetvis stod inget ljuse på. Men det finns en fördröjningseffekt på några minuter. Orsaken är att det är en finess som ska vara till hjälp när man parkerar bilen i mörker. Då ska det lysa så man kan sätta in ex. sin husnyckel i rätt hål på dörren redan på första försöket i höstmörkret.
Vi köpte bilen förra sommaren. Det tog några veckor innan vi kom hem en kväll då det var mörkt. Då trodde vi det redan var fel på vår nyinköpta bil och vi ringde försäljaren nästa dag. 🙂
Nu hade någon hjälpsam säkert meddelat att det stod en blå bil med ljuset på. 😉 S gick till informationen och meddelade på svenska …

Allt är inte glasklart

En svensk medelålders man sitter på en gammeldansk bänk och funderar på stort och smått.

På sina promenader från lägenhetshotellet till stranden har han redan hittat sitt favorithus. Hur ska han lyckas övertyga ägarna att det blir en bra investering att …  😉

Det finns också varianten att köpa denna speciella cykel.

Han är rädd för att det ska bli pannkaka av alla felbeslut.

Redan igår var han inne på Lilli´s glasdesign i Allinge och velade bland allt fint färgat glas.

Det var hopplöst att välja både färg och produkter. Där fanns så mycket som lockade mig. Därför bestämde jag mig för att vänta en dag. Vi hade ju bara fem minuters bilfärd dit.

Oj med folk det var där vid återbesöket. I glasworkshopen samsades tre generationer av människor som höll på och ”lekte” med glasprodukter och verkade ha riktigt kul.

Det måste gå bra för ägaren och glasdesignern Lilli Carlsen. Hon har två Glasworkshoper på Bornholm. Jag noterade att vi var årsbarn, hon och jag.

Till slut bestämde jag mig för två saker. En söt ljuslykta och en ängel. Båda i min favoritfärg. 😀 

Bara ett kvarter från där min blå ängel formats hittade jag en annan ängel i annat material; Metamorphose av Arne Ranslet. Jag slog upp ordet. Förvandling eller omdaning står det i SAO. En fin staty tycker jag.

Det finns gott om gula villor och byggnader på Bornholm.

Jag hittade även en snygg blå kulör på en stor villa på Lavendelgatan.

Idag ska S sluta tidigt. Vi ska åka iväg och fika på Österlen. Om stället får minst en fyra i betyg av mig kommer du att få reda på var vi varit. För då hamnar blogginlägget i kategorin ”Österlens bästa fik”. Annars skonar jag dem. Jag är nästan alltid en snällbloggare och har ännu ingen kategori med namnet ”Österlens sämsta fik”.
Imorgon ämnar vi ta tåg och buss till en konstgjord ö. Fast det beror på vädret. Det är nyckfullt sommaren 2017.
Snäll var jag inte igår kväll mot den kvinnliga domaren från Ukraina som dömde semifinalen mellan Österrike och Danmark. Jag var riktigt arg på henne till slut och behövde inte kvällsfika för mitt blodsocker var skyhögt. 🙂  Tur danskorna vann den spännande matchen på straffar. Det röda laget hade inte domsluten på sin sida. Droppen för mig blev när hon inte visade det röda kortet, som de sista åren ingått i regelboken, för den typen av tröjdragning i ”friläge”. Hade jag haft makt hade domaren hamnat på läktaren eller fått räkna mördarsniglar på mina morgonpromenader. I morse fick jag gå sick-sack mellan de äckliga bruna odjuren. 😦
Hoppas du ska göra något trevligt i helgen?

Såhär bodde vi – blogginlägg nummer tolvhundra

Vi små människor vill gärna bestämma över våra liv. Ibland till och med in i minsta detalj. Det är länge sedan jag insåg att livet blir inte alltid som jag planerat. Allt kan hastigt byta karaktär. Samtidigt behöver livet inte bli sämre. Bara ändra riktning. Om det är tillåtet att sänka ribban gjord av osynliga krav. Dessutom är det tryggt att Bornholm finns kvar. 😉 De minnena går att leva på och du som besökare får stå ut med det ett par gånger till. 🙂 Annars kunde jag stuckit mellan med en trevlig hotellweekend som jag nyss kommit hem från. Snart är det bara tre veckor kvar på våra Jojo Sommarkort. 😦
Overkligt att jag nått 1200 blogginlägg.

