Stängt fem dagar om året

Åttonde nedslaget i kategorin, Österlens bästa fik

Sommaren 2017 hade jag mycket att göra med manuset ”Minnen som stannat kvar”. Därför fick detta inlägget aldrig chansen på bloggen. I dessa snötider passar det nästan bättre. Både när det gäller att minnas och framför allt längta efter det som väntar oss. 

 

I Kivik på vackra Österlen ligger fiket som har öppet 360 dagar om året.

Kivik ligger underbart vid Hanöbukten. Vi hade precis tagit fotot i Baskemölla, som jag har som header. Ljuvligt att åka iväg tidigt på morgonen. Innan alla vaknat och det kryllar av bilar på vägarna. Innan vi skulle ut och vandra på tre ställen i kuperad terräng var det dags att fylla på kolhydraterna.

Detaljer. Jag älskar att njuta av en personlig prägel på interiören.

Kaffekvarnar visade vi också upp på Lidéns Samlingsmuseum. Solveig brukade inför varje säsongsstart köpa nya kaffebönor som hon strödde ut framför. Jag minns hur ljuvligt det doftade från den montern. Jag gick dit ibland och sniffade i smyg.

 

Snyggt. 🙂 Nu var det en skön vindstilla solskensmorgon. Därför valde vi att sitta på terassen.

Ni är säkert några som känner igen denna variant av våg.

Många lockande saker i skyltfönstret. Läste att de gör specialtårtor med modellerade figurer och att kunden får komma med önskemål. Undra om de fixar det hemliga jag tänkte på just nu. 😉

Fattas det dig läsare något? Jag är impad av utbudet. 🙂 Min ibland sjuka fantasi tog sig en funderare. Vad menas med glutenreducerat? Tar de bort hälften? Blir ätaren bara hälften så sjuk av att äta matbrödet? 😉 Jag läste friskrivningsraderna senare.

Jag har besökt många fik under mina 28 år som diabetes 1 bärare. Ystad, Ängelholm, Boarp och Hjo ligger väldigt långt framme när det gäller att sälja osötade aptitliga kakor som alla kan älska att äta. ❤ Hade jag bjudit dig hemma hos mig hade du aldrig trott att det var osötat och mitt blodsocker går inte upp på ”fel sätt” av intaget. Tyvärr är det magert/torrt på de flesta ställen jag besökt genom åren. 😦

Blir du frestad? Nyttigheter på toppen. 🙂

I en broschyr står det att de tillverkar spettkakor på ett traditionellt sätt, utan några tillsatser och med svenska råvaror. Har du ätit spettkakor? I så fall. Vad tycker du om det? Jag tror att antingen älskar man det eller ”avskyr” det. Ungefär som med mockatårta som jag brukade bjuda på när jag fyllde år förr. En tårta som var som bäst efter tre dagar.

Nästa gång blir det fika inomhus för oss.

Visst ser det ut som en perfekt litet oskyldigt bakverk för en diabetiker? 😉
Faktum är att det är/var det. Jag var redan låg efter backarna i Baskemölla och vi skulle iväg på tre ställen till som är rejält kuperade. Brösarps backar var ett av dem. Då är wienerbröd det idealiska för att kunna behålla ett jämt pålitligt blodsocker under en längre tid. Det feta är ”guldet” i ”medicineringen”. Inte för blodkärl som korkar igen. Denna taktik tillämpar jag givetvis inte varje dag. Bara i extrema dagsscheman. Minst fem dagar om året avstår jag wienerbröd. 😉

Betyg: 4/5

Annonser

Sex mil hemifrån; etapp elva

Underbart att komma iväg tidigt på morgonen. Ovanligt att det var så vindstilla i Baskemölla.
En fantastiskt fin liten backig ort på Österlen. Första gången som vi promenerade bland villorna. Synd det inte är okej att lägga in trettio bilder på varje stopp. 😉

Andra bilstopp blev i fiskebyn Vitemölla. Vi parkerade utanför tenoren Jussi Björlings favorithotell. Vi har många gånger sagt att vi någon gång ska ta in här en natt. Jag tror den planen kommer att gå i uppfyllelse. Egentligen fick vi lust att vandra vidare in till Kivik men det fanns inte tid för detta. Istället var jag i behov av ett maffigt Wienerbröd inför de kommande tre krävande vandringarna. 

