Den andra resan…

 

30003

Min önskan kom tidigt. Därefter har jag varit försiktig med tjatet. Bara ibland har jag fört det på tal. Solveig har inte vacklat, men hennes arbetssituation har varit på gränsen till kaotisk. Själv begriper jag inte hur hon orkat med heltidsjobb som lärare, lektörsjobb åt BTJ, redigerat tre böcker åt Gleerups Förlag (som hon skrev förra sommaren), klarat av två terminer på distanskursen till speciallärare i Kristianstad samt varit sekreterare i Bostadsrättens styrelse. Ibland har jag varit riktigt orolig för hennes hälsa. De personer man älskar bryr man sig extra om. Förresten bryr jag mig om en massa bloggvänner som jag inte ens träffat.
”Först till sommaren 2014 kan det bli aktuellt”, var hennes replik i höstas. Det har varit min morot i mitt skrivande. Därför har jag inte lagt ut de bästa kåserierna under mina två år som bloggare. De har jag istället sparat i en speciell mapp. Sista månaderna har jag dessutom fyllt på med nyskrivna episoder. Vad roligt det har varit att minnas, skratta och även drabbas av vemodig saknad. Jag älskar att resa mellan då och nutid.

10001

Det handlar alltså om en kåseribok. Om det varit en ny roman skulle ni inte sett några inlägg på min blogg på flera månader. Då behöver jag lugn och ro för att göra berättelsen rättvisa. Jag har fem-sex idéer till olika typer av romaner. En deckare ligger bra till. Behöver först förankras på olika plan. Klarar sig inte ”tvåan” ekonomiskt, blir det i så fall enbart ett manus för mitt eget nöjes skull, eller så droppar jag allt socialt och vänder blad i mitt liv. Jag har aldrig varit en vän av Facebook. Nu vet ni det – om ni inte visste det tidigare. Rätt använt är det trevligt. Annars är det för ytligt för min smak och mycket annat som bara stjäl tid från det verkliga livet som jag vill leva. Att bloggvandra uppskattar jag mycket mer. Då känns det som jag kommer bloggägarna närmare. 🙂

20002

Intressant att läsa hur få, eller inga alls som kommenterade och det ringa antalet visningar jag hade när jag la in mina första kåserier sommaren 2012. Oftast pendlade visningarna mellan ensiffrigt och farliga arton. 😉 Molnen som utåt sett redovisar bloggvädret var tomma på siffror. Inga kommentarer. Jag skrev för mina löss och Solveig som tittade in från sin dator och skapade konstlad och falsk statistik. Alla kåserier och betraktelser som jag lagt in har jag dragit ut på papper. Flera av de som jag startade upp med, tyckte jag själv bra om. Kanske får de en ny chans i boken. Den delikata uppgiften blir garanterat svår – att välja ut de bästa. Först ska en struktur göras upp.

Den här gången var min plan att Solveig skulle få ta plats. Enligt mig är hon en duktigare skribent än vad jag är. Det hade varit både kul och spännande att göra en bok tillsammans. Inte bara att hon hade rollen som min redigerare. Sidproducent är den nya termen för det viktiga yrket. Vår vän Kerstin har också välsignat projektet. Hon var en mycket viktig kugge för ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. 😀

För några dagar sedan sa Solveig JA till mig. Ett litet ord på två bokstäver som gör mig glad och varm inombords. En gång handlade det om en relation och ringar på livstid. Denna gång om en pappersbok med danskt band. Solbo Förlags förhoppning är att skötebarnet med arbetsnamnet ”Skimrande ögonblick och dagar i grått” ska bli en trevlig läsupplevelse eller ”gebortpresent” för våra köpare. Nu återstår bara några hundratals timmar med redigeringssaxen. Något datum kommer vi inte i detta inledande läge att gå ut med. Troligtvis lägger jag in blogginlägg då och då om hur projektet fortskrider. Jag gillar att vara på gång igen… 🙂