Vilken linslus.

En bra säng är superviktig. Både för en natt och ännu viktigare för en vecka. Vi är inga ungdomar längre. Sängen fick högsta betyg av oss.

Det doftade direkt nyrenoverat när vi öppnade entrédörren. Skräpigt utanför men högsäsongen var inte igång. Här är det juli-september som gäller. När jag läste vår lokaltidning i veckan stod det att nästan alla övergångar mellan Ystad och Rönne är fullbokade för flera veckor framåt. Endast ett fåtal platser på några avgångar är lediga.

Lyxigt med två möjligheter ut till balkongen Trist att det inte var finare väder så vi kunde suttit där och ex. ätit frukost. Nu var jag bara där ute i blåsten korta stunder.

På solterrassen utanför vårt kök var vi bara en eftermiddag. Då var det sol och lä. Riktigt skönt. Strax därefter kom det dit andra gäster och då kände jag det nästan som de var på mitt område, när jag stod vid diskmaskinen. Vågade inte dra ner persiennerna. 🙂 trots att de hade dragit bak soffan och sneglade allt för ofta in i vårt kök. Berodde kanske på att jag tagit på mig Adamdräkten. 😉  Skojar bara. Jag hade på Bossekostymen.

Vissa moderniteter klassar jag inte som praktiska. Solveig trodde det blivit stopp när hon såg pölarna på golvet. Så var det bara jag som lekt med vatten … 😉  Alldeles för litet för min smak. 😦

Jag fortsatte som vanligt att vara frukost-Nisse. Från nedre botten kunde Solveig höra mig ha en egen tävling mellan vänster och höger hand. Vänster hands pekpinne lekte touch, med möjligheten att kunna stänga av värmen direkt från plattan om spisen var vaken. Höger hands pekfinger jobbade från nio ner till zero. Visst brukade vänster vinna, men ibland bara med vag marginal. Töntigt. 😦  Tacka vet jag hederliga gamla antika vreden.

Vilken fördel att inte vara lång. Mina 173 cm passade perfekt för att sitta där i fönstervrån och spana. Ibland gjorde jag det mitt i natten. Efter några dagar kände jag igen vissa flanörer. Saknade andra. Var är den gamla tanten med Schackhundarna? (en svart och en vit liten hund) Kommer aldrig den lätt haltande mannen snart med sin stora hund? Hände inget fäste jag blicken på havet. Jag älskar se små och stora båtar glida förbi. Det var samma sak i natt på en helt annan plats på jorden. Jag var behagligt avslappnad. Samtidigt var mitt sinne och minne öppet för att registrera karaktärer för framtiden.
Jag har levt ett halvår tillsammans med alla mina egna minnen. Vänt ut och in på dem. Njutit av att återse dem. Även de svåra, djupa och sorgliga minnena. De ska också finnas där. En tavla utan skuggor och djup skulle bli trist att beskåda. Samtidigt är det inte min stil att återberätta dem som om det rådde begravningsstämning. Då blir det för tungt för tredje part. Jag vill skapa medkänsla men inte så bitterhet.  ❤
Det här huset som låg till vänster om vår lägenhet var till salu. Jag kunde inte låta bli att gå in på ”hemnet” och kika. Vad stort och fint det var inuti. Villan hade legat inne väldigt länge och prislappen var riktigt hög. Annars hittade jag flera fina mindre alternativ som var oväntat prisvänliga. Så vi får se. 😉

En kvart senare

Min förkärlek för öar har aldrig avtagit genom åren. Trots att jag inte gillar att vistas i små båtar och är en badkruka av rang. 🙂 Vi alla människor behöver våra små och stora drömmar. En av mina är att få bo på en ö i minst ett år i sträck, få följa de fyra årstiderna.

En kväll tog vi en kort biltur till Tejn och gick en promenad längs havet. Där såg Solveig ett snabbt djur som liknade en iller. (Finns  i Danmark med undantag Bornholm.) Var troligtvis en mink.

