Två oskyldiga barn

Många anser att Meg Ryan var först med det där stönandet i filmen När Harry möter Sally. Jag håller inte med, utan är mer inne på linjen att hon lånade det av mig.
Tillfället gav sig självt när jag och kollegan Linda var på väg hem från vårt lördagsjobb. När jag på avstånd såg en kompis skaka ett täcke från sin balkong, men hinna gå in innan jag ropade på honom, drabbades jag en snilleblixt.
”Ställ dig stadigt och håll hårt om mina ben.”
Jag klättrade upp på Lindas rygg och vidare till axlarna, fick ett bra tag om räcket och hivade mig upp. Sedan drog jag upp den trådsmala kollegan utan att hon fick för många skrubbsår. Jag tog henne i handen och vi böjde oss ner och försvann in under …

Smakprov sex av tio. Jag kommer under tio dagar att bjuda på smakprov från min och Solveigs kåseribok. ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Är du sugen på att läsa mer – köp boken, kanske som en julklapp till dig själv eller till en vän. Tryck på den blå länken nedan så kommer du direkt till rätt sida.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

DSC_25830086

Jag svarar med en glad gubbe på eventuella kommentarer. Jag är förhoppningsvis inne i en skrivbubbla med flow. På Facebook har jag ”vit” månad i december.

Annonser

Döden slog till blixtsnabbt

Det var varmt både i vattnet och i luften där jag och min sommarbästis Joakim höll på att försöka sätta nytt nickrekord med fotbollen av plast. Den här sommaren hade vi badat nästan varje dag. På starka pojkben hade vi trampat den långa vägen till Östra Stranden och stannat till vid kiosken för att köpa fruktkolor som vi sedan matade tandtrollen med. Ligga och lapa sol stod inte högt på pojkagendan. Ändå var vi bruna som pepparkakor. Man blir lätt det om man har det rätta pigmentet, hela tiden är i rörelse och lever hand i hand med salta smekande vindar.
Värmen i vattnet vid Östra Stranden var välkänd för oss helårsboende och alla de smålänningar som hade stugor i trakten. Orsaken var att det var så långgrunt, att man skämtade om att man kunde gå ända till Danmark. När vattnet äntligen blötte ner kanten på badbyxorna nådde man på nytt en sandbank och vattnet sjönk behagligt ner till knäna igen. Den som ville upptäcka när vattnet nådde hakan behövde en rejäl skopa med tålamod. Dessutom var vattnet jämndjupt. Flyttade man sig i sidled blev det ingen större förändring. Inga luriga gropar, inga strömmar, inga stenar på botten – otroligt barnvänligt. En del personer kommenterade gärna att ett avloppsrör gick rakt ut i vattnet en bit bort mot hamnen. Att det var ren skit som värmde upp vattnet. Det örat lyssnade jag inte på …
Både jag och Joakim spelade fotboll i ett ungdomslag. Den dagliga träningen hade gett resultat. På avstånd måste det ha sett imponerande ut när vi grabbar lät bollen flyga mellan våra våta kalufser. Om de som tittade orkade räkna i sommarhettan skulle de vid några tillfällen nått siffror över hundra. Var vi nära ett rekord behövde vi aldrig riskera något i vattnet när vi offrade oss vilt för att nå dit med pannan en sista gång. Inga dolda spetsiga faror lurade i vassen.
Denna dag var det extremt varmt. Kvavt och dåligt med syre. Solen försvann och ersattes av mörka moln. På avstånd såg vi att de sista strandgästerna samlade ihop sina pinaler och försvann iväg. Där i det varma vattnet gjorde det inget att det även kom vattenstänk från ovan. Livet lekte och vi var oslagbara på alla plan.
Plötsligt mullrade det till bakom ryggen …

Smakprov fem av tio. Jag kommer under tio dagar att bjuda på smakprov från min och Solveigs kåseribok. ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Är du sugen på att läsa mer – köp boken, kanske som en julklapp till dig själv eller till en vän. Tryck på den blå länken nedan så kommer du direkt till rätt sida.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Bloggprovbok

Fotnot: Jag svarar med en glad gubbe på eventuella kommentarer. Jag är förhoppningsvis inne i en skrivbubbla med flow. På Facebook har jag ”vit” månad i december.

