Ett halvår kan gå både fort och långsamt

Det har för mig personligen varit ett mycket speciellt halvår sedan ”Minnen som stannat kvar” kom till min trappa. Jag skulle ha kunnat skriva ett manus till en ny kåseribok, bara genom att använda detta tidsintervall i mitt liv. Skämten hade lyst med sin frånvaro. Tillkortakommanden, bakslag och ironi skulle fått hedersplatsen. Sårbarheten hade också fått glänsa. Tester av skilda slag skulle offentliggjorts. Tankar om undersökningar som borde gjorts. En orolig väntan på vaddå? Alla sovande timmar för att smita ifrån den tuffa verkligheten en stund och för att energipilen visade på rött. Det absurda med att ha oturen att vara född fel datum o.s.v. Det är stödet från min klippa i livet som hållit mig över vattenytan – även denna gång.  ❤
Vi små människor har bara ett enda liv. Det gäller att fylla det med de möjligheter som står till hands och med de redskap som finns till förfogande. Vårda tiden vi har till låns. Ta chanser. Undvika fallgropar så gott det går. Vara tacksam för det lilla. Bara vara och ge plats för eftertanke. Inte stressa genom vardagen. Njuta av kaksmulorna.

I kåseriboken ”Minnen som stannat kvar” delar jag med mig av sjuttiotre texter med skilda ingredienser. Jag hoppas nå ut till den publik som uppskattar mitt sätt att skriva. En blandning av smått som stort. Allvar och humor. Jag vill att läsaren ska trivas bland mina personliga ord. Le. Skratta. Bli tårögd. Nicka igenkännande. Lära sig något nytt. Minnas något gammalt från sitt eget liv.

Grusvägen på omslaget är inte jämn och rak. Husen är inte supermoderna och trendiga. Byggnaderna har sina skavanker. Framför allt bär de på flera års upplevelser av skilda slag. Om väggarna kunde talat skulle jag satt mig på en bänk och lutat huvudet bakåt, blundat och lyssnat intresserat som ett nyfiket barn på väggens knarriga stämma: En kvinna från Herrvik på Gotland kunde trolla med knäna. En mörk stjärnfri höstnatt smög hon ut och bestämde sig för att äntligen …

https://bosseliden.wordpress.com/asikter-blurb-om-minnen-som-stannat-kvar/
Några tankar/blurb/åsikter från läsare av ”Minnen som stannat kvar”. Tusen tack till er alla. 😀

https://bosseliden.wordpress.com/asikter-blurb-om-minnen-som-stannat-kvar/11375-2/
Aktuella listan med poäng som delats ut till de tre favoritkåserierna och till det sämsta kåseriet. Du läsare som inte lämnat får gärna skriva en kommentar under detta blogginlägg. 25 september, på ettårsdagen, drar jag tre namn som vinner en lott.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/
Vill du köpa en bok går det bra här. Swisha är snabbaste sättet. Följ instruktionerna. Glöm inte porto.

Alla tre länkarna finns under min header (fotot längst upp på bloggen). Jag lägger in ny information med jämna mellanrum.

Fotnot:
Detta är inlägg nummer ettusen tvåhundranittioåtta.
Jag svarar med en symbol. 😉  🙂  😀  ❤  😦
Sedan några veckor tillbaka ”döstädar” jag bland gömmorna. Roligt, intressant, sorgligt, nödvändigt och mycket mer. Många känslor tittar fram. En del lämnar salta spår på mina kinder. Andra gör mina skrattrynkor djupare.