Härligt att beskåda havets temperament.

Vi var inte ensamma. Många personer hade sökt sig ner för att fota. Alla, utom jag, med en mobil.

Samtidigt tänkte vi på att vi snart skulle åka hem till Sverige. Vår önskan var ett lugnare vatten. En idé dök upp i mitt huvud. Vi sticker och kollar på andra sidan mot vårt hemland.

Femton minuter senare rullade vi ner mot Hammeren och trodde vi såg i syne. Människor satt ute och njöt med något gott att äta och dricka.

Tänk att det kan skilja så mycket. Här hade vi fel klädsel och tog snabbt av oss de varma tröjorna. Mot Hammershus var det till och med blå himmel. Vi hoppades att denna sida mot Sverige oftast var lugnast.

Efterord: Här på hemmaplan hoppas jag att andra saker ska lugna ner sig. Det har varit tufft sedan i måndagskväll. Mer info i ett eget blogginlägg.
Igår bestämde jag mig för ett omslagsfoto. Ingen mer info om detta. 😉 Däremot tusen tack till alla ni som hade åsikter. Jag läste med stort intresse vad ni skrev. Nu mot sängen. Krafterna är starkt begränsade.

Kära återseenden på ön

Så här ser Bornholm ut. En sned fyrkant med en längd på 40 km och en bredd på 28 km. Med andra ord en liten söt godsak.

Vi uppskattar alltid att komma ut tidigt på morgonen. Den här gången hade vi inte långt till ett av våra favoritställen. I och med att vi kom från andra hållet blev det en helt ny avfart från stora vägen. Därför trodde vi först att vi kört fel. Det var mysigt att gå stigen ner till Helligdomsklipperne.

Det finns flera leder att gå. Tyvärr var det lerigt på flera ställen på grund av allt regn de sista dagarna. Det gällde att ha tungan rätt i munnen och hålla sig i räcken. När vi kom tillbaks till bilen hade den fått sällskap av tolv andra bilar. Ingen av dem hade svenska skyltar. Bara danska och tyska. Så var det under hela veckan. Väldigt sällan vi hörde svenska språket. Bara när vi pratade med varandra. 😉

Gudhjem med alla sina backar blev andra stoppet.

Givetvis var vi inne i denna butiken och köpte presenter och lite till oss själva.

Balka strand är vacker men vattnet iskallt.

Det finns fyra rundkyrkor och Österlars Kirke är den största.

Den är även min personliga favorit.

Vilket kärt återseende. Fyra år har gått sedan förra kramen. Först var Lene lite purken för att jag inte kommit tillbaka fortare. Sedan ville hon inte släppa iväg mig.  😉

Första gången som det varit fint väder när vi besökt Hammershus. De tycks ha stora planer och håller på att bygga upp en stor anläggning på området som ska bli klart 2017. Jag gissade på att det var försenat.

En gammal rostig grind säger jag inte nej till.

Det påminner en del om vyn från Högklint på Gotland.
Vi satte oss i bilen och åkte ner till platsen.

Härifrån ser vi upp mot Hammershus. Dags att njuta av något gott att äta och dricka.

I väntan på att tömma bilen

Det har sina nackdelar med att ta en tidig färja och behöva vänta flera timmar på nycklarna till lägenhetshotellet. Inte så lätt att ta med sig alla värdesaker på en gå-tur.
Därför turades vi om att ”vakta bilen”.

 Första stopp blev vid en av Bornholms fyra rundkyrkor; Ny Kirke. Liksom på de flesta öar skiftade vädret snabbt. Ena stunden grått. Andra soligt. Hela tiden en kraftig blåst.

Havet var i uppror, men det funkade bra för mig med åksjuketuggummi och att titta rakt fram så mycket som möjligt. I fronten ser du ”vår” färja som är på väg ut i Östersjön igen.

Populärt att föreviga de höga vågorna och skummet.

Vårt andra stopp blev  Hasle hamn.