En dag som snattare

Varje gång vi närmar oss kassorna på Maxi skärps alla mina sinnen. Till och med doftsinnet försöker bidra med hjälp. I alla andra mataffärer räknar jag tyst köerna eller mäter med ögonen antalet varor i deras kundvagnar. I denna affär gäller helt andra principer, grundade på ren och skär stolthet.
Jag och Solveig spanar efter kassörskorna, i rätt grundtal en. Är det en äldre glasögonprydd kvinna, starkt målad, blonderad och med en bister uppsyn, väljer vi en annan kassa. Det spelar ingen roll om de andra köerna slingrar sig igenom hela lokalytan och hon bara har en kund med en korg som endast innehåller en flaska ättika. Aldrig mer …

Smakprov fyra av tio. Jag kommer under tio dagar att bjuda på smakprov från min och Solveigs kåseribok. ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Är du sugen på att läsa mer – köp boken, kanske som en julklapp till dig själv eller till en vän. Tryck på den blå länken nedan så kommer du direkt till rätt sida.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

Solveig

Jag svarar med en glad gubbe på eventuella kommentarer. Jag är förhoppningsvis inne i en skrivbubbla med flow. På Facebook har jag ”vit” månad i december.

Önskningar som bytt karaktär

 

När jag var småbarnsmamma kunde det hända att jag önskade att barnen skulle bli stora. Om jag ska vara ärlig, hände det ganska ofta att jag önskade just det, åtminstone när två små tjejer ville sitta i mitt knä på samma gång, men vägrade att dela med sig av platsen till varandra. Om jag satte mig ner på en stol blev det genast bråk. Det kunde bli rätt så vilda tag runt köksbordet och alltför ofta slutade det med att någon av dem var ledsen. Nu är jag tonårsmamma. Samma tjejer befinner sig på var sitt rum, med var sin dator eller mobiltelefon framför näsan. Dörrarna är oftast stängda. Plötsligt är det jag som vill umgås och som önskar att de hade tid med mig …

Smakprov tre av tio. Jag kommer under tio dagar att bjuda på smakprov från min och Solveigs kåseribok. ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Är du sugen på att läsa mer – köp boken, kanske som en julklapp till dig själv eller till en vän. Tryck på den blå länken nedan så kommer du direkt till rätt sida.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

DSC_26030096

Jag svarar med en glad gubbe på eventuella kommentarer. Jag är förhoppningsvis inne i en skrivbubbla med flow. På Facebook har jag ”vit” månad i december.

Ondskan har många ansikten

Vintersolen stack i ögonen när jag kom ut från Varbergs bibliotek. Framför mig i trappan gick en lång man med vitt hår. När han vände färdriktning såg jag det onaturligt bruna ansiktet. Det hade gått drygt tjugo år, men mannen var sig nästan lik från första gången jag sett honom. Mina knogar vitnade när jag höll hårt i den tunga tygkassen med böcker. En inre spärr hindrade mig från att drämma kassen i bakhuvudet på honom, eller åtminstone skicka ner kräket i snöhögen som kommunen så tjusigt skottat upp. Med ord skulle jag inte nå någonstans…

Smakprov två av tio. Jag kommer under tio dagar att bjuda på smakprov från min och Solveigs kåseribok. ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Är du sugen på att läsa mer – köp boken, kanske som en julklapp till dig själv eller till en vän. Tryck på den blå länken nedan så kommer du direkt till rätt sida.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

DSC_25440062

Jag svarar med en glad gubbe på eventuella kommentarer. Jag är förhoppningsvis inne i en skrivbubbla med flow. På Facebook har jag ”vit” månad i december.