Vår bil kände sig ensam på parkeringen. Inte en människa mötte vi på promenaden bland de tre tusen planterade träden.

 Fötterna sökte sig till historiens rötter.

Otroligt vad eken har varit med om mycket. Mina förfäder har kanske också beskådat trädet.
 Egentligen skulle bli besökt en engelsk trädgård, men vi noterade att de hade stängt på måndagar. Typiskt att det var just en måndag. Här noterade vi att vi var i fel månad. Som det kan bli. Juni Magnolia stod det på skylten. Undra om vi prickade in rätt år? 😉
Tur de hade ordnat en lekpark för mindre vuxna män. 🙂
Solveig ville gärna göra ett besök på denna Outlet, där hon fyndade lite av varje. Själv slog jag mig i slang med …
… eller det var mest fågeln som tjatade på om att jag skulle släppa ut den.

Nu var vi redo för nästa bestigning på en mycket omtalad mark. Det har varit många turer runt dessa konstverk. Eller om det är konstiga verk? Smaken är delad. Själv gillar jag bäst den naturliga Österlensutsikten som jag njöt till fullo av.
Den här tyckte jag var tuff och blev min favorit. Vid nästa verk hajade jag till när jag läste att det var Kim Hedås som låg bakom ”ljudet”. Mina tankar gick till en suverän konsert i Umeå som hon hade ihop med Jonas Gardell 1999. Jag spådde att hon skulle bli en stor svensk artist i framtiden. Antagligen tog annan konst över. Synd tycker jag som hade sett fram emot många album och framträdande med henne där hon fick ta mer plats. Jonas var också suverän. Men jag satt som på nålar och var rädd att han skulle dra in mig i något i sina monologer. För det var en liten lokal och jag satt ”dumt” till. 🙂

Till slut nådde vi till Himmelstrappan och min fantasi gick igång. Jag både hörde och såg hur Jack, Linnéa, Bart, Jonny och Harald satt längst upp och dinglade med benen. Samtidigt som kvintetten njöt av varandra och av utsikten drack de mellanöl och la upp planer för sommaren. En och annan butelj singlade ner som ett sommarregn mot marken. Plötsligt började Jack att sjunga om sextiosju och jag hängde på.
”Vad står du där och sjunger för? Tur vi är ensamma som vanligt. Kom så tar vi oss vidare till Brösarps Backar.”
”Vi är inte ensamma här. På trappan sitter…”
Vi avslutade med medhavd lunch innan benen fick övertalas till nästa bergsbestigning. Jag är mycket förtjust i Brösarps Backar. Men vi skulle varit här i maj som vi brukar vara. När backsipporna blommar. ❤

Fast text:
Solveig kom på en idé våren 2015 som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån och sedan vända bilen. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. Om du vill läsa om resorna 2015-2017 är det bara att gå in på kategorin ”Sex mil hemifrån”.

Sex mil hemifrån; etapp två

ett

Vi nådde sex mil vid de södra backarna i Brösarp. Denna gång skulle vi inte springa upp och ner i de berömda backarna, utan ta vår längre promenad senare.
Undra om det flockades många nyfikna omkring ”målarprinsen” Prins Eugen när han på somrarna på 1930-talet avbildade backarna ur olika perspektiv. Den berömda Bregottreklamen är inspelad i södra backarna. Personligen förknippar jag platsen med satirfilmen ”Äppelkriget” av Hasse Alfredson och Tage Danielsson. Den berömda duon var inspirerade av de planer, som smiddes på 1970-talet och som jag är tacksam för aldrig blev genomförda.

två

Vi fikade på Café Smulan i Brösarp. Det var gott och jag uppskattade jukeboxen och annan trevlig inredning.