Det drar ihop sig till en veckas påsk-tävling när jag lägger in inlägg nummer 1 300. Leken kommer att bestå av frågor kring sex stycken foton. Bland annat ska du berätta vem som är jag på bilderna. För att inte göra det för enkelt vill jag veta vem som är min pappa och vem som är min fotbollsspelande morbror på lagfotot. Slutligen handlar det om tre tjejer från förr. 😉
Släkt, syskon och de som kände mig IRL på den tiden får självklart inte deltaga eller lämna några ledtrådar. Flest rätt först kommer att vinna en lott. Undra om någon kommer att fixa full pott. (10 poäng/10 ägg) 😉

 

 

En fyraåring ska firas

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det känns som det var igår som jag för skoj skull la till ordet ÄNTLIGEN.  ❤

Den 30 maj fyller min debutroman fyra år. Detta firas med ett erbjudande som gäller hela vecka 22.

MINA FOTSTEG I DITT HJÄRTA kostar 75 kronor (+ porto 49 kr) denna vecka.
Läs anvisningarna om signering, kontonummer, adressuppgifter m.m.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår gjorde vi tionde resan i kategorin ”Sex mil hemifrån”. Det underbara vädret bidrog till en mycket gemytlig tripp. Skönt att koppla av. Annars håller vi på att förbereda allt omkring studenten för att det ska bli så bra som möjligt. En natt ska vi bege oss till ett slott för att hämta en dotter som varit på bal. Nu håller vi tummarna för att det ska bli ett härligt sommarväder framöver. Jag önskar dig läsare som kommit hit i texten en fin vecka. ❤

Månadens tävling – Författare & Meningar

Para ihop de tolv svenska författarna med de tre första meningarna i en av deras böcker. Den som har flest rätt först vinner en skraplott. Vem ska bli årets sista Månadsmästare? Kommer trenden att hålla i sig även denna sista gång – med olika segrare varje månad? Skriv ex. A-5, B-3, C-12, D-7, E-11, L-1 osv.
Många har mycket att ”stöka med” och är därför inte inne så ofta på Blogglandia. Därför pågår tävlingen till klockan 22.00 den 21/12. Jag kommer att skriva hur många rätt varje deltagare har, men inte vilka svar som är de rätta. En chans var. Lycka till! 🙂

Sex kvinnor och sex män. Levande och döda författare. Blandat mellan deckare och skönlitteratur.
A. Annika Bengtsson
B. Karin Boye
C. Mari Jungstedt
D. Anna Jansson
E. Karin Brunk Holmqvist
F. Ulla Trenter
G. Ulf Lundell
H. Tomas Arvidsson
I. Henning Mankell
J. Bosse Lidén
K. Vilhelm Moberg
L. Håkan Nesser

1. Tiden är en tjuv. Den stjäl våra liv. Äter våra dagar, kunde man påstå, och frossar på våra nätter.
2. Dagen var nyårsafton. Tiden var sexton och fyrtiofem. Platsen var Kalmar.
3. Jag sitter på dårhuset. Varken mer eller mindre. Det är resultatet av en lite väl spännande sommar.
4. Det var en varm dag i maj och hon promenerade ensam genom Milanos gator. Efter en stund hamnade hon vid en vidsträckt, stenlagd piazza framför en kyrka. Torget var fullt av duvor.
5. Tolv ljus. Fler blåstes aldrig ut. Endast ett fåtal dagar återstod.
6. Än var det inte för sent. Hon kunde köpa en biljett och sätta sig på nästa tåg hem. Låta livet fortsätta som det var menat.
7. Knarrandet från utdragssoffan i köket vittnade om att en ny dag hade börjat. Elida Svensson sköt in bädden exakt 07.10 så som varje morgon. Elida var äldst av de båda systrarna.
8. Söndagen var något mer än halvliden, och nu frampå eftermiddagen var helgdagsron i gården fullständig. På förstubron låg huskatten ihoprullad och solade sin päls; hon låg där stilla som en död. I kållandet vid södra husgaveln hade hönsskocken grävt ner sig i balar; på denna förbjudna mark dåsade hönsen i behaglig ro, skrockade och viftande med vingarna, så att det fina stoftet stod som en rök kring dem.
9. Den bok jag nu sätter mig ner att skriva måste verka meningslös på många – om jag alls vågar tänka mig, att ”många” får läsa den – eftersom jag alldeles självmant, utan någons order, börjar ett sådant arbete och ändå inte själv är riktigt på det klara med vad avsikten är. Jag vill och måste, det är alltsammans. Allt mer och mer obönhörligt frågar man efter avsikten och planmässigheten i vad som göres och säges, så att helst inte ett ord ska falla på måfå – det är bara författaren till den här boken som tvingats gå motsatta vägen, ut i det ändamålslösa.
10. Sensommaren låg som en vemodig skugga över barndomens fiskeläge. Vassruggarnas vaksamma spröt fångade viskningar från havet och från strandängens vissnande gräs. De uråldriga stenarna i muren runt den lilla stenkyrkan mumlade lågmält, samtalade om tiden före människorna.
11. Jag lät blicken stanna kvar vid de gåtfulla raderna i den uppallade tidningen medan jag serverade mig en andra kopp te. När jag bredde min andra smörgås, förirrade den sig ut genom det öppna fönstret där vinden som förde gardinerna i lustiga ojämna valsturer luktade vår. Det var den andra maj, snön hade motvilligt dragit sig undan från Södra bergen och solen sken så ihållande som om hon ville göra bot och bättring.
12. Nånting har han glömt, det vet han med säkerhet när han vaknar. Nånting han har drömt under natten. Nånting han bör komma ihåg.