Den falske fransmannen

 

När jag åkte utomlands i min ungdom ville jag inte bli sedd som en turist av betraktarens ögon. Istället såg jag fördelar, på många olika plan, att smälta in. Stora fördelar om jag åkte neråt i Europa var mina bruna ögon, mitt mörka hår och turen att bli brun fort och dessutom rejält.
Jag satt på en bänk med ”en ta med dryck” i handen. Kamera och karta i ryggsäcken, klädd som vem som helst av lokalbefolkningen i den kända staden. Huvudspråket var franska.
Min flickvän befann sig i affär nummer hundra på den kända gatan som finns med i många romantiska sånger. Antagligen var det parfymer eller skor som lockade. Själv njöt jag av ledigheten, frihetskänslan och pulsen från kärlekens stad – Paris.
Bänken var inte bokad och jag var inte storväxt. Två blonda kvinnor i trettioårsåldern slog sig ner och mina tankar gick till något nordiskt land. Några inledande fraser på gutamål avslöjade sanningen, gotländskor.
De sa någon fransk hälsningsfras till mig och jag svarade artigt på engelska av ett dolt skäl…

Smakprov ett av tio. Jag kommer under tio dagar att bjuda på smakprov från min och Solveigs kåseribok. ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Är du sugen på att läsa mer – köp boken, kanske som en julklapp till dig själv eller till en vän. Tryck på den blå länken nedan så kommer du direkt till rätt sida.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

DSC_25830086

Jag svarar med en glad gubbe på eventuella kommentarer. Jag är förhoppningsvis inne i en skrivbubbla med flow. På Facebook har jag en ”vit” månad i december.

Ord som berör mig; 12

Vackra ord

Livet är inte ett fotbollsfält,
som man kan rusa fram över,
utan en trädgård, som skall skötas.
He Fosdick

 

Nästa veckas inlägg:
Imorgon är en speciell dag för mig, då jag lovade något för tjugofyra år sedan. 😉
Kanske hade någon funderat en gång extra om personen vetat om vissa saker. Vågar jag lägga in bilden och berätta om vadet jag vann? Egentligen vann jag dubbelt. Den sanningen behöver jag inte ”slingra” mig ifrån. 😉
Det hände några få gånger att vi tuffade till oss en aning vid filmvisningarna. När det gäller denna thrillern löste vi det genom att vi höll för ögonen på våra döttrar när slutscenen kom. Annars var tanken att skona dem från att få mardrömmar och absolut inte välja filmer där man gottar sig i våld, utan istället gotta oss i familjestunder med guldglans. Tjejerna var små när vi startade första säsongen. Jag är rädd för att de redan på den korta tiden som gått sedan vi avslutade med tionde säsongen, har tagit igen det med råge på sina egna rum framför dataskärmarna med stängda dörrar. 🙂
Vad kan hända mer på min blogg under kommande udda vecka. Ska jag berätta om att jag äntligen har börjat tro på jultomten igen? Mitt hopp är att han dyker upp om fem år. Inlägget är seriöst. Eller dyker det upp något kåseri på bloggen, som blev över när vi valde inför kåseriboken ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”? Egentligen är det så att jag under en vaken natt gick upp och gjorde en tabell över oskrivna kåserier inom många olika områden, där innehållet kunde varit både roande och oroande och kom fram till att antalet kåserier aldrig sinade. När listan några dagar senare hade passerat tvåhundra insåg jag att problemet inte låg där. Det hade jag inte heller inbillat mig. Under december ska jag leva ett annat slags liv om hälsan och jag är kompisar då. Vill det sig väl kommer inre funderingar att få ett slags svar. Annars får jag lyssna till mitt hjärta och gå på min magkänsla. Det stora målet med den vita månaden december är egentligen att testa nya ”livsskor” som bara går att genomföra om jag tar flera steg bakåt i det sociala  ekorrhjulet. Vilket vackert ord som jag just nu födde. Eller finns det redan? Med tanke på min kanske gåtfulla avslutning väljer jag att svara på kommentarer med en glad gubbe denna söndag. En röd helgdag som jag hoppas att alla mina bloggläsare kan njuta av på ett trevligt och höstligt sätt. Sedan finns det några som kan ha snöbollskrig redan. Kram.  

Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del sex

CCI201404050003 

Tänk er följande scen.
Jag sitter en varm majdag på altanen och målar om gråstenar till tjusiga vitstenar. Det är så varmt att jag kör topless och har ett par slitna avklippta jeans på mig. Vi har precis kommit hem från jobbet, jag och Solveig. Nu har vi bytt jobb och bostadsort. Tidigare delade vi bibliotekskontor. Nu är hon min chef i klassrummet. Solveig kommer ut och säger att det är telefon till mig. Jag är kladdig om händerna och alldeles torr i strupen och längtar till ett glas kall dryck.
”Bosse.”
”Hej! Mitt namn är Tove Stålheden. Jag var tvungen att ringa. Jag sitter faktiskt på skrivbordet och har läst fyra kapitel av ditt manus och bara måste få reda på vem Bosse Lidén är…”
Sådär startade samtalet samtidigt som allt blev kaos i mitt huvud. Vem av mina tjejkompisar är det som driver med mig? Kan det vara Susanne, Carina eller Eva? Låter det inte som Carina? Jag svarade entonigt, för att vinna tid och fattade inget. Inte sjutton ringer någon från ett riktigt förlag och sitter på skrivbordet och bara har läst fyra kapitel… dagdrömmer jag? Kan man bli knäpp av att måla för många stenar?

Detta handlade inte om ”En andra chans” utan mitt nästa projekt ”Jonas – Fantasins mästare.” Återigen var jag så korkad att jag lockats av en tävling. Juryn skulle vara representerad både från Sverige, Norge och Danmark. Mitt grova fel var att jag ville flirta med den norska sidan. Vinnaren skulle bli utgiven i alla tre länderna. Därför kom jag på en speciell grej som jag planterade i mitt manus som egentligen handlade om helt andra saker. Jonas var en underbar kille i vår klass med en härlig fantasi. Så han fanns på riktigt. Likaså en tjej med det häftiga namnet Lizette. På måndagarna i ettan fick barnen berätta om vad de gjort på helgen. De mest fantastiska historier kom från Jonas mun som alla klasskamrater trodde på. Utom jag och fröken Solveig som förstod att det var lurt med att Jonas hade klappat en levande delfin i trädgården. Det var då jag kom på att jag skulle skriva en ny bok. Några få sanna anekdoter lät jag vara med, annars hittade jag på allt själv som jag alltid brukar göra. Det var när jag såg broschyren om tävlingen som jag började på ett litet stickspår. Jag lånade inga skämt, meningar eller ord från någon annan än mig själv. Mitt syfte var, som jag skrev ovan, att flirta med den norska sidan. Jag tog hjälp av två norska kompisar och fick till rätt norska i ett par brev. Mitt problem var att grejen med att ett barn skulle låtsas vara en vuxen och skriva ett brev för att fixa en ny fru till en ensamstående förälder just det året var megakänd i Sverige. ”Sixten” av Ulf Stark gick på TV, som radioföljetong och boken hade varit en succé året innan. Jag trodde så här. Bara för att någon har skrivit om hästar är det inte förbjudet och stängt för att skriva om en annan häst. Jag älskade Sixten men såg ingen övrig likhet med mitt manus. På bokmässan i Göteborg fick jag träffa denna trevliga Tove (fingerat namn) som var impad av min fantasi och mitt lekfulla sätt att skriva på. Hon gillade skarpt mina dialoger, men tyckte att texten skulle tvättas. Här bjuder jag på brev från kvinnan som tyvärr inte lever längre.