Annonser

Månadens boktips – ”En man som heter Ove” av Fredrik Backman

Ove är kvarterets vresige ordningsman, på gott och ont, sedan flera år. Han är 59 år och har sina principer som ingen eller inget kan rucka på. Alla kan råka ut för hans kommentarer om inte precis allt görs på Oves sätt. Ibland går han även till handbegripligheter. En gång i tiden var han bostadsrättsföreningens ordförande, men sedan avsattes han vid en ”statskupp”.
Under läsupplevelsen får vi steg för steg reda på orsakerna till Oves sätt att INTE vara som vanliga människor.
Ove gör inget slarvigt. Han hämtar ett måttband och mäter från alla fyra hörnen. Två gånger för att vara säker. Markerar ett kryss exakt mitt i taket. Låser upp dörren så att de inte ska bryta sönder den när de ska in och hämta honom. Han tar på sig fina kläder. Sätter upp kroken. Han har bestämt sig för att ta sitt liv. Men alla hans planer går om intet när hans depression får konkurrens från många oväntade håll.
Oves ”rakt på kommentarer” kommer att bli klassiska. Författarens vältajmade tankar som rör sig i Oves speciella hjärna är klockrena. Ove har ingen förståelse för män i vita skjortor och slips. De som inte jobbar. Inte har körkort. Inte kan bygga sig ett eget hus. Inte kan backa med släp. Listan blir längre och längre. När den utländska, gravida, nyinflyttade grannfrun med sitt humör och sin smarthet jobbar sig in under Oves hårda skal får han äntligen ett motstånd som han saknat under lång tid.
Alla personer som mött Ove och hans fru Sonja har sagt att de var som dag och natt. Hon var vacker, älskade att skratta, läsa och var alltid positiv. De menade att Ove alltid varit en tjurig gammal gubbe ända sedan han gick i småskolan. På mer än ett sätt behöver man knyta ihop dessa två ting, dag och natt, för att få ihop ett dygn eller ett speciellt lyckat äktenskap. Kärlek kan man visa på olika sätt. Sonja var nöjd med hur Ove på sitt trubbiga sätt gav henne vad hon ville ha. Sonja läste Shakespeares samlade verk som hon under fyrtio år fick hundratals elever med läs- och skrivsvårigheter att läsa. Under alla dessa år fick hon inte Ove att läsa en enda av dem. Istället tillbringade han veckor i det nybyggda radhusets förråd. När han var färdig stod de vackraste bokhyllor Sonja någonsin sett i deras vardagsrum.
”Du måste ju ha dem nånstans”, muttrade han medan Sonja kröp upp i hans famn och sa att hon älskade honom. Och han nickade.
Ove är mer än principfast. Han vägrade att handla på det lokala bageriet i åtta år för att de gett honom fel växel när han köpt fikabröd där en gång på slutet av 90-talet.
Den nyinflyttade grannen misslyckades med att backa med släp.
”En underarmsamputerad med starr hade kunnat backa in det här släpet snabbare än du”, muttrar Ove.
Ove har åsikter om precis allt. Även när han inte har aning om ämnet.
Att lägga ifrån sig denna bok är inte lätt. Jag ville bara veta mer och mer om denna galning. Snabbt förstod jag att om man skulle råka möta honom var det bäst att man körde Saab. Att man inte slängde en fimp hur som helst. Att man inte ställde någon onödig fråga till honom. Att man inte frågade honom om han hade en femma på sig för att visa honom ett trolleritrick. Ove har ingen humor. Han tycker INTE att det är okej om man efter tricket lämnar tillbaka en annan femkrona. Risken är stor att det går på samma sätt som det gjorde för sjukhusclownen.
Skaffa boken. Läs. Njut. Reflektera gärna över dig själv och din omgivning.
Detta är en helt underbar roman. Den får läsaren att skratta, gråta och att reta sig på denna speciella man… Har du bestämt dig för att bara läsa en rolig bok under julhelgerna bör du välja denna pärla som ger dig som läsare så mycket att fundera över. För Fredrik Backman har lyckats på ett förträffligt sätt att långsamt få oss att inse att första intrycket inte alltid är helt rätt. På ett härligt humoristiskt sätt berättar han om hur olika världar blandas.
”Sorg är en märklig sak”. ”Kärlek är en märklig sak. Den tar en med överraskning”.
När jag inser att jag både skrattar och gråter samtidigt känns det verkligen att boken har tagit mig med storm.

Romanen är utgiven 2012 på Forum bokförlag.
Författaren skriver i flera tidningar. Hans blogg följs av 50 000 läsare varje vecka. Detta är hans debutroman.