Signhilds fjärde titel – GRATTIS

Uppgift nitton av trettio: Spränglärd figur?
Svar: 12 bokstäver
Facit: DYNAMITGUBBE
Vinnare: Signhild Hortberg
Fakta om nästa uppgift: Kategori C
Lathund: Kategori A 7-10, Kategori B 6-10, Kategori C 6-10

Aktuell tabell:
1. Anki Arvidson, 33 poäng
2. Signhild Hortberg, 32 poäng  ❤ ❤ ❤ ❤ ❤
3. Annika Sohlin, 23 poäng
4. Åsa Bäcklund, 23 poäng ❤ ❤ ❤
5. Wiolettan, 22 poäng
6. Inger Börmark, 21 poäng
7. Susan Johansson, 19 poäng
8. Lma, 18 poäng
9. Gunilla Wahlberg, 14 poäng
10. Gunnel Moberg, 14 poäng ❤ ❤
11. Ing-Britt Jönsson, 13 poäng
12. Ingen Vinnare, 12 poäng
13. Maj Johansson, Eva Rohlén, 12 poäng
15. Börje Carlsson, 11 poäng
16. KerstinCecilia, 10 poäng
17. Gun-Britt, Ditte Akker, Marie Kristoffersson, 10 poäng
20. Villa Herberts, 9 poäng
21. Per Börmark, Ezter, 9 poäng
23. Znogge, 8 poäng
24. Cecilia Ottosson, Lisbeth ”Lippe” Forsberg, 7 poäng
26. Pia Boman, 5 poäng
27. Yvonne Carlsson, 4 poäng
28. Minton, 3 poäng
29. Ethel Hedström, Solveig Svensson, Tant Glad, Åse Holmander-Mehlin, Primrose, Anna-Karin Mattsson, Marianne Sturk, Susie Bloom, 2 poäng 37. RosMarie Danielsson, Maria Bergman, Ingrid Levander, Skåningen, Gun Toresson, Lotta Modin, Agneta Truelsen, Oops, 1 poäng
45. Inez Carlsson, Gittan Jacobsson, Leif Svensson, 0 poäng
48. Övriga

❤ = Uppgiftens medaljtrio
Gröna siffror betyder att deltagaren uppnått gränsen femton poäng.

* Om två eller fler ligger på lika poäng är antalet grensegrar avgörande i första läget.