”Roligt att träffa dig på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Som jag sa då tycker vi att du gjort en bra historia. Språket flyter bra. Det är lätt att läsa och enkelt utan att vara torftigt. Dialogen mellan barnen låter naturlig och uppslaget med att presentera barnen per xxxxx var mycket välfunnet. Deras hyss tilltalar säkert andra ungar i samma ålder. Det finns en del ställen där det skulle vara bra att komprimera texten. Det som gör att vi inte kan reflektera på att ta ditt manus för utgivning är att samma idé med brevet är redan tagen i en annan bok (av Ulf Stark tror jag?) Den har dessutom lästs i radio och är ganska känd. Vi hoppas att du fortsätter att skriva och utnyttjar din talang. Vi läser gärna dina manus om du har mer på gång. Jobba på med ditt skrivande. Man blir inte författare på en gång, men du är på god väg!”

De sista två meningarna tog jag från brevet jag fick från samma kvinna när jag skickat ”En andra chans”.

Jag hade ingen större lust att peta bort brevbiten som var ytterst personlig och ”Bosse Lidén-aktig”. Jag tyckte att det passade in i min story och var helt mina egna ord. Istället bestämde jag mig för att skriva en vuxenbok. En självbiografi. Projekt nummer tre.

Ni som läst detta tidigare kan vila era ögon nu. 🙂 

Är du intresserad av att köpa ett signerat exemplar av vuxenromanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta” från vårt förlag så tryck på Köp boken under min Header på bloggen. Vill du låna den från ditt bibliotek? Lämna ett inköpsförslag på bibliotekets hemsida om du har lånekort på bibblan. Då kostar det dig antagligen tio kronor när du hämtar boken. Har du läst romanen och gillar den får du väldigt gärna göra samma sak för min skull och för låntagarna i din hemmiljö. Jag vet att det finns de som gjort det av mina bloggläsare. Tusen tack till er för hjälpen. 😀

Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del två

DSCN8510

Min första novell, sålde jag till en tidning som heter Kvällsstunden och har sitt säte i Karlstad. Titeln var ”Anställningsintervjun”. Jag tänkte bjuda på denna söta banala text men hittar den såklart inte… Däremot hittar jag mycket annat som jag totalt glömt bort att jag skrivit. Jag ler när jag ser mina styrkor och svagheter.

Så lätt jag följde den osynliga mallen. Jag lånade hem tidningar och tidskrifter från jobbet och kompletterade med att köpa veckotidningar från kiosken, som jag sedan grundligt analyserade. Jag knäckte koden och skrev noveller som köptes av mottagaren. Spädde på med sagor, resereportage från Astrid Lindgrens värld, när vi var på Jersey, i Saalbach och i Wien osv. Inga problem. Men. Detta var bara min hobby. Jag jobbade som socialbibliotekarie och trivdes utmärkt med det. Min dröm var någon helt annanstans – att skriva en roman.
Närmast till hands låg vid den tidpunkten att skriva en barnbok, med redskapet min egen fantasi och kreativitet. För att stå ut med mig själv skrev jag som en mjukstart en ny typ av kärleksnoveller. Häftigt och nytänkande, tyckte jag själv. Fick jag sålt dem. Nej. Återigen nej. Där var det stopp och belägg. Därför tog jag ett allvarligt samtal med mig själv, mellan två bruna ögon. 🙂
Jag skulle inte kunna titta mig själv i spegeln om jag körde på i samma hjulspår och bara skiftade namn, orter, yrken och smådetaljer i den färdiga mallen som jag snabbt kläckt gällde i svenska veckotidningsvärlden på den tiden. Jag skulle då bli som de personer som spottar ur sig två-tre böcker samma år och är megastolta över detta. I smyg ifrågasätter jag både starkt kvalitén och om det är författare de ska kallas. Mina tankar går till när jag knäckte novellkoden. 😉

