Film trettiotvå av femtio

I sista minuten

I sista minuten
Genre: Thriller 136 minuter, 1959.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 28/40
2). Bosse Lidén 2014: 107/120

Favoritkommentarer: ”Konstigt… planet besprutar växter där det inte finns några växter.”
Favoritscen: Den tysta scenen vid en öde karg busshållplats mitt på vischan.

Egna ord: Eftersom publiken alltmer började koncentrera sig på att hitta Alfred Hitchcock som statist i hans filmer, blev regisören tvungen att dyka upp tidigare och tidigare. I denna klassiker dröjde det inte mer än två minuter innan han hade oturen att inte få komma på en dubbeldeckare. 55 år efter sin premiär anser jag att intrigen i ”I sista minuten” fortfarande håller hela vägen. Möjligtvis kan jag störa mig på det tvära slutet som påminner om; Nu får vi packa ihop snabbt och ta en tågsemester. 😉 Det glänser om den rappa dialogen som är som en hyllning till språket. Stilsäkra ord far i luften och känns inte alls mossiga. Humorn och ironin är medryckande. Den svala Eva Kendall övertygar lika mycket som Roger Thornhills speciella bridgespelande mamma. Spänningen tar inte stryk av att humorn tillåts få ta plats. En svår våg att bemästra. Visst har vissa bilscener spelat ut sin roll, men jag hittar många regipassager där jag förstår att regissörer i årtionden har föreläst om Hitchcock, som en mästerlig förebild för kameraspråk och idérikedom när det gällt att hitta vinklar, och avundats hans sätt att låta kamerorna leka med publiken. Det är en helt annan historia att han säkert inte var lätt att jobba med och att han var en egendomlig och i många fall en elak och udda personlighet. ”För vem kan man lita på i denna bokstavssoppa? FBI? CIA? Polisen?” Jag läste att Eva Marie Saint har varit aktiv i filmbranschen så sent som i år. Nu som 90-åring. Cary Grant dog 1986. Han hann med att medverka i fyra Hitchcockfilmer och privat att vara gift fem gånger och ha en partner under en längre tid. Han är pappa till en dotter som heter Jennifer. Originalmusiken i ”I sista minuten” stod Bernhard Herrman för. Filmen är i färg.

Baksidetext: Roger Thornhill är en reklamman som råkar ut för ett minst sagt olyckligt missförstånd. På mindre än ett dygn är han plötsligt oskyldigt misstänkt för rattfylleri, bilstöld och mord. Thornhill blir jagad kors och tvärs över USA av både polis och ett gäng hänsynslösa mördare som är övertygade om att han är spion. Cary Grant spelar huvudrollen i Alfred Hitchcocks spännande, underhållande och romantiska thriller. I övriga ser vi bl.a. Eva Maria Saint och James Mason.

Kuriosa: I filmen ”En fisk som heter Wanda” heter John Cleeses rollfigur Archie Leach, vilket är Cary Grants verkliga namn. I Cary Grant-filmen ”Det ligger i blodet” nämner Grant själv namnet Archie Leach när han pratar i telefon och han säger att ingen har hört talas om Leach. Sådant tycker jag är häftigt.

Dagens fråga: Vilken Hitchcock film anser du är bäst? (Jag har haft frågan på Facebook hösten 2012).

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

Annonser

Film sju av femtio

Sömnlös in Seattle

Sömnlös i Seattle/ Sleepless in Seattle
Genre: Romantisk komedi, 101 minuter, 1993
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 33/40
2). Bosse Lidén 2014: 104/120

Favoritscen: Daten med kvinnan som hade ett iskallt romantikerdödande hästskratt.

Egna ord: Det har gått tjugo år sedan jag såg filmen på bio för första gången. Till skillnad från många andra skulle jag aldrig få för mig att återse den i en reklamkanal. Därför slits inte filmer på samma sätt. Filmen har åldrats, men charmen har bestått. Dessutom finns en äldre film i filmen där Annie Reed (Meg Ryan) och bästa väninnan gråter syndafloder när de återser klassikern ”Allt om kärlek” från 1957 med Cary Grant och Deborah Kerr, samtidigt som de äter glass direkt från förpackningen.
Jag inser att ni är få som inte sett ”Sömnlös i Seattle”. Antagligen allt för många gånger. Därför drar jag inte handlingen. Däremot ville jag ha med den bland mina femtio filmer. Nora Ephrons blev plötsligt ett känt namn i filmkretsar. Ofta valde hon Meg Ryan till en av huvudrollerna. Ett framgångrikt recept som gav fina utmärkelser.
Sven Nykvist stod som fotograf till denna film.

Samtalet kom till en direktsänd radioshow några dagar innan julafton.
”Ett samtal från Seattle.”
”Hej, jag heter Jonah.” (Pip)
”Säg inte ditt efternamn Jonah. Hur gammal är du?”
”Jag är åtta år.”
”Du är uppe sent.”
”Det är inte sent i Seattle.”
”Du har givetvis rätt. Vad önskar du dig?”
”Det är inte till mig. Det är till min pappa. Jag tror att han behöver en ny fru.”
Gillar du inte hans nuvarande?”
”Han har ingen.”
”Var är mamma?”
”Hon är död.”
Annie Reed hör detta sena samtal från bilradion tillsammans med de 2000 kvinnor som sedan ringer in och vill ha adressen. Annie blir efter ett tag besatt av Sam. Ett av hennes stora problem är att hon är förlovad med en annan man.
Med tanke på ett rött hjärta på Empire State Building borde jag istället ha haft med denna film förra veckan.

Framsidetext: Tänk om någon du aldrig har mött är den enda rätta för dig?

Dagens fråga: I vilken film tycker du Meg Ryan gjort sin bästa rollprestation? ”When a man loves a woman” är en stark kandidat för mig.

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014.

https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014