Fast text:
A. Tio uppgifter kommer att dyka upp på klockslagen 07.00, 10.00, 15.00, 18.00,19.00, 20.00 och 21.00.
B. Tio uppgifter läggs in på bestämda klockslag. När? Detta kommer att berättas om här på bloggen.
C. Tio uppgifter kan komma när som helst under månaden.

OBS! Ibland kan det bli mer än en fråga samma dag. Exempelvis när lekledaren behöver fritid en annan dag. 🙂

EFTER det att en uppgift är stängd kommer jag att föra in en aktuell tabell UNDER uppgiften, lämna rätt svar, tala om vem som har vunnit och berätta om nästa uppgifts kategori, A, B eller C.

 

Från en liten ö till en depression

Månadens kåserier 2015 är nyskrivna texter och finns inte i kåseriboken.

Tänk att två boktips från samma person kan få så stora konsekvenser. 🙂

Eftersom jag knäckte läskoden innan jag började ettan hade jag redan befunnit mig i många olika världar. Förmånen att låna böcker gratis på biblioteket var som julafton. Efter att först ha läst igenom bokbeståndet för barn- och ungdomsböcker på filialen tog jag mig allt oftare in till stadsbiblioteket i centrum. Bokhögarna på skrivbordet kunde vara rejäla och det var ett styrketräningspass att bära hem och dit dem från bibblan. Denna grå och regniga oktobersöndag var det givetvis stängt på biblioteken och det var då pappa kom med sitt första boktips till mig. En vuxenbok. En deckare av Agatha Christie. Pappa tyckte att hans elvaårige son var mogen för spänning av den högre skolan.
Själva den fysiska boken var inte lockande med sin trasiga rygg och gulnande fläckiga sidor. Det såg ut som om en mus tagit små smakprov. Jag kände mig inte ens sugen på att hålla i boken. Förstrött bläddrade jag i förordet och såg att den engelska titeln var ”Ten Little Niggers” och att boken skrevs samma år som andra världskriget startade, 1939. Kunde en sådan gammal deckare vara något att ha? Borde jag inte istället läsa om en Fem-bok från min egen kompletta Blytonsamling? Be mamma baka scones och dricka hett te och träffa Tim igen. Drömma att jag hade en egen hund och bodde nära havet.
Istället blev oktobersöndagen startskottet in i vuxen-deckarnas värld. En plats som jag därefter aldrig har lämnat. Sedan må orden moderniseras och genren bytas ut mot kriminalbok, thriller, spänningsroman eller liknande. Är en bok välskriven spelar det ingen roll vilken genre den är klassad som. Jag drabbades av en förkärlek för pusseldeckare genom den välskrivna boken, som för mig alltid kommer att heta vad den är döpt till ”Tio små negerpojkar”. Vilket koncept. Vilket suveränt sätt att skapa dramatik genom att begränsa utrymmet för personerna i boken och stänga av dem från yttervärlden.
Tio för varandra okända personer har blivit inbjuda till Negerön av olika skäl. Alla bär de på en mörk story där de undkommit rättvisan någon gång i sitt liv. Det är en brokig skara som anländer till den annars obebodda lilla ön. På ett genialt sätt har de lockats dit av värden, Mr Owen. På väggen hänger en barndomsramsa:
Tio små negerpojkar åt supé i Rio. En satte i halsen, och så blev det bara nio. Nio små negerpojkar sov utan måtta. En försov sig, och så blev det bara åtta…
På matsalsbordet står tio små porslinsfigurer på en rund glasplatta. Efter första middagen när de sociala spänningarna lättat och en trivsel börjat uppstå kommer RÖSTEN från ingenstans. Utan förvarning, omänsklig, genomträngande …
”Mina damer och herrar! Tyst i salen, om jag får be! Ni är anklagade för följande brott: …”
Helt fascinerad av sambandet mellan barnramsan och antalet porslinsfigurer som blev en färre efter varje mord, kändes det som om jag befann mig gömd bakom en klippa på ön och oroligt betraktade förloppet och bad att Vera Claythorne varken var en mörderska eller skulle bli mördad. Redan i den åldern gillade jag att suga på karamellen, men boken lämnade aldrig min hand. Inte ens under toalettbesöken eller under måltiderna. Den trasiga boken följde med mig överallt, som en siamesisk tvilling. Jag letade då och då upp pappa och berättade vem som jag trodde var mördaren. Först hade mina tankar gått till en elfte person. Sedan någon i gruppen.
Pappa log och tyckte att jag hade intressanta åsikter.
Det blev akuta problem när min skyldige gick och dog. Då fick jag snabbt byta misstänkt. Ibland läste jag inte på en stund. Istället gick jag och funderade och hade rådslag med mig själv. Såg situationen framför mig. Vägde argumenten mot varandra. Tog in fakta och granskade detaljer, lekte Sherlock Holmes. Jag våndades och njöt om vartannat. Agatha Christie hade mig helt i sitt grepp. Jag var fångad i ett nät av skrivna ord ändå till slutet. Först hade jag hajat till. Var detta briljanta slut möjligt?
Det var många år sedan jag läste boken. Inför detta kåseri var jag skraj för vad jag skulle anse när jag återläste. Rädslan var obefogad. Boken håller än. Sjuttiosju år efter det att första upplagan kom ut.