Jag skrev inte för pengarnas skull. Jag ville ha roligt, känna stimulans och vara nöjd med mig själv. Samtidigt tyckte jag det var simpelt enkelt. Väldigt snabbt hade jag lyckats sälja en hel del olika saker trots att jag inte var utbildad journalist. Jag skrev på ren inspiration.
Under mitt möte med mig själv vecklade jag ut drömkartan på bordet. Lite styv i korken när ingen sköt tillbaka, kom jag fram till att det kommer att bli en baggis att ta nästa steg mot min dröm. Det här går som på räls, tänkte jag positivt. Något svenskt bokförlag kommer garanterat att ge ut ett manus av det fräcka musiknamnet Bosse Lidén. 😉 (Både för- och efternamnet kändes fortfarande främmande för mig eftersom jag bytt efternamn i samband med vigseln och dessutom växlat smeknamn från Bobo till Bosse.)
Eftersom Solveig jobbade som barnbibliotekarie fanns det alltid en stor boktrave på golvet vid hennes säng. Hon tipsade mig och jag blev insatt i bra barn- och ungdomsböcker. Vissa böcker föll jag pladask för. En bra barnbok för mig, kan läsas av en vuxen med både stort intresse och behållning. Efter några månaders planerande satte jag mig i vårt underbara sovrum med små kyrkfönster åt tre håll och började skapa mitt första manus som fick arbetsnamnet ”En andra chans”. 😀

I denna kategori kommer jag att göra precis som med de femtio filmtipsen. Jag är tacksam och glad för varje kommentar från läsare, men jag kommer bara att bekräfta att jag läst med en glad gubbe. Det handlar om tid, brist på energi, integritet med mera. Jag tänker bjuda på en hel del privat när jag bjuder in dig till tankar om mitt skrivande och min väg till att SolBo Förlag gav ut min första roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Givetvis kommer jag att belysa arbetet med själva romanen. Inläggen kommer inte alltid att följa tiden kronologiskt.
Är du intresserad av att köpa ett signerat exemplar från vårt förlag så tryck på Köp boken under min Header på bloggen. Vill du låna den från ditt bibliotek? Lämna ett inköpsförslag på bibliotekets hemsida om du har lånekort på bibblan. Då kostar det dig antagligen tio kronor när du hämtar boken. Har du läst romanen och gillar den får du väldigt gärna göra samma sak för min skull och för låntagarna i din hemmiljö. Jag vet att det finns de som gjort det av mina bloggläsare. Tusen tack till er för hjälpen. Ni kan vila era ögon nu. 🙂 Det ska erkännas att det är tufft när man inte har de stora elefanternas möjligheter. Få titlar styr hela bokförsäljningen i vårt land. Jag gör detta definitivt inte för att tjäna några pengar. Jag gör det enbart för att inte förlora några pengar och för att jag är väldigt sugen på att göra en repris. Massor av planer finns i mitt huvud. Det är bara min kropp som har andra åsikter mellan varven. Tyvärr.

Film ett av femtio

Love is not a crime

Love is not a crime/Kärleken är inget brott.
Genre: Actionkomedi, 85 min, 2012
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 30/40
2). Bosse Lidén 2014: 88/120
Favoritscen/kommentar: ”Det var första gången jag inte ville gå. Det har aldrig hänt förr.”

Baksidetext: En ung, cool ficktjuv lever ett snabbt, fritt liv i New York. Allt ändras när han träffar ett av sina one-night stands som berättar att hon är gravid – och att han är den blivande fadern. Nu måste han välja sida. Och vad han än väljer så kommer det att bli konsekvenser…

Egna ord: Huvudrollerna spelas av Peter Facinelli och Jaimie Alexander. Jag gillar denna, i och för sig rätt lättsamma film, och hade trevligt i soffan i 85 minuter. Personkemin mellan Lucy och Bobby går hem hos mig. Jag är ofta trött på våld i film och stör mig därför på filmens genreval. Hade jag varit regissör hade jag gjort om detta till ett romantiskt drama. Låtit våldet finnas kvar, men i denna variant är det onödigt, orealistiskt och upplevs bara dit lagt. Ingen får sådana smällar och reagerar på det viset sekunden efteråt. Filmen har annars charm mitt i allvaret och en story som håller. Den biperson som impar mest på mig är ficktjuvens mammas nya pojkvän. Kameraspråket tilltalade mig med snabba New Yorkscener där kameran leker. Jag kan avslöja att miljöer fick lägst poäng av mina tolv personliga kategorier.

