brevbärarecykel | Bloggäventyr med Bosse Lidén

Fortsättning på förra blogginlägget.

Det var inga problem att komma iväg klockan 04.00 från hotellets parkering i Sölvesborg. Vårt mål var att nå nästa hotell klockan 08.00, för att inta en stadig frukost.
Trevligt att åka åt rätt håll – ljuset/soluppgången och vilken tajming. När vi parkerade på Oskarshamns torg ringde en kyrkklocka åtta slag.
Kvinnan i receptionen var morgonglad och berättade att hotellet tidigare varit ett postkontor. Kunde förklara den höga inredningen. Antagligen var det värdepost i väskan. 🙂

Vi hade med ganska mycket packning in i frukostsalen – värdesaker och tog god tid på oss. Efter den smakliga frukosten satt vi en stund och försökte läsa i en bok på väggen. Det var svårt. 😉

Balkongerna till hotellrummen såg inbjudande ut. Om vi missar färjan någon gång i framtiden, skulle vi kunna ta in en natt här. Hade jag inte kunnat sova kunde jag plockat ner den gula cykeln och upplevt gamla minnen. 😉

Vi har inte åkt med färjan sedan i början av 90-talet. För vi flyger helst till Gotland. Därför var vi inte varma i kläderna när det gällde alla moment. Dessutom började jag bli trött där jag satt bakom ratten och väntade på att de skulle öppna ”kassan”. Vad förvånad jag blev när den yngre kvinnan direkt frågade om det var Bo och Solveig Lidén. Hur sjutton kunde hon veta vad vi heter? Var hon tankeläsare, var min första spontana tanke när min hiss försökte leta sig upp genom hjärnvåningarna. (En blick på reg.skylten och en ny blick med samma ögon på datorskärmen var säkert sanningen) Sedan sa hon något som min hjärna uppfattade som att det var dags för mig att rulla iväg och låta nästa bil … jösses.
VAD HON SKREK FULT EFTER MIG.
Mina gamla sprintertakter hade tydligen flyttat sig från snabba ben till kvickt tryck på bromspedalen och kopplingspedalen. Högerhanden slängde i backen. På tre sekunder var jag tillbaks utanför luckan. Tur att bilen bakom inte stod på just den platsen.
”SKAAA DU INTE HA BILJETT TILL FÄRJKUPÉ OCH MAAAAATKUUUUPONGER?”
”Jo det kan jag ta. Nu när jag ändå är på plats. Tack. Ha en riktigt bra dag.”
Skönt med egen ”kuppe”. Vi fick betala extra för att slippa ha sällskap av två personer till. Det var det värt.
Personalen knackade inte på och stod vackert och neg med en bricka med mat. Det ätbara fick vi hämta själva. Det blev en lugn överfart. Mysigt att se Byxelkrok på Öland och Lilla o Stora Karlsö utanför det runda fönstret. Måste skriva om fönstret i nästa inlägg. Dumma Solveig som inte tillät mig att … 🙂

(Bilden tog jag senare. Det finns en röd lapp med texten KÖK – även på mittenlådan)

Min taktik från förra flyttningen funkade lika bra denna gång. Den gången trodde inte Solveig på min idé. ”Sådant har de inte tid med.”
I alla rum, förråd och i garaget i Ystad hade jag på dörrarna tejpat upp olika färglappar med text. Ex Jennifers rum, Lizettes rum o.s.v. På alla flyttkartonger fanns färgade lappar med text vart lådan skulle stå i Ystad. Kunde de inte svenska fanns möjlighet att istället jämföra färger. Om de inte råkade vara färgblinda. 😉 I Ystad var det bara en kartong som jag hittade i garaget som hamnat fel.
Med tanke på att vi även denna gång hade över 100 flyttkartonger och många andra större plastlådor underlättade detta otroligt mycket. Låna min idé om du ska flytta. 😀

Denna gång var det ännu bättre. Fredrik & Frank var otroligt trevliga och tillmötesgående under introduktionen. De fick en skiss på vår bostad. Fick ex. reda på att vi skulle ha sju bokhyllor i biblioteket och en i vårt sovrum. De ställde sängar, TV-soffa och mycket annat direkt på rätt plats. Sådant är guld värt när man anländer till bostaden. Det räcker såväl med att försöka ordna en labyrint i inledningsstadiet och inte gå vilse och tvingas kontakta MISS PEOPLE under ett nattligt toalettbesök. 😉