På en höjd i Rutsker stannade jag vid en häftig kyrka. Därifrån hade jag en vidunderlig utsikt över nejderna, men oj vad kallt och blåsigt det var där. Det enda foto du får se därifrån är på detta djur på en av gravstenarna. Vad är det tro? En blandning av en fluga och ett skalldjur? 🙂

Vid rundkyrkan Sankt Ols Kirke fanns det några bord och bänkar precis intill parkeringen. Första gången i vårt liv som vi ätit lunch nära gravstenar (äldre stenar).

Jag passade på att gå på egen upptäcktsfärd.

Vi sökte oss till andra kusten och nådde Allinge-Sandvig. Dags att testa de danska nyttigheterna. 😉 Om sanningen ska fram får de storstryk av flera ställen på Österlen.

 

Vi vågade oss på en liten promenad. Lavendelgatan var mysig. ❤

Den lille blå skaffade sig ett revir den inte släppte på hela veckan. Vi hade tur varje gång vi kom tillbaks från utflykter. Därmed hade vi bra koll från sovrummet och andra våningen över vår blå lilla kompis.

Det var vackert i närmiljön. Vi tog sena kvällspromenader i omgivningen och det var vi inte ensamma om.

Här fanns populära restauranger, ”fik med filtar”, rökerier och annat som hade öppet till sent på kvällen. Ändå var det lugnet före stormen. Det märktes att deras säsong är från juli till september.

Vi hann med ett parti minigolf innan det kom någon levande varelse till hotellet.

Jag gillar att bli överraskad åt rätt håll. För vi hade inga förväntningar de sista två timmarna. Det tog lång tid innan vi hittade gatunumret. (Vi hade ju gott om tid att irra runt.) Fanns inga fasadskyltar. Allt var igenbommat och halvslitet när vi tittade oss runt. Skräp utanför. En äldre kvinna dök upp sent. Kom antagligen från Köpenhamnsfärjan som var försenad. Hon var mamma till ägaren.
Då var jag less. Det drog ihop sig till regn och blåste rejält. Jag hade släpat all packning hundra meter. Vi förstod inte många av hennes ord. Hon förstod inga av mina. Bara till slut att vi inte skulle ha ett hotellrum, utan lägenhet nummer ett.

Nyrenoverat med senaste ”lyxen”. Två våningar. Utsikt mot havet från fyra fönster och balkong. Wow! 😀

Ps. Nu är det korrekturläsning som gäller innan vi åker iväg på något kul. Äntligen blev det balkongfrukost igen. Hoppas du som kommit på besök har det bra. Kram Bosse

 

Danska trafikregler, butikskyltar och mysord

Kvinnan log så sött när hon såg att jag plåtade henne. Kunde varit en scen från en film om ett hotell vid danska kusten.

 

 

Cykelreklam för sin verksamhet, på olika sorters cyklar, har spridit sig rejält de sista åren.

 

Jag har sett det överallt. Både på landet och i staden.

 

När vi var på Bornholm första gången 1994 hade vi cyklarna med oss. När vi kom till Gudhjem möttes vi av denna skylt innan nerförsbacken. Då fick vi vackert stiga av.

Tankarna gick till en cykel utan handbroms. Plötsligt hoppar kedjan av. Mardröm. 😦

 

 

Det gäller även att se upp som bilchaufför.

 

Jag är förtjust i många danska ord.

Liksom i deras humor.

 

Här handlade det om dam och herrtoalett.

 

 

Den här skylten har vi sett flera gånger under veckan. Förstår inte hur cyklisterna klarar av att både cykla och lösa korsord.  😉

 

 

Ett gift bibliotekariepar tar aldrig sommarlov. Intressanta bibliotek får alltid besök av oss.

 

 

Minne från vår barndom.

 

Mycket gulligare ord än svenskan.

 

 

Danska motsvarigheten till Lena Sanders klinik i Hjo?

 

Mycket populärt ställe bland barn.

 

Detta är min favoritbutik i Gudhjem.

 

För andra är det kanske denna butik. Undra om de säljer knappar?  😉

Grönt mötte brunt i årets fight

I söndags var det dags för årets minigolffight. Under sommaren 2015 var det inte lätt att få ihop en dag som passade alla fyra familjemedlemmarna Lidén. Först tänkte vi tanka oss med en lunch i historisk miljö.