Dagens fråga:
Vilken var den bästa film du såg 2013 och var såg du den? (på bio, tv, datorn, flygplanet m.m. Filmen behöver inte vara gjord förra året)

Repristext från 8 januari för nya läsare som avslutas med mina tolv betygskategorier.
Familjen Lidén har under tio säsonger haft ”Filmmys i TV-sofforna”. 185 st filmer har vi tittat på. Några säsonger har vi fått välja var sin gammal favorit som fått en ny chans. De sista säsongerna har vi inte haft någon speciell veckodag, eftersom tjejerna blivit mer och mer självgående. Efter varje film har vi satt var sitt betyg mellan 1-10. Smaken har ibland varit riktigt skiftande, andra gånger inte. Endast en film har fått 40 poäng. Den gången hade vi inte ens några förhoppningar. Filmtiteln var helt okänd. Underbart att bli överraskad åt det hållet.
Nu tänkte jag under 2014 återse de filmer som jag själv gav 9-10 poäng.  På torsdagarna (om jag hinner) kommer jag att lämna ett filmtips. En del filmer är redan jättekända. Jag kommer att ge filmen ett slutbetyg som jag summerar efter att ha tagit hänsyn till 12 st personliga kategorier som finns längst ner i inlägget. Maxpoäng är 120. Ni får gärna kommentera, men jag har inte lust att försvara elaka sågningar. Detta är en ”Snällblogg”. 🙂
När det gäller denna bloggkategori kommer jag endast att svara med en glad gubbe som visat att jag uppskattat din kommentar. Efter femtio filmtips kommer jag att avsluta med en tävling. Ni får då välja tre av mina femtio bidrag som ni tycker är bäst. Ska bli spännande att se vilken film som vinner när ni får bestämma. Hoppas många lämnar in bidrag i december. Ni kan ju hela tiden scrolla i kategorin ”Filmtips” under året.

Jag låter denna text följa med som en ”svans” i början av året. Sedan kapar jag efterhand orden och hänvisar till tidigare inlägg.  Precis som jag gjort vid mina andra tävlingar.

Här har ni mina tolv kategorier med damerna först. 🙂
Jag har satt ett betyg mellan 1-10. Max 120 poäng.

1= Kvinnlig huvudroll; rollprestation, trovärdighet, charm och utseende.
2= Manlig huvudroll; samma som ovan.
3= Bakgrundsmusik.
4= Biroller; prestationer, intressanta, roliga, betydelsefulla för handlingen, ev. barnskådisar. Rätt barn. Får inte läsa repliker.
5= Regi. Röda tråden, storyn. Filmens handling. Fångar den mig som tittare? Trollbinder? Givetvis den viktigaste av kolumnerna.
6= Den romantiska biten. Kemin mellan Honom och Henne.
7= ”Spänningen” i storyn. Från filmruta ett till den sista.
8= Repliker; sköna klassiska kommentarer som sitter kvar efteråt, eller meningar som ger mig något.
9= Komiska situationer som lockar till skratt.
10= Tilltalande miljöer. Utomhus, inomhus, spännande platser. Blir jag sugen på att resa dit, eller tvärtom? Platser jag längtar tillbaka till.
11= Kameraspråk.
12= Slutscenen. Inte reta mig på att det är en cliffhanger. Istället tänka mig att jag är sugen på en tvåa. Eller fantisera vidare själv.