En helgdag ett par veckor senare då vädret inte lockade till utomhusaktiviteter och det var ett tomrum i mitt liv, återvände jag med förväntansfulla steg till pappa, min stora boktipskung. Pappa som var på väg ut letade fram boken han precis hade läst. Den ingick i ”Det Bästas bokval” som pappa prenumrerade på. Titeln var ”Skall jag taga vara på min broder?” av författaren Marcia Davenport.
Förväntningarna var skyhöga inför min andra vuxenbok. Pappa berättade att det inte handlade om en renodlad deckare, men att boken ändå var mycket spännande på flera ställen.
Depression. En främmande term som jag visste föga om. Annars skulle jag kunnat briljera med att jag hamnade i farstun till ett mörkt stort hål. Min förmåga att kunna leva mig in i en handling var klart till min nackdel. Envisheten att inte ge upp drev mig slaviskt vidare i höstmörkret, när jag slukade pappas andra boktips på en enda dag. Den längsta söndagen i mitt elvaåriga liv måste ha bestått av hundratals dystra timmar av eländernas elände.
Med tunga steg gick jag till mina föräldrars sovrum och satte in boken i pappas bokhylla, innan jag kröp ner i min säng och låg där bedrövad och grubblande. På näthinnan såg jag framför mig hur de två rika bröderna Holt började bygga en labyrint i sitt hus med tidningshögar ända upp till taket, med dödsfällor mot allt och alla. I den förfallna bostaden samlades det på skrot och elände. Tidningarna började lillebror Randall spara på när Seymour blev blind. Randall hade en fix idé om att han skulle bota blindheten med att låta sin storebror äta apelsiner varje dag. Sedan skulle Seymour läsa ikapp de sista trettiofem åren. Ju mer detaljer jag fick som läsare, ju mer deppig blev jag. Varför skulle Randall lockas hem över Atlanten när det äntligen uppstått lycka? Då det hade funnits en ljus framtid som han så väl var värd.
Elvaårige Bosse var inte klädd för de här dystra livsödena. De flesta andra elvaåringar skulle aldrig kommit igenom första sidan och därmed skonats. Jag däremot ville ha svaret på varför bröderna blev så konstiga och egna. Deras fruktansvärt elaka, rika farmor som regerade som en diktator, bestämde allt i huset. Hon behöll makten långt efter sin död tack vare sitt speciella testamente. Men det behövde aldrig gått så illa om jag fått hjälpa till. Storyn byggde på en verklig händelse vilket fick mig att bli ännu mer dyster till sinnet.
Som vuxen skämtade jag genom åren med pappa om hans två boktips. Det fanns inte på kartan att jag skulle be om ett tredje tips. Istället blev pappas yngsta son bibliotekarie och lämnade frikostigt tips på bra titlar. Jag fick pappa att vidga sina läsupplevelser under sina sista levnadsår. Han kom att uppskatta turerna till bibblan när han väl skaffat sitt första lånekort. Biblioteket var ett ställe han inte satt sin fot på tidigare i livet.
Åren tickade iväg. Som jag skrattade när det gick upp för mig vad det var för bok min svärfar precis läst i en gammal ”Det Bästas bokval” som han kommit över i en auktionslåda.
”Det måste vara din pappas berömda boktips nummer två. Ta med dig boken hem. Det ska bli spännande att se hur du uppfattar den trettio år senare. Ser du att den är tryckt samma år som du föddes?”
Den gamla boken hamnade i vårt gedigna bokbestånd efter bokstaven H och har blivit stående där tills jag skriver detta månadskåseri.
Tyvärr fick inte min härliga svärfar höra min åsikt. 😦
”Randall hade dött först. Han hade fastnat och dött i en fälla som han själv hade gillrat. Seymor hade levt vidare i några ofattbart hemska dagar innan han till slut dog av svält.”