tre

Två ballader som jag får behagliga rysningar av. Jag var för ung för ”A whiter shade of pale” när den kom, men den låten har jag tagit till mig senare. Balladen från filmen ”Saturday night fever” har jag dansat tryckare till och jag har kvar LP-skivan.

fyra

Nu åkte vi tillbaks längs med väg 19 en bit innan vi svängde av till ett ställe som vi tänkt besöka flera gånger tidigare. Det handlar om ett slott som jag förknippar med konserter av stora artister och studentbaler. Visst är det en fin gammal bro?

fem

Vi hade tur med vädret och slapp regn under vår mysiga promenad till Poesiträdet och längs med Kärleksstigen. ❤

DSC_34540085

Vi blev sugna på att bo i det där huset med de vackra omgivningarna.

sex

Kronovalls slott ligger på en holme och är omgivet av vallgravar. Huvudbyggnaden är uppförd 1760. 2014 var slottet Sveriges enda vinslott. Åtta meter under ytan i källarutrymmet lagras tiotusentals flaskor av mousserande vin enligt Wikipedia. På slottet bedrivs numera hotell-, restaurang- och konferensverksamhet.

nio

Nästa stopp blev Skåne-Tranås där vi inte skulle spisa hos berömda Daniel Berlin som omnämnts i restaurangguiden White Guide.

sju

Däremot besöka kända Längorna av två olika skäl. Jag för att utforska damkläderna och Solveig för …

åtta

eller så var det tvärtom. 😉

tio

Vi avslutade vårt besök i Skåne-Tranås i den gamla skolans lokaler där de numera rostar kakaobönorna på plats.

elva

Vad svårt det var att välja praliner till vår ask. Så många frestelser och möjligheter. Vi lät andra människor gå före oss.

tolv

Denna hemliga ask har vi gömt på ett säkert ställe, så vi kan ta fram den en stormig och mörk höstkväll och minnas tillbaka till sommaren 2015. Inte bara lavendel i trädgården utan även i munnen. 😉

Fast text: Solveig kom på en idé i våras som jag snabbt nappade på. Vi bestämde oss för att nollställa trippmätaren och åka iväg sex mil hemifrån. Några önskemål har vi förberett, andra får dyka upp spontant längs med de skånska vägarna. När vi nått sex mil vänder vi bilen och gör stopp längs med hemvägen. Du som läsare får jättegärna ”låna” min nya kategori. Det hade varit intressant att se vad du upplever sex mil hemifrån dig.

2

Ett år på mig

Sju kullar bort ska det ligga. Jag skulle hålla utkik efter en bro. Det sa mannen som viftade med en rödvit flagga i ena handen och en halväten pölse i andra. Jag har med kompass och jag har ett helt år på mig. Det är bara så svårt att se. Det rinner från ögonen. Ingen direkt livsfara. Det är ”Only teardrops”. Tur att jag har med proviant i ryggsäcken. Ha en skön Pingstdag. Jag ser en skog därborta. Hoppas det växer halvdanska Emmelie de Forest buskar. Eller är de halvsvenska? Vänta lite. Var de inte franska? Måste kolla i broschyren jag fick på Turistbyrån i Ystad.

Danmark

En bit av Österlen en söndag

I vanliga fall brukar jag bara lägga in en eller högst två bilder när vi åkt omkring någonstans. Idag ska jag göra skillnad…

Nästa gång

Vi startade turen på ”tre hjul” med ett besök vid Benestads backar. Här träffade vi bara på två ryggar. Nästa gång ska vi ha bänken och då ska det vara en grönare tavla att njuta av. Dessutom ska vi hitta den exklusiva orkidéfloran i de kalkrika kärren.

Gullviva

Vdi nästa stopp träffade vi på denna trevliga och glada gullviva.
Brösarps backar. De södra backarna. Här var vi långt ifrån ensamma på kullarna. Många hade med sig fikakorg. Nästa gång ska vi välja de norra backarna som jag inte tror är lika välbesökta.

Brösarpsprånget

Brösarpssprånget. Lizette har fortfarande mycket spring i benen.

Vissa saker blommade

Vi fortsatte serpentinvägen bara en liten bit. Jag var tvungen att titta till mina två kompisar Fritiof Nilsson Piraten och Olle Adolphson på Ravlunda kyrkogård.