Det är denna vandringsbuckla som vi tävlar om. Sist vann de grönögda Solveig och Jennifer på Bornholm. Den gången hann vi precis bli klara innan det kom en rejäl åskskur.

Solveig såg en aning segersäker ut. Själv längtade jag till spättan som var så god när vi besökte restaurangen i våras. Jag hade sett på nätet att restaurangen var öppen för sista dagen denna säsong.

Ser ni fästningsvakten i nypressade vingar och med sträng blick? 😉 Sven Dufva ställer alltid en fråga till alla manliga inkräktare. Med näbben kastade han ner en glasspinne med denna fråga: Hur många ben finns det i en abborre? Vilken tur att det inte stod strömming. För där finns det må … inga alls såklart. Jag är väl inte tappad bakom fiskbilen.
”2 st b:n” ropade jag högt och tre kvinnor låtsades att de inte kände mig. Pust vilken tur! Då slipper jag bli …

… inlåst i den mörka fängelsehålan…

… eller instängd här i trettiosex timmar med vatten och surdegsbröd.

Vilken osis! 😦 De brunögda tog köttbullar och de grönögda satsade på kalla rätter.

Jag satt snällt och dinglade med benen och uppförde mig skapligt civiliserat. Inte en enda köttbulle slängde jag ner på golvet.

Inga sura miner här, trots att matchen var avklarad när bilden togs. Årets match levde ända till sista hålet, vilket var extra spännande. Vädret var underbart skönt. Ingen kylig vind från havet denna sista sommarhelgsdag. ❤ Egentligen hade jag tänkt mig att vi skulle ta fighten på Ven, men tjejerna har rest utomlands, jobbat och tycks ha aktiviteter och kompisar i varje hörn och vädret var inte ö-vänligt några veckor i juli sommaren 2015.

Teateraporna slog till på sista hålet. 😉

Det kändes behagligt att ta tillbaka den här ”klenoden” och ställa den på en strategisk plats, på pianot. Jag har redan fått en pik om att den stått  i ett vitrinskåp sista året och att den aktuella lappen inte kom dit speciellt snabbt.

Ps. Om sanningen ska fram fick jag komplettera med segrarna de sista TRE ÅREN för att kunna ta detta foto. Jag tycks ha lagt av mig. Håller jag på att bli gammal och tråkig? Hemska tanke. Den tanken gömmer och glömmer jag.

Ska du göra något speciellt trevligt i helgen? Jag har lite att göra imorgon så därför blir det ett andra inlägg idag. Det handlar inte om en date med månen. 😉 som gått och blivit nästan halv noterade jag i natt.

Jag säger aldrig nej

När Solveig kommer med förslaget att vi ska ta en sen kvällstur med en fikakorg till Ale Stenar på Österlen, tvekar jag aldrig. Bäst är det att komma efter lämmeltåget passerat revy. Då finns det parkeringsplatser lediga vid den gamla fiskehamnen. Vid hamnstråket håller konstnärer, hantverkare, souvenirbutiker och Sjöräddningsmuseet till. De ligger sida vid sida med restauranger, fiskrökeri och kiosker.

Det är en mäktig upplevelse som når oss på Kåsehuvud, där havet möter himlen och naturen kommer så nära. En balsam för själen.

32 meter över havet ligger Sveriges största skeppssättning. 59 kvartssandstenar. 67 meter lång och 19 meter bred med en utsikt över havet mot Bornholm. Eftersom varje sten väger 5 ton orkade jag bara lyfta på 3 stycken. Jag hade vissa problem med att sätta tillbaka dem på exakt samma ställe. 😉

Tyvärr gömde sig solen och det blev kyligare i vinden. Därför valde vi att fika på nervägen, där solen fanns och kullarna gav lä.

Vallmo är jag alltid svag för. ❤

Tänk att få(r) gå där och beta.

En sida av mig vill inte bryta upp. En annan sida tycker att man ska ”lämna” en plats när det är som bäst. Vad tycker du?