Om du inte ser några nya blogginlägg på ett tag får du dra dina egna slutsatser … 😉

Efterord: Frågan är om det finns något mord eller dråp med i min debutroman. Sebastian Rosander både vill och vill inte tro det. Frågan gnager inom honom i trettio år och han känner ibland en stor skuld. Helst under varje höst. Vem skulle inte gjort det?

I kåseriboken finns rubriker som: Mamma räddade mitt liv, Ondskan har många ansikten, Mitt liv som kidnappare, Döden slog till blixtsnabbt, Skolvåldet i min backspegel, Se upp för Ulliganerna! Mer skrämmande blir det inte i vår gemensamma bok. Förhoppningsvis finns det annat tänkvärt att njuta och skratta åt. Det är heller inte förbjudit att släppa en tår eller två vid något känsligt ställe. Eller blir arg på något.

Här är länken om du vill köpa en signerad bok.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Fotnot/Privata ord: Månadens kåseri låter jag ligga ”överst” cirka en vecka. Detta var enda chansen för mig att kunna kombinera mitt skrivande under 2015 och ändå vara kvar i den underbara bloggvärlden ett tag till. Bloggvandra kommer jag däremot att göra när som helst, när jag behöver koppla av och bli road. Kram till alla gamla och nya vänner. ❤ Både du som brukar kommentera och du som bara läser min blogg. Ha en fin avslutning på sommaren. Vi ses kanske i september. 😉

Ps. Som vanligt i denna kategori svarar jag eventuella kommentarer med en symbol av något slag. Jag har mycket spännande att göra under veckan.

Summering och nystart

 

Det är dags att summera bloggåret 2014. Jag vill tacka för trevliga stunder under mina bloggpromenader. Många bloggar är energikickar och riktigt avkopplande, både när det gäller text och bilder. Ni är många som är duktiga därute. ❤

Jag är glad för åtskilliga uppmuntrande kommentarer och den respons som jag fått under året efter mina inlägg.

Jag har även fått lära mig hur fort bloggandet kan bli obehagligt. Det var ytterst fult gjort och totalt onödigt 😦

SolBo Förlag är djupt tacksamma till er som köpt våra två böcker och för rosor om dem på olika ställen; i recensioner här, på era egna bloggar, på Facebook m.m. Snällt av er att rekommendera dem som inköpsförslag på olika bibliotek ❤

 

I maj kraschade min dator. Det innebar att alla bloggfavoriter raderades. Efterhand som jag fick nya kommentarer fick jag tillbaks de flesta favoriterna och det har därefter tillkommit många nya. I nuläget har jag 168 bloggar inlagda som favoriter. Problemet är att det tar tid varje gång jag ska in på ex. Bokrondellen, Adlibris och andra viktiga ställen som SolBo Förlag behöver besöka varje vardag. Därför har jag bestämt mig för att ta bort alla bloggfavoriter till det nya året. Då kommer banken och de andra dagsviktiga sajterna överst. Sedan kommer jag efterhand som jag får kommentarer här på bloggen, att fylla på med bloggar som kommer att få nummer och bloggägarens namn – för att ha mer koll på Blogglandia.

Några bloggtankar inför 2015:

Månadens kåseri: Läggs in fjärde måndagen i varje månad.

Månadens tävling: Trisslott till vinnaren. Denna tävling kan dyka upp vilken dag som helst. Ibland blir det en snabbtävling, ibland får ni tänka till längre.

Världen & Vardagstankar: 30 frågor som tar vid på torsdagar efter filmtipsen.

En hel del bilder från Österlen och Ystad kan jag utlova när vädret lockar ut mig mer. Jag har redan klurat ut några nya kategorier som vill visa upp sig. Lite galet, funderingar, vackra ord, skyltar, Jennifersånger m.m. kommer att fortsätta dyka upp på bloggen.

Hur det kommer att bli 2016 står skrivet i stjärnorna. Det beror på vad som händer eller inte händer inom flera områden. Det jag brinner mest för är att skriva, skriva och skriva bokmanus. 🙂 Samtidigt har intresset för att fotografera ökat sista året. Vad har du för planer för ditt bloggande 2015?

Fotnot. Gå gärna in och rösta på tre filmer av mina femtio filmtips. Tre personer kommer att vinna var sin Trisslott. Här är länken https://bosseliden.wordpress.com/femtio-filmer-en-bloggtavling/ som även står under min Header.

Jag önskar dig som kommit hit ner i texten GOD JUL & GOTT NYTT ÅR. Förhoppningsvis träffar vi på varandra på Blogglandia nästa år. Trist nog kan jag bara kommentera som anonym hos många som har blogspot och inte alls om inte alternativet anonym finns med på listan. Var rädd om dig. ❤

 

 

Min annorlunda bror

Min mamma och pappa gifte sig nittonhundrafemtio. Två år senare kom han till världen, Johnny, deras lilla förstfödda ”prins”. Jag önskar att jag kunnat ringa min mamma och fråga vad hon tänkte den där våren, hur hon kände sig och vilka förväntningar hon hade på det lilla underverket som bodde därinne i hennes mage. Men min mammas tankar och funderingar kan jag bara ana mig till. Jag tror att hon var precis som alla andra blivande mammor. Förväntansfull, lycklig, glad, spänd och kanske lite orolig för att något skulle kunna gå fel.
Det blev en lång och jobbig förlossning. Efter några dagar på BB fick mamma och Johnny åka hem. Så här efteråt undrar jag förstås om det verkligen inte var någon av barnmorskorna som funderade över om allt var som det skulle. Fanns det verkligen ingen läkare som undersökte Johnny noggrant?
Det gick en tid. Johnny var sen med allt. Jämnåriga bebisar utvecklades enligt regelboken, men inte han.
”Går han inte än?” var min farfars ständiga fråga.

Smakprov tio av tio. Jag kommer under tio dagar att bjuda på smakprov från min och Solveigs kåseribok. ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Är du sugen på att läsa mer – köp boken, kanske som en julklapp till dig själv eller till en vän. Tryck på den blå länken nedan så kommer du direkt till rätt sida.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Jag svarar med en glad gubbe på eventuella kommentarer. Jag är förhoppningsvis inne i en skrivbubbla med flow. På Facebook har jag ”vit” månad i december.