DSC_1050

Måste säga att det är en viss skillnad på deras gravstenar. Jag la dit en enkrona på Ollles oansenliga gravsten för att göra något litet åt saken.

DSC_1055   DSC_1056

Vitemölla badhotell. En vacker träbyggnad från 1913. Det sägs att det var Jussi Björlings favoritställe. Nästa gång ska vi vara där när de röda rosorna blommar utanför hotellet. Varför inte ta in en natt och njuta av havsutsikten och göra en kvällsvandring längs med äppelkusten.

Badhotellet i Vitemölla

För att släcka törsten blev det några flaskor ädeldryck på Kiviks musteri.

Kiviks musteri

Vårt fikaställe kommer inte med på bild. Då kanske det snart blir allas favoritställe. 🙂

Dag H

Trist att inte STF har lyckats lösa det ekonomiska. Dag Hammarskjölds Backåkra håller stängt för besökare även i sommar. Verksamheten har gått med en halv miljon kronor i förlust de senaste åren. Jag tror inte att FN.s generalsekreterare omkom i en VANLIG flygolycka 1961 i dåvarande Nordrhodesia. Tror ni det?

Backsippor

På heden runt DH-gården fanns mängder av backsipor. Jag låg på magen bland komockor och fotade. Jag ska inte trötta ut er. Sätter bara in två bilder om detta.

Bloggserie

Nu vill jag be DIG om en tjänst. Berätta inte till någon annan. Helst inte till någon polis. Jag vet inte om detta är tillåtet. Så här ligger det till. Vår bil har varit sönder tre gånger inom fem-sex veckor. Jag litar inte på Volvon. Därför körde jag med en Bosse Lidénare. Lizette satt på styret. Solveig på flaket med fikakorgen. Detta pålitliga fordon på tre hjul fick Solveig på slutet av sextiotalet.
I nerförsbackarna gick det undan. Idag har jag träningsvärk i benen men är samtidigt nöjd med att Jennifer inte var med trots att jag saknade hennes sång… 😉

Fordon

Här lyser solen idag med. Nu ska jag ut och hälsa på den.

Ord som berör mig; 7

DSCN8547

Lyckan är lik en parfym,
vi kan inte stänka den på en annan
utan att ett par droppar faller
på oss själva.
WILLIAM SHAKESPEARE

Efter lunch ska vi ta med oss fikakorgen och åka på bilutflykt på Österlen. Jag har ett tag haft en utriven sida från en tidskrift med fem tips på ställen där man kan uppleva massvis med backsippor. Stenshuvuds nationalpark, Vitemölla, Brösarps backar, Backåkra och Benestads backar är fem kända ”lokaler” där man kan se dem i blom vid den här tiden på året. När det gäller den sistnämnda lokalen finns det en exklusiv orkidéflora lite senare på säsongen. Det står att man hittar några tusen backsippor i de torra delarna och orkidéerna i de kalkrika kärren. Bäst att hålla fötterna på de torra delarna. 🙂
Önskar dig läsare en solig och fin söndag.

En planering som sprack

Det går fortare att cykla eller att gå jämfört med att ta bilen. Den meningen stämmer bra i våra kvarter som är tämligen bilfria. Då handlar det om ärenden ända ner till centrum. Det går mycket fortare att rulla nerför backarna med ett tvåhjulat fordon än att krångla med bilen och försöka hitta en ledig parkeringsplats i ett somrigt Ystad. Om man struntar i att tänka på tillbakavägen med tung last…

Igår stämde även uttrycket att det går fortare att gå än att köra bil på en landsväg med den högsta hastigheten 90 km i timmen. Flera gånger när vi satt i bilen genom den underbart kuperade omgivningen kom någon snabbt gående person och gick förbi vår bil som rullade i snigelfart på den slingrande vägen. Ibland stod vi helt stilla i flera minuter.

Vi hade laddat upp med en maffig fikakorg. Hade först tänkt oss att motionera i Brösarps backar. Krävande fotvandring är bra för aptiten. Efter fikat skulle vi leka turister. Besöka Ravlunda kyrka. Leta upp Frithiof Nilsson Piratens gravsten med sin personliga text:
Här under är askan
av en man som hade vanan
att skjuta till morgondagen.
Dock bättrades han på sitt yttersta
och dog verkligen
den 31 jan 1972

Kanske även se mångsysslaren Olle Adolphsons gravsten som vi missade förra gången när vi var där för fem år sedan. (ska visst vara ett enkelt träkors några meter från Piratens pampiga grav) Då var vi turister på riktigt. Sedan skulle vi vika av från väg 9 för att inte riskera att hamna i Kivik. I Ystad Allehanda hade jag på morgonen läst om att årets marknad var igång. Hade inte varit så kul att hamna i någon slags bilkö genom lilla orten Kivik. Det gäller att vara förutseende. Smart. Ligga minst ett steg före…
Detta var min teoretiska tanke. När allt skulle bli precis som jag hade tänkt mig. Av detta blev det intet. Redan när vi svängde in genom Brösarp stod trafiken stilla. Bara åt vårt håll. Mina tankar gick stillsamt till gatuarbete. Helst när det kom en jämn ström av bilar från andra hållet. Givetvis en tillfällig trafiksignal och bara en fil att köra på. Sedan fladdrade tankarna för omväxlings skull vidare till en trafikolycka. När vi till slut tagit oss genom lilla Brösarp var det slut på att ens tänka tanken att vända bilen. Den möjligheten var tömd. Om vi inte skulle överraska några främmande människor som bodde en bit in på någon av grusvägarna. Kiviks marknad är tydligen inga småsaker ens på rätt avstånd. En oändlig bilkö åt vårt håll.
Vid de berömda Brösarps backar svänger vägen rejält. Vi hade stått stilla ett bra tag i en uppförsbacke. Flera personer i olika åldrar gled gående förbi bilarna. Regnet hängde i luften. I backspegeln hade jag sett att det stod flera hundra bilar stilla bakom mig. Nu hade vi kommit runt ett hörn och rörde oss i alla fall framåt. Meter för meter. Då ropade Lizette från baksätet.
”Det finns inga bilar bakom oss.”
Kul kommentar. Inte alls rolig kommentar. Min humor hade just då åkt på semester. Åt ett helt annat håll. Befann sig på restresa i ett exotiskt land. Jag tittade trött i backspegeln och trodde att jag såg i syne. Det var kliniskt rent på bilar. Alla hundratals bilar var borta. Med risk för akut nackspärr vred jag snabbt på huvudet. Litade inte på spegeln. Den fina omgivningen upplevdes med ens skrämmande. Deltog vi i ett skämt? Under en nanosekund jämförde jag situationen med när Cary Grant i Hitchcocks film
”I sista minuten” upplever tystnaden på det vida fältet där inga bilar kommit körande på en kvart. Det är helt tyst innan flygplanet dyker upp från ingenstans och han inser faran och börjar springa i sicksack in i majsfältet.
Chauffören i bilen bakom oss hade antagligen tänkt på miljön. Stängt av motorn. Sedan hade motorn blivit sur och vägrat att starta. Vi gissar på det. Bakom sista krönet kom efter en stund en jämn strid av bilar, men den blå Volvon låg inte längre bakom oss när de kom ikapp oss.
Plötsligt började det regna. Först lite inom oss. Sedan definitivt utanför bilen. Efter en och en halv timmes krypkörning i tre kilometer kom äntligen en möjlighet att köra av mot Vitaby. Glassbilen som låg tio bilar fram blinkade också höger. Fikat intog vi i bilen. Utsikten var en grön häck utanför en skoaffär. En svensk sommarhäck. Jag hoppade möjligheten att ta kort på den. Annars hade jag med mig två kameror. Idag stannar vi hemma och gör en inre utflykt till tvättstugan. Vi fick nog av äventyr igår. Både vi och bilen behöver vila upp oss. Bilen hade ju sitt äventyr imorse när han fick hälsa på Bildoktorn.