När det rinner över

”Du spyr inte på fröken nu?”
”Pappa. Måste jag gå?”
”Tänk bara positivt. Du är snart hemma igen.”
”Jag har typ fyllt en hink i natt.”
”Det är en fin kräkvinter… fin vinterdag menar jag. Är idrottskläderna med? Fick du bort det värsta kräket på matteboken? Jag ska på ett viktigt möte om en halvtimme.”
”Nu kör det i magen igen.”
”Den måste vara tom nu. Bara lite galla. Se så. Du får ösa på så du inte missar skolbussen. Ta med en plastpåse. Ta ingen ny. Ta den med brödsmulor i.” …

Smakprov nio av tio. Jag kommer under tio dagar att bjuda på smakprov från min och Solveigs kåseribok. ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Är du sugen på att läsa mer – köp boken, kanske som en julklapp till dig själv eller till en vän. Tryck på den blå länken nedan så kommer du direkt till rätt sida.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Jag svarar med en glad gubbe på eventuella kommentarer. Jag är förhoppningsvis inne i en skrivbubbla med flow. På Facebook har jag ”vit” månad i december.

Möte med en medmänniska

Ibland kan två människor mötas av en slump. De känner inte varandra. Har aldrig ens träffats förut. Lever sin vardag på två skilda geografiska platser.
Jag satt på ett fik i Göteborg och hade min vana trogen fatet fullt av sötsaker. Det heta kaffet drack jag i små klunkar. Jag var ensam både vid bordet och på resan. Andra i min ålder gick i skolan denna gråa novemberdag, men jag hade bestämt mig för att färglägga dagen. Min busiga cykel hittade därför inte till gymnasieskolan. Istället ville mitt gratiskort på SJ ut och vädras. Jag lydde både cykeln och familjekortet som låg i min plånbok och resten kan ni räkna ut. Jag tog ett stickspår i livet.
”Får jag slå mig ner?”
Jag tittade upp från en halvt ifylld tipslapp och såg framför mig en äldre kvinna, kanske tjugofem, med en vädjande blick.
”Visst”, sa jag och tittade diskret omkring på de många tomma borden.
Hon sa inget först. Omsorgsfullt rörde hon om i koppen. Mitt första intryck kom fram till att det varken rörde sig om en galning eller en utflippad kvinna.
Så slog hon upp blicken. Fångade min i sin.
”Du tycker så klart att detta är knäppt. Det är knäppt. Jag har aldrig gjort något sådant här förut. Du såg bara så snäll ut.”
”Skenet kan bedra”, sa jag världsvant. Resten av kaffet hann bli kallt. Jag tog inte en klunk …

Smakprov åtta av tio. Jag kommer under tio dagar att bjuda på smakprov från min och Solveigs kåseribok. ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Är du sugen på att läsa mer – köp boken, kanske som en julklapp till dig själv eller till en vän. Tryck på den blå länken nedan så kommer du direkt till rätt sida.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Jag svarar med en glad gubbe på eventuella kommentarer. Jag är förhoppningsvis inne i en skrivbubbla med flow. På Facebook har jag ”vit” månad i december.

Jag hann inte alltid

Hur dum får man bli? Jag hade precis fått min första cykel och lärt mig att cykla. Jag var en stolt sjuårig ägare till en ljusblå tvåhjuling.
På ett fotografi från den tiden ser jag att den egentligen var alldeles för stor för mig. Antagligen var det meningen att jag skulle växa i den. Det svartvita fotot, taget i vår trädgård, kunde blivit det sista på Sofias och Stures yngste son. Ett sådant där söndertummat kort som sågs av någon som hade ögonen fulla av tårar och en tung säck av sorg.
Jag tror på skyddsänglar …

Smakprov sju av tio. Jag kommer under tio dagar att bjuda på smakprov från min och Solveigs kåseribok. ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Är du sugen på att läsa mer – köp boken, kanske som en julklapp till dig själv eller till en vän. Tryck på den blå länken nedan så kommer du direkt till rätt sida.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Jag svarar med en glad gubbe på eventuella kommentarer. Jag är förhoppningsvis inne i en skrivbubbla med flow. På Facebook har jag ”vit